Igår hade jag ett intressant samtal med doktorn, dock inte en medicine sådan. Det gav upphov till reflektioner om migration.
Vi börjar kanske morgonen lite enkelt med lite grundläggande fakta.
1. De flesta EU-länder är idag högskatteländer med relativt väl fungerande välfärdssystem.
2. De flesta EU-medborgare är idag mycket nöjda med att man har fungerande välfärd.
3. De flesta EU-medborgare accepterar med sina politiska val att relativt många EU-medborgare är arbetslösa, men försörjs på något vis av välfärdssystemen.
4. De flesta EU-medborgare hjälper gärna människor i nöd.
Så vilka reflektioner har jag fått då?
Jo, i många EU-länder har vi en arbetslöshet på mellan 6-25%. Det är inte orimligt att anta att med det skattetryck som finns i många EU-länder, så kan vi säkerställa en rimlig levnadsnivå för de arbetslösa. I praktiken kan vi nog konstatera att man har infört något som liknar medborgarlön med välfärdssystemen. Sen har vi kanske lite olika nivåer på välfärden länderna emellan, men de är hyfsat lika vad gäller basala tjänster som säkerställer tak över huvudet, mat för dagen och basal sjukvård och skola.
Om vi tar och tittar på Sverige specifikt, så har vi mycket lyxiga välfärdssystem, sett ur ett europeiskt perspektiv. Vi har idag nästan en halv miljon arbetslösa. Och ungefär 80.000 lediga jobb. Så det finns ett ledigt jobb på 500.000 arbetslösa.
Men då kommer vi till frågan, hur ska vi ta hand om flyktingarna som är på väg till främst Tyskland och Sverige?
För hög skatt, det kan vi acceptera. Men frågan är, kan skatten bli för hög? Frågar du en kommunist eller vänstersocialist, så är de antagligen inte nöjda förrän du får behålla ett tionde av din lön och resten fördelas av nomenklaturan efter eget skön. Självklart med en procent till nomenklaturan för besväret. Men alla andra då? Det första som händer är antagligen brain-drain, dvs. de som har intellektuell kapacitet, driv och vilja, kommer säkerligen att hitta andra länder att flytta till. Medelklassen kommer att beskattas mycket högt och får betala allt högre skatter, som de inte får någon utdelning på.
Sen kommer vi till välfärden, hur långt ner har vi råd att sänka den? Socialt acceptabel lägsta standard MÅSTE sjunka, om vi ska fördela skattemedel på fler. OM vi antar att vi skulle öppna våra hjärtan riktigt ordentligt och ta "vårt ansvar", så kan vi nog anta att halverad nivå på all välfärd är sannolikt oacceptabel för väljarkåren. Skulle någon fattigpensionär acceptera halva pensionen? Den som har försörjningsstöd, skulle man acceptera halverat stöd? Ni ser nog min poäng. Eller ska vi sänka kvalitén på sjukvården och skolan? Minska på polisen? Eller skaffa oss sämre infrastruktur vad gäller vägar, järnvägar, kollektivtrafik, vatten och avlopp osv?
Accepterar medborgaren att man försörjer allt fler med allt högre skatter bara för att öppna sina hjärtan? Speciellt om de nyanlända migranterna börjar ställa krav på särrättigheter på grund av sin religion eller kultur. Införandet av hädelselagar, begränsningar av yttrandefriheten för att inte "kränka" gudar och profeter osv?
Visst vill vi gärna hjälpa, men det gör vi i tron att det är "någon annan" som betalar. Som nyligen visats i media, så är svensken inte ens medveten om att man redan idag har ett totalt skattetryck på ungefär 52%. Smaka på den. Över hälften av din lön går till att betala för just välfärden med mera. Så när tycker DU att det blir för mycket skatt för din del? 60%, 70%, 80%? För min del tycker jag nog att redan 52% är lite mycket. Av princip borde skattetrycket vara maximalt 50%. Och kom inte och gnäll över att rika kan betala mer. Javisst kan de det, men det blir ingen skillnad i kassakistan, eftersom för få är rika. Ergo, de rika kommer att flytta.
Jag fruktar att vi är på väg mot ett samhälle som i praktiken är en nattväktarstat med minimal välfärd. Vi blir som USA med andra ord. Kanske inte så kul att få ett två tredjedelssamhälle. Och USA är nog på väg till att bli ett en tredjedelssamhälle. Jag är ganska övertygad om att dagens medborgare inte önskar avskaffandet av välfärdssamhället. Så frågan är vad som kommer att hända i framtiden?
Doktorn sa att det kommer antagligen bli väldigt obehagligt i framtiden. Jag är benägen att hålla med. Fast jag tror att det blir värre än så.
De medborgare som vill behålla välfärdssamhället kommer förr eller senare att inse vart vi är på väg, och kommer att välja därefter. Troligen kommer en radikalisering att inträffa. Så jag antar att det nya normala bland svenska väljare som vill behålla välfärdssystemen kommer att bli SD. SD kommer att tvingas att göra icke-medborgare till andra klassens medborgare på grund av att medborgaren vill behålla sina välfärdssystem. Vi kommer troligen alla att ha samma nivå på sjukvård. Men jag tror att bland annat medborgarskap kommer inte att delas ut som lördagsgodis. Jag tror inte heller att införda språktest kommer att vara ett större hinder för medborgarskap. Däremot förutser jag att man kommer att införa ett absolut krav på egenförsörjning för att få erhålla ett medborgarskap, om du inte har minst en förälder som är svensk medborgare. Fundera på konsekvensen av den karamellen. I praktiken, ett välfärdssystem och ett stöd för medborgare och ett riktigt minimalt dito för icke-medborgare. Vad kan gå fel?
Tror ni att jag har fel? Då ska ni fundera på hur många pensionärer vi har, som definitivt anser sig ha rätten till de pensioner och förmåner som de har arbetat för ett helt yrkesliv. Fundera på de svenskar som är lågavlönade. Eller de som går på försörjningsstöd idag. Hur många miljoner människor blir det som röstar? Skulle tro att de väljarna räcker för ett 50%-igt parti. Jaja, många pensionärer röstar på socialdemokraterna av gammal vana. Men den vanan slutar när de upptäcker SD:s folkhemspolitik och att faktiskt, så blir det mycket märkbara försämringar i den egna välfärden.
Det är lätt att öppna sina hjärtan, när det är någon annan som betalar. Men NÄR, inte om, utan NÄR du upptäcker att det är DU, dina barn och dina barnbarn som betalar, då är det nog inte lika smakligt. Ungefär som lattehippsters som röstar F! och MP på Södermalm. De är inte verklighetens folk.
Verklighetens folk är de som får leva med konsekvenserna av dagens politik. Om nu någon inte fattar det, så röstar verklighetens folk efter vad de uppfattar är relativt bra för dem, när det väl gäller.
Så jag måste tacka doktorn för dessa reflektioner. Dock så är jag mer cynisk än den gode doktorn. Kanske beror det på att livets hårda skola ger andra perspektiv än akademin. Och många, många fler människor har gått på LHS än i akademin. Eller så är jag kanske bara lite mindre öppen i hjärtat och håller mina nära och kära för mer än för mig okända människor.
Så, doktorn, det blir inte dåligt, det blir värre. Frågan är bara när, var och hur smällen kommer.
Vi börjar kanske morgonen lite enkelt med lite grundläggande fakta.
1. De flesta EU-länder är idag högskatteländer med relativt väl fungerande välfärdssystem.
2. De flesta EU-medborgare är idag mycket nöjda med att man har fungerande välfärd.
3. De flesta EU-medborgare accepterar med sina politiska val att relativt många EU-medborgare är arbetslösa, men försörjs på något vis av välfärdssystemen.
4. De flesta EU-medborgare hjälper gärna människor i nöd.
Så vilka reflektioner har jag fått då?
Jo, i många EU-länder har vi en arbetslöshet på mellan 6-25%. Det är inte orimligt att anta att med det skattetryck som finns i många EU-länder, så kan vi säkerställa en rimlig levnadsnivå för de arbetslösa. I praktiken kan vi nog konstatera att man har infört något som liknar medborgarlön med välfärdssystemen. Sen har vi kanske lite olika nivåer på välfärden länderna emellan, men de är hyfsat lika vad gäller basala tjänster som säkerställer tak över huvudet, mat för dagen och basal sjukvård och skola.
Om vi tar och tittar på Sverige specifikt, så har vi mycket lyxiga välfärdssystem, sett ur ett europeiskt perspektiv. Vi har idag nästan en halv miljon arbetslösa. Och ungefär 80.000 lediga jobb. Så det finns ett ledigt jobb på 500.000 arbetslösa.
Men då kommer vi till frågan, hur ska vi ta hand om flyktingarna som är på väg till främst Tyskland och Sverige?
För hög skatt, det kan vi acceptera. Men frågan är, kan skatten bli för hög? Frågar du en kommunist eller vänstersocialist, så är de antagligen inte nöjda förrän du får behålla ett tionde av din lön och resten fördelas av nomenklaturan efter eget skön. Självklart med en procent till nomenklaturan för besväret. Men alla andra då? Det första som händer är antagligen brain-drain, dvs. de som har intellektuell kapacitet, driv och vilja, kommer säkerligen att hitta andra länder att flytta till. Medelklassen kommer att beskattas mycket högt och får betala allt högre skatter, som de inte får någon utdelning på.
Sen kommer vi till välfärden, hur långt ner har vi råd att sänka den? Socialt acceptabel lägsta standard MÅSTE sjunka, om vi ska fördela skattemedel på fler. OM vi antar att vi skulle öppna våra hjärtan riktigt ordentligt och ta "vårt ansvar", så kan vi nog anta att halverad nivå på all välfärd är sannolikt oacceptabel för väljarkåren. Skulle någon fattigpensionär acceptera halva pensionen? Den som har försörjningsstöd, skulle man acceptera halverat stöd? Ni ser nog min poäng. Eller ska vi sänka kvalitén på sjukvården och skolan? Minska på polisen? Eller skaffa oss sämre infrastruktur vad gäller vägar, järnvägar, kollektivtrafik, vatten och avlopp osv?
Accepterar medborgaren att man försörjer allt fler med allt högre skatter bara för att öppna sina hjärtan? Speciellt om de nyanlända migranterna börjar ställa krav på särrättigheter på grund av sin religion eller kultur. Införandet av hädelselagar, begränsningar av yttrandefriheten för att inte "kränka" gudar och profeter osv?
Visst vill vi gärna hjälpa, men det gör vi i tron att det är "någon annan" som betalar. Som nyligen visats i media, så är svensken inte ens medveten om att man redan idag har ett totalt skattetryck på ungefär 52%. Smaka på den. Över hälften av din lön går till att betala för just välfärden med mera. Så när tycker DU att det blir för mycket skatt för din del? 60%, 70%, 80%? För min del tycker jag nog att redan 52% är lite mycket. Av princip borde skattetrycket vara maximalt 50%. Och kom inte och gnäll över att rika kan betala mer. Javisst kan de det, men det blir ingen skillnad i kassakistan, eftersom för få är rika. Ergo, de rika kommer att flytta.
Jag fruktar att vi är på väg mot ett samhälle som i praktiken är en nattväktarstat med minimal välfärd. Vi blir som USA med andra ord. Kanske inte så kul att få ett två tredjedelssamhälle. Och USA är nog på väg till att bli ett en tredjedelssamhälle. Jag är ganska övertygad om att dagens medborgare inte önskar avskaffandet av välfärdssamhället. Så frågan är vad som kommer att hända i framtiden?
Doktorn sa att det kommer antagligen bli väldigt obehagligt i framtiden. Jag är benägen att hålla med. Fast jag tror att det blir värre än så.
De medborgare som vill behålla välfärdssamhället kommer förr eller senare att inse vart vi är på väg, och kommer att välja därefter. Troligen kommer en radikalisering att inträffa. Så jag antar att det nya normala bland svenska väljare som vill behålla välfärdssystemen kommer att bli SD. SD kommer att tvingas att göra icke-medborgare till andra klassens medborgare på grund av att medborgaren vill behålla sina välfärdssystem. Vi kommer troligen alla att ha samma nivå på sjukvård. Men jag tror att bland annat medborgarskap kommer inte att delas ut som lördagsgodis. Jag tror inte heller att införda språktest kommer att vara ett större hinder för medborgarskap. Däremot förutser jag att man kommer att införa ett absolut krav på egenförsörjning för att få erhålla ett medborgarskap, om du inte har minst en förälder som är svensk medborgare. Fundera på konsekvensen av den karamellen. I praktiken, ett välfärdssystem och ett stöd för medborgare och ett riktigt minimalt dito för icke-medborgare. Vad kan gå fel?
Tror ni att jag har fel? Då ska ni fundera på hur många pensionärer vi har, som definitivt anser sig ha rätten till de pensioner och förmåner som de har arbetat för ett helt yrkesliv. Fundera på de svenskar som är lågavlönade. Eller de som går på försörjningsstöd idag. Hur många miljoner människor blir det som röstar? Skulle tro att de väljarna räcker för ett 50%-igt parti. Jaja, många pensionärer röstar på socialdemokraterna av gammal vana. Men den vanan slutar när de upptäcker SD:s folkhemspolitik och att faktiskt, så blir det mycket märkbara försämringar i den egna välfärden.
Det är lätt att öppna sina hjärtan, när det är någon annan som betalar. Men NÄR, inte om, utan NÄR du upptäcker att det är DU, dina barn och dina barnbarn som betalar, då är det nog inte lika smakligt. Ungefär som lattehippsters som röstar F! och MP på Södermalm. De är inte verklighetens folk.
Verklighetens folk är de som får leva med konsekvenserna av dagens politik. Om nu någon inte fattar det, så röstar verklighetens folk efter vad de uppfattar är relativt bra för dem, när det väl gäller.
Så jag måste tacka doktorn för dessa reflektioner. Dock så är jag mer cynisk än den gode doktorn. Kanske beror det på att livets hårda skola ger andra perspektiv än akademin. Och många, många fler människor har gått på LHS än i akademin. Eller så är jag kanske bara lite mindre öppen i hjärtat och håller mina nära och kära för mer än för mig okända människor.
Så, doktorn, det blir inte dåligt, det blir värre. Frågan är bara när, var och hur smällen kommer.
Tror också det blir en smäll/omvälvande slut på nuvarande politik.
SvaraRaderaKanske också våldsam. Den stora frågan är när det sker. Det börjar isåfall antagligen inte i Sverige trots att vi är mest utsatta. Det börjar inte här för vi är det mest nedtryckta, indoktrinerade och skrämda folket av alla - tyskarna inräknade som nummer 2.