Skolkaoset

Thomas Pettersson, journalist och författare har i DN Debatt lämnat en mycket skakande berättelse om sin tid som lärare i Stockholmsförorten. Det märkliga är att hans beskrivning motsvarar till stor del det som jag upplevde under en endagsvisit på mitt barns skola. Nämligen den totala avsaknaden av disciplin, hyfs och vett bland barnen. Utåtagerande elever tillåts förstöra för andra elever.

Tyvärr kan jag konstatera att höjda lärarlöner kommer att göra varken från eller till för att lösa de problem som skolan står inför. Det är snarare så att vi ser resultatet av den fria uppfostran, eller snarare befriad från uppfostran som många föräldrar verkar ägna sig åt. Det är bara att konstatera att det är INTE skolans jobb att uppfostra barnen till att respektera vuxna. Det är föräldrarnas SKYLDIGHET att uppfostra sina barn. Uppfostran ÄR en begränsning av barnets egoistiska inställning till sin omgivning. För uppfostran är en socialiseringsprocess där man lär sig att kontrollera sina egoistiska begär för det gemensamma bästa. Här finns det förstås en massa ideologer som börjar tala om människans inneboende godhet och annat trams. Det är bara att fatta. Människan är i grunden en egoistisk apa som tvingas in i en socialt accepterad begränsning av sina egna begär för att fungera i ett samhälleligt sammanhang.

Så då kommer vi till frågan. Vad händer med våra barn, om de inte får begränsningar hemifrån? Jo, de blir just egoistiskt utagerande i skolmiljön, där de är VÄL medvetna om sina rättigheter, precis på samma sätt som en kriminell har mycket bättre koll på sina rättigheter gentemot polisen än vanliga hederliga medborgare har. Det har förekommit att elever djävlas med full insikt om att lärarens ENDA verktyg är att indignerat påpeka det felaktiga i elevens beteende. Sen när avskräckte en tillsägelse en elev som totalt saknar respekt för läraren och är fullt medveten om att där tar lärarens verktyg slut.

Jag tror att det är dags att införa riktigt hårda sanktioner för elever som beter sig så illa som Thomas beskriver i sin artikel. Varför inte polishämtning från skolan, överlämnande till föräldrarna, relegering i en vecka, tills man har talat med föräldrarna. Låt eleven bli relegerad resten av årskursen och börja om i samma klass ett år senare. Man kan tyvärr inte skylla på utanförskap, studieovana elever eller annat längre. För implicit påstår man då att endast svenska välbeställda elever med studievana föräldrar kan uppfostra barn att bete sig välartat i en skolmiljö. Det om något vore en riktigt rasistisk slutsats.

Min slutsats är att det finns två kategorier av elever som skapar problem i skolan. Svenska bortskämda skitungar som har lärt sig allt om hur man manipulerar vuxna och får som de vill. Som dessutom har lärt sig att det är förbjudet i alla lägen att slå barn och därmed kan vara hur utagerande som helst. Sen har vi de icke-svenska barnen som sannolikt har en uppfostringsmiljö hemma där både fysisk och psykiskt våld ingår som en normalbild i uppfostran. Dessa elever upptäcker att skolans lärare inte har dessa verktyg i sin uppfostringslåda och blir därmed utåtagerande som en kompensation för den repressiva vuxenmiljön hemma. Dessutom utan risk för sanktioner som är kännbara.

Så hur ska vi hantera dessa problem då? Som jag ser det, så bör skolan ha någon form av möjlighet att nyttja våld mot elever som är fysiskt våldsamma och/eller störande. Det är kanske dags för väktare i vissa skolor. Men med skillnaden att man inte överlämnas till en rättsvårdande process, utan en inom ramen för socialförvaltningen. För trots allt så är jag övertygad om att om korrektiva åtgärder sätts in tidigt i skollivet, dvs. lågstadiet, så bör antalet problembarn minska upp i åldrarna.

Jag säger inte att jag har alla lösningarna på problemet, men jag är övertygad om att någonstans måste samhället, skolan och vuxenvärlden sätta en VÄLDIGT tydlig gräns gentemot barn och elever som är utåtagerande på ett sådant sätt att de förstör skolgången för övriga elever.

Det är inte alltid bekvämt att vara statsman, men jag har inga problem med våld mot våldsbrottslingar, oavsett deras ålder. En 15-åring kan ställa till med lika stor fysisk skada som en 18-åring. Varför ska då vissa tycka att 15-åringen, bara på grund av sin ålder ska få fribrev? Den slagne, rånade, misshandlade eller ofredade har ju lidit samma skada oavsett siffran på id-kortet hos brottslingen.

När senast uppfostrade du dina barn? Eller är de guds bästa barn och har aldrig behövt korrektiva åtgärder?

Polisskjutningar, igen

Börjar bli innerligt trött på tyckare, såsom Robert Hårdh och John Stauffer från organisationen Civil Rights Defenders.

De blir på SVT debatt oroade över ökningen av polisskjutningar.

Framförallt verkar de vara oroliga över trenden att fler människor som polisen skjuter på faktiskt avlider. Och man ondgör sig över polisens ammunition, som man påtalar nogsamt är så kallade dum-dumkulor, som inte får användas i krig.

Vi kan börja med det rent tekniska. Polisens ammunition är av en typ som har KONTROLLERAD expansion i kroppens mjukdelar. En helmantlad kula, som är tillåten i krig är 9 millimeter i diameter. Alltså blir hålet 9 millimeter i en kropp. En expanderande kula kan möjligen expandera till 12-15 millimeter. Alltså ingen dramatisk ökning att tala om. Det som styr utgången av en påskjutning är snarare VAR man träffar med ett skott. 9 mm eller 15 mm mot huvudet eller hjärtat spelar ingen roll. Man dör.

Den andra tekniska saken som dessa tyckare absolut inte förstår sig på är det faktum att man har en uppfattning att tillhyggen som rör, baseballträn och även knivar skulle vara mindre farliga. Vilket är en mycket amatörmässig inställning som bygger på total inkompetens eller ignorans när det gäller närstrid och dess förutsättningar. På avstånd under fem meter är det inte helt ovanligt att en knivbeväpnad person kan vinna över en pistolbeväpnad motståndare, på grund av reaktionstider och på grund av att ett knivblad kan enkelt generera såröppningar på 3-10 CENTIMETER. Alltså avsevärt större sårkanaler än man kan generera med en pistol. Det är inte heller ovanligt att man med en kniv kan hugga tre till fem gånger i SEKUNDEN mot offret. Dvs. på tio sekunder blir det mellan 30 och 50 blödande sår. Med andra tillhyggen är det inte alls svårt att dödligt skada en motståndare på under en sekund.

Poliserna verkar alltså i det här fallet i en hotmiljö, där VARJE slag eller hugg mot dem kan vara direkt dödlig. Att i det fallet anklaga polisen för att vara "trigger happy" är djupt orättvist mot de poliser som tvingas arbeta i en sådan arbetsmiljö där man måste fatta beslut om vad som är minst dåligt.

Det värsta av allt är att man försöker också torgföra att polisen inte borde ha nödvärnsrätten som grund för när de skjuter folk. Som om svensk nödvärnsrätt var ovanligt slapp och tillät omfattande våldsanvändning. Vilket den inte gör. Jag vill påstå att svensk nödvärnsrätt är bland det mest balanserade som finns när det gäller individens rätt för att värja sig själv och sina intressen mot yttre våld. Och då är den tillräckligt bra för polisen också.

Sen verkar skribenterna glömma att staten äger våldsmonopolet. Dvs. för att stoppa individers olagliga våldsanvändning, så har staten inte bara rätten, utan SKYLDIGHETEN att stoppa dessa individer, även med våld. Det är en viktig del av samhällskontraktet, att staten uppfyller denna skyldighet. Om man upplever att staten inte stoppar våldsamma kriminella, så kommer till slut detta kontrakt att luckras upp av privata "initiativ" för att freda sig själv och sin egendom. Vi såg tendenser till detta under Husbykravallerna, när det togs privata Facebookinitiativ till medborgargarden.

Proportionalitetsprincipen är i regel också en väldigt viktig princip för hur polisen ska agera i situationer med våldsamma gärningsmän. Men då måste man också förstå och acceptera att tillhyggen och knivar är DÖDLIGA vapen. Därför tillåter proportionalitetsprincipen att polisen använder sig av dödliga vapen, även om målet är primärt att gripa en person, inte att skjuta vederbörande.

För det finns väl ingen som tror på riktigt att polisen tycker att det är kul att skjuta folk?

Sen tycker jag att den ohederligare delen av argumentationen som skribenterna använder sig av är att de bortser helt från en viktig analys. Nämligen, VARFÖR ökar polisens skjutningar? Kan det vara så att kriminella är MER benägna att använda sig av våld? Och i så fall varför?

Men som sagt, varför låta en korrekt analys störa ett politiskt inlägg som inte tillför debatten något mer än indignation och onödigt ifrågasättande av myndighetspersoner som försöker göra det bästa av en svår situation.

Äntligen naziststopp

Det var då för väl att Björklund tycker att det är fel att nazister från Svenskarnas Parti får besöka skolor och torgföra sina vidriga idéer. Som statsman håller jag med fullständigt. Men det borde gälla ALLA totalitära ideologier i så fall. Det fina med demokrati är nämligen att reglerna ska vara lika för alla. Så jag ser verkligen fram emot att kommunisterna i Ung Vänster förbjuds att delta i skolorna och påverka våra barn politiskt. För antikommunism är minst lika viktigt för en demokrat som antifascism och antinazism.Eller för den delen politisk islamism, som inte är demokratisk på något sätt.

Men av någon anledning misstänker jag att det inte är riktig så som Björklund menar. Fast man kan ju alltid hoppas.

En demokrat är mot kommunism, fascism, nazism, islamism. Hur svårt kan det vara?

Overklighetens folk

En del av er minns säkert kampanjen "Verklighetens folk", som lanserades av KD:s partiordförande Göran Hägglund. Eftersom Hägglund inte har något större stöd bland mainstreammedia eller väljare, så var det ganska enkelt att börja ifrågasätta detta begrepp och vad det innebar. Särskilt när man hittade tidigare referenser till Ny Demokrati, dvs. Ian och Bert show.

Hur som helst, jag ser inte verklighetens folk som ett lika stort problem än det som jag skulle vilja etikettera som OVERKLIGHETENS FOLK. Vilka är då dessa människor?

Jo, om vi säger att verklighetens folk har månadslöner på 15-30 tusen kronor före skatt, så kan vi konstatera att overklighetens folk har samma löner, fast efter skatt. Dvs. overklighetens folk är något av en ekonomisk elit i svenska sammanhang. Så, ska vi fortsätta analysen av overklighetens folk...

Den första identifikatorn på overklighetens folk är vad de arbetar med. Antingen är de högre tjänstemän i det offentliga, eller så är de media eller kulturpersoner. Dvs. människor med relativt stora möjligheter att påverka, både i smått och stort. Overklighetens folk vill gärna distansera sig från verklighetens folk genom att vara med moderna, liberala och öppna för nya idéer och impulser. Implicit antyder man att verklighetens inte är detsamma. Man är alltså något finare och bättre människor överlag. Men som en tänkare sa en gång i tiden, det är lätt att vara kommunist när man är rik.

Mitt problem med overklighetens folk är att de anser sig företräda alla andra, inklusive verklighetens folk, i kraft av sin utbildning, ställning och sin allmänna politiska inställning till saker och ting. Kort och gott, bland overklighetens folk hittar vi en massa världsförbättrare med en föreställningsvärld som gärna baserar sig på begrepp som till exempel feminism, genusteori, socialism, kommunism, ekofascism, liberalism eller någon annan lämplig politisk -ism som råkar vara på modet.

Låt oss konstatera att en indikator på en gryende ekofascism är just miljöpartiets ökande politiska stöd i både media och i opinionsmätningar. Det som är frapperande är att miljöpartiet stöttas av många människor bland overklighetens folk. Och tyvärr så har denna symbios lett till en obefintlig granskning av de negativa konsekvenserna av miljöpartiets politik. Eftersom journalister i mångt och mycket är en del av overklighetens folk, så vill de förstås inte granska de faktiska konsekvenserna av en genomförd miljöpartistisk politik. Där kommer problemet med att regera med socialdemokraterna, eftersom socialdemokraterna måste ha fackets stöd. Vilket inte är så konstigt, eftersom de som är fackföreningsanslutna är i mångt och mycket verklighetens folk. Dvs. människor vars utkomst är beroende av produktion.Därför gillar inte facket miljöpartiet i alltför stor omfattning.

Det samma gäller granskningen av F!. Eftersom en del av overklighetens folk inte tycker att miljöpartiet är tillräckligt radikala, så väljer man att försöka torgföra Feministiskt Initiativ som ett reellt politiskt alternativ. Då är man lite mer radikal än vanilla miljöpartister. Och radikalitet går alltid hem hos en politisk elit. Problemet med F! är just att de är totalt flummiga och har ingen realistisk förankring för sin politik. Dessutom är man kulturrelativister, som i grunden är en ojämlik människosyn.

Sen har vi delar av overklighetens folk som gärna spenderar andras pengar på diverse välgörenhet, i dagens politiska diskurs är mer eller mindre fri invandring det som är populärast. Här hittar vi kulturpersonligheter som Ametist Azordegan, som från sin offentligt betalda mediaposition förespråkar fri invandring. Eller Fatima Osman, som hävdar att hon inte känner sig välkommen inom EU-familjen på grund av utfallet i EU-valet. Båda två får ses som representanter för overklighetens folk. Dvs. sådana som gärna använder sig av verklighetens folk och deras inbetalade skattepengar för att realisera sin elitistiska politik. Och idag är det radikalt och fint att förespråka ett liberalt samhälle, vars konsekvenser drabbar just verklighetens folk, med arbetslöshet, förlorad konkurrenskraft och kriminalitet som följd.

Det värsta är ändå att många i de nya moderaterna är i högsta grad del av overklighetens folk. Det räcker med att se hur de sköter försvarspolitiken. De nya moderaterna, med stöd av övriga försvarsnedläggningsivrare valde att satsa inte på Försvarsmakten, utan en så kallad solidaritetsförklaring, som inte är vatten värd. Det bevisas klart av NATO:s inställning att endast medlemmar kan påräkna sig stöd av alliansen. Här har nog många nymoderater sällat sig till overklighetens folk och faktiskt glömt att det finns ett ganska viktig ämne inom statskunskapen som kallas för realpolitik.

För att summera mitt inlägg. Verkligheten folk står för realpolitiken, eftersom de måste förhålla sig till realiteter. Eliten, dit overklighetens folk hör, behöver inte förhålla sig till realpolitik, eftersom de styrs av ett politiskt ideal som är eftersträvansvärt. Sen spelar inte det politiska idealet någon roll i sig, utan är bara ett resultat av det group think som finns bland overklighetens folk.

Höstens val kommer inte att bli ett val mellan höger, vänster, miljö, rasism eller annat. Utan ett val mellan en svensk politik baserad på problemformuleringsföreträden bland verklighetens och overklighetens folk.

Statsmannen föredrar alltid realister framför drömmare. Vad väljer du?

Försvarsmakten bryter mot sin egen uppförandekod och värdegrund

En kompis som känner till Balkan ganska bra, låt oss kalla honom Jokso, ställde en fråga, som jag tyckte var relevant att följa upp.

En del av er känner nog till att Försvarsmakten har både en värdegrund och en uppförandekod, och att alla anställda i Försvarsmakten förväntas efterleva dessa i alla stycken. Underlåtenhet i efterlevnad kan leda till både inofficiella och officiella sanktioner. Officiella i form av anmälningar till FPAN (Försvarsmaktens ansvarsnämnd) är en av dessa. Brukar leda till allt mellan löneavdrag och avsked.

Hur som helst, folk har hamnat i FPAN för allt möjligt, dvs. saker som har varit olämpliga och ända upp till kriminalitet. Så att bete sig olämpligt är kanske inte så farligt, men att vara kriminell borde ju i regel diskvalificera en individ för fortsatt anställning i Försvarsmakten.

Men nu kommer vi till det intressanta, nämligen, vad är andemeningen i värdegrunden och uppförandekoden? Och kan Försvarsmakten vara selektiv i hur man nyttar dessa policyinstrument?

Och här kommer vi till kamraten Joksos riktigt roliga retoriska fråga.

Försvarsmakten har nämligen idag stationerad personal i Thailand, som stöttar den thailändska militären med deras Gripen-flygplan. Och som alla känner till, så har den thailändska militären just störtat sin DEMOKRATISKT valda regering, dvs. de har genomfört en så kallad militärkupp.

Carl Bildt ser inga problem med Gripen i sig själv, eftersom thailändsk militär svårligen kan använda systemet mot den egna befolkningen. Men nu kommer vi till förlängningen av Joksos problemställning.

Nämligen, är det förenligt att svensk militär personal fortsätter att stötta en militär, som mot den demokratiska folkviljan har störtat sin regering? Eller borde Försvarsmakten, i linje med sin värdegrund och uppförandekod upphöra att stötta en militär junta, som har störtat den demokratiskt valda regeringen i Thailand?

Som jag ser det som statsman, så har Försvarsmakten två alternativ. Antingen gäller både värdegrund och uppförandekod för svensk personal ALLTID, i alla lägen, och då kallar man hem personalen till Sverige. Kort och gott, dessa policies är så viktiga, att de är oantastliga i varje läge av en försvarsmaktsanställds gärning, att de alltid får konsekvenser för individens handlande.

Eller så är dessa policies såpass flexibla, att de faktiskt är i sak godtyckliga. Och då är de dåliga nog att slänga i papperskorgen.

För att ställa retoriken till sin spets. Vilket är allvarligare, att stötta en militär som störtat sin folkvalda regering, eller att bete sig lite olämpligt på fyllan och villan under en mässfest?

Om du frågar statsmannen, så är nog stöttande av en militär som genomfört en militärkupp något allvarligare än en missriktad ordväxling på mässen.

Men jag är ganska säker på att Försvarsmakten kommer att gömma sig bakom "affärsprinciper" och att Regeringen ger direktiv.

Men som sagt, ta konsekvenserna av det också. Kasta den värdelösa värdegrunden och uppförandekoden i soporna. Det vanliga lagrummet för statliga tjänstemän räcker för det behov som föreligger när det gäller rättsskipning inom Försvarsmakten.

Eller kalla hem personalen som stöttar en militär, som störtat sin demokratiskt valda regering, tills situationen har återgått till en normalsituation för en demokrati.

Hur hanterar vi extremism i skolan?

Vi som har barn vet att deras förmåga till saklig argumentation och logisk analys brister till vissa delar. Det är inget konstigt med det, för barn utvecklas under sin uppväxt. Det finns till och med de forskare som påstår att vi som människor blir först riktigt mogna vid 25-30 årsåldern. Hur som helst, så kan vi konstatera att barn kan behöva stöd i sin mognadsutveckling för att göra informerade och väl underbyggda val i livet.

Så, då tar vi och spinner vidare på det här med politik i skolan. Finns det ett egenvärde i att politiska partier och andra ideologier (kristendom/islam) ska få påverka skolbarn?

Jag vill påstå att frågan är mycket, mycket svår att hantera. För hur du än gör, så kan det bli fel. Om vi tar den principiella diskussionen, så ska alla få tala fritt och säga vad det tycker och tänker. Den stora faran är dock att barn och ungdomar påverkas mer av känsloargument än vuxna. Som vuxen har man i regel lärt sig att granska argument baserat på en rationell analys och inte bara att "man känner för" något. Så i valet mellan godis och mat, så kan barnet oftare välja godis, medan den vuxne väljer mat.

Det är självklart så att en ideologi som förespråkar genetiskt urval som kriterier för att inkluderas som fullvärdiga medborgare i ett samhälle bör kritiseras. Alltså vill vi inte ha nazister oemotsagda.

Det är självklart så att en ideologi som förespråkar religiöst urval som kriterier för att inkluderas som fullvärdiga medborgare i ett samhälle bör kritiseras. Alltså vill vi inte ha islamister oemotsagda.

Det är självklart så att en ideologi som förespråkar klassurval som kriterier för att inkluderas som fullvärdiga medborgare i ett samhälle bör kritiseras. Alltså vill vi inte ha kommunister oemotsagda.

Jag tycker att här måste vi bli stringenta och kritiskt granska BÅDE politiska och religiösa ideologiers historiska bagage. Alltså är det helt rätt att analysera nazismens/fascistmens/kommunismens/islamismens/kristendomens HISTORISKA brott mot mänskligheten. Ju nyare en förbrytelse är, desto mer graverande är det för dagens diskurs. Något som skedde på 1500-talet är inte lika graverande som det som sker idag. Så dagens svenska mellanmjölkskristna blir nog ganska befriade från kritik. Kommunismens, fascismens och nazismens 1900-talssynder är tyvärr väldigt graverande idag. Observera att jag anser INTE att kommunisters krav är på något sätt berättigade idag. Inte heller har deras Marxistiska ideologi någon bäring på att vara en modell för hur ett idealt samhälle ska byggas. Jag behöver bara nämna Sovjetunionen, Vietnam, Nord-Korea, så förstår nog de flesta som växte upp i skuggan av kommunistdiktaturerna precis vad jag menar. Det är också graverande att i islams namn, så hängs homosexuella, häxanklagade halshuggs och brottslingar piskas och lemlästas.

Om skolan ska klara av att hantera alla former av extremism, så måste man nog börja att granska alla typer av ideologier kritiskt. Man kommer säkert att komma fram till att det finns många ideologier och att ingen av dem är ideal. Kort och gott, det finns för och nackdelar med alla ideologiska förhållningssätt. Vid en kritisk granskning bör nog skolan komma fram till att det är det minst onda som är det bästa för samhället. Det är alltid dåligt om staten/samhället måste använda tvångsmedel mot sina medborgare, oavsett vad det gäller. Alltså bör samhället vara så tvångsbefriat som möjligt. Därmed inte sagt att det inte ska vara lagstyrt, så alla anarkister kan sluta hoppas nu. Det är också ganska klart att revolutionära förändringar av samhällen brukar sluta med onödigt många offer på vägen till det större goda, så här faller nog många politiska och religiösa totalitära ideologier.

Det kan faktiskt vara så illa att dagens socialliberala Sverige med en blandekonomi mellan kapitalistiskt och offentligt ägande är så nära en ideal samhällsmodell som man kan komma. Fördelningar kan man alltid ta upp till saklig debatt, men i grunden är modellen sund. För mycket kapitalism/liberalism ger för många förlorare i samhället. För mycket socialism kväver individers frihet till självförverkligande.

Så vad är svaret som skolan ska ha vad gäller extremism? Jo, de är gärna välkomna, men ska kunna argumentera rationellt för både för och nackdelar med sin politik. Retorik är aldrig argument. Nävrätt är aldrig argument. Tyckande är aldrig argument.

Det enda giltiga argumentet i ett samhälle som styrs av lagar är logiska och rationella argument baserat på en allmänt accepterad demokratisk och jämlik världsåskådning. Jämlikhet är inte lika utfall, utan lika möjligheter. Demokratisk innebär att ALLAS intressen ska vägas in till relevanta delar.

Än en gång, jag krossar gärna en kommunist, nazist eller islamist i den debatt kring det demokratiska samhället. Demokratin är värd att försvaras mot alla totalitära ideologier.

Lärarförbundet ryter till

Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet ryter till i DN idag. Det är väl ganska behjärtansvärt att totalitära ideologier inte ska få påverka barn och ungdomar, som inte alltid har samma förmåga till kritisk granskning av politik som vuxna.

Samtidigt är det kanske också fel att utestänga vissa partier, bara för att man inte gillar deras åsikter. Det hjälper heller inte att försöka förneka att dessa åsikter finns. Alice Teodorescu beskriver detta ganska bra i sitt inlägg angående EU-valsutgången.

Men, åter till Siréns oro för att partier med fel värderingar kommer in i skolmiljön. Här är Sirén väldigt tydlig med vilka hon tycker är fel och har värdegrunder som inte är förenliga med den demokratiska skolan. Nämligen NAZISTERNA. Antagligen menar hon Svenskarnas Parti, som jag också skulle vilja klassa som nazister. Den slutsatsen har jag kommit fram till genom att läsa om SvP:s punktprogram. Kort och gott, jag bildar mig en egen slutsats, inte att jag hoppar på medias etikettering av partier. Jag misstänker att Sirén även implicerar SD som stridande mot skolans värdegrund. Men, vidare till problemet med Siréns åsikter. Nämligen att det finns andra icke-demokratiska politiska rörelser. Jag har skrivit tidigare om nazister i skolan och tog då upp det relevanta i att det finns andra totalitära ideologier, som verkar få vara ostörda i skolmiljön. Ja, det är helt riktigt, det finns förintelseförnekare bland nazisterna. Dessa människor är helt enkelt obildade eller okunniga. Men trots allt så hände förintelsen. Dock inte med 6 miljoner dödade judar utan 12 miljoner dödade, varav 6 miljoner judar. Alltså hade den nazityska regimen ihjäl misshagliga individer på industriell nivå. Inget man kan vifta bort med korkade nazistkommentarer. Men trots detta, så tycker antagligen inte Sirén att det är problematiskt om Ung Vänster propagerar i skolan. Ung Vänster är tydliga med att de är ett revolutionärt, Marxistiskt och kommunistiskt förbund. Många ledande personer i Ung Vänster är också tydliga med att de behöver stöd från AFA och Revolutionära Fronten. Uppdrag Granskning var väldigt tydliga med att AFA och RF förespråkade en extrem våldsideologi och valde också att genomföra våldsdåd.Och kommunismens offer kan också räknas i tiotals miljoner.

Så min fråga till Sirén är, kan man betrakta Ung Vänsters politiska revolutionära kommunistideologi som förenlig med skolans demokratiska värdegrund?