Ygemans yxiga yrsel

Så har civilminister Anders Ygeman bevisat att han är inte en statsman. Anders vill nämligen utvisa uppemot 80.000 som befinner sig i riket utan uppehållstillstånd.

Det är förstås ett politiskt utspel utan någon koppling till verkligheten. Bloggrannen Cornu har skrivit om orimligheten i detta idag. Johan Westerholm antyder att det behövs någon form av stordrift för att Ygemans förslag ska fungera i praktiken.

Men visst är det märkligt att jag skrev om möjliga lösningar redan 11:e november 2015?

Som vanligt så är de flesta praktiska problem lösbara med något så enkelt som logik och matematik.

Det är logiskt att anta att de som INTE har rätt att kvarstanna i riket är ekonomiska migranter. Det är också rimligt att tro att ekonomiska migranter har gjort en "investering" i att komma till Sverige. Som alla vet som har investerat pengar, så är man inte intresserad av att förlora sin investering, eller rättare sagt att få ROI (return of investment), dvs. tjäna pengar på sin investering.

Det säger sig själv att någon som i praktiken investerat en stor del av sina tillgångar för att få ett bättre liv i Sverige är sannolikt inte frivillig till att lämna landet. Enligt många källor kostar en "flykt" till EU och Sverige mellan 50.000-150.000 kronor, beroende på vem man frågar. Att då tro att en liten "hemvändarbonus" på några tiotusen kronor skulle motivera någon att frivilligt lämna landet är bara naivt, ja, till och med korkat.

I och med att frivilligheten inte finns, så måste man antagligen kraftfullt minska eller ta bort alla förmåner för de som har fått avslag. I praktiken kastas ut på gatan och inte få ta del av några välfärdstjänster alls, förutom akutsjukvård.

Så den logiska slutsatsen av Ygemans utspel är att samhällets våldsapparat måste antingen ta hand om bostadslösa och bidragslösa, som i praktiken bara kan få sin utkomst från kriminalitet. Eller att våldsapparaten används för att omhänderta de som fått avslag, så att de inte kan "försvinna".

Sen har vi förstås själva det praktiska i repatrieringen. Skulle tro att då frivillighet lär saknas bland passagerarna, så blir hemflygningen inte som Sun Air, utan mer som Con Air.

Så, vilken myndighet ska omhänderta cirka 200 personer åt gången, bevaka dessa och frakta dessa ovilliga resenärer till sina hemländer?

Ygeman yrar om en ansats, men har faktiskt ingen aning om hur han ska lösa problemet. De enda myndigheterna som kan klara uppgiften är kriminalvården, polisen och försvarsmakten.

Nu undrar jag vilken myndighet som får Ygemans Svarte Petter. För om han avstår från att dela ut det kortet, så vet vi med säkerhet att Ygeman har ingen riktig ansats att realisera sitt förslag.

Då kan vi kalla förslaget för sitt rätta namn, nämligen ett utspel......

Beten utlagda i grumliga vatten

Många opinionsundersökningar visar på ett ständigt ökande stöd för SD och minskande för S. Både nymoderata och kristdemokrater kan tänka sig att fälla regeringen.

Därmed har kombinationen av en starkare möjlig Allians och ett svagare S och MP lett till Jimmie Åkessons utsträckta hand, där han lovar att förutsatt att nya moderaterna håller vid deras nuvarande deklarerade invandringspolitik, så kommer SD att stötta en alliansbudget, i praktiken alltså att man ska skapa en regeringskris för nuvarande S&MP regeringen. Därmed får man en alliansregering, där SD stöttar den nya regeringen.

Notera nu hur skickligt SD-förslaget är. De lovar alltså att rösta för en alliansbudget. Men de kommer INTE att medverka till budgeten, dvs. i praktiken slipper de ta ansvar för utfallet av alliansbudgeten.

Så man får en restriktiv invandringspolitik, men slipper ta ansvar för sådant som utfallet av Reinfeldtdoktrinens invandring, alliansregeringens migrationsöverenskommelse med MP och framförallt, så slipper man ta ekonomiskt och politiskt ansvar för de förödande utfall av asylströmmen som har kommit 2014 och framåt.

Så vad händer vid ordinarie val 2018?

Jo, en alliansregering kommer fortfarande att få leva med det ekonomiska och politiska utfallet från tidigare allians- och (S)(MP)-regeringar och kommer sannolikt inte att presentera budgetar i balans, eftersom sannolikt kommer inte en alliansbudget att göra något åt de reella problemen kopplade till invandrings- och asylpolitiken. Alltså kommer vård, skola, omsorg och andra offentliga tjänster att få stryka på foten för de kostnader som kommer i framtiden. Systemtrögheten gör dock att utfallet kommer först 2017-2018, alltså de budgetperioder som väljarna kommer att minnas inför valet 2018.

AKB är också väldigt tydlig i sitt avståndstagande till att ta in SD i en alliansregering. Det medför att i praktiken, så ger AKB ansvarsfrihet för SD när det gäller en alliansregerings budget, även om SD röstar för den. SD kommer bara att hävda att man hade en allians- eller S&MP budget att rösta på och att man valde det minst onda.

Men i praktiken kommer både S&MP och alliansen att få bära hundhuvudet för budgetutfallen 2017-2018, då dessa utfall är ett resultat av tidigare alliansregeringars och S&MP regeringars budgetar.

Då blir alternativet 2018 en Allians som är en version av SD-light och kanske ett ännu striktare SD, som dessutom kan svära sig fria från både S&MP och alliansregeringens politik, som enligt SD då var alldeles för överoptimistisk.

Som jag ser det, så finns det bara ett sätt för Alliansen att hantera det svaga regeringsunderlaget idag. Nämligen att låta utfallet av politiken 2014-2018 få verka ut och låta ansvaret hamna tydligt på S&MP regeringen. Därmed kan man sannolikt driva ner S till under 20%-strecket. MP har bara kvar sina religiösa kärnväljare. Och då kan Alliansen växa. Pragmatiska S-väljare kan nog tänka sig att rösta på M, FP och C. Dock måste AKB hantera Centerpartiets ultraliberala hållning. KD, om de är kvar i riksdagen kan bli Alliansens SD-light och därmed locka till sig en del väljare från betongsossarnas led och kanske även SD.

OM AKB vill ta makten nu, så kommer hon att misslyckas att vända på ekonomin, just på grund av systemtrögheterna. Och därmed garanterar just det handlandet att SD blir med allra största sannolikhet största parti i riksdagsvalet 2018. Vilket vore ett misslyckande för Alliansen.

Låt Stefan, Magdalena, Margot, Anders, Mikael, Åsa och Gustav äta sin egen skit fram till 2018. Det är det enda sättet för Alliansen att få tid för att få Annie Lööf att förstå realpolitik och faktiskt svära sig fria från ansvar för den offentliga finansiella katastrof som kommer 2017-2018. Dessutom får en ny Allians tid på sig att formulera en politik som fungerar. För dagens allianspolitik är inte SÅ mycket bättre än S&MP-regeringens när det gäller de PROBLEM som Sverige står inför. Notera att jag skriver inte utmaningar, utan PROBLEM.

Allt annat är strategiskt obegåvat och dessutom så spelar det SD i händerna till 100%.

KOD291

Så då har vi äntligen ett namn på det onämnbara, nämligen KOD291.

Att journalister har en egen agenda framgår med önskvärd tydlighet av att man vill inte till 100% rapportera ärligt om migrationens problem. Ett av problemen enligt Expos Daniel Poohl är att då blir ju alla problem kopplade till migration.

Nu ska vi se, hur brukar det vara i ett slutet system där man måste dela på resurser. Jo, att allt är sammanlänkat och att det finns orsakssamband mellan alla prioriteringar.

Så vi börjar då från början.

Vissa samhällsgrupper kräver mer medicinsk vård: KOD291
Vissa skolor får trots större resurser än normalt dåliga resultat i nationella prov: KOD291
Skolor har disciplinproblem med vissa elevgrupper: KOD291
I vissa stadsdelar kan man inte röra sig i fritt och tryggt: KOD291
Vissa kommuner tar mycket större "ansvar" och går därmed med underskott: KOD291
Polisen klarar inte av att upprätthålla lag och ordning: KOD291
Flickor faller från balkonger: KOD291
Antalet skjutningar ökar: KOD291
Flickor könsstympas eller tvångsgifts under sommarlov: KOD291
Kommunernas kostnader för försörjningsstöd ökar: KOD291
Kommunala avlopp blir överutnyttjade: KOD291
Poliser utsätts för handgranatkastning: KOD291
Välfärdsarbetare mördas på jobbet: KOD291
Shoppare på IKEA mördas: KOD291
Självmordsbombare i Stockholm: KOD291
Pensionärerna får allt sämre kommunal vård: KOD291
Försvarsmakten får inte ökade resurser trots rysk aggressivitet: KOD291
Vissa grupper får aldrig inkomster utanför välfärdssystemen: KOD291
Fusket med stöd till handikappade ökar: KOD291
På vissa stödboenden mördar man varandra: KOD291
Befolkningen växer snabbare än beräknat: KOD291
Bostadsbristen ökar snabbt på grund av ovanstående: KOD291
Gruppvåldtäkter är vanliga: KOD291
Ungdomsgäng gör Stockholm och Göteborgs centrala delar osäkra: KOD291
Sjukvården har inte tillräcklig kapacitet: KOD291
Man försöker få in religiös lagstiftning och hänsyn i ett sekulärt samhälle: KOD291
Acceptansen för jämställdhet mellan könen minskar: KOD291

Som ni ser, invandringen är inget problem i Sverige idag. Däremot undrar jag verkligen vem den här KOD291 är, som genererar så många problem.

Eller som det heter på nyspråkssvenska, samhällsutmaningar.

En sak är säker, den här KOD291 var inte lika problematisk på 70- och 80-talet. Men det kan ju vara så att KOD291 är lönsam, eller så. Även om jag inte har hittat hur den lönsamheten skulle uppnås.

KOD291, den hemliga koden som absolut inte får avslöjas.

Arméchefen har fel

Arméchefen generalmajor Anders Brännström har självklart fel när han påstår att Sverige kan vara i krig om några år.

Nu menar jag inte att Brännström har fel i sak, men fel i politik. Det är nämligen så att med tanke på allt elände som Ryssland håller på med i Ukraina, Transnistrien, Moldavien, Georgien, Syrien och annorstädes, så är det uppenbart att Ryssland visar en vilja att använda sina militära förmågor för det moderna hybridkriget. Allt för att stötta sina penninghungriga oligarker, som får gammaldags nordamerikanska rövarbaroner att framstå som beskedliga liberalister. Detta i kombination med det uttalade hotet om ryska kärnvapen gör att den militära problemställningen för alla försvarsmakter i Europa blir ganska komplex.

Men självklart har arméchefen fel ändå. För OM det vore så att det var troligt att Sverige skulle vara i krig inom ett par år, då hade beredskapskrediten redan lösts ut och politikerna hade definitivt satsat mer än dagens "satsningar" på försvaret, vilket faktiskt är felräkningspengar i marginalen. Vi skulle också behöva lämna det som bloggrannen Cornucopia jämför med Versaillesfredens Tyska armé. Dvs. i praktiken upprusta det svenska försvaret, genom att tillföra en kanske dubblerad försvarsbudget.

Därför har jag en känsla för att Brännström kommer att få politisk feedback från sina chefer. Kanske kan det bli så illa att det blir oplanerat arméchefsbyte i närtid.

Hur som helst, militärt och militärstrategiskt har arméchefen sannolikt rätt. Men politiskt, så har han trampat i klaveret.

Tyvärr inrymmer inte KOD291 gröna smurfer beväpnade med modern rysk stridsmateriel, vare sig i Sverige eller andra europeiska stater. Politikerna orkar bara med KOD291 just nu, både vad gäller intellektuell och ekonomisk utmaning.

Därför har arméchefen fel, fast han har rätt.

Grattis Sverige.....

Det finns ingen gratislunch

Visst är det fantastiskt, med vilken indignation som man beklagar det faktum att vissa länder faktiskt kräver att flyktingar som kan, ska betala för sig.

Om du åker till ett annat land, så inte förväntar du dig att du ska bli bjuden på allt, eller hur? Sociala skyddsnät är precis just det, skyddsnät för dem som inte har egna tillgångar. Även i Sverige är det så att du måste gå från hus och hem till en hyresrätt innan du har rätt till försörjningsstöd. Bankkontot ska också vara tomt. Så varför skulle det finnas en gräddfil för asylsökande? Deras tillgångar måste väl precis som en svensks tillgångar användas i första hand, inte att vi som skattebetalare ska "bjuda" på allt.

Hela principen att man får gratis allt möjligt utan att ha bidragit till systemet är skevt och faktiskt inte okej.

För trots allt är det så att alla ska göra rätt för sig, även sådana som är nyanlända.

Sverige har blivit demokratiskt, Sverigedemokratiskt

Det går inte längre att blunda för ett faktum, nämligen att Sverige har blivit sverigedemokratiskt.

Den starkaste indikatorn på det är att de nya Moderaterna numera är "bättre" än SD på rasistisk politik. De föreslår nämligen att man inte ska få ta del av välfärdssystemen, bara för att man får uppehållstillstånd i Sverige. Man erkänner också numera att invandringen är precis som nationalekonomen Tino Sanandaji påstår, nämligen att invandringen är INTE en förtjänst, utan en kostnadspost för samhället. Så då blir det med automatik som så att de nya moderaterna inser precis vilka som röstar på moderater i valet. Dvs. skattebetalare, som vill få valuta för sina skattepengar i form av en bra vård, skola och omsorg för de sina, inte att vara en öppet blödande artärblödning till andra grupper, som inte har bidragit till systemet.

En annan stark indikator på att Sverige har blivit sverigedemokratiskt är att nu pågår revolutionen för fullt. Nej, revolution i Sverige innebär inte att man går ut på gator och torg med högafflar, baseballträn eller för den delen hagelbössor. Nej, revolutionen består i att man lämnar åsiktskorridoren och börjar påvisa de faktiska problem som invandringen medför för samhället idag.

Ett exempel på detta är skolverkets rapport från en skola som väldigt tydligt pekar ut "elevkulturer" som inte är acceptabla i ett svenskt kontext. Ett annat är poliser, som säkerligen läcker till media om den sekretess som läggs på olika former av brottslighet bland asylsökande och invandrare. Man är också ganska tydlig med den brottslighet som förekommer bland invandrade ungdomar. Ingen tror väl heller att polisen patrullerar i Södertälje med förstärkningsvapen för att skapa en ny normalbild av polisens verksamhet. Det är snarare en signal till buset att nu är det slutskjutet på stan, eller i alla fall så riskerar man att möta polis med både skyddsutrustning och tyngre vapen. Kort och gott, polisen har tröttnat på situationen. Eller rättare sagt, hur många gängskjutningar tål Sverige?

Man ser också mer öppen problematisering av invandrares brottslighet, utan att rasistkortet tas fram omedelbart. Ett exempel är gruppvåldtäkten i Småland, som Aftonbladet berättar ganska öppet om. Debattörer som Paulina Neuding, Özge Öner och Johan Westerholm problematiserar ganska tydligt kring just invandrarnas "värdegrund" och beteende i olika sammanhang, utan att Twitterdrevet drar igång automatiskt. Aftonbladet visar också på de medföljande konflikter som följer med invandrarna till Migrationsverkets boenden.

MSB redovisar att trots att vi har infört i praktiken stopp för invandrare utan viseringar och identitetsdokument, så finns det kvardröjande effekter av den toppen som 2014-2015 representerar för det svenska samhället. Sannolikt får vi leva med toppens konsekvenser i ett par decennier.

Som sista slutsats så har till och med Aftonbladets egen opinionsundersökning kommit fram till att Sverigedemokraterna är Sveriges näst största parti.

Det politikerna bland Socialdemokrater, nya Moderater, folkpartiet Liberalerna och Kristdemokraterna har konstaterat att man lever nu i en verklighet som kommer att kosta för skattebetalarna. Därför måste man skademinimera genom att övertyga skattebetalarna om att deras förväntade payback från skatterna inte ska omfördelas i alldeles för stor omfattning till nyanlända, vilket skulle påverka skattemoralen högst avsevärt. Framförallt så är skattebetalare också väljare, som är väl medvetna om att i kraft av sin skattekraft, så är de en mycket, mycket viktig väljargrupp.

Som ni ser, så har jag inte tagit med Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och F! bland partierna ovan. Det är för att dessa partier är så ideologiskt dogmatiska, att de kan inte inse när verkligheten knackar på dörren, så måste man faktiskt anpassa sin politik till verkligheten. Det borde också vara en tydlig signal till väljaren att dessa partier bör inte anförtros med regeringsmakt, eftersom politiker som inte är realpolitiker kan bara göra en sak, nämligen att föra sina länder till katastrofens rand och över den, om de får agera med riktig makt.

Men varför flörtar inte S, nM, fL och KD inte mer med SD då? Jo, för att man vill inte visa att "originalet" är kanske bättre. Det SD har påtalat om invandringens problem realiseras nu. Och det finns inget intresse av S att erkänna att SD:s politik är i stort den som S hade mellan 50- och 70-talet.

Nya M kan inte heller erkänna riktigt att man i ledande ställning i Alliansen förde en politik som var totalt katastrofal när det gäller invandring. Man har för många nya moderater i ledningen och i princip inga gammelmoderater. Plus att AKB har pantsatt sin egen politiska karriär genom att säga att nM kommer ALDRIG att samarbeta med SD, så länge som hon är partiledare.

fL med Jan Björklund i spetsen är ju ledare för ett parti som har fiskat i grumliga vatten förr. Så det är inga problem att sälja till sina kärnväljare. Dock med lite förnumstigt förmyndarskap, som bara ett parti som Liberalerna kan hålla på med gentemot väljarkåren. Dvs. Vet Bästerbergdoktrinen i repris. Dock har partiet krympt högst avsevärt.

KD har problem nog att hålla sig ovanför riksdagsspärren, så här har man snarare fokuserat på att bli ett SD-light, men med snyggare partiledare och partiföreträdare utan järnrör. Problemet är bara att KD inte får plats i media, då det finns större elefanter som pockar på uppmärksamheten.

Som jag ser det, så är ingen intresserad av ett extraval nu, eftersom vi har fasta mandatperioder i Sverige. Ingen KAN åtgärda de problem som har uppstått mellan nu och september 2018. Alltså så väljer socialdemokraterna att lida tillsammans med miljöpartiet. Möjligen kan man tänka sig en regeringsombildning utan miljöpartiet, men då med passivt stöd av nya moderaterna.

Min gissning är att nästa riksdagsval 2018 blir en rysare. S, nM och SD kan i princip bli lika stora, dvs. kring 20% var. Talmannen kommer att få en grannlaga uppgift att lösa. OM SD kommer upp i 30%, så kommer sannolikt de få frågan först, men kommer sannolikt inte att få någon majoritet för regeringsbildningen. Däremot så kommer enda realistiska alternativet att bli en regering mellan S+nM, möjligen med stöd från fL och KD som realpolitiska stödhjul. Nya Moderaterna kommer aldrig att acceptera en regering där miljöpartiet och vänsterpartiet har någon form av påverkan.

Men jag kan summera det hela med precis samma mening som jag började detta inlägg med.

Sverige har blivit demokratiskt, Sverigedemokratiskt.

Till detta är man nödd och tvungen på grund av tidigare förd politik och realiteter.

Intelligenskorridoren

Det är ganska intressant att vi i den politiska debatten har definierat ett nytt begrepp, nämligen åsiktskorridoren. Egentligen är begreppet ett resultat av en intellektuell ohederlighet, som har spritt sig vitt och brett i samhället. Var består då denna intellektuella brist?

Jag har en tes, nämligen att idag så premieras inte snille, utan snarare medelmåtta. Detta för att inte skapa onödiga friktioner och för att man ska säkerställa att människorna befinner sig innanför värdegrunden och inte ens tassar vid värdegrundskanten.

Jag ska ta några exempel som är uppenbara.

Vi kan ta den så kallade genusvetenskapen som exempel. Man kan ganska enkelt konstatera att denna vetenskap är framsprungen ur ett konstruktivistiskt perspektiv, som de facto inte har någonting att göra med etablerade vetenskapliga metoder. Framförallt så har genusvetenskapen stora problem med att fastställa orsakssamband, dvs. kausalitet mellan observerade sociokulturella fenomen och bakomliggande orsaker. I Norge var man sund nog och slutade finansiera genusvetenskap, efter att programmet Hjernevask avslöjade hela "genusvetenskapen" som ren och skär pseudovetenskap.

Det andra exemplet är trenden att relativisera i alla möjliga sammanhang. Till exempel Skolverket har svårt att skilja på en vetenskaplig förklaringsmodell och religiösa förklaringsmodeller. Det är helt fantastiskt att man väljer på en myndighet att relativisera just vetenskap gentemot religioner. Det vore ungefär som om kreationisterna skulle kräva att de skulle ha lika mycket tid för att förklara sin subjektiva världsåskådning inom biologin som man använder för vetenskapligt fastställda teorier som evolutionsteorin. Skillnaden mellan vetenskap och religion/världsåskådning är just att vetenskapen bygger på att man har en tes om hur saker och ting förhåller sig och därefter försöker påvisa genom empiri, experiment och observationer att tesen stämmer, eller är den mest sannolika, om vi ska vara korrekta. Alltså kan vi säga att vetenskapen gör INTE anspråk på en absolut sanning, utan snarare den mest sannolika approximationen till vad som är sant utifrån ett sannolikhetsperspektiv. Det är INTE sannolikt att Jahve/Gud/Allah/Brahman eller någon annan av mänsklighetens imaginära gudomar ligger bakom vare sig universum, människan eller naturen runt omkring oss. Men trots det, så vill Skolverket jämställa dessa hittepå med etablerad vetenskap. Glöm inte att vetenskap är systematik och metod, inte en glad hashdröm om hur saker och ting är enligt någon gud.

Ett annat vansinnigt exempel är att man kallar homeopatiska medel för läkemedel. Att läka något innebär per definition att ett medel verkar mot ett symptom eller sjukdomsorsak. Att ett medel utan någon verksam kemikalie kan "verka" mot en sjukdom på grund av någon molekylär minneseffekt hos vatten är bara rent nys. Man borde inte få kalla något för läkemedel, om man inte har evidens för att medlet fungerar och också förstå mekanismerna bakom funktionen.

Sen har vi kategorin som jag ogillar mest. Makthavare i den offentliga debatten som relativiserar allt möjligt och omöjligt. Det spelar ingen roll om det är en feministisk vänsterpartist som tafsar på kvinnor på fyllan och skyller ifrån sig på sina medmän, eller för den delen feminister som påstår att alla kulturer är lika kvinnoförnedrande och därmed likställda.

Allt ovanstående som jag har beskrivit är ren empiri, dvs. sådant som jag har observerat i samhället. Orsaken till detta är att idag så premieras just intellektuella medelmåttor. Man hamnar i en homosocialiseringsprocess inom dessa grupper, som är anti-intellektuell och i grunden dogmatisk. Jag tar några exempel.

1. Feminsm är bra, eftersom det leder till ett jämlikt samhälle. Vilket är en total lögn, då feministiska elitister gång på gång bevisar att de är bara på jakt efter köttgrytorna. Plus att deras förväntan är ett likartat utfall mellan biologiska kön, inte likartade möjligheter i jämlik konkurrens. Om utfallet blir fel, så skyller man på patriarkala strukturer.

2. Bara vita kan vara rasister och ingen vit kan vara icke-rasistisk. Möjligen kan man vara vit medveten, men fortfarande rasist. Med tillräckligt mörk pigmentering så kan man per automatik INTE vara rasist, oavsett hur man beter sig. Att kalla någon för blatte är straffbart, men att kalla någon för svennehora är ingenting.

3. Vänster och miljö är det enda rätta lärorna för en medveten vit människa. Trots att vänstern har bevisat gång på gång att man lyckas bara generera massmord och misär. Miljöfascismen har ju med vinterns elbrist tydligt bevisat att man kan inte förstår enkla orsakssamband mellan tillgång på energi och förmågan att faktiskt inte frysa ihjäl i vinter.

4. Volymförnekandets automatik är dogmatiskt, enda tills man faktiskt krockar med verkligheten på ett brutalt sätt. Nämligen att vi har varken bostäder eller arbeten till alla som vill komma i åtnjutande av vårt samhälles förmåner. Sen gråter man en skvätt i media och tror att då är det okej.

5. En statsminister, vars tyngsta fördömande är just begreppet: "Det är inte okej."

Allt det som jag beskriver ovan är egentligen ett fenomen som beskriver samhällets anti-intellektuella hållning. Det är inga problem att hitta gymnasieskolor som premierar elever med idrottsliga eller artistiska talanger. Det är helt enkelt okej att premiera dessa individuella egenskaper. Men det är inte okej att ha skolor för elever med hög intellektuell kapacitet. Nej, de ska tvärt om kvävas i den tråkiga och intellektuellt fattiga skolmiljön och blir till slut antingen utåtagerande, deprimerade, lata eller helt enkelt oambitiösa, trots sin inneboende potential.

Nej, jag kan konstatera att åsiktskorridorer, dogmatiska föreställningar, värdegrunder, pseudovetenskaper och politiska eliter skapar en värld för människor som befinner sig inom ett IQ-spann på 95-105. Människor under detta blir förlorade på grund av bristande förmågor och människor som ligger över detta värde blir ett hot mot systemet.

Låt oss kalla detta fenomen för INTELLIGENSKORRIDOREN. För trots allt, intelligenta människor är ett hot mot de som lägger agendan i dagens debatt. Intellektet kvävs till förmån för samhällsdogmerna.

Jag önskar för 2016 att Sverige lämnar både åsiktskorridoren och dess orsak, intelligenskorridoren. För det är först när vi faktiskt tänker de jobbiga tankarna och analyserar de jobbiga problemen, som vi kan lösa dem. Gör vi inte det, så blir det bara prat. Men som alla vet, man måste jobba också, inte bara snacka......