onsdag 2 januari 2019

Den liberala demokratins dödgrävare


Vi har en allmänpolitisk utveckling som är högst olycklig idag. Många anser att det finns för viktiga frågor, för att överlämnas till den vanliga demokratiska processen. För vanligt folk anses inte ha tillräcklig med kompetens eller insikt i samhällsviktiga frågor idag för att få påverka enligt vissa eliter.

Tydligen kan inte demokratin anförtros att hantera klimathot. Där förordas någon form av demokratins avskaffande till förmån för ett totalitärt system, som ska rädda miljön. Av någon märklig anledning en filosofi som har fått fotfäste bland en del partiers EP-kandidater.

Det andra är diskussionen om fake news. Vad är falska och vad är sanna nyheter. Uppenbarligen så anser man att vi ska lita särskilt mycket på svensk public service. Vi såg hur ”Gretas tal till världsledare” var en symbolhandling, helt utan reellt innehåll. För att inte tala om de så kallade ”knivskadorna” som en norska och danska drabbades av i Marocko. För övrigt så var en medborgare från Schweiz inblandad i mordet enligt svenska medier. Som visade sig vara en marockan med schweiziskt medborgarskap.

”Genusvetenskapen” anses vara så oantastlig av våra postmodernistiska akademiker, att den inte ens får kritiseras eller debatteras. Jordan B Peterson är en lysande internationell debattör när det gäller just kritiken mot postmodernismen. Jag tycker personligen att David Eberhard är en svensk debattör som är minst lika vass som Peterson. Dessutom så debatterar David i en svensk kontext.
Så vi har tre fenomen idag, som kommer att bli den perfekta stormen, som vill införa en form av totalitärt system.

För att rädda klimatet, så kommer man att vilja införa klimatradikal politik. För att undvika kritik eller ifrågasättanden, så vill man sätta nyhetsagendan. Säg vilken dag SR Ekots nyheter inte har med en klimatnyhet? Och sen har vi den postmodernistiska, konstruktivistiska kunskapssynen med genusvetenskapen i främsta ledet, som vill kväsa den akademiska friheten.

Dessa tre fenomen kommer att vilja avskaffa den liberala demokratin, till förmån för ett totalitärt system, inte olikt det kinesiska, för att forma folket. Demokratin blir en skenprocess, där man synes kunna rösta på olika färger, men i praktiken blir det bara nyanser av rödgrönt.

fredag 21 december 2018

Gåtan Gatwick

Storbritanniens näst största flygplats kan inte användas, då det sker överflygningar med drönare. Det här är ytterligare ett exempel på det moderna samhällets sårbarhet och hur lätt det är att störa ut trafiksystem som människor är beroende av.

Det som är intressant är hur ska man skydda sig mot den här typen av aktioner. Att skjuta är inte aktuellt, eftersom förlupna kulor har en otrevlig tendens att landa där de inte är önskvärda. Vissa tekniska lösningar finns för att störa ut kontrollänkar. Men nu till min teori. Eller rättare sagt, vilka kan stå bakom gärningen?

 Enligt SR, som intervjuat en svenska på Gatwick, så gick det ett rykte att det skulle vara en miljöaktion. Ekoterrorism har ju förutspåtts, så det är inte riktigt troligt.

Det skulle kunna vara annan terrorism, till exempel islamistisk, för att störa julen, som är en kristen högtid. Dessutom så lär den ekonomiska skadan vara ganska omfattande.

Men jag tror att ingen av de ovanstående teorierna är korrekta. För det första, man ska kunna flyga en eller flera drönare med uthållighet över flygplatsen, samtidigt som man observerar eventuell aktivitet för att undvika bekämpning av drönarna. Utöver det, så behöver man ha tillräckligt med batterier för att kunna flyga över flygplatsen. Låt oss säga att ett batteri räcker i 30 minuter. 10 minuter för att flyga till flygplatsen, 10 minuter över banan och 10 minuter tillbaks. Sen batteribyte och flyga tillbaks. Min bedömning är att man behöver nog minst fem drönare, femtio batteripack och ett antal laddare, för att kunna störa hela tiden.

Utöver det, så är jag väldigt säker på att brittiska polisen alternativt militären har förmåga att störa ut vanliga kommersiella drönare. Dvs. sådana som du och jag köper på stan. Man kan störa ut kontrollänken, GPS och kanske till och med i vissa fall störa ut styrelektronik med tillräckligt kraftiga störsändare. Men militära drönare kan ha tröghetsnavigering alternativt optisk navigering, som helt undviker den här typen av motmedel som stör ut drönare.

Faktum är att jag skulle satsa på att det är en statsaktör som ligger bakom störningen. Logistiken, bristen på effekt från polisiära/militära system och dessutom tillräckligt långt från flygplatsen så att man inte har spårat operatören/operatörerna. Dvs. de flyger nog från en lastbil alternativt annan mobil lösning där det inte finns utomstående vittnen som kan rapportera till polisen.

Ja, det finns en statlig aktör som sedan 2014 har nyttjat drönare i krigföring på ett effektivt sätt i ett krig. Det som är intressant är att den staten har ett horn i sidan till just Storbritannien. Vi får väl se om jag får rätt.

Men mitt finger pekar nog på Putinistan.

måndag 26 november 2018

Nyhetsvärdering i Public Service

Jag tillhör kategorin människor som lyssnar mycket på Sveriges Radio P1. Efter att ha läst IOTAKTS artikel om nyhetsvärdering i svenska medier, så har jag börjat reflektera kring hur SR Ekot och P1 Morgons ämnesval.

Och nu får jag göra som i mitt favoritprogram Spanarna på fredagar. Nämligen lansera några observationer, för att sen komma fram till en slutsats.

För det första, det är nästan varje dag något som handlar om miljön. Det kan vara antibiotika till djur, avloppsvatten i Namibia, klimat, elbilar och så vidare. Ja, ni förstår bilden.

För det andra, det är väldigt mycket kring jämställdhet. Nu senast var det mäns våld mot kvinnor och stalking med hjälp av mobiltelefoner.

För det tredje, så är det inslag kring migration. Man använder gärna kvinnor och barn i sina intervjuer, även om vi vet att de flesta migranter är män. Man missbrukar också gärna ordet asylsökande. Och så klart vinklar man så att den asylsökande har alltid rätt och även rätt att söka asyl i valfritt land.

Min spaning:

Att säga att public service håller på med objektiv och mångsidig nyhetsvärdering är en ren lögn. Redaktionernas val av ämnen har helt klart en inriktning som passar det postmoderna socialistiska narrativet.

Så frågan är, varför ska vi betala skatt och endast få en sida av historien och den andra utelämnad?

fredag 23 november 2018

Prokastrineringsproffsen

Nu har jag listat ut det politiska spelet, i smått och stort.

Egentligen är det ganska självklart varför svenska politiker misslyckas med det mesta. Ett exempel ur högen är Ygemans misslyckade försök att utvisa 80.000 personer som befinner sig i landet illegalt. Eller varför inte lägst utveckling av BNP/capita, trots högkonjunktur. Gängskjutningar, våldtäkter, rån, tiggare, dåliga pensioner, dålig sjukvård med mera. Ja, ni förstår, det som ibland kallas för samhällskontraktets förfall.

Vi är nu inne på en politikergeneration som har vuxit in i politiken från tonåren. Problemet är också att de är curlade, precis som så många andra. De har fått positiv feedback från sina likar och har blivit utvalda till sina upphöjda positioner i en ultimat Big Brother, där bara de med flest ryggdunkare vinner.

Det gör att dagens politiker ogillar att ta obehagliga beslut. Man upplever att om man gör någon sur, så kanske man blir brädad från den översta pallplatsen av någon konkurrent.

Man tror helt enkelt att man måste vara populär bland alla människor. Vilket är helt fel. Det finns ingen nytta med att vara populär hos kriminella, våldtäktsmän eller för den delen de som befinner sig illegalt i landet.

Svenska politiker har i princip några standardstrategier för att hantera svåra frågor. Den mest klassiska är förnekelse. Man klistrar gärna på etiketter på politiska motståndare som påstår något jobbigt. Begrepp som förekommer är; Sverigebilden, islamofobi, Sverige har aldrig varit tryggare, hatsvans, nazist, rasist, högerpopulist med mera. Ja, ni kommer säkert på fler.

Den andra strategin är att låta EU sköta lagstiftning i något jobbigt område. Då blir det så bekvämt att skylla på Bryssel. Sen att svenska politiker ger direktiv till sina tjänstemän att bli bäst i EU-klassen på att implementera EU:s påbud ger också ett dåligt resultat. Nämligen att i Sverige väljer många aktivistiska tjänstemän att övertolka påbuden.

Den tredje är faktiskt den bästa. Man gör en "satsning" på något. Exempelvis försvaret. Säg några miljarder kronor. Sen så fungerar ekonomisystemet så att för investeringar på 50 miljoner eller mer, så krävs det regeringsbeslut. Och regeringen väljer att skjuta på beslutet till budgetåret är slut. Och då måste Försvarsmakten "lämna tillbaks" pengarna. Den här typen av "satsningar" är tyvärr alltför vanliga.

Så, för att fortsätta vara vinnare i politikens variant av Big Brother, så skyr man inga medel för att ens gärning ska se bra ut. Och man har blivit ett prokastrineringsproffs på många sätt. Om du inte måste göra det idag, så skjut upp saken till morgondagen, eller ännu hellre, nästa mandatperiod. Då kan man nämligen skylla på att det nya parlamentariska läget inte tillåter en "satsning" som man har lovat.

Faktum är nog att Sveriges Riksdag skulle må bäst av en förmyndare, som det ser ut. En förmyndare som tar tag i alla otvättade bykar och börjar göra saker idag.

Jag vill absolut inte använda Trumpismer som "Drain the swamp."

Men visst vore det bra om några av våra barnpolitiker åkte ut med badvattnet?

torsdag 22 november 2018

Ska Sverige vara EU:s socialkontor?

Så har godhetsknarkandet nått nya höjder i Sverige.

Amnesty i Sverige kräver att EU-migranter ska få tak över huvudet, dvs. en garanti som inte ens förekommer för svenska medborgare.

Sveriges Radio missköter sitt Public Service uppdrag å det grövsta genom att inte kritiskt granska EU-migranterna Isabela och Florian Tanas från Rumänien.


Ingenstans i intervjun frågar SR om vilka arbeten dessa personer har sökt i Sverige och hur de har kvalificerat sig för den svenska arbetsmarknaden. Inte heller ifrågasätter man att dessa två bryter mot Schengenfördraget, genom att lämna inte landet när de inte får arbete. Som turister får de vara i Sverige i maximalt tre månader. Därefter måste de ha arbete och registrera sig som arbetande i Sverige.

Visst är det märkligt att Sveriges Radio och Amnesty Sverige vill skapa en bild av att Sverige och svensken har en skyldighet att hjälpa dessa "migranter".

Faktum är att det är högst troligt att ingen av dessa personer har en utbildning där de kan kvalificera sig för svensk arbetsmarknad. De följer inte heller EU:s bestämmelser kring den fria rörligheten. De är medborgare i Rumänien, som har ett ansvar för sina medborgare inom unionen.

EU och därmed svenska skattebetalare betalar miljarder till Rumänien för att de ska kunna lösa sina sociala problem på plats i Rumänien. Därmed så har den svenska skattebetalaren hållit sin del av stödet till fattiga i Rumänien.

Det vore klädsamt om Sveriges Radio, nu när de ska betalas av skattebetalarna efter årsskiftet, levererade enligt sina sändningstillstånd, dvs. KRITISKT granskade sakfrågan kring EU-migranterna.

Nyheten här är inte att Sverige behandlar EU-migranter illa på något sätt. Nyheten borde vara att dessa EU-medborgare befinner sig illegalt i Sverige och har lyckats vara kvar i landet under fyra år, utan att de har blivit hemskickade till Rumänien, vilket är den enda korrekta åtgärden.

Dvs. vad har våra politiker, gränsskyddet med mera gjort för att skicka hem de EU-medborgare som befinner sig illegalt i Sverige?

Mitt svar är att som vanligt, så har våra politiker inte levererat effekt och försöker skuldbelägga skattebetalaren för sina egna tillkortakommanden vad gäller förmåga att lösa problem på ett korrekt sätt.



tisdag 20 november 2018

Svensk myndighetslogik

Japp, då har vi fått höra att svenska fängelser är fulla.

Lösningen är enligt svensk logik att därmed så måste vi hitta på andra påföljder än fängelse. Märkligt, i många andra länder skulle man nog dimensionera fängelsesystemet efter antalet beräknade fångar med viss marginal.

Hur som helst, för att minska trycket på fängelser kan jag föreslå lite andra varianter.

Säg att vi prioriterade att framförallt våldsamma livsstilskriminella fick sitta i fängelse i huvudsak. Och så klart grova våldsbrottslingar.

Sen tar vi Svenne banan som fuskar med skatt eller sina företag på olika vis. Då kan jag nog tänka mig att staten kan beslagta alla egendomar från individen istället. Och sen dessutom ge en boja på en ganska lång tid. OM den ekonomiska brottslingen skulle smita utomlands, så skulle man köra stenhårt med Interpol och kanske någon variant av egendomsbeslag där det är möjligt. Plus så klart indraget pass och medborgarskap. Borde få alla ekonomiska brottslingar att sköta sig hyfsat.

Men så klart, jag misstänker att man menar att våldsbrottslingar ska kunna gå fria.

För visst är det så att brott mot staten straffas mycket hårdare än brott mot enskilda. Det är nog dags att ändra på det systemet.

För trots allt, vi betalar världens högsta skatter för att få statens skydd från våldsbrottslingar.

måndag 12 november 2018

Den italienska stadsstatens återkomst

Det är märkligt hur människor undviker att lära av historien.

Den Westfaliska freden 1648 var bland annat början på en internationell rättsordning mellan nationalstater. På detta byggde man vidare till dagens rättsordning, där man har internationella organ för att lösa konflikter mellan länder. Det är helt sant att alla dessa organ är inte på något sätt perfekta eller optimala för att lösa problem.

Men det är som vanligt med mänsklig aktivitet att man behöver inte komma fram till en perfekt lösning, utan en lösning som fungerar hjälpligt.

Vart har historielösheten lett oss till idag då? Jo, många länder, både stora och små börjar ifrågasätta den internationella rättsordningen och dess organ. Allt från Trumps avfinansiering av FN till Kinas underlåtenhet att acceptera internationella domstolar som dömer mot Kina rörande öar i Sydkinesiska havet. Eller för den delen Putins mordförsök på avhopparen Skripal eller Saudiarabiens mord på Khashoggi.

Vi är alltså tillbaks i en värld som var vanlig under de italienska stadsstaterna. Länder accepterar ledare som beter sig som en upphöjd furste och som kan följa Machiavellis bok till fullo kring hur man styr ett land.

Nationalstater mördar enskilda personer, eller fängslar dem på oklara grunder. Nationalister hävdar att nationens rätt går före internationell rätt. Krig börjar bli en acceptabel lösning för att lösa nationella problem. Att följa påskrivna avtal struntar man i och stjäl land från andra länder, som till exempel stölden av Krim och med den även Ukrainas gas- och oljereserver.

Den liberala demokratin kan bara försvaras på ett sätt. Nämligen att man fortsätter att försvara den internationella rättsordningen och dess institutioner. Visst, vissa kan må bra av en reform, men det kan inte stå i motsatsförhållande till just rättsliga lösningar mellan nationalstater.

Vill vi ha en värld där en Twittrare kan bli mördad av en nationalstat, bara för att man skriver något som inte passar vederbörande regering? Eller accepterar vi stöld av land från andra länder, så länge som det inte drabbar oss?

Det är klart att vi ska aldrig acceptera dessa fenomen i den internationella samvaron mellan länder.

Det finns tyvärr bara ett fåtal metoder för att hantera nationalstater som går i Niccolo Machiavellis spår när det gäller framtida relationer med omvärlden.

Vill du ha fred, förbered dig på krig. Det är den första regeln, som tyvärr många liberala demokratier i Europa har missat helt och hållet. I princip alla EU-länder avstår från att faktiskt förbereda sig för krig. Med ett splittrat Europa så får länder som Ryssland, Vitryssland, Turkiet mm faktiskt oproportionerligt stor påverkansmöjlighet på europeisk politik.

Sanktioner mot ALLA politiska ledare som begår grova brott, oavsett vem det är. Hårt, men Putin och Erdogan förstår bara först när det drabbar den egna plånboken.

EU som ekonomisk union är världens största ekonomi. Större än USA, större än Kina. De nordiska ländernas BNP är större än Rysslands. Vi måste utnyttja vår ekonomiska styrka för att bygga militär styrka, så att vi kan freda oss mot dessa sabotörer av en fredlig samexistens mellan länder.

Tyvärr verkar våra politiker i EU satsa mer på identitetspolitik och trams än riktig realpolitik. Pengarna måste gå till det som bidrar till att hålla freden, inte till sådant som länder som Ryssland och Kina struntar i.

Si vis pacem, para bellum.