måndag 12 november 2018

Den italienska stadsstatens återkomst

Det är märkligt hur människor undviker att lära av historien.

Den Westfaliska freden 1648 var bland annat början på en internationell rättsordning mellan nationalstater. På detta byggde man vidare till dagens rättsordning, där man har internationella organ för att lösa konflikter mellan länder. Det är helt sant att alla dessa organ är inte på något sätt perfekta eller optimala för att lösa problem.

Men det är som vanligt med mänsklig aktivitet att man behöver inte komma fram till en perfekt lösning, utan en lösning som fungerar hjälpligt.

Vart har historielösheten lett oss till idag då? Jo, många länder, både stora och små börjar ifrågasätta den internationella rättsordningen och dess organ. Allt från Trumps avfinansiering av FN till Kinas underlåtenhet att acceptera internationella domstolar som dömer mot Kina rörande öar i Sydkinesiska havet. Eller för den delen Putins mordförsök på avhopparen Skripal eller Saudiarabiens mord på Khashoggi.

Vi är alltså tillbaks i en värld som var vanlig under de italienska stadsstaterna. Länder accepterar ledare som beter sig som en upphöjd furste och som kan följa Machiavellis bok till fullo kring hur man styr ett land.

Nationalstater mördar enskilda personer, eller fängslar dem på oklara grunder. Nationalister hävdar att nationens rätt går före internationell rätt. Krig börjar bli en acceptabel lösning för att lösa nationella problem. Att följa påskrivna avtal struntar man i och stjäl land från andra länder, som till exempel stölden av Krim och med den även Ukrainas gas- och oljereserver.

Den liberala demokratin kan bara försvaras på ett sätt. Nämligen att man fortsätter att försvara den internationella rättsordningen och dess institutioner. Visst, vissa kan må bra av en reform, men det kan inte stå i motsatsförhållande till just rättsliga lösningar mellan nationalstater.

Vill vi ha en värld där en Twittrare kan bli mördad av en nationalstat, bara för att man skriver något som inte passar vederbörande regering? Eller accepterar vi stöld av land från andra länder, så länge som det inte drabbar oss?

Det är klart att vi ska aldrig acceptera dessa fenomen i den internationella samvaron mellan länder.

Det finns tyvärr bara ett fåtal metoder för att hantera nationalstater som går i Niccolo Machiavellis spår när det gäller framtida relationer med omvärlden.

Vill du ha fred, förbered dig på krig. Det är den första regeln, som tyvärr många liberala demokratier i Europa har missat helt och hållet. I princip alla EU-länder avstår från att faktiskt förbereda sig för krig. Med ett splittrat Europa så får länder som Ryssland, Vitryssland, Turkiet mm faktiskt oproportionerligt stor påverkansmöjlighet på europeisk politik.

Sanktioner mot ALLA politiska ledare som begår grova brott, oavsett vem det är. Hårt, men Putin och Erdogan förstår bara först när det drabbar den egna plånboken.

EU som ekonomisk union är världens största ekonomi. Större än USA, större än Kina. De nordiska ländernas BNP är större än Rysslands. Vi måste utnyttja vår ekonomiska styrka för att bygga militär styrka, så att vi kan freda oss mot dessa sabotörer av en fredlig samexistens mellan länder.

Tyvärr verkar våra politiker i EU satsa mer på identitetspolitik och trams än riktig realpolitik. Pengarna måste gå till det som bidrar till att hålla freden, inte till sådant som länder som Ryssland och Kina struntar i.

Si vis pacem, para bellum.

tisdag 9 oktober 2018

É du trög, eller?!

Ulf Kristersson verkar inte vara särskilt snabb i tanken. Det tog en vecka av "sonderingar" med socialdemokraterna för att förstå att (s) har inget intresse av att stötta Alliansen.

Så den stora frågan blir nu tydligen att sondera med ett annat parti i det röd-gröna blocket. Det är ganska säkert att det är inte vänsterpartiet. Så frågan är om miljöpartiet, som överlevde med nöd och näppe kvar i Riksdagen med (v) och (s) röster, kommer att lockas av Kristersson. Ett tips, (mp) är inte det liberala partiet som det startade som. Frågan är bara om Kristersson förstår att (mp) är numera ett identitetspolitiskt parti med kommunism, socialism, islamism och andra ismer på agendan skulle stötta en Alliansregering.

Jag kan spara en vecka åt Ulf. Svaret är nej. Du kommer inte att få stöd från (mp).

Så då kommer vi till pudelns kärna. Ska Ulf våga prata med Jimmie? Eller kommer Annie och Jan att hoppa i säng med Stefan?

Min gissning är att (l) och (c) kommer att svika Ulf. Makten framför allt. Sen kommer i och för sig (l) och (c) att tappa alla sina borgerliga väljare i valet 2022. Det lär inte behövas en raketforskare för att lista ut att borgerliga får söka sig till (m) eller nya partier. Sverigedemokraterna är som bekant inte borgerliga eller höger. De är högersossar av 50-, 60- och 70-talssnitt.

Den stora frågan är om över 50% av svenska väljare är socialdemokrater? Antagligen. Nu kan de välja mellan vänstersocialdemokraterna (s), socialdemokraterna (sd), mittensocialdemokraterna (c) och högersocialdemokraterna (l). (v) och (mp) är vänsterpartier idag.

Det blir en ensam vandring för Ulf, när han väl inser de politiska realiteterna.

Men den gode Ulf är kanske lite trög? Vad vet jag? Imponerad är jag inte. För nu ska vi vänta i en vecka till, innan Stefan får frågan. Stefan kommer att misslyckas. Tredje frågan går till Annie. Och då kommer vi att få en mitten-vänsterregering. Tills den kraschar, hösten 2019.

En sak är säker, alla aktörer som väljer att strunta i (sd) kommer att få problem. Vad är sannolikheten för att vänstern röstar för en Alliansbudget "light" med Annie vid styråran? Eller att Alliansen röstar på en röd-grön budget?

Jag ser bara ett politiskt harakiri för flera aktörer inför framtiden.

Så då blir frågan, vem kommer att få skulden för det brutna samhällskontraktet? Den som regerar så klart, oavsett vem det är. Och kommer vederbörande att kunna "fixa" Sveriges problem?

Svaret på det är självklart, nej. För ingen har tillräckligt radikal politik för att lösa problemen.

Hade Ulf varit smart, så hade han låtit talmannen ställa frågan till Stefan först.

Men så skedde inte.


onsdag 3 oktober 2018

Judar är svin och apor

enligt en imam i Helsingborg, om man får tro på uppgifter i kvällspressen.

Judiska församlingen ska göra en anmälan om hets mot folkgrupp. Nu kommer vi till det intressanta. Imamen har så klart citerat koranen, muslimernas heliga skrift. Såvitt jag kan minnas, så får man citera religiösa texter, utan att fällas för hets mot folkgrupp. Pastor Åker Green klarade sig, om jag inte missminner mig.

Här kommer vi till en intressant punkt, nämligen att religionsfriheten går antagligen före andra lagar, i enlighet med Europakonventionen. Vad gör vi den dagen då NMR vill ha Mein Kampf som helig skrift och Hitler som sin Messias? Eller kommunisterna vill ha Das Kapital som dito skrift och Marx som Messias?

Någonstans tycker jag att vi har kommit till vägs ände med religionsfriheten som begrepp. En religion som predikar hat, intolerans och våld bör rimligtvis inte accepteras i ett humanistiskt samhälle. Eller religioner som inte tillerkänner mänskliga rättigheter till alla människor, oavsett religion, ras, sexuell läggning eller andra livsval.

Det är ju så illa att muslimska länder erkänner inte ens FN:s deklaration kring de mänskliga rättigheterna, utan har utformat en egen. Som begränsar mänskligheten till Umma, dvs. den muslimska gemenskapen. Så nästa gång du blir förvånad över våld från muslimer gentemot icke-muslimer, bli inte det. Det är konsekvensen av att man erkänner inte mänskliga rättigheter för icke-muslimer.

Så var det med "fredens" religion.

Det är dags att begränsa religionens negativa påverkan på mänskligheten. Det var inte så farligt i en värld med spjut, svärd och pilbåge. Men i en värld där man har massförstörelsevapen, är det ytterst farligt att vissa religiösa idéer får fortsätta predikas till nya generationer.

Vill påminna om den här videon, som är mycket talande för vad som väntar i framtiden, om vi inte gör något NU.




tisdag 2 oktober 2018

Vikten av medborgarskapet

Klanröstning, familjeröstning.

Det nya Sverige är som de nya moderaterna. Låter bra i teorin, men i praktiken, så är det en katastrof på väg. Så länge som svenska medborgarskap delas ut som svenska körkort, dvs. ur Cornflakes paket, så kommer det att bli dåligt i längden.

Invandrare är oftare inblandande i trafikolyckor än andra grupper. Man kan ställa sig frågan varför, men oavsett detta, så kan man konstatera att det är dåligt att vara överrepresenterad i sådana sammanhang.

Så hur är det då med vårt demokratiska system? Det är helt klart att en demokrati fungerar bättre, ju bättre utbildning valmanskåren har. Då blir det svårt för populister att vinna val.

Vilken sorts populism är då farlig? Jo, den sorten som lovar en mindre välutbildad valmanskår enkla lösningar. Det spelar ingen roll om den enkla lösningen är att alla invandrare ska åka hem, eller att försörjningsstöden ska öka. Båda lösningarna är ur ett nationellt perspektiv lika dåliga, oavsett bevekelsegrund.

Ja, populisterna i gruppen som vill skicka hem alla invandrare kan ni ju lista ut vilka det är. Men vad sägs om populisterna i grupp två. De som lovar extra semestrar till barnfamiljer, eller vidmakthålla ett ohållbart bidragssystem till vissa grupper?

Min tes är att medborgarskap som fås i vuxen ålder ska ha höga kriterier, så att man inte blir röstboskap åt populister, oavsett om dessa finns till höger eller vänster.

Mitt förslag är att medborgarskap ska fås efter minst tio års mantalsskrivning i Sverige. Man ska heller inte vara straffad. Och minst de senaste fem åren ska man ha haft egen försörjning, dvs. inte haft försörjningsstöd, eller arbete som bygger på offentligt stöd. Och så klart klara av språkkrav. Kan man inte ta del av Svea Rikes Lag, så kan man inte heller ta del av politiken.

Då slipper man väljare som röstar på social(en)demokraterna enkom för sin utkomst. Med dagens system kommer vi att bygga ett samhälle med ett prekariat som kommer att rösta för sina populister, dvs. vänsterdito, vilket över tiden är förödande för det samhällskontrakt som vi faktiskt har.

Vi betalar skatt för att få vård, skola, omsorg, pensioner med mera. Inte för att Göran Perssons tal om social turism skulle bli en realitet. Det märkliga är att en före detta socialdemokratisk partiledare varnade för det som nuvarande partiledning kapitaliserar på.

 

måndag 1 oktober 2018

Regeringsfrågan

Hej och välkomna tillbaks efter valet 2018.

Mandatperioden 2018-2022 vill man INTE sitta i regering. Allmän lågkonjunktur, med kraschad bostadsmarknad, högre övervältrade kostnader från staten till kommunerna med mera. Kort och gott, det kan inte vara roligt att vara i regeringsställning och förklara för skattebetalarna att man måste höja skatten med 2-7 kronor, utan att för den skull få mer för pengarna. Tvärtom, det blir sämre med skola, vård, omsorg, äldrevård, infrastruktur med mera.

Nä, skulle jag vara i Kristerssons kläder, så skulle jag gladeligen låta socialdemokraterna köra landet i botten ännu mer, inklusive korkade bidrag till mens på arbetsplatser med mera.

Pasokifiering kommer att kännas som en lätt bris i förhållande till vad som händer vid valet 2022 i så fall.

Visst, jag förstår Kristerssons strävan efter att bli en statsminister. Men tyvärr, det är Svarte Petter på alla sätt och vis. För en mandatperiod räcker inte till för att fixa systemet. Plus att nya moderaterna är inte tillräckligt radikala. Som vanligt så fungerar inte osthyveln när man ska fixa riktiga problem.

Och om vi råkar få Annie Lööf som statsminister, så finns det nog en risk för att SD blir ett 50% parti 2022. För floskler har aldrig fixat något.

Statsmannens slutsats är att den som tar regeringsmakten nu, är den STORA förloraren 2022.

För övrigt anser jag att kommunister ska förföljas lika intensivt som nazister. Same shit, different name.

torsdag 3 maj 2018

Facebook och sociala medier under valåret

Det är nog några som har sett klipp från kongressförhöret med Mark Zuckerberg, en av Facebooks grundare. Detta med hänvisning till valpåverkan från bland annat företaget Cambridge Analytica, som sägs ha påverkat presidentvalet i USA 2016.

För att undvika dylika problem under valet 2018 i Sverige, så har ett antal medier gått ihop i något som kallas för faktakollen. Ett lovvärt initiativ, men frågan är vilken typ av faktakoll som man kommer att göra. I förhöret med Zuckerberg så framgår det med all tydlighet att man verkar vara väldigt tolerant mot liberala och socialistiska idéer som torgförs, men avsevärt mer intolerant mot konservativa politiker.

Det kan också noteras av den som läser Katerina Janouchs många inlägg på hennes blogg, att Facebook i Sverige är mindre nogräknade med hur de blockerar konservativa och borgerliga tänkare med hjälp av nätverk som Jag är här och antagligen också Expo. Dessa organisationer gör det genom massanmälningar och brunsmetning av alla som de anser vara meningsmotståndare. Håller man inte med, så är man nazist, fascist eller kapitalistsvin.

Man måste verkligen reflektera över hur man tänker kring yttrandefrihet. Gäller yttrandefriheten endast liberala och socialister? Eller kan det vara så att den gäller alla? Faktum är att om man läser i Yttrandefrihetsgrundlag, så är det ganska enkelt. Läs den första paragrafen. "Varje SVENSK MEDBORGARE är gentemot det allmänna...."

Vilket i sig är intressant, för det borde innebära att icke medborgare har inte samma rättigheter. Nåväl, det är en juridisk bisak, men det är intressant att rent kapitalistiska företag som till exempel Facebook och Twitter föredrar att ge liberala och socialister positiv särbehandling i sitt flöde och konservativa och borgerliga negativ särbehandling.

Om ni inte tror mig, så ska jag visa upp något som är mycket intressant. Det är helt klart att min Facebookprofil innehåller många delningar av konservativ och borgerlig karaktär. Också mycket som är invandringskritiskt, när det gäller den svenska tillämpningen av asylrätten.

TROTS detta, så får jag upp följande föreslagen annons i mitt Facebookflöde.


Facebooks algoritmer tycker alltså på fullt allvar att jag borde bli medlem i Vänsterpartiet (kommunisterna). De har alltså under åtta år kommit fram till att jag borde bli vänsterpartist, baserat på en enda händelse. Jag var på Norra Latin den första maj för att titta på socialdemokraternas tal. Inte för att bli inspirerad, utan för att lyssna på politiska motståndare och deras retorik.

Så gå på ETT enda event som arrangeras av Socialdemokraterna och Facebook tror att du kan bli vänsterpartist. Där kan vi nog snacka om ett bias som borde undersökas lite mer.

Mitt tips till Facebook med flera är faktiskt ganska enkelt. Ge fan i att filtrera baserat på massanmälningar under ett valår. Idioter är idioter, oavsett om de är kommunister eller nazister. Vanligt folk ser och förstår det.

Kort och gott, börja behandla era användare som vuxna människor, som kan ta ansvar för vad de läser och hur de tänker kring politik, nyheter och faktavärdering. Trots allt så är det den vuxna myndiga medborgaren som är grundbulten i en fungerande demokrati.

Upp till bevis, Facebook, visa att ni är demokrater och stödjer demokrati, oavsett vilken politisk åskådning som torgförs.

torsdag 8 mars 2018

Alternativ für Svärjevänner

.Så har partiet Alternativ för Sverige lanserat sig som ett parti till riksdagsvalet 2018. Vad ska man säga om dem? Är det sverigevännernas starkmjölk om man inte nöjer sig med mellanmjölken Sverigedemokraterna?

Det som är det intressanta med AfS politiska deklarationer på hemsidan är att de uttrycker ingen ideologi eller idévärld om vad de vill. Vi vet att SD är ett vänsterparti såtillvida att de är en form av högersossar, ungefär som socialdemokraterna var på 50- och i början av 60-talet. Socialkonservatism var ordet för dagen för SD.

Men vad är AfS ideologiskt? Ja, det är ju svårt att veta. Vi får väl invänta deras företrädare. Eller lyssna på rykten. SD ville ju "städa ut" bland de sina för att verka rumsrena, och det är helt uppenbart att många i AfS är antingen uteslutna eller avgångna före detta SD:are. Nu kommer vi till den ledande frågan. Är det gräddan av SD:are som har hamnat i AfS, eller är det bottenskrapet?

Jag skulle nog lyssna noggrant på AfS företrädare och ställa vissa värdeord som Bilderberg, sionism, Soros med mera. Dessa kan med fog betraktas som värdeord som en resonabel politiker avstår från att använda.

Jag tittade lite på AfS försvarspolitik, då jag anser mig vara kompetent inom det området. Det räcker med att läsa stycket, där AfS vilja att "etablera en nordisk försvarsallians" är utopisk av flera skäl. Vi kan börja med det faktum att de nordiska länderna Norge och Danmark är medlemmar i NATO och alldeles utmärkt nöjda med sitt medlemsskap. Hur en försvarsallians med Sverige skulle tjäna dessa länder bättre än NATO förklaras inte. Finland har helt andra militärgeografiska förutsättningar än Sverige, med en lång landgräns till Ryssland. Hur Sverige ska hjälpa till att försvara Finland förklaras inte heller. Eller vad Finland tjänar på det. Finland kan mobilisera en utrustad armé på cirka 250.000 man. Och Sveriges enveckasförsvar ska då bidra med vad? Finsk anskaffning av marinmatieriel och flygmateriel syftar också tydligt till att göra det mycket dyrt för en angripare att anfalla Finland.

Svensk materielanskaffning är antingen inhemsk industripolitik eller utrikes signalpolitik med mycket bristfällig finansiering av dessa projekt.

Jag tror att vi kan med fog säga att AfS saknar realpolitiska insikter, är principlösa när det gäller ideologi och sannolikt är de opportunister som vill utnyttja det faktum att det finns väljare som vill vara mer radikala än Sverigedemokraterna. Om det räcker till riksdagen? Det betvivlar jag. Man kommer att kannibalisera på SD:s högra flank, det är vad som kommer att ske. Antagligen får de ihop kanske 1-2%, förutsatt att de får finansiering.

Hur som helst, jag är nöjd med det faktum att det utkristalliserar sig en politisk rörelse som drar till sig bottenskrapet, så vi vet var de finns.

För AfS saknar en viktig komponent som ett seriöst parti behöver. Nämligen en strategisk plan och en ideologi som vägleder partiet. Jag tror att de som kan mer om andra politikområden kommer fram till samma slutsats som jag. Nämligen att det är mest tomma tunnor som skramlar hos AfS.

Plakatpolitik, fast på en ny nivå. Sådana politiker har vi tyvärr redan för många av. AfS, vänsterpartiet, miljöpartiet.

Alternativ für Svärje, för dig som bara vet att allt är dåligt, men saknar konstruktiva idéer och lösningar.