Supervalåret 2014

Så var det dags att skriva lite i ämnet Supervalåret 2014.

I år kommer det att bli två stora val i Sverige, det kan ju ingen ha missat. Vi har EU-valet i maj och riksdagsvalet i september. Så här kommer Statsmannens supervalårsrekommendationer.

Regler.

1. Du behöver inte rösta på samma parti i EU, riksdags, landstings och kommunalval.

På ren svenska, så ska du läsa på vad partierna vill i respektive församling. Det kan ju vara så att du vill ha ett EU-kritiskt parti i EU-parlamentet, för att stoppa en del stolligheter, men ett EU-vänligt parti i riksdagen, som ser till att det flyter på i samarbetet inom EU. Det kan också vara så att du tycker att ett alliansparti är bättre i riksdagen, men att dit lokala kommunala parti är bättre på hemmaplan.

2. Du ska inte köpa parti- eller mediapropaganda.

Om du går på partiernas reklam, så låter alla bra. Det är bara klatschiga klyschor som reklammakare och copywriters har skapat för att sälja partierna. Media har självklart sina agendor, med en övervikt av mp och v-anhängare i journalistkåren. Borgar med andra ord INTE för en objektiv analys av partiernas idéer.

3. Du MÅSTE läsa partiprogrammen för intressanta partier i respektive församling.

Det enda som avslöjar vad ett parti vill göra, om de fick bestämma ensamma, är vad deras partiprogram säger. Allt annat är snömos. Och dessutom bör partiprogrammet vara tydligt i HUR man avser att genomföra sin politiska vilja. Att bara skriva att man vill minska arbetslösheten, utan några konkreta förslag på hur det kan ske, är bara politiska floskler i partiprogrammet. Kort och gott, välj ett parti med relativt konkret partiprogram.

4. Du ser problem i blockpolitiken eller de politiska maktstrukturerna.

I grunden finns det två sätt att se på politiken. Antingen så tror du på ett reglerat samhälle, där politiken styr så mycket som möjligt och individens valfrihet begränsas. Eller så tror du på så lite regleringar som möjligt och där individen har maximal handlingsfrihet.

Så om vi antar att du tillhör den fösta kategorin, vad ska du rösta på då?

Det stora flertalet kommer att rösta på socialdemokraterna i denna kategori. Vänstersocialister kommer nog att rösta på vänsterparitet. Och sen kommer miljöpartiet att tillhöra det här blocket.

Den andra kategorin då, vad gäller här.

Du är kanske ganska nöjd med mer pengar i plånboken, men är missnöjd med de nya moderaternas "satsningar" på polisen och försvaret. Då finns det faktiskt andra allianspartier att rösta på. Om du tror på Stureplanscenterns idéer och näst intill total frihet, inklusive månggifte och fri migration, så förtjänar centerpartiet din röst. Om du gillar folkpartiets politik, så ska du självklart rösta på dem. Och kristdemokraterna kan vi nog näst intill klassa som de gamla moderaterna.

Men hallå, nu glömde jag ju offerkoftorna i SD!

Faktiskt inte. SD har i vissa stycken intressant politik. Deras problem är att andra har tagit på sig problemformuleringsföreträdet gällande SD:s politik. Kort och gott, enligt dem som definierar debatten är SD rasistiskt, nästan nationalsocialistiskt. Men vill du proteströsta mot etablissemanget, så är SD ditt bästa val.

Statsmannens slutsatser om partival.

Om du är socialist, så ska du rösta på socialdemokraterna. Vänsterpartiets socialism andas fortfarande kommunism, vilket historien har bevisat många gånger är en återvändsgränd. Rösta INTE på miljöpartiet, då de kommer att hindra en fungerande socialdemokratiskt industri- och energipolitik. Är du för arbetslöshet, höga energipriser och grandiosa tekniskt tveksamma energi- och infrastrukturprojekt som subventionerad vindkraft och Bottniabanan, så rösta  på MP.

Om du är borgerlig, så ska du absolut INTE rösta på nya moderaterna. De har i sin maktfullkomlighet bevisat att det är socialdemokraterna light, fast utan socialdemokraternas pragmatiska industri- och energipolitik. Dessutom har de tryckt ner allianskollegornas politik till oigenkännlighet. Är du riktigt borgerlig, så finns bara alternativet kristdemokraterna att rösta på. Om du är lite lagom liberal, så är folkpartiet ett bra val. Som tokliberal är centerpartiet ditt val. Det viktiga som borgerlig väljare är dock att verkligen minska på de nya moderaternas allt mer självgoda politik och vill jag påstå nästan lögnaktiga "satsningar" på vissa områden.

Och till sist så har vi då alla er som vill proteströsta. Dvs. SD. Det är mer troligt att SD kommer att stödja en borgerlig minoritetsregering än en socialistisk dito. Speciellt om vänsterpartiet får inflytande i en socialdemokratiskt ledd regering.

Det intressanta med en proteströst på SD är faktiskt att man kan påverka regeringsbildningen om man når upp till säg 15%. För trots allt så har de andra partierna mer att förlora på ett nyval efter september 2014 än SD.

Så, har Statsmannen någon partiranking att komma med då?

Jodå, jag har läst alla partiprogrammen till riksdagsvalet. De andra församlingarna överlåter jag till er att läsa. Så vettigast politik enligt Statsmannen finner man i följande ordning, baserat på mina värderingar.

1. Kristdemokraterna (jaja, jag är gammalmoderat)
2. Folkpartiet (ganska vettig och balanserad politik)
3. Sverigedemokraterna (inte alls så läskig politik som den framställs i media etc)
4. Socialdemokraterna (betongsossar är alltid pragmatiska och vettiga)
5. Nya moderaterna (med viss motvilja)
6. Centerpartiet (alldeles för tokliberala)
7. Vänsterpartiet (faktiskt, vänstersocialist hellre än miljöpartist)
8. Miljöpartiet (eller som jag brukar skriva, miljöfascisterna)

Så var det sagt och skrivet. Framför allt, gör din plikt som väljare. LÄS och FÖRSTÅ. Strunta i media och reklamkampanjer.

ENDAST svenskar svensk värdegrund hava.

Så har jag roat mig med en liten analys av den svenska folksjälen och framförallt värdegrunden. Vill göra mina läsare uppmärksamma på att det finns en internationell undersökning som jämför värderingar i olika länder. Och värderingar får väl sägas vara en del av värdegrunden. Jag rekommenderar verkligen att ni tittar på World Value Index.

För vad är väl inte värderingar om inte den socialiseringsprocess som föräldrar, skola och samhället bidrar till under ett barns uppväxt. Störst inverkan har naturligtvis föräldrarna, eftersom de tillhör kärnfamiljen. Även om vissa på den flumvänstra kanten skulle vilja hävda att dagis och skola är viktiga i denna process. Men oaktat detta så är det nog så att föräldrarna har både det största ansvaret och påverkansmöjligheterna i denna process.

Vi kan konstatera att etniska svenskar verkar vara en väldigt unik folkgrupp när det gäller värderingar, om vi tittar till WVI.

Etniska svenskar är alltså ur ett internationellt perspektiv helt unika när det gäller sina värderingar. Man fruktar ingen gud, då man inte tror på någon. Den individuella utvecklingen står i fokus för de strävanden som man har. Kort och gott, en kultur som baseras på individualismens självförverkligande.

Vi kan jämföra oss med människor i vårt närområde, säg våra EU-grannar. Hur ser värderingarna ut där?

Redan inom EU-familjen kan vi konstatera att värderingarna börjar distansera sig från våra svenska värderingar på ett högst påtagligt sätt. Man börjar faktiskt tro på gud och att man inte ska fokusera på självförverkligande i första hand.





Sen tar vi en liten titt på de invandrare som har kommit till Sverige från 70-talet och framåt. Vilka värderingar har dessa människor.

Lägg särskilt märke till att värderingarna börjar närma sig diametralt motsatta ändan av skalan. Då har jag ändå aktivt valt att INTE ta med lite mer islamistiska värderingar. Även om vi vet att det förekommer hos en del muslimer en önskan om att se islam som ett fundament för samhällsbyggnad och inte som en individuell religion. Behöver jag säga länder med den typen av värderingar också finns med på skalan. Se på Pakistan, Egypten, Algeriet och Bangladesh, som exempel.

Det är väl ingen som tror att bara för att en invandrare eller flykting flyttar till Sverige, så byter man helt plötsligt värderingar som är förenliga med den svenska värdegrunden? Lika lite som att om en svensk åker till Egypten på semester, så får hen egyptiska värderingar.

Här närmar vi oss egentligen den friktion som finns mellan den svenska värdegrunden och andra värdegrunder. Nämligen att svensken projicerar sina värderingar på invånare i Sverige, som kommer från ett helt annat kulturellt kontext, även sådan som är diametralt motsatt till den svenska.

Denna projektion är nog den värsta formen av rasism från just de som tror att de försvarar mångfalden. Visst är mångfald bra i många stycken, men det skapar också friktioner som MÅSTE lösas, för att man ska bibehålla ett stabilt samhälle. Mångfaldsförsvararna verkar tro att bara de är kulturrelativistiska, så har de löst friktionsproblemen i samhället. Inget kunde vara mer fel.

Om svenskarna avser att bevara ett någorlunda stabilt samhälle, så måste de inse att det finns egentligen bara två alternativ för att lösa de friktioner som finns mellan så olika värdegrunder i samhället. Nämligen att antingen så förflyttar sig svenskarna ner från sin position i WVI, eller så ska man försöka flytta invandrarna närmare svenskarnas position i WVI. Allt annat leder till kulturrelativism och långsiktigt svåra friktioner i samhället.

Tyvärr så är många svenskar så självgoda att de anser att det räcker med lång vistelsetid i riket, så kommer alla att inse förträffligheten i just den svenska värdegrunden. Men då har man glömt att den största påverkar finns just i hemmet, dvs. föräldrarnas påverkan av barnen. Och det skapar beteendemönster som en svensk inte förstår, men är helt rationell i det kulturella kontext som barnen befinner sig i.

Om vi tittar på den delen av skalan, där man verkligen tror på gud, är det då någon som tror att man inte skulle påverkas av präster och imamer och deras läror? Eller om det är en kultur med hård konkurrens för att överleva och skaffa sig välstånd, är det då någon som blir förvånad över att dessa kulturer belönar våldsanvändning eller hot om våldsanvändning för att uppnå sina mål.

Min slutsats är att den svenska värdegrunden är mycket bra, eftersom det bidrar till ett relativt stabilt samhälle. Frågan är bara hur man ska hantera de invånare som inte delar den svenska värdegrunden. Kulturrelativism eller assimilation är ungefär de alternativ som finns. Kulturrelativism leder till icke-demokratiska fenomen där allas lika rätt och värde kommer att skilja sig. Assimilation leder till att man måste få invandraren att acceptera svenska värderingar.

Politiker som väljer att blunda för dessa skillnader i värderingar kommer tyvärr att leda till ett samhälle med allt fler konflikter.

Jag är inte rasist, men........

eller, hur mycket rasism tål Sverige?

Alexandra Pascalidou körde en helt politiskt korrekt program om svenskarna och deras rasist. Det gör mig ganska beklämd och trött.

Jag är inte rasist, men.......

jag hatar kulturer som värderar människor olika efter religion, kön och sexualitet.

jag hatar pojkar som kallar kvinnor för "svennehora" eller "orre".

jag hatar pojkar som tror att lättklädda kvinnor vill bli gruppsexade.

jag hatar förtryck och kontroll av flickors och kvinnors sexualitet.

jag hatar alla som rånar andra ungdomar, bara för att de inte har en iPhone eller EU-moped.

Att kalla mig för rasist baserat på att jag ogillar ovanstående fenomen som empiriskt verkar vara på något sätt kulturellt betingade är en skam för den som rasiststämplar mig.

Jag föraktar alla som väljer en kriminell karriär och anser att det karriärsvalet kan inte klandras på socio-ekonomiska förhållanden. Idag har alla chansen att läsa i grundskola och gymnasieskola med en hyfsad kvalitet. Tyvärr verkar lektionssabotörer också empiriskt bestå av vissa kategorier människor, med viss kulturell bakgrund. Varför man har en bristande impulskontroll kan jag inte svara på, men det verkar vara en total brist på respekt för lärarens auktoritet.

För trots allt, ALLA har en hyfsad chans i Sverige. Om du inte tar den, utan förstör, så är det inte samhällets fel, det är DITT fel.

Jag klarade av en skola utan Levi's jeans, märkeskläder eller andra yttre attribut som gav hög social status. Trots detta "trauma" så klarade jag av att skaffa mig en utbildning, som idag ger en lön som tillhör den övre tionde percentilen i Sverige. Märkligt, att det gick. Det var flera andra i samma situation som klarade det också. Men idag, så verkar det räcka med att skylla på att man bor i Rosengården, Rinkeby, Tensta eller Majorna för att man ska fullständigt skita i skolan och att anstränga sig.

Eller ska vi gå så långt att vi måste vara kulturrelativitistiska mot elever, som inte nöjer sig med en tillsägelse i skolan. Kanske till och med skolaga, förutsatt att föräldrarna ger sitt medgivande? Nä, trodde väl inte det.

Kort och gott, en skitstövel är en skitstövel, oavsett etnicitet eller socioekonomiska förutsättningar. Alla som vill, kan lära sig att läsa, räkna och tala i dagens svenska skola.

Klart slut!

Hej du svenske afrofob.

Så där ja, nu är det bevisat i den offentliga diskursen att svensken utöver sina andra fobier också är afrofob.

Eftersom vi lever i de lättkränktas land och det finns en hel offentligt finansierad industri som arbetar stenhårt för att bevisa alla fobier som svenskarna har, så skrivs det om detta även i stora dagstidningar som DN. Debattörerna är drivna av kvasivetenskapliga teorier och tvånget att producera "resultat" som bevisar politiskt korrekta teser, såsom att svenskarna stöttar rasistiska och exkluderande strukturer i samhället, är islamofober, afrofober, arabofober (kommer härnäst), halalofober osv. Fobierna slutar helt enkelt inte någonstans, utan alla vi vita svenskar ska skuldbeläggas för att inneha en och annan fobi. Jag blir helt enkelt trött.

Svensken, och med det menar jag en vit, av föräldrar födda i Sverige född, är absolut inte rasist, afrofob eller islamofob. Svensken enligt min erfarenhet är uppfostrad att bedöma individer just som individer, inte som en del av en grupp. Svensken är öppen för nya kulturyttringar, kulturer, sedvänjor och i största allmänhet ganska liberal när det gäller människosynen gentemot sina medmänniskor.

Svensken har däremot svårt att acceptera kulturella yttringar som leder till kränkning av kvinnor och barn, vilket är tillåtet i muslimsk kontext. Svensken har nog också svårt för vissa sedvänjor av andeutdrivning, som riktar sig mot barn. Men som i praktiken är barnmisshandel och så vidare. Kort och gott, vi är för alla kulturyttringar som är positiva för våra medmänniskor, men känner ingen sympati för några yttringar som leder till att våra medmänniskor kränks fysiskt eller psykiskt.

Vilka är afrofober då? Vi kan ta det inte helt okända exemplet, där en afrikansk man blev nästan kastad från en bro inför sitt barn. Media försökte utmåla detta som ett rasistiskt dåd som berodde på diverse rasistiska strukturer i Sverige. Det som utelämnades var att de misstänkta gärningsmännen var KURDER. Ni vår ursäkta mig, men kurder i sin kulturella kontext har inte alltid samma värderingar som svenskar enligt min lite snävare definition än vilket pass man har i byrålådan.

Att araber, främst muslimer föraktar afrikaner är inte alls något som är varken förvånande eller överraskande. Man försöker hela tiden skuldbelägga den afrikanska slavhandeln på vita människor från Europa och USA. Det är helt riktigt att vita var medskyldiga till denna slavhandel, inget tvekan om det. Och visst  är det en skamfläck i vår historia. Men historien som inte berättas är den arabiska slavhandeln. Dessutom är det sanktionerad av Koranen. I och med detta, så är det för en troende muslim halal, dvs. tillåtet att ha slavar, baserat på vissa kriterier. Slaven får inte vara muslim. Och slaven är egendom som man kan behandla hur som helst. Inklusive våldtäkt av kvinnliga slavar. Inte helt ovanligt idag att kvinnor som är "gästarbetare" i arabiska länder behandlas just som slavar och både misshandlas och våldtas.

För mig är det märkligt att svensken, som är liberal i sin människosyn, ska stämplas med diverse fobier, som man inte har. Samtidigt väljer man att inte ta debatten med importerade kulturyttringar, som bevisligen föraktar till exempel afrikaner, icke-muslimer, kvinnor eller för den delen judar.

Men det är klart, nu är det ett supervalår, så man ska inte reta upp en väljarkår som kan påverka valets utfall i höst. Den som vill ta debatten om dessa mindre liberala kulturyttringar kan bara rösta på SD, som sannolikt inte kommer att få någon påverkan i en kommande regering. Alltså är det ingen risk för nya moderaterna eller socialdemokraterna att strunta i dessa väljare. Däremot är det av yttersta vikt att säkerställa de muslimska rösterna, för de kan faktiskt vara avgörande.

Därför väljer dessa två partier att inte ta debatten med dessa förespråkare för en inskränkt och exkluderande kultur.

Makten är viktigare än sanningen.

Vindkraftsdrömmen, eller varför Miljöpartiets dröm om vindkraft inte är hållbar i längden.

Miljöpartiet har ju en vurm för det som de kallar för hållbara energisystem. Men det är tyvärr en flummig dröm, som får fortsätta vara en dröm. Jag ska förklara varför.

Vindkraften är säkerligen det energislag som många miljöpartister verkar förorda som det bästa av alla världar. Det är till och med såpass viktigt att man har skrivit om det i DN, tillsammans med Stefan Löfven. Klimatet är som alltid, ett alibi för miljöpartiet. Ska vi då se hur det ser ut idag?

Jag rekommenderar först och främst att man tittar till Vindkraftsbranschens hemsida för att se lite riktig statistik om vindkraften i Sverige. För 2012 är all statistik tillgänglig, så vi kan väl titta på den.

Idag producerar vindkraften ungefär 7,1TWh/år, enligt statistiken för 2012. Den produktionen var fördelad på 2403 stycken vindkraftverk. Inte så särskilt imponerande, om jag får säga så. En modern kärnreaktor kan generera 1-2TWh/år. Så alla dessa naturförskönande vindkraftverk motsvarar alltså tre eller fyra moderna reaktorer. Observera att ett kärnkraftverk har oftast flera reaktorer på ett ställe.

Miljöpartiet pekar också på framgången för det tyska energiewende, som innebär att Tyskland kommer att stänga av sin kärnkraft. Men alternativet lär inte bli miljövänligare. Och om Tyskland ska fortsätta som industrination, så lär de behöva importera till exempel kärnkraft från Sverige eller Frankrike. Men det är ju ett NIMBY (not in my backyard) fenomen i så fall. Till och med svenska vetenskapsmän rekommenderar att vi INTE ska följa Tysklands exempel.

Så, vad är det då för fel på miljöpartiets drömmar om hållbar el med hjälp av vindkraftverken då? Låt oss anta att vi nöjer oss med vattenkraften som reglerkraft i Sverige och att vi avvecklar kärnkraften helt och hållet. Idag får vi cirka 60TWh/år från kärnkraften. Och om vi extrapolerar vindkraftens expansion till denna nivå, så skulle det innebära i en snabb överslagsräkning att vi skulle behöva bygga 30.000 stycken vindkraftverk i Sverige. Här kommer vi till bristen i vindkraft som system. Det är nämligen så att vindkraften är av nöd och tvång distribuerad över en mycket stor yta. Vindkraftverk har rotordiametrar på 90 meter eller mer. Det betyder att transportvägen fram till kraftverket måste klara av ett 90 meter långt rotorblad. Fundera på hur många vägar som klarar av sådana transporter. Så förutom att man ska transportera dessa rotorer, så finns det också ett mycket omfattande underhållsbehov för vindkraften. Man räknar med att 10% av alla kraftverk står stilla på daglig basis, dvs. bidrar inte till produktionen och kräver underhållsinsatser. Ett exempel är att VARJE kraftverk behöver byta sina växellådor ungefär vart 6-8:e år. Det är bara att konstatera att om det stämmer, så kommer logistiken för tillverkning, transport och installation av växellådor bli ganska omfattande. Om vi antar att det tar en vecka att byta växellådan i ett kraftverk, så betyder det att cirka 150 vindkraftverk står stilla hela tiden och behöver servas. Och det här gäller endast växellådorna. Bara att läsa om alla andra underhålls- och reparationsåtgärder som händer i verkligheten, så inser man lätt att det blir en mycket stor underhållsorganisation med MYCKET stora transportbehov, som kräver fordon, som inte kan vara eldrivna. Till skillnad från kärnkraften, som finns på ett fåtal ställen och kan vid behov försörjas av järnvägstransporter.

Om miljöpartiet vore ärliga och verkligen ville minska CO2-utsläppen, så skulle de verkligen vilja modernisera den befintliga kärnkraften, om de vill påverka klimatet.

Men tyvärr, så är miljöpartiet likt don Quijote helt fokuserade på sina vindmöllor, inte vad som ger reell skillnad i verkligheten.

Men livscykelanalys och andra realiteter har väl aldrig varit ett hinder för en politisk filosofi som närmar sig Lysenkonismen i sin verklighetsförankring.

Lexbase, tillräckligt för att ändra på grundlagen?

Nu är ju tjänsten Lexbase på allas läppar. Nyfikenhet på grannar och övrig omgivning gör givetvis en sådan tjänst mycket attraktiv och efterfrågad. Att söka i Lexbase säger nog mer om den som söker än den som blir eftersökt.

Offentlighetsprincipen har ändå varit en grundval för att medborgare ska ha möjlighet att granska det offentliga. Det vore olyckligt om man väljer att begränsa just offentlighetsprincipen, som är en del av vår grundlag på grund av ett omdömeslöst företags verksamhet. För övrigt är det inte så stor skillnad mellan Lexbase och Researchgruppens grävande i domstolsarkiven.

Det som är mest frapperande är att både Datainspektionen och Advokatsamfundet börjar kräva att svensk grundlag ska ändras på grund av detta. Det vore en olycklig utveckling för samhället i stort att börja ändra på grundlagar utan att nogsamt analysera vilka konsekvenser det kan få.

Statsmannen har tänkt efter lite extra och vill komma med ett annat förslag, som skulle kunna stoppa både Lexbase och Reserachgruppen, utan att ändra i grundlagen.

Det skulle kunna vara så att offentliga handlingar skulle kunna ha immaterialrättsliga egenskaper, som förhindrade kommersiell verksamhet med offentliga handlingar. Om vi tittar på till exempel Creative Commons, så finns det inom ramen för CC möjlighet att som utgivare ställa licensvillkor som inte medger vidare spridning med kommersiell vinning, dvs. man får helt enkelt inte ta betalt, som både Lexbase och Reserachgruppen gör. Kort och gott, för alla syften där man tar betalt, så är det förbjudet. Dessutom så skulle man kunna förbjuda bearbetningar genom att till exempel ändra på sidhuvuden och påstå att det är en egen produkt. Man kan kanske till och med gå så långt att sådana redigeringar av myndighetsdokument skulle kunna konstituera urkundsförfalskning genom att man har förvanskat originalet.

Licensvillkoren skulle dock inte ta bort rätten att använda materialet som källor till ett journalistiskt arbete, men skulle effektivt ta bort alla möjligheter att i princip bara insamla offentliga handlingar för vidareförmedling mot en kostnad.

Så, vad tycker ni om Statsmannens enklare variant jämfört med grundlagsändringar som begränsar offentlighetsprincipen?

Demokratins begränsningar.

Lyssnade på ett mycket intressant program om demokratin i P1. Man diskuterade helt enkelt om demokrati alltid var helt funktionellt. Jag rekommenderar att ni lyssnar på programmet.

Efter att ha lyssnat, så började jag att reflektera över det här med demokratin och dess begränsningar. Så nu filosoferar vi vidare lite grand. För det har koppling till alla -ismer, som jag ogillar kraftigt. Så, nu börjar reflektionen.

Först kan vi konstatera att vi har organiserat oss i en demokrati och att vi faktiskt därmed får både rättigheter och skyldigheter. En viktig del av organisationen är att vi som enskilda medborgare frånsäger oss den lagliga möjligheten att nyttja våld och överlämnar denna till staten.

Vad betyder det här i praktiken då? Jo, att vi väljer att låta staten ha ett antal vålds- och tvångsmedel, som är exklusiva för staten. Många tänker då automatiskt på militär och polis. Men faktum är att staten har många fler tvångsmedel än så, det är bara det att vi inte tänker på dem till vardags. Ett av tvångsmedlen är att staten kan beslagta både din egendom och din lön, utan att du kan påverka det i någon större omfattning. Ditt hus kan beslagtas (exproprieras) för en nominell summa som staten bestämmer, om det främjar det allmänna, t.ex. för ett vägbygge. Dina inkomster kan beslagtas om du har skulder. Däremot får du inte själv "ta" pengar av någon, som har lånat pengar av dig. Det kallas för egenmäktigt förfarande. Behöver jag säga att det är olagligt att göra så?

Kort och gott, så kan staten förutom låsa in oss, göra oss ganska fattiga, om staten så behagar.

Hur är det här kopplat till demokratin då? Jo, för demokratin är aldrig bättre än majoriteten av valmanskåren. Tänk nu om vi skulle ha till exempel en kommunistisk valmanskår som tyckte att alla inkomster över säg till exempel 50.000 kronor i månaden skulle beskattas med säg 75%. Orimligt, säger ni? Men se hur Hollande blev vald till Frankrikes president, genom att lova mycket hög beskattning av höginkomsttagare. Blev skatteintäkterna högre då? Nä, många förmögna franska medborgare blev hastigt och lustigt belgiska medborgare. Dvs. en permanent förlust för franska staten vad gäller framtida taxering.

Ett annat exempel är att vissa partier vill SÄNKA rösträttsåldern till 16 år. Behöver jag be er att gissa vilka? Därmed så visar nutida forskning att hjärnan fortsätter att utvecklas till 30- och ända upp till 40-årsåldern. Det finns kanske en anledning till att naturfolken respekterar visdomen hos de äldre. Och bland dessa naturfolk tenderat 30+ att vara en respektabel ålder. För det finns väl ingen som på fullt allvar tror att en 16-åring skulle bli en bra statsminister eller domare på tinget? Så vi kan nog anta att politiska partier som driver på lägre rösträttsåldrar faktiskt gör det i egenintresse. För här finns det ett antal omogna väljare att exploatera för att vinna fler röster. Ganska cyniskt, vill jag påstå. För att inte säga till och med korrumperande för den demokratiska processen. Dessutom så tror jag nog att de flesta av oss som är medelålders kan hålla med om att impulskontrollen blir bättre med åldern.

Trots att man är juridiskt myndig vid 18 års ålder, så tillåter vi fortfarande inte att vederbörande köper alkohol på Systembolaget. Det har vi begränsat till 20 års ålder. Och föräldrar har ett försörjningsansvar i vissa fall för barn upp till 21 års ålder. Varför är det här viktigt för mina funderingar?

Jo, vi borde kanske fundera på om det är vettigt att ha en myndighetsålder på 18 år. Forskningen visar att man blir mognare med åren. Och om vi inte kan anförtro en 18-åring alkohol, så varför rösträtt?

Låt oss göra ett annat antagande. Säg att majoriteten av befolkningen blev förmånsmottagare i transfereringssystemet. Vad betyder då detta? Jo, att mer än 50% fick ta emot olika bidrag, och färre än 50% betalade in dessa bidrag till systemet. Vad får då det för konsekvenser? Jo, att majoriteten kommer aldrig att bli intresserade av att avskaffa dessa transfereringar. I princip så är det statligt organiserat rån av en minoritet för att överföra deras tillgångar till majoriteten. Tro mig, senaste valet hörde jag SSU:are gå runt i så kallade utanförskapsområden och sa att om man inte röstar på (s), så kommer diverse försörjningsstöd att försvinna omedelbart. Ganska motiverande för vissa väljare, tror jag.

Det här är nog grunden till varför ett högskattesamhälle är dåligt. Eller där huvuddelen av dina skattepengar under ditt liv går till någon annan än dig själv och din familj. Det är självklart att du kostar pengar som barn och som pensionär. Och att en del av transfereringarna kommer dina barn till godo, när du har bildat familj. Men att i grunden säga att du själv i slutändan får ta del av en bråkdel av det som du betalat in under ett yrkesliv gör att det sociala kontraktet urholkas.

Så vad har jag kommit fram till då?

Jag tycker att det vore lämpligt att ha en myndighets- och rösträttsålder på 21 år. Det skulle dessutom medföra att man fick alla rättigheter och skyldigheter på en gång. Man kan fortfarande ha juridiskt ansvar från tidigare ålder för till exempel brott enligt brottsbalken, dvs. man kan inte som 18-åring begå våldsbrott och få "ungdomsrabatt". Fördelen är att vid 21 år försvinner även föräldrarnas försörjningsansvar, dvs. man är fullständigt ekonomiskt självständig.

Jag tycker också att det är orimligt att om man har försörjningsstöd, så ska man ha rösträtt. Eftersom man de facto är en mottagare av transfereringar, så ska man INTE ha makten att tvinga andra att öka transfereringarna till mottagaren. Det betyder på ren svenska, att jag som betalar pengar in i försörjningsstödet ska avgöra vad som är skäligt. Och tyvärr så tycker jag inte att iPhone eller kabel-TV ingår i livsnödvändigheterna.

Jag tycker inte heller att fångar ska ha rösträtt. Varför ska man få vara med och påverka lagar, om man faktiskt har brutit mot dessa. Helt orimligt. Däremot så ska brottslingar som frigivits självklart ha fullständiga rättigheter och skyldigheter.

Sist, men inte minst, så tycker jag att man ska vara svensk medborgare även för att rösta i kommunalval. Detta på grund av att tyvärr visar statistiken på att många icke-svenska invånare har olika former av kommunala bidrag. Och då ska de inte kunna än en gång påverka kommunernas transfereringar genom att rösta på "rätt" politiker, som kan påverka kommunens tjänstemän.

Slutligen tycker jag att för svenskt medborgarskap, så ska man klara ett språktest som motsvarar årskurs 9 i skolan. Om du inte kan läsa landets lagar, hur ska du kunna förstå vad en röst innebär?