En ambassadör är fler än tolv civilister

En ambassadör är fler än tolv civilister.

Det är nog så som gårdagens tragiska händelser kommer att bli hågkomna.

Nämligen att de tolv människorna som levde sina vanliga liv dödades på grund av en ansvarslös migrationspolitik. Som vanligt så fylls Twitter med #PrayFor…… valfri ort, där dessa vansinnesdåd inträffar.

Nu ska vi vara tydliga. Då dessa dåd genomförs av muslimer, så ställer sig en fråga som är ganska viktig. Är fler muslimer än icke-muslimer mentalsjuka, då dessa kallas för vansinnesdåd? Eller är islam som religion radikaliserande, där många religiösa ledare faktiskt uppmanar till dessa dåd? Ni har säkert läst om Vivalla och Gävle i dagarna, och bör reflektera över om det kan hända i Sverige.

Nu förväntar jag mig ett utfall av whataboutismen, där man säger, men Breivik då?!

Och jag ska vara helt tydlig. Breivik är en dåre, påverkad av diverse droger, när han genomförde sitt vansinnesdåd.

Den stora skillnaden mellan en fascistisk terrorist som Breivik och dessa muslimer som begår terrordåd, är att Breivik hade inga strukturer som stödde honom i någon större omfattning.

Muslimerna verkar ha en hel religion, religiösa ledare och religiösa uttolkare som stöder jihad, dvs. kriget mot kuffar (otrogna). Vi måste ställa oss frågan, skulle vi betala offentliga pengar till en vit maktrörelse som påstår sig vara en religion? Nä, så klart att vi inte skulle. Och trots det så väljer alltså våra politiker att faktiskt betala med våra skattepengar en religion/ideologi, vars uttalade urkunder stöder dessa vansinnesdåd, ja, till och med ger religionens utövare en laglig rätt att behandla icke-troende illa och omänskligt.

Inte bara det, vi har en feministisk utrikespolitik, som till och med subventionerar palestinska terroristers aktiviteter. Jag undrar var feminismen finns i att stöta terrorister? Eller för den delen, har Margot fråga Abbas hur den så kallade Palestinska statens jämställdhetsplaner ser ut och hur de implementeras? Har Margot kollat hur jämställda palestinska företagsstyrelser är?

Vad gäller mordet på den ryska ambassadören, så är jag helt säker på att Ryssland kommer att svara på ett icke-feministiskt sätt. Kanske till och med genom att med underrättelsetjänstens hjälp reda ut alla aktörer. Jag är dock inte säker på att dessa aktörer kan förvänta sig en rättegång innan dom.

Jag säger inte att den ryska metoden är rätt, eftersom jag är en stark anhängare av rättssamhället och motståndare till dödsstraff.

Men, jag är lika förvånad varje gång en muslimsk terrorist begår dessa vansinnesdåd och vi fortsätter att urskulda det genom att hävda att det har inget med islam att göra.

Det har allt med islam att göra.

Och nu får det vara nog. Dessa tolv människors död måste betyda mer än en rysk ambassadörs död. Det innebär att alla icke-demokratiska, ojämlika och icke jämställda inslag inom islam måste leda till att all form av offentligt stöd försvinner.

Inte en krona, inte en lokal, inget erkännande mer till religioner och ideologier som inte står för demokratiska värden och ALLA människors lika värde.

Sverigedemokraterna, inte svaret på samhällets problem

Nu ska jag direkt säga att jag finner inte Sverigedemokraternas politik som så rasistisk som vissa debattörer vill hävda. Men antagligen har dessa debattörer tittat mer på Expos godkända åsiktskorridor än Sverigedemokraternas partiprogram.

Men vad bra, då kan vi väl rösta på SD och allt fixar sig?

Nä, det är precis det som är fel. Det är mer sannolikt att vi får se en M+S eller S+M regering än en SD-regering. Just av anledningen att alla andra partier har målat in sig i ett hörn, genom att ta avstånd från all form av formellt samarbete med SD.

AKB har ju hotat med att de ännu nyare moderaterna kommer ALDRIG under hennes ordförandeskap att samarbeta med SD, även om AKB är väldigt duktig på att kopiera SD:s förslag.

Var svetsarlärlingen är i sin relation med Jimmie Åkesson har ju framgått ganska tydligt. Plus att SD företräder en gammaldags socialdemokratisk folkhemspolitik som snor väljare från Stefan.

Nåväl, alla dessa låsningar har lett till dagens minoritetsregering, som är direkt skadlig för Sverige. Det spelar ingen roll var vi tittar, problemen hopar sig. Polisen, sjukvården, socialtjänsten, försvaret, järnvägarna.

En del av problemet är att i princip ALLA politiska partier i Riksdagen har bidragit till problemen i samhället. Genom att till exempel kalla allvarliga problem för "utmaningar" och annat snömos som någon kommunikatör har sagt att man ska använda.

Därför krävs det en liberalkonservativ kraft i Riksdagen, som inte är folkhemssocialister, som SD. Om ni inte tror mig, hur kommer det sig att socialisterna i Riksdagen är så pigga på att kalla SD höger? Jo, för de inser att SD konkurrerar om vänsterröster som vill ha tillbaks folkhemmet. Och kanske till och med Tage Erlanders syn på det svenska folket som ovanligt homogent och en anledning till Sveriges framsteg efter andra världskriget.

Sen måste ni fundera på om vi verkligen kan lita på Alliansen?

OK, här står alltså Alliansens ledare och konstaterar att Sverige har NYA utmaningar. Sanningen är att Sverige har GAMLA problem, som fanns även under Alliansregeringens åtta år. Inte ens idag kan dessa "ledare" vara ärliga med att säga att det är gamla problem som man har bortprioriterat när man satt i regeringsställning.

Och nu söker de ett nytt mandat?!

Tre av fyra personer på den här bilden satt i Alliansregeringen under åtta år och utarmade polis, försvar, järnvägar, vården, kommuner med mera. Dessutom kan dessa fyra personer fälla dagens skadliga regering när de vill. De behöver inte ens ett val, utan bara fråga SD snällt om de vill fälla regeringen.

Men nej, det går inte, för dessa fyra personer saknar det som jag har nämnt tidigare, nämligen;

INTEGRITET, MOD OCH HANDLINGSKRAFT.

De kan handla idag, men avstår. De har inte modet att erkänna sin egen delaktighet i dagens problem. Och de saknar integritet att erkänna att de behöver hjälp från SD.

Men som sagt, ni som hoppas att nästa statsminister heter Jimmie Åkesson kan glömma det, för det krävs det 50,1% av väljarkårens röster 2018. Jag skulle inte satsa en krona på det.

Som jag ser det, så måste många bytas ut i Riksdagen och ersättas av just de egenskaper som jag har hävdat är viktiga för att styra riket.

Och för mig är alternativet Medborgerlig Samling.

Varför? Jo, för att det behövs ett parti som har företrädare som vill föra en fakta- och evidensbaserad politik, inte en politik som bygger på gammaldags ideologier, som inte fungerar i dagens globaliserade värld. Det går inte att gå tillbaks till en lokal värld med 293 versioner av Nordkorea. Utan det gäller att ha en politik som fungerar i dagens mångkulturella värld.

Ja, det är alltid en risk att rösta på ett nytt parti. Men om det visar sig att alla gamla läkare är kvacksalvare, skulle du fortsätta gå dit om det dök upp en medicine doktor?

Har du som väljare INTEGRITET, MOD och HANDLINGSKRAFT att våga rösta på det du verkligen känner och tror på? Eller ska du vara som de här fyra personerna ovan och taktisera och hoppas att det inte blir sämre, även om du vet att det blir sämre?

Regeringsduglighet

För att regera ett land, så förutsätter det ett antal egenskaper hos personerna som ska regera.

Den första är integritet.

Det innebär att man tar det fulla ansvaret för ledarskapet, oavsett om man måste fatta populära beslut, eller svåra beslut. AKB är arketypen på bristande integritet. Hon stödde Reinfeldts öppna hjärtan i så många år, så man undrar verkligen om hon är en smart Stockholmare. Nu har hon dessutom upptäckt det som många svenska väljare har upptäckt för länge sedan, nämligen att den svenska (bristen på) integration inte fungerar. Konstigt att hon inte upptäckte det innan. AKB är också fullt medveten om att hon tillsammans med Alliansen och SD kan fälla dagens skadliga regering vilken dag som helst. Men AKB låter dagens regering springa rätt in i kaklet och tror att hon ska få förtroendet av väljarna 2018. Men tyvärr, AKB saknar just integriteten att säga att i praktiken så står hon i invandringspolitiken väldigt nära SD idag, men vägrar av princip att samarbeta med dem nu.

Den andra egenskapen är mod.

Man måste våga vända på alla stenar, oavsett vad man finner, för att bilda sig en uppfattning om hur folk lever och upplever sin verklighet. Vi matas med kod 291, Brottsförebyggande rådet får inte undersöka vissa fenomen, barnbrudar, könsstympning, hedersvåld och annat sopas under mattan. Hur kan man fatta beslut, om man inte har modet att se verkligheten i vitögat? Eller att man försöker skapa diverse förklaringsmodeller som bygger på postmodernistiskt tankegods som inte kan beläggas på vetenskapliga grunder. För att inte tala om identitetspolitiskt relativiserande.

Den tredje egenskapen är handlingskraft.

Om man vågar se verkligheten som den ser ut, så måste man också vara handlingskraftig i sitt ledarskap. Det innebär att man måste fatta konkreta beslut och åtgärder för att påverka verkligheten i en riktning som man önskar. Inrikesminister Anders Ygeman är arketypen för mycket snack, ingen verkstad när det gäller kriminella. Laglydiga människor jagar han dock gärna, då han vet att det är relativt riskfritt. Som sportskyttar och jägare. Att en minister ens kan acceptera att polisen inte klarar av att upprätthålla våldsmonopolet är bevis på bristande handlingskraft. Till gänget som talar om ordning och reda, så ser vi just det, bara prat, ingen verkstad. Annie Lööf är ytterligare en av floskeltopparna, där det inte kommer några konkreta förslag, utan bara nyliberalt snömos.

Så vad behövs för att skapa regeringsduglighet då?

För det första, vi kan konstatera att dagens Riksdag består till stor del av pratkvarnar utan egen integritet, utan bara människor som följer partipiskan och inkasserar höga löner.

Vi behöver politiker som har integritet att agera på fakta.

För det andra, vi behöver politiker som modiga och är realister, helst med kommunal erfarenhet innan, inte en massa ungdomsförbundare som blev polare med rätt människor och därmed skaffade sig en förläning i den politiska adeln. Kort och gott, dessa människor har knappast någon arbetslivskarriär innan politiken. Och för att vara en bra politiker så bör man ha ett grepp om verkligheten, inte bara det politiska spelet. Här krävs det helt enkelt mod att bryta gamla mönster och inte ha beröringsskräck för vad verkligheten kan uppvisa. Man ska också ha modet att säga att den svenska individualismen, jämställdheten, sekularismen, meritokratin, yttrandefriheten och demokratin är faktiskt väldigt unika värden, som måste försvaras mot varje yttre hot som försöker försvaga dessa värden.

Till sist har vi då ett behov av handlingskraftiga politiker, sådana som inte är rädda för att ta i eller ta en värdekonflikt. Kan vi inte försvara våra värderingar, så är inte dessa mycket värda. Vi kan inte bara se på och acceptera parallellsamhällen, där varken svensk lag eller svenska värderingar gäller. Här krävs det helt enkelt handling idag, inte 2018. För varje dag som vi springer mot kaklet, desto närmare är vi punkten där det gör ont, på riktigt. Och kanske når vi en punkt där värdena försvinner.

Jag anser att det som behövs är en politik i samhället som är liberalkonservativ. Med liberalkonservativ menar jag att laglydiga människor ska kunna ha så stora friheter som möjligt i förhållande till det allmänna. Med konservativ menar jag samtidigt att många av de svenska värdena är inte förhandlingsbara eller för den delen föremål för samhällsexperiment baserat på kulturrelativistiska liberal/marxist/socialistiska ideologier.

Så vad är svaret då? För egen del så har jag blivit engagerad i Medborgerlig Samling.

Nu tänker ju vän av ordning att det här verkar ju galet, att välja ett parti som inte ens finns i Riksdagen. Nä, det här är faktiskt ett rationellt val. MED vill för det första vara ett parti som är en folkrörelse. Dvs. man vill att medlemmarna ska påverka politiken. Om du är medlem i ett av riksdagspartierna, hur mycket känner du att du kan påverka?

För det andra, det behövs inte så många röster för att komma in i Riksdagen. Ny Demokrati gjorde det på sin tid. Och det behövs 260.000 röster. Tänk på att F! fick 3,12% förra valet och gränsen är 4%.

För det tredje, känner du verkligen, verkligen att den politiska adeln som sitter i Riksdagen idag uppfyller kravet på integritet, mod och handlingskraft? Om inte, så varför inte våga satsa på en ny kraft i svensk politik. Många i MED är före detta medlemmar i riksdagspartier, som blivit desillusionerade på grund av partipiskor, lågt i tak, decemberöverenskommelsen eller för den delen kommunpolitiker som ser att regering och riksdag lämpar av problem till kommunpolitiker.

Så fråga dig själv en sista fråga, vill du rösta på de som sitter där idag och tror du verkligen att det blir bättre? Eller är det bättre att engagera sig i en ny politisk kraft, utan några gamla låsningar eller beroenden?

Jag är själv en före detta Kristdemokrat, som tyckte om begreppet verklighetens folk, men tyvärr, så verkar dagens riksdagspolitiker inte intresserade av verklighetens folk.

För mig är MED den enda realistiska företrädaren för verklighetens folk, eftersom vi vill att verklighetens folk ska vara MED.

Är du MED?

Om inte, är det inte dags att vara MED?

Regerings(o)dugligheten del 3

Så var det dags att granska några partier till och deras påstådda regeringsduglighet.

Vi börjar med det självklara valet.

Vänsterpartiet har 7,7% av folket med sig enligt SCB:s mätning i november 2016. Avsevärt fler anhängare hos public service medarbetare, som förutsätts vara neutrala i sin verksamhet. Vilket så klart borde leda till eftertanke.

Det som är det stora problemet med vänsterpartiet är att de är fortfarande kommunister, trots att de har tagit bort den delen av partinamnet VPK. Men med tanke på att vänsterpartiets ungdomsförbund, Ung Vänster fortfarande kallar sig revolutionärt och gör positiva hänvisningar till kommunismen i sitt principprogram, så kan vi nog vara överens om att de är i alla fall kommunister light.

Visst borde det vara jobbigt att motivera varför man röstar på ett parti, med en ideologi som får Hitlers och nazisternas massmord att framstå som hastverk av amatörer. Nu ska jag förstås inte börja med Godwins lag här alldeles för mycket, så vi kan väl titta på ett exempel i nutid.

Nämligen Venezuela, som har haft en socialistisk ideologi som vänsterpartiet sympatiserar med. Det är bevisat att det socialistiska landet Venezuela har till och med misslyckats med att leverera toalettpapper.

Det är frapperande att 7,7% av svenskarna och avsevärt fler av medarbetarna i public service hyllar en ideologi som inte ens kan leverera något så grundläggande som toalettpapper och sen förväntar sig att samma ideologi kan leverera ett väl fungerande samhälle med vård, skola och omsorg, trots att man inte ens klarar av grundläggande Maslowianska behov som befolkningen har.

Så här hittar vi bara en samhällsmodell, nämligen att alla kan få det lika eländigt, bara man vill rösta på vänsterpartiet. Just ja, eländet gäller så klart inte nomenklaturan, som behöver det bästa av allt för att de arbetar så hårt för proletariatet.

Och om du inte tycker att vänsterpartiet (kommunisternas) ideologi är tillräckligt skruvad, så finns det ett till alternativ.

 Här har vi en före detta ledare för vänsterpartiet som partiledare, nämligen Gudrun Schyman. Gudrun nöjde sig inte med kommunismens/socialismens vansinne, utan försökte skruva till det några snäpp till. Det räcker med att läsa Feministiskt Initiativs partiprogram för att inse att den är HELT verklighetsfrånvänd. Här har man blandat friskt med kommunism, socialism, militant feminism och militant antirasism. Trots detta så valde 3,12% av svenska väljare att rösta på detta parti förra riksdagsvalet. Min gissning är att det är ett bevis för att 3,12% av väljarna kan inte läsa, skiter i att läsa, tror inte att F! menar vad partiprogrammet säger, är obegåvade eller så är det ett bevis för att psykiatrireformen verkligen misslyckades.

Så då går vill till räddningen då?!

Enligt många är Sverigedemokraterna lösningen. Ja, läser man partiprogrammet, så verkar det finnas en del svar. Men är det rätt fråga som ställts?

I princip så kan man säga att Sverigedemokraterna längtar till Socialdemokratins 50- och 60-tal. Det är alltså inget borgerligt parti, utan möjligen socialkonservativt, vilket de själv hävdar. Vilket i och för sig också överensstämmer med partiets historia. Socialdemokraterna är så klart livrädda för ett parti med en politik som "arbetare" känner igen från den gamla goda hegemonitiden. Dock så saknar SD ett par viktiga komponenter för att vara regeringsdugliga.

För det första, med tanke på partiets historia så finns det, med viss rätta, en beröringsskräck för partiet. Det finns alldeles för många företrädare för partiet som har skapat kontroverser med antingen mindre genomtänkta uttalanden eller handlingar.

Men det stora problemet med SD enligt mig är att partiet är isolationistiskt till sin karaktär. Dvs. man är mot alla former av internationell samverkan utanför FN. I praktiken så är man mot EU, NATO och alla liknande organisationer som bygger stabilitet i Europa. Kort och gott så har man missat att nu när världen är globaliserad, så fungerar inte de gamla lösningarna som SD erbjuder.

Mitt största problem är dock en vurm för "starka ledare" som verkar finnas hos vissa partiföreträdare. Plus det som vi kan kalla för en viss positivism för Ryssland och rysk politik. Vilket torde avskräcka vilken demokrat som helst.

Nåväl, vän av ordning kommer sannolikt säga att det är inte en del av partiets politik. Men blotta misstanken om att en isolationistisk politik kan medföra att vi överger andra suveräna nationer och demokratier i sticket är besvärande.

För trots allt, i en globaliserad värld finns det bara två alternativ för framtiden, nämligen att bli ett nytt isolationistiskt land som Nord-Korea, eller att delta i den globaliserade världen genom att försöka påverka den i rätt riktning.

Vad är då regeringsduglighet enligt mig? Svaret kommer snart.

Regerings(o)dugligheten del 2

Ja, nu vet ni verkligen vem jag inte gillar.

Nämligen kombinationen vänstersossar och miljöfascister, med mörkrött understöd av vänsterpartiet (kommunisterna).

Jaja, vänsterpartiet kommunisterna hävdar att de inte är ett kommunistiskt parti längre, men så länge som deras ungdomsförbund Ung Vänster i sitt program förordar både revolution och Marxism, så är man kommunist i min bok.

Nåväl, då har vi väl ett svar på våra böner, nämligen Alliansen?!

Alliansen har bara några få problem. Nämligen att de lider av trovärdighetsproblem i frågan om regeringsduglighet. Vi börjar väl med åtta år av Alliansregering. Och vad händer? För att straffa väljarna som röstade på SD, så kommer statsminister Fredrik Reinfeldt överens med miljöpartiet om sannolikt EU:s slappaste tillämpning av invandringslagar genom en migrationsöverenskommelse. Det är den överenskommelsen som är grunden för DAGENS problem som den nuvarande regeringen inte klarar av. De är för övrigt inte bättre de heller, om ni läste gårdagens drapa mot regeringen.

Så om vi tittar på den enskilt största kostnaden för det offentliga, för det är migrationen idag, så har Anna Kinberg Batra högt och tydligt deklamerat att den gamla Allianspolitiken, som hon stod för, måste skifta riktning till en mer restriktiv politik. Det tråkiga med den omvändelsen under galgen är att uppenbarligen borde AKB förstå att det är inte så särskilt statshenmässigt att ta femton år på sig att förstå som många SD-väljare har förstått under tre val, dvs. 2006, 2010 och 2014. Det är inte så att helt plötsligt så har svenskarna blivit rasister, utan de har sett utfallet av migrationen i sin vardag.

Så Annas första trovärdighetsproblem är att trots att hon har påstått att Stockholmare är smartare än lantisar, så har hon tagit längre tid på sig att förstå problemet än många lantisar och stadsbor.

Så tittar vi lite på Annas regeringsunderlag enligt SCB idag.

KD ligger under riksdagsspärren, vilket innebär att det blir ett parti mindre och ett antal röster som förloras för Alliansen. Det är sannolikt ett resultat av att KD valde en partiledare som inte sitter i Riksdagen. Det kostade socialdemokraterna att välja Löfven, och det kostar KD. Konstigt att KD inte fattade det problemet.

Så då har vi det stående partiet Liberalerna. L ligger också oroväckande i en nedåtgående trend. Partiet har ju historiskt fiskat i grumliga vatten, så de har nog inga problem att ställa krav på medborgarskap, som inkluderar språktest och annat.

Dock har AKB ett parti kvar i sin kvarvarande Allians, nämligen Centerpartiet. Där kan vi säga att partiet levererar verkligen när det gäller låt gå liberalism. Stureplanscentern måste vara nöjd. Dock så har ju den goda Annie förklarat att partiet är inte för en fri invandring, men det möter intern kritik bland de som verkligen vill leva det ultimata liberala livet. Plus att Annie är nog inte trovärdig i sina utsagor om att hon vill begränsa invandringen, utan det är nog också en omvändelse under galgen. Tvärtom, Annie har nog övertagit en del miljöpartister och annat vänsterfolk som tycker om den invandringsliberala linjen.

Sen har AKB trovärdighetsproblem inom området försvar också. Det finns ingen indikation på att de ännu nyare moderaterna uppfattar Putins expansion som ett hot vare sig mot Sverige eller mot våra EU-grannar. Det har inte kommit ett enda seriöst pip i ämnet.

Området säkerhet och trygghet, med polis, domstolsväsende, kriminalvård är helt underdimensionerat och Alliansen gjorde inget under sina åtta år, trots att signalerna ute i samhället var ganska tydliga. Tvärtom, även här sparade man så mycket som man kunde.

Så frågan är, vem ska Anna Kinberg Batra regera med? Hennes aversion mot SD är tydlig, så där kommer det inte bli något regeringssamarbete. Kan hon locka över miljöpartiet? Knappast med nuvarande invandringsinställning. Och då återstår att AKB och Stefan Löfven "tar ansvar" och regerar tillsammans. Och då behöver AKB inte Alliansen.

Det som också gör Anna Kinberg Batra olämplig som regeringschef är att trots att hon har makten att faktiskt fälla regeringen så gör hon inte det. Riksrevisionsverket har visat på riskerna med regeringens budget för framtiden. AKB väljer aktivt att INTE lyssna på tjänstemän som kan det här med ekonomi. Eller så låter hon Sverige förfalla av valtaktiska skäl.

Det Anna Kinberg Batra inte har förstått, att regerande är inte taktik, det är strategi!

 2018

 

Regerings(o)duligheten

Nu är jag innerligt trött på regeringen.

Den är nämligen oduglig för att lösa dagens problem, eller som deras skönskrivning är, utmaningar.

Det framgår med tydlighet att regeringen undandrar sig allt ansvar och skjuter över det på kommunerna och deras politiker. Problemet är att regeringen är totalt oansvarig med sin budget, så till den grad att Riksrevisionsverket kritiserar regeringens budget. Den nätta summan av 50 miljarder kronor mörkas bort genom diverse tekniska finesser. Kommunerna tröstas med 10 miljarder kronor och sen kommer de att upptäcka att de behöver 40 miljarder till. En statslånefinansierad högkonjunktur kommer snart nog att punkteras, då vi alla vet att alla lån ska återbetalas, även av en nationalstat. Problemet är att den svenska högkonjunkturen inte dras upp av vare sig exportintäkter eller privat företagande, utan just statliga lån, mjölkning av statliga bolag och ökat skatteuttag.

Ett annat område som oroar är försvaret, eller snarare sagt, frånvaron av försvar. Trots att chefen för den militära underrättelse och säkerhetstjänsten är ganska tydlig med att för Ryssland, så är Östersjöregionen huvudanfallsriktning, så struntar regeringen i att ta försvarsfrågan på allvar. IDAG, så är Norge, Danmark, Estland, Lettland och Litauen medlemmar i NATO och har därmed ett mycket bra försäkringsskydd mot ryska militära aktioner. Finland å sin sida "återupptäckte" cirka 900 artilleripjäser bland sina museer och dessutom så tillåter man den finska överbefälhavaren att inom 24 timmar kalla in 25.000 reservister. Dvs. en trovärdig, avskräckande förmåga. Samtidigt diskuterar Sverige OM vi kan kanske få något mer än ett enveckasförsvar, kanske 2020-2025. Men Ryssland agerar NU i Ukraina, Georgien, Transnistrien, Odessa, Krim, Nagorno-Karabach, Baltikum, Syrien med mera. Frågan är om det brinner i grannorterna, ska du vänta med att betala för brandkåren i 5-10 år till?

Och sen har vi det nya Sverige, säkrare än någonsin enligt många debattörer. Ett nytt spännande Sverige, där en 10-åring kan misshandlas och skenavrättas av kända gärningsmän och det bemöts med en axelryckning. Vi har en inrikesminister, som inte tar sitt ansvar, utan snackar bara om att det blir sämre innan det blir bättre. En inrikesminister, som inte har förstått att svensk polis är underdimensionerad och borde ökas med MINST 50% för att kunna fungera i det nya trygga Sverige.

Ministern föredrar att öka invandringen genom Stockholms arbetarekommun. Att vi har ett regeringsparti, där många tror att det blir bättre genom att hälla bensin på elden är så obegåvat, att det borde vara kriminellt. Men just ja, det är inte kriminellt att vara obegåvad.

Däremot kan man fråga sig om Socialdemokraterna som parti kan anförtros med regeringsmakten, eftersom Bommersviksskolan verkar råda, dvs. identitetspolitiska idiotier istället för den klassiska pragmatiska socialdemokratin som Karleby stod för. Men uppenbarligen så så har Bommersvikarna vunnit den interna falangstriden inom Socialdemokratin.

Om ni undrar vem som tycker att regeringen är regeringsduglig, så behöver ni bara fråga Anna Kinberg Batra och Alliansen. För trots att de kan fälla regeringen nu, så gör de inte det.

Skamligt är bara förnamnet.

Varken eller, eller både och?

Läste med stort intresse Robert Egnells debattinlägg om att kriget mot terrorn är ett enormt misstag.

Egnell gör i artikeln en i stort sett korrekt analys kring de bakomliggande orsakerna när det gäller varför man ansluter sig till terrororganisationer.

Å andra sidan så kan man läsa Johan Westerholms blogginlägg, där han går i polemik mot Egnells slutsatser.

Så vem har rätt, Egnell eller Westerholm? Ingen av dem?

Cato Institute har skrivit en bra uppsats om varför Afrika är fattigt, trots tillräckliga mänskliga och materiella resurser. Det är en uppsats som jag rekommenderar alla att läsa.

Framförallt är problemet dåligt ledarskap i de politiska skikten i Afrika. Jag är ganska säker på att uppsatsen har validitet även för många icke-afrikanska länder. Dåligt ledarskap leder till orättvisor i ett samhälle, som förr eller senare kommer att leda till instabilitet och till slut kanske även våld.

Så vem av herrarna har då rätt?

Jag skulle vilja påstå att båda har rätt. Dock så har ingen av dem dragit den riktigt jobbiga slutsatsen av sina debattartiklar. Nämligen att det finns kanske ett antal länder som har ett så dåligt ledarskap att de borde vara satta under förmyndarskap.

Och då ser ni problemet på en gång. Allt som andas nykolonialism är totalt oberörbart. Organisation of Islamic Cooperation har ju hävdat att FN:s mänskliga rättigheter är en form av västlig kolonisering, som inte är acceptabel. Därför har de gjort en egen tolkning av de mänskliga rättigheterna, som är förenlig med islam och sharia.

Så för att summera, Egnells slutsatser är korrekta om de bakomliggande orsakerna, även Westerholms, att terrorism måste mötas med våld. Men ingen av dem erbjuder någon realistisk lösning på HUR vi får ett bra ledarskap i de länder där misär råder på grund av samhällsstrukturer som är mer eller mindre odemokratiska.

Problemet med att möta terrorismen med våld är att vi är väldigt pigga på att skjuta terrorismens soldater, men väldigt dåliga på att agera mot terrorismens ledare.

Så vad gör vi istället? Nykolonialism, eller möjligen någon form av Marockansk modell. Men frågan är om Marocko löser problemen, eller bara sminkar grisen lite lagom?

Min retoriska fråga är, vad gör vi av våra slutsatser? Säger upp Westfaliska fredens principer och funderar på någon form av utökad R2P (responsibility to protect)?

Jag vet vad jag tycker, men vill gärna höra vad du tycker.....