Det grekiska dra(ch)mat.

Det kan ju inte undgått någon att Grekland har nu i praktiken ställt in betalningarna av sina IMF-lån. Med andra ord, konkurs är nog det som man skulle kalla det för i privatekonomiska termer.

Hur som helst, det som är intressant är egentligen vad det kan få för konsekvenser för Grekland och för omvärlden. Så ska vi ta och analysera det grekiska dramat på riktigt.

För det första så är det med Greklands exempel bevisat att socialism inte fungerar i verkligheten, heller. Vi kan titta på de argument  som framförs av Malin Björk, Europaparlamentariker för Vänsterpartiet (kommunisterna?). Vi kan med säkerhet säga att Malin är minst socialist, inte helt omöjligt att hon är kommunist också, dvs. i praktiken så är hon ideologiskt nära Syriza i Grekland. Grundprincipen inom socialismen och kommunismen är att samhällets våldsmonopol används bland annat för att omfördela medel från de som har mer till de som har mindre, i alla fall enligt den förhärligade ideologiska bilden av socialismens principer. Fast Malin kallar det för demokrati och att det är det som är Syrizas mandat, dvs. följa folkviljan. Nu kommer vi till det tragiska i det Grekiska dramat, nämligen att den grekiska statens våldsmonopol sträcker sig inte till övriga EU-länder, dvs. man kan inte "kräva" något av vare sig de tyska eller de franska skattebetalarna. Inte i krav som inbegriper våld i alla fall, utan snarare en fråga om de tyska och franska skattebetalarnas goda vilja.

Malin försöker på vanligt socialistiskt manér frammana en bild av en konspiration mot det grekiska folket och att de måste "sättas dit" som straff för att de har valt kommunism före marknadsliberalism. På 1900-talet jagade kommunister och socialister fiender att möta. Idag är det tydligen EU och en eventuell marknadsliberalism.

Syriza har egentligen ett mandat från det grekiska folket, och det är att styra landet väl och med de lagar som gäller i Grekland. Så enkelt är det. Så varför fungerar då inte Syrizas politik? Enkelt, de har fått slut på skattebetalare. Eller rättare sagt, alla greker är goda socialister och förväntar sig att "någon annan" betalar med någon annans pengar för grekernas förmåner. Tyvärr tror grekerna att någon annan är just tyskarna och fransmännen, inte andra greker. För om man ska vara ärlig, när skatteexperter dömer ut det grekiska skattesystemet som ineffektivt, så kan man ju börja undra vad grekerna bråkar om. Om du inte betalar skatt, så ska du väl inte heller förvänta dig något från staten? Men det är precis det som grekerna tror i gemen. Eller har förletts att tro av ohederliga politiker.

På tal om ohederliga politiker, så verkar Tsirpas ha satsat på en taktisk förlust till förmån för en strategisk vinst. Förhoppningen verkar vara från Syrizas sida att om man påtalar den strategiska förlusten av Grekland till till exempel den ryska intressesfären eller för den delen en GREXIT, så kommer EU att förlora på det strategiska planet. Det skulle till och med kunna hota både stabiliteten i EU och eventuellt NATO. Fast NATO kommer Grekland aldrig att lämna så länge som Turkiet är medlem i NATO. Så då är frågan bara, hur mycket skulle det destablisera EU om Grekland vände sig till Ryssland eller för den delen hotade med en GREXIT.

Vi kan konstatera att det vore olyckligt om Grekland vände sig till Ryssland, eftersom den ryska sortens demokrati har visat sitt sanna ansikte. Grekerna kommer bara att förlora på det i längden. Så taktiskt kan Tsirpas vinna en kortsiktig vinst och fylla på kassakistorna, men långsiktigt kommer man att förlora oändligt mycket mer. Ryssland är inte framtiden, det är en väg tillbaka till historiens bakvatten.

Ett annat hot är för övrigt att grekernas myndighetsutövning skulle bli så ineffektiv på grund av bristande medel att man "råkar" släppa lös mängder av flyktingar helt okontrollerat. Fast då undrar jag hur länge Grekland tillåts vara kvar i Schengen. Sannolikt inget som underlättar turistnäringen i Grekland.

För det andra har Grekland bevisat att man ska/bör inte fuska sig in i eurosammarbetet. Grekland har vunnit kortsiktigt på euron, men långsiktigt är det bara dåligt, eftersom man inte har vare sig effektiviteten, produktiviteten eller skattemoralen för att vara med. Det är bara att fundera på hur grekiska företag skulle klara sig idag utan euron. Antagligen skulle en introduktion av drachman medföra inflation och dessutom medföra att grekernas köpkraft minskade väldigt fort. Med tanke på bristen av egen produktion i landet, så kommer det bara att medföra ett ännu dyrare liv för greken i gemen och för grekiskt företagande.

För det tredje bör nog alla politiker fundera på vad man MÅSTE göra och vad man BÖR göra. Det är två saker med stor distinktion. Grekerna MÅSTE börja betala skatt på ett sätt som är rättssäkert och spårbart, inte som dagens system som är godtyckligt. Greken kan själv välja om han/hon vill betala skatt. Det är som alla kan förstå något som MÅSTE ändras. Med ökade skatteinkomster inom ramen för nuvarande ekonomi kommer säkerligen den grekiska staten att få mer kassaflöde, dvs. man kan betala sina kostnader. Sen BÖR grekerna ta itu med den systemkorruption som föreligger i landet. Framförallt bör man göra det för att styra landet med lag och inte med godtycke, korruption och nepotism.

Grekerna MÅSTE inte stanna kvar i Euron, men BÖR göra det, både för sin egen skull, men även för den Europeiska gemenskapens skull. Grekland KAN återinföra drachman, men det blir inte bättre för grekerna, men för de tyska och franska skattebetalarna. För inte kommer Grekland att betala tillbaks sina lån. Som det heter i aktiehandeln, man ska inte slänga goda pengar efter dåliga.

Ta förlusten och ta lärdom.

Socialism är vägen till armod, detta har bevisats av Nordkorea, Vietnam, Kina, Sovjetunionen, Kuba och nu Grekland. Ideal socialism är lika verklighetsfrämmande som det ideala förhållandet. Finns bara i böckerna och inte i verkliga livet.