tisdag 9 juni 2020

Försvaret är inte viktigt den här gången heller


Det blir uppenbarligen ingen tillväxt till försvaret, den här gången heller.

En sak är helt klar, och det är att försvaret ÄR ett särintresse för alla stora riksdagspartier. Det betyder att ingen av dem anser att försvar är en av statens kärnuppgifter. Eller rent ut sagt, de spelar rysk roulette med Sveriges säkerhet, eftersom de vill inte betala för den.

Som läget är idag, så är Sverige Nordkalottens säkerhetspolitiskt svagaste aktör. Norge och Danmark är medlemmar i NATO och kan räkna med USA:s, Storbritanniens och Frankrikes kärnvapen och medlemsstaternas konventionella stridskrafter.

Finland har ju av kända historiska skäl aldrig intecknat den eviga freden, och har därmed god defensiv och offensiv förmåga. Och de baltiska länderna är ju påpassligt medlemmar i NATO.

Så då har vi Svarte Petter kvar i form av Sverige. Om ni tittar på försvarets budget i år, med nuvarande besparingskrav och uppdragsplaneringen 2021 och dess besparingskrav, så inser ni att det blir ingen tillväxt. I bästa fall överlevnad med svältkost, oavsett vad riksdagspartierna hävdar i sina talepunkter.

Hur länge ska vi acceptera charaden där försvaret blir en bisak? Det gäller för övrigt även det andra statliga våldsmonopolet, dvs. rättsväsendet, senast illustrerad av en polis som underkastade sig pöbelväldet.

Så länge vi har politiker, som inte förstår innebörden av ordet VÅLDSMONOPOL, så förtjänar de inte att leda landet. Precis som den knäböjande polisen, så har man kapitulerat.

"Alla meddelanden om att mobilisering ska avbrytas är falsk!"

Fin klyscha, synd bara att frågan blir snarare, varför mobilisera? För en snabb kapitulation?

För egen del anser jag, att är det något man aldrig ska göra, så är att ge motståndaren ens en tanke på att svensk kapitulation skulle vara den realistiska och det mest tänkbara alternativet i en konflikt.

Socialdemokraterna har redan kapitulerat. Frågan är bara vilka som hänger på kapitulationen? Min gissning är JÖK partierna. Och då är MP, C, L lika skyldiga. Troligen kapitulerar V också.

Dags att kasta odugliga riksdagspartier på historiens skräphög 2022.

torsdag 28 maj 2020

Sveriges beredskap är god (tror vi)





kan vi höra från SR att våra politiker inser inte ens vilka beslut de fattar. För mig är det helt ofattbart att vi kan tillåta den här typen av beteende från politiken. Det som stör mig mest är att dessa inkompetenta personer blir återvalda gång på gång och fortsätter att påverka våra liv på ett högst negativt sätt.

Är det så att det är väljaren som är naiv, eller förd bakom ljuset? Det är nog en kombination. Vår självbild gör det svårt att byta politiska mönster, eftersom ett dåligt politiskt val indikerar att vi skulle vara oinsatta. Så därför så struntar många i de brister i funktion som framkommer. Lite som Tegnell, som kritiserar italiensk sjukvård. Svensken tror att vi har världens bästa sjukvård. Men så framkommer det att svensk vård har rankingen 23:e plats hos WHO, och Italien har andraplatsen. Nu kommer någon säkert att antyda att tabellen är oriktig av någon mystisk anledning och Sverige skulle inneha en topplacering ändå.

Sverigebilden är svår att ändra, eftersom då måste vi också ändra på vår egen självbild. Och det är den svåraste förändringen som man kan göra. För då måste man ha insikten att förstå att ens egna tidigare val var fel.

Men i grunden så handlar det om vi vill fortsätta att leva i illusionen om att Sveriges beredskap är god, och vi vågar satsa våra egna, föräldars och barns liv på att det är korrekt. Eller om vi ska se sanningen i vitögat och kräva förändring. Det gör vi bäst genom att välja bort de politiker som inte ens inser vad de skriver på för beslut. För de är antingen lata eller obegåvade. Och då förtjänar man inte att leda ett land.




måndag 25 maj 2020

Naivismens nötter

Då var det dags igen.

Jag funderar på om våra politiker reflekterar över begreppet naiv och dess betydelse, när det används som en ursäkt för diverse tillkortakommanden.


Ja, godtrogen, när det gäller migrationsmissbrukarna, lättrogen, när det gäller omvärldens altruism, enfaldig när det gäller förd politik och menlös i meningen att man misslyckas med att faktiskt implementera åtgärder som löser aktuella problem i Sverige.

Det märkliga är att vi har en hel politikeradel som sitter på sina positioner tack vare medlemskap i ungdomsförbund och föräldrarnas trixande, som inte förtjänat sina jobb genom goda meriter, utan genom gammal hederlig nepotism.

De förstår inte att leda ett land innebär att man tar ansvar, fattar relevanta beslut och genomdriver reformer som är positiva för landet och folket. Visst, vi kan förfäras över socialdemokraternas rasbiologiska institut på 1900-talet och vanvettiga massteriliseringar. Men frågan är om inte dagens osystematiska utplåning av en äldre generation ligger i samma liga. Enda skillnaden är att på 1900-talet, så fanns det en ideologisk övertygelse om att man aktivt gjorde något bra. Idag är ursäkten att man har varit naiv och därmed så begår man samma sorts våld på befolkningen, men av ignorans eller oskicklighet.

Planerat "rashygien" av sossar på 1900-talet, eller oplanerad aktiv dödshjälp till den generationen som byggde välfärdsstaten Sverige? Som jag ser det, så är det faktiskt lika förkastligt och föraktligt, båda två.

Så, hur länge ska vi acceptera att en inkompetent politikeradeln får sitta kvar?

Naivismens nötter, det är inget som försvinner, bara för att man blir återvald.

måndag 11 november 2019

Nationell särskild händelse


Jaha. Läget i landet är som vanligt. Istället för att lösa fundamentala problem, som antalet poliser och faktiskt lagföra buset, så leker Polismyndigheten Tetris med sina resurser. Dit man skickar folk innebär på ren svenska att på andra ställen blir det tomt.

Det är ju inte så att det sprängs och skjuts i andra delar av landet. I praktiken innebär det att buset på andra orter än Malmö får större handlingsfrihet, då poliser omfördelas till södra Sverige.

Lyssnade i morse på kommenderingschefen i P1. Han använder militära begrepp som operationslinjer, men i praktiken, så beskrev han normalt polisarbete, men med större resurser. Hur vore det om man hade ett antal häktesplatser, åklagare och domstolstider för att lagföra kriminella på rekordtid. Men det är så klart, eftersom det är sannolikt att gärningsmännen, likt offren är under 21, så får de väl straffrabatt. Eller ännu värre, om de är under 18, så får de ett argt samtal med någon person från socialen. Möjligen några timmar ungdomsvård, som de kan skryta om senare, när de "lurade" aina (polisen).

Det märkligaste av allt är att staten har verkligen abdikerat sitt våldsmonopol. I praktiken, så betyder det att där det finns poliser, där existerar statens våldsmonopol. I de så kallade utanförskapsområdena så existerar varken svensk lag, värderingar eller hyfs, så fort polisen lämnar området. Det är märkligt hur riksdagspolitikerna aktivt väljer att inte ta in det faktum, att det finns kanske en miljon invånare i landet, som tidvis inte behöver följa svensk lag, och det dessutom ganska riskfritt.

Nu är det faktiskt dags att skippa hela idén med integration. Integration innebär någon form av givande och tagande. OK, om integration innebär att vi får invandrarnas mat och invandrarna får svenska attityder, då köper jag begreppet. Men annars så är jag inte sugen på vare sig kulturellt betingat våld, hedersvåld, klankulturer, rasism mot svenskar, ojämlikhet och ojämställdhet. Sorry, då får integrationen vara.

Det som behövs är en assimilationspolitik, där man faktiskt accepterar svenska värderingar som jämställdhet, jämlikhet, gör din plikt, var en rättskaffens människa med mera. Annars så bör vi hjälpa de som inte accepterar svenska värderingar att hitta länder att emigrera till, som delar deras värderingar.

onsdag 23 oktober 2019

Cynismens kalla ansikte


Så här ser en kallhamrad cynisk och beräknande politisk maktspelare ut.

Notera att i miljöpartiets partiprogram, så framgår det klart och tydligt att man vill att 16-åringar ska ha rösträtt.


Enligt miljöpartiet har alltså en 16-åring mognad nog att kunna analysera politiska partiers program. Rasmus är ju medlem i justitieutskottet och ledamot i miljöpartiets riksstyrelse, så han håller säkerligen med om den här delen i partiprogrammet.

Men nu kommer vi till problematiserandet kring den här punkten i partiprogrammet. Nämligen att samma Rasmus, som förordar rösträtt för sextonåringar, förordar i en debattartikel i Expressen att straffrabatter ska kvarstå för unga personer.

Följande argumentation är särskilt intressant.


Rasmus är tydlig med att han tycker att upp till 25-årsåldern, så har man inte fullständiga intellektuella beslut som gäller endast den egna personen eller den närmaste omgivningen. Jag påstår att det är mer komplicerat att analysera de långsiktiga konsekvenserna av ett politiskt program, än att köra taxi eller dricka alkohol.

Rösträtten innebär att man ska förstå konsekvenserna av politiska beslut inom vitt skilda samhällsområden och hur dessa påverkar varandra. Alltså analys av komplexa orsakssammanhang, där man saknar vital information kring ett flertal politikområden. Kort och gott, man ger företrädare i en representativ demokrati att införa politiska program, utan att fullt ut förstå komplexiteten i problemet.

Då illustrerar jag problemet med en bild till.

20 procent av kvinnorna väljer alltså vänsterpartiet, vars partiledare vill avskaffa det privata ägandet av företag. Skulle dessa kvinnor ha erfarenhet eller kognitiv förmåga att förstå problematiken med omfattande socialism som fanns i dåvarande Sovjetunionen, eller för den delen i dagens Venezuela, så skulle de inte rösta på vänsterpartiet. Ska vi ha en åldersgräns på 30 år för rösträtt istället?

Men nu till det cyniska i det hela. Rasmus vill alltså att 16-åringar ska få rösta och förstå konsekvenserna av sin röst. Samtidigt hävdar Rasmus att 16-åringar förstår inte att det är dåligt att våldta, misshandla, råna och mörda? Jag vill påstå att till och med en 10-åring förstår att allt detta är dåligt, olagligt och borde få personliga konsekvenser.

Jag är för att straffmyndighetsåldern ska sänkas till 13 år. Det finns flera aspekter på detta. För det första, du kan rehabilitera en 13-åring, förutsatt att du får tillräckligt med tid i kriminalvården, under rätt förutsättningar. Och du får en rekryteringshämmande effekt bland ungdomar, som förstår att de kan faktiskt drabbas personligen av straffrättsliga konsekvenser.

Men som sagt, cynikerna i miljöpartiet väljer att försöka värva röster till sitt parti, understödda av mediepropaganda från miljöalarmister. I skolvalet 2018 röstade 10,27% på miljöpartiet. Så här kan vi definitivt se att cynikern Rasmus inte tänker på samhällets bästa, vare sig det gäller låg rösträttsålder, eller när det gäller att straffa unga brottslingar.

Tyvärr är det riktigt dåligt att medierna inte pressar miljöpartiet inom dessa frågor. Kan bero på att personer inom medier sympatiserar med miljöpartiet och därmed avstår en kritisk granskning av partiets politik.


tisdag 1 oktober 2019

Kontant är kung


Cash is king! Jo, det är nog alltför många i vårt land som sätter sin tilltro till plastkort och Swish. Men vad händer om det blir avbrott i telekommunikationerna? Eller för den delen, datakrångel, som verkar hända då och då på bankerna.

Regeringen har faktiskt kommit med ett bra förslag, där bankerna ska tvingas att tillhandahålla kontanter. Men, de har faktiskt missat en sak. Nämligen att det finns allt fler företag som inte tar emot kontanter. Man borde lagstifta, så att det blir tvingande att ta emot kontanter. Självklart med vissa begränsningar, eftersom man måste fortfarande följa penningtvättlagen.

Bankerna kommer så klart att streta emot. Men jag skulle vilja säga som Anne Wibble sa en gång i tiden. Ha en bruttoårslön sparad. Men med ett tillägg till. Ha i alla fall en bruttomånadslön hemma i kontanter. Allt från oväntade utgifter till att man skulle klara sig ganska bra vad gäller handlande, om det skulle bli stora störningar i banksystemet eller i telekommunikationerna.

En annan fördel vore med ett sådant sparande, att man skulle kunna avstå från ett antal dyra konsumtionslån, då de flesta köper prylar för kanske fem till tjugofem tusen genom konsumtionslån. Eller varför inte en spontan weekendtripp kontant, istället för lånade pengar?

måndag 30 september 2019

Manlig omskärelses vara eller icke vara

OM man kommer fram till att manlig omskärelse är ok av religiösa skäl, då måste religiös omskärelsen vara könsneutral och i praktiken så skulle man vara FÖR kvinnlig omskärelse av typ 1a.

Utöver det så kan man INTE förorda att endast de abrahamitiska religionerna ska få genomföra sina ritualer avseende kroppsmodifiering och samtidigt förbjuda andra religioners traditioner inom området, såsom scarification och branding.

Exempel på scarification
0_1493274266009_Tropenmuseum_Royal_Tropical_Institute_Objectnumber_60050642_Portret_van_een_jonge_Marron_vrouw_in.jpg


Som ni kan se, så är dessa ärr inte synliga med vanlig klädsel, men kan i sitt religiösa kontext vara lika betydelsefullt som den judiska eller muslimska traditionen kring manlig omskärelse.

Om man har aspirationer på att leda människor, så är en av de viktigaste egenskaperna att man tar den fulla konsekvensen av ALLA aspekter på sitt ledarskap. I fallet med omskärelse måste det innebära följande.
  1. Alla religioners krav på förändringar av kroppen måste respekteras lika mycket.
Det innebär att man ska tillåta både manlig och kvinnlig omskärelse, tatuering, branding och scarification.
  1. Vissa religioner får, men inte andra.
Det innebär att man tar ställning för att vissa religioners särställning är sådan, att de kan räkna med att tillmätas större betydelse än andra religioner. OM dessa religioner är de abrahamitiska (judendom, kristendom, islam), så ser jag att man säger därmed att religioner utanför dessa tre behöver inget hänsynstagande.

I praktiken så erkänner man bara Jahve, Gud och Allah som valida religioner.
  1. Vi accepterar att föräldrar får åsamka sina barn fysisk smärta.
Barn, även spädbarn känner smärta, precis som vuxna.

Det skulle i praktiken innebära att då tillåter vi att föräldrarna inducerar smärta hos sina barn. Och då är frågan, varför ska det vara tillåtet att skära i sina barn av religiösa skäl, men samtidigt förbjuda en örfil eller luggning?

Barn glömmer traumatiska händelser som har hänt ungefär före fem års ålder på grund av att hjärnan utvecklas fort och många minnen försvinner i och med att de synaptiska kopplingarna utvecklas över tiden. Med hänvisning till denna vetenskapen skulle man kunna från religiöst håll kunna kräva att barnaga blir tillåtet upp till fem års ålder.

Vissa religioner har också andeutdrivning genom i praktiken misshandel av barn.

Så till mina ställningstaganden, som gjorde att jag är för att förbjuda manlig omskärelse.
  1. Ingen religion ska tillåtas att påverka en barns hälsa på ett negativt sätt.
Jag anser att endast myndiga vuxna har självbestämmande över sin egen kropp. När det gäller mindreåriga så har staten ett särskilt ansvar att barn inte far illa. Det innebär att religiösa traditioner som omskärelse, tatueringar, brandig, scarification och vägran att ge barn blodtransfusioner är underordnade barnets hälsa. Det räcker med att ett enda barn får komplikationer eller dör av åtgärden, för att jag ska anse att förfarandet är förkastligt.
  1. Om religiösa hänsyn ska tas, så ska de vara lika giltiga för ALLA religioner.
En rationell lagstiftning innebär att lagen gäller lika för alla människor i samhället, oavsett om de är sekulära eller religiösa. Därmed FÅR inte lagstiftaren skapa lagar som reglerar särskilda omständigheter som ger en grupp en viss rätt eller ett visst undantag, men andra får inte samma undantag. Kort och gott, lagstiftningen ska alltid vara neutral och lika.

Det innebär att alla ovan räknade religiösa traditioner ska tillåtas. Vilket för mig är oacceptabelt.
  1. Jag är ateist.
Religioner har genom världshistorien också skapat många andra påbud och förbud. Personligen anser jag att religioner är påhittade av människan. Därmed ser jag ingen rationalitet att som lagstiftare tillåta ett förfarande baserat på en religiös tradition. För i så fall, då borde lagstiftningen ta hänsyn till andra aspekter av diverse religioner. Med tanke på att människan har "uppfunnit" cirka 6000 olika religioner, så har jag svårt att förlika mig med att man skulle lagstifta på ett sätt som tar hänsyn till alla eventuella religioner i landet, oavsett om de är judar, kristna, muslimer eller pastafaris.

Dessutom, så har många religioner en avsevärt oförlåtande syn på till exempel andra mänskliga fenomen, som till exempel homosexualitet. Alla abrahamitiska religioner fördömer det kraftfullt. Vi ser den negativa utvecklingen i östra- och centraleuropa, där auktoritära politiska partier allt mer kringskär de liberala friheterna genom att hävda att de är västeuropeiska och degenererade. Det räcker med att se på Putins stöd från den rysk-ortodoxa kyrkan, eller polska PIS stöd från den katolska kyrkan, där man till och med jobbar för totalt abortförbud med mera.

Jag fruktar också att dessa rörelser försöker påverka HBTQ-personer rättigheter i kraftfullt negativ riktning. Allt detta är en utveckling som har möjliggjorts av ett sluttande plan inom politiken, där man använder sig av religionen som ett politiskt instrument för att begränsa individens friheter och rättigheter.

Föräldrar har frihet att uppfostra sina barn, men inte med vare sig religiöst eller kulturellt våld.