torsdag 28 maj 2020

Sveriges beredskap är god (tror vi)





kan vi höra från SR att våra politiker inser inte ens vilka beslut de fattar. För mig är det helt ofattbart att vi kan tillåta den här typen av beteende från politiken. Det som stör mig mest är att dessa inkompetenta personer blir återvalda gång på gång och fortsätter att påverka våra liv på ett högst negativt sätt.

Är det så att det är väljaren som är naiv, eller förd bakom ljuset? Det är nog en kombination. Vår självbild gör det svårt att byta politiska mönster, eftersom ett dåligt politiskt val indikerar att vi skulle vara oinsatta. Så därför så struntar många i de brister i funktion som framkommer. Lite som Tegnell, som kritiserar italiensk sjukvård. Svensken tror att vi har världens bästa sjukvård. Men så framkommer det att svensk vård har rankingen 23:e plats hos WHO, och Italien har andraplatsen. Nu kommer någon säkert att antyda att tabellen är oriktig av någon mystisk anledning och Sverige skulle inneha en topplacering ändå.

Sverigebilden är svår att ändra, eftersom då måste vi också ändra på vår egen självbild. Och det är den svåraste förändringen som man kan göra. För då måste man ha insikten att förstå att ens egna tidigare val var fel.

Men i grunden så handlar det om vi vill fortsätta att leva i illusionen om att Sveriges beredskap är god, och vi vågar satsa våra egna, föräldars och barns liv på att det är korrekt. Eller om vi ska se sanningen i vitögat och kräva förändring. Det gör vi bäst genom att välja bort de politiker som inte ens inser vad de skriver på för beslut. För de är antingen lata eller obegåvade. Och då förtjänar man inte att leda ett land.




måndag 25 maj 2020

Naivismens nötter

Då var det dags igen.

Jag funderar på om våra politiker reflekterar över begreppet naiv och dess betydelse, när det används som en ursäkt för diverse tillkortakommanden.


Ja, godtrogen, när det gäller migrationsmissbrukarna, lättrogen, när det gäller omvärldens altruism, enfaldig när det gäller förd politik och menlös i meningen att man misslyckas med att faktiskt implementera åtgärder som löser aktuella problem i Sverige.

Det märkliga är att vi har en hel politikeradel som sitter på sina positioner tack vare medlemskap i ungdomsförbund och föräldrarnas trixande, som inte förtjänat sina jobb genom goda meriter, utan genom gammal hederlig nepotism.

De förstår inte att leda ett land innebär att man tar ansvar, fattar relevanta beslut och genomdriver reformer som är positiva för landet och folket. Visst, vi kan förfäras över socialdemokraternas rasbiologiska institut på 1900-talet och vanvettiga massteriliseringar. Men frågan är om inte dagens osystematiska utplåning av en äldre generation ligger i samma liga. Enda skillnaden är att på 1900-talet, så fanns det en ideologisk övertygelse om att man aktivt gjorde något bra. Idag är ursäkten att man har varit naiv och därmed så begår man samma sorts våld på befolkningen, men av ignorans eller oskicklighet.

Planerat "rashygien" av sossar på 1900-talet, eller oplanerad aktiv dödshjälp till den generationen som byggde välfärdsstaten Sverige? Som jag ser det, så är det faktiskt lika förkastligt och föraktligt, båda två.

Så, hur länge ska vi acceptera att en inkompetent politikeradeln får sitta kvar?

Naivismens nötter, det är inget som försvinner, bara för att man blir återvald.