Nu rapporteras det om följderna av USA:s och de allierade ländernas uttåg från Afghanistan.
Afghanistan är ett land med cirka 37 miljoner invånare och till ytan nästan lika stort som Frankrike och med en yta som är 45% större än Sveriges. Huvudstaden Kabul har cirka 4 miljoner invånare. Så det är inte ett litet land som vi talar om.
USA och dess allierade gick in i Afghanistan som ett resultat den av Usama bin-Laden planerade terrordådet mot USA den 11:e september 2001. Målsättningen var att störta talibanerna, som man ansåg skyddade Usama bin-Laden och hans terroristorganisation. Det lyckades man med.
Det som misslyckade är det vanliga. Västerländska demokratier har tyvärr en hybris när det gäller demokratins förträfflighet. Politikerna i dessa länder verkar tro att bara man störtar en regering som man inte gillar, så kommer folket att vilja bli liberala demokratier. Det är naivt att tro, men det är precis det som händer. Vi ser många misslyckanden inom det här området, Afghanistan är inte det enda. Kosovo och EULEX är ett europeiskt exempel på hybris. Att försöka påverka ett land, dess kultur och traditioner tar generationer och kräver långsiktiga utbildningsinsatser för att omvandla ett land till en liberal demokrati.
Om vi förenklar och säger att den svenska demokratiseringsprocessen började med införandet av den allmänna folkskolan 1842 var det första steget på att utbilda befolkningen. Och om vi sen antar att riksdagsvalet 1921 var det första demokratiska valet, så tog det alltså 79 år att få demokrati i Sverige. Eller närmare fyra generationer. Och då ska vi minnas att det var inte krig i Sverige.
Så frågan är med Afghanistan, hur lång tid skulle det ta att omvandla ett krigshärjat land utan någon form av demokratisk kultur, med klanvälde med mera till en funktionell demokrati?
Anser vi att det är så viktigt att sprida demokrati, så finns det nog tyvärr bara ett alternativ, och det är att återkolonisera alla länder som vi anser vara dysfunktionella när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Det säger sig själv att det är en fullständigt omöjlig uppgift, både ekonomiskt, tidsmässigt, militärt och mänskligt.
Den enda metoden som fungerar är att ge Afghanistans eliter och klaner incitament för att utvecklas i en demokratisk inriktning. Vi vet redan att bidrag fungerar inte, dessa blir bara förskingrade och bygger vidare på korruptionen i landet.
Så vad skulle fungera? Jag är själv anhängare av sanktioner mot ledande INDIVIDER i regeringar som bryter mot mänskliga rättigheter och bidrar till fortsatt vanstyre. Fördelen är att det drabbar direkt den som kan fatta beslut och välja en annan väg. Tänk dig själv att du var en mer eller mindre självutnämnd ledare i ett korrupt land. Och du kunde inte resa någonstans utanför ditt land, du kunde inte köpa något från utlandet och alla eventuella investeringar utomlands blev beslagtagna. Tror inte att många ledare klarar av den typen av isolering som till exempel Nordkorea utsätts för.
Man får inte heller glömma bort att korrupta system bygger på hierarkiska organisationer med klienter som får del av korruptionen. Så länge man kapar toppens förmåga att skapa sig ekonomiska förutsättningar, så minskar också möjligheten att skapa sig stöd genom att köpa klienter.
Det finns flera ledare som jag skulle vilja se personligen sanktionerade.
Putin, Lukashenka, Xi Jinping med flera.
Som jag ser det, så finns det bara två alternativ för framtiden, starka sanktioner eller återkolonisering över generationer. Jag vet vilket som är billigare och effektivare.
Men vi fortsätter väl med den säkerhetspolitiska naiviteten istället.... business as usual och så lämpar vi över notan på våra skattebetalare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar