Statsmannen är tillbaks, med nya krafter efter en semester som hade mindre semesterkaraktär och mer förpliktelsekaraktär.
Så, rubriken summerar ganska väl var svensk politik är idag.
Nämligen att vi har en politikergeneration som gärna tar del av politikens köttgrytor, men ogärna tar politikens ansvar. Ni kan i princip välja vilka politiker som helst som har förespråkat "arbetslinjen" och kan konstatera att de har egna "företag" som håvar in inkomsterna, samtidigt som de har "riksdagspensionen" som lön.
Men om ni trodde att det var illa med före detta Allianspolitiker, så måste jag upplysa er om att det är ännu värre med denna regeringen.
Idag har politiken nått ett lågvattenmärke som jag aldrig trodde skulle passeras. Nämligen att berättelsen blir viktigare än verkligheten i svensk politik.
Ett exempel ur högen är hur finansministern påtalar att Sveriges ekonomi är stark.
Bloggrannen Cornucopia visar tvärt emot att Sverige är antagligen på väg mot lågkonjunktur. Dessutom är det märkligt att om Sveriges ekonomi är stark, varför måste Magdalena då tömma Akademiska hus, SJ och andra statliga företag på pengar genom "extra utdelningar"?
Nä, sanningen är att Sveriges ekonomi är riktigt dålig på grund av skenande kostnader inom delar av det allmänna. Magdalenas starka ekonomi är så stark, att hon anser att hennes starka statsfinanser inte klarar av att bära kostnaderna för ensamkommande, utan hon tycker då att det är kommunerna som får ta smällen. Så för Magdalena är det viktigare med en "historia" som går att sälja, än med att beskriva det faktiska läget. Du kan fråga vilken pensionär, polis, militär eller annan offentliganställd utanför Migrationsverket som helst, så får du en helt annan verklighetsbild än den Magdalena torgför.
Magdalena söker efter inkomster till sina lador med sådan frenesi att man till och med väljer att ljuga för väljarna och skylla på EU för att få in mer pengar.
I Sverige kan man ju alltid skylla på EU om man inför någon lag eller skatt som medför tråkig stämning bland väljarkåren eller företagen. Synd bara att denna lögn kom fram. Så då väntar vi väl på att lagen ska rivas upp? Billiga solceller borde ju glädja miljöpartiet?
Socialdemokraternas berättelse om det framgångsrika partiet har faktiskt roat mig ännu mer. Sättet som Håkan Juholt har "försvunnit" på är ganska fascinerande. Precis som sovjetkommunisterna med Stalin i spetsen raderade bort Trotskij från historien, så försöker Socialdemokraterna i gammal god fin socialistisk tradition radera bort Håkan Juholt från sin historia.
1900-talets tidiga generation av den politiska adeln byggde i princip alla sociala välfärdssystem som vi har. Inklusive den förvaltning som vi har idag.
1900-talets senare generation av politisk adel förvaltade det som föregående generation har byggt upp.
Tyvärr har 2000-talets politiska adel förskingrat det som tidigare generationer har byggt upp. Man tror precis som Magdalena att det finns hur mycket som helst att ösa ur. Förutom när man inte gillar en idé, för då bråkar man om småslantar.
Min gissning är att 2018, så vill ingen vinna valet, eftersom utfallet av Fredriks och Stefans regeringstider kommer att utfalla mandatperioden 2018-2022. Förutom SD då, som gärna vill vinna.
Det som är problemet med 2018-2022 är att DEN regeringen kommer att tvingas att ta mycket obehagliga beslut och ställa grupp mot grupp. Jag är helt övertygad om att regeringen 2018 INTE kommer att belönas riksdagsvalet 2022.
Decemberöverenskommelsen är ett försök till konsolidering, där de två stora blocken försöker behålla sina förmåner som politiker och individer, utan att för den skull kunna utpekas som direkt ansvariga på grund av det "komplicerade" parlamentariska läget som råder idag.
Problemet idag är att inget parti i Riksdagen verkar ha övervägt att ta ansvar för realpolitiken, utan man förskönar verkligheten på sätt som passar den egna berättelsen. Förutom de delar som man kan använda för att peka finger mot politiska motståndare.
Vore jag Jimmie Åkesson, så skulle jag verkligen vara orolig för att få flest röster i valet 2018. För ingen vill leka med Jimmie och Jimmies parti klarar nog tyvärr inte av att lösa problemen.
Den enda lösningen som jag kan se är en koalitionsregering med ALLA riksdagspartier för att lösa de realpolitiska problemen, där alla partier tar gemensamt ansvar utan miljöfascistiskt gråt i halsen för att lösa politiken. Helst i två mandatperioder. Finland har provat lösningen i kris, så den borde fungera här också.
Men vi kan nog sluta oss till att de rödgröna, inklusive kommunisterna och Alliansen jobbar mer för sina egna plånböcker än för folket. Sverigedemokraterna drar nog till sig så många "udda" personer att Ny Demokrati lär framstå som ett tydligt exempel på politisk stabilitet. Det räcker med att titta på hur det blev med SD:s ungdomsförbund.
Så vem ska ta ANSVAR för framtiden? Uppenbarligen inte dagens förskingrare och lycksökare.
Så, rubriken summerar ganska väl var svensk politik är idag.
Nämligen att vi har en politikergeneration som gärna tar del av politikens köttgrytor, men ogärna tar politikens ansvar. Ni kan i princip välja vilka politiker som helst som har förespråkat "arbetslinjen" och kan konstatera att de har egna "företag" som håvar in inkomsterna, samtidigt som de har "riksdagspensionen" som lön.
Men om ni trodde att det var illa med före detta Allianspolitiker, så måste jag upplysa er om att det är ännu värre med denna regeringen.
Idag har politiken nått ett lågvattenmärke som jag aldrig trodde skulle passeras. Nämligen att berättelsen blir viktigare än verkligheten i svensk politik.
Ett exempel ur högen är hur finansministern påtalar att Sveriges ekonomi är stark.
Nä, sanningen är att Sveriges ekonomi är riktigt dålig på grund av skenande kostnader inom delar av det allmänna. Magdalenas starka ekonomi är så stark, att hon anser att hennes starka statsfinanser inte klarar av att bära kostnaderna för ensamkommande, utan hon tycker då att det är kommunerna som får ta smällen. Så för Magdalena är det viktigare med en "historia" som går att sälja, än med att beskriva det faktiska läget. Du kan fråga vilken pensionär, polis, militär eller annan offentliganställd utanför Migrationsverket som helst, så får du en helt annan verklighetsbild än den Magdalena torgför.
Magdalena söker efter inkomster till sina lador med sådan frenesi att man till och med väljer att ljuga för väljarna och skylla på EU för att få in mer pengar.
I Sverige kan man ju alltid skylla på EU om man inför någon lag eller skatt som medför tråkig stämning bland väljarkåren eller företagen. Synd bara att denna lögn kom fram. Så då väntar vi väl på att lagen ska rivas upp? Billiga solceller borde ju glädja miljöpartiet?
Socialdemokraternas berättelse om det framgångsrika partiet har faktiskt roat mig ännu mer. Sättet som Håkan Juholt har "försvunnit" på är ganska fascinerande. Precis som sovjetkommunisterna med Stalin i spetsen raderade bort Trotskij från historien, så försöker Socialdemokraterna i gammal god fin socialistisk tradition radera bort Håkan Juholt från sin historia.
1900-talets tidiga generation av den politiska adeln byggde i princip alla sociala välfärdssystem som vi har. Inklusive den förvaltning som vi har idag.
1900-talets senare generation av politisk adel förvaltade det som föregående generation har byggt upp.
Tyvärr har 2000-talets politiska adel förskingrat det som tidigare generationer har byggt upp. Man tror precis som Magdalena att det finns hur mycket som helst att ösa ur. Förutom när man inte gillar en idé, för då bråkar man om småslantar.
Min gissning är att 2018, så vill ingen vinna valet, eftersom utfallet av Fredriks och Stefans regeringstider kommer att utfalla mandatperioden 2018-2022. Förutom SD då, som gärna vill vinna.
Det som är problemet med 2018-2022 är att DEN regeringen kommer att tvingas att ta mycket obehagliga beslut och ställa grupp mot grupp. Jag är helt övertygad om att regeringen 2018 INTE kommer att belönas riksdagsvalet 2022.
Decemberöverenskommelsen är ett försök till konsolidering, där de två stora blocken försöker behålla sina förmåner som politiker och individer, utan att för den skull kunna utpekas som direkt ansvariga på grund av det "komplicerade" parlamentariska läget som råder idag.
Problemet idag är att inget parti i Riksdagen verkar ha övervägt att ta ansvar för realpolitiken, utan man förskönar verkligheten på sätt som passar den egna berättelsen. Förutom de delar som man kan använda för att peka finger mot politiska motståndare.
Vore jag Jimmie Åkesson, så skulle jag verkligen vara orolig för att få flest röster i valet 2018. För ingen vill leka med Jimmie och Jimmies parti klarar nog tyvärr inte av att lösa problemen.
Den enda lösningen som jag kan se är en koalitionsregering med ALLA riksdagspartier för att lösa de realpolitiska problemen, där alla partier tar gemensamt ansvar utan miljöfascistiskt gråt i halsen för att lösa politiken. Helst i två mandatperioder. Finland har provat lösningen i kris, så den borde fungera här också.
Men vi kan nog sluta oss till att de rödgröna, inklusive kommunisterna och Alliansen jobbar mer för sina egna plånböcker än för folket. Sverigedemokraterna drar nog till sig så många "udda" personer att Ny Demokrati lär framstå som ett tydligt exempel på politisk stabilitet. Det räcker med att titta på hur det blev med SD:s ungdomsförbund.
Så vem ska ta ANSVAR för framtiden? Uppenbarligen inte dagens förskingrare och lycksökare.
