Cynismens kalla ansikte

Så här ser en kallhamrad cynisk och beräknande politisk maktspelare ut.

Notera att i miljöpartiets partiprogram, så framgår det klart och tydligt att man vill att 16-åringar ska ha rösträtt.


Enligt miljöpartiet har alltså en 16-åring mognad nog att kunna analysera politiska partiers program. Rasmus är ju medlem i justitieutskottet och ledamot i miljöpartiets riksstyrelse, så han håller säkerligen med om den här delen i partiprogrammet.

Men nu kommer vi till problematiserandet kring den här punkten i partiprogrammet. Nämligen att samma Rasmus, som förordar rösträtt för sextonåringar, förordar i en debattartikel i Expressen att straffrabatter ska kvarstå för unga personer.

Följande argumentation är särskilt intressant.

Rasmus är tydlig med att han tycker att upp till 25-årsåldern, så har man inte fullständiga intellektuella beslut som gäller endast den egna personen eller den närmaste omgivningen. Jag påstår att det är mer komplicerat att analysera de långsiktiga konsekvenserna av ett politiskt program, än att köra taxi eller dricka alkohol.

Rösträtten innebär att man ska förstå konsekvenserna av politiska beslut inom vitt skilda samhällsområden och hur dessa påverkar varandra. Alltså analys av komplexa orsakssammanhang, där man saknar vital information kring ett flertal politikområden. Kort och gott, man ger företrädare i en representativ demokrati att införa politiska program, utan att fullt ut förstå komplexiteten i problemet.

Då illustrerar jag problemet med en bild till.

20 procent av kvinnorna väljer alltså vänsterpartiet, vars partiledare vill avskaffa det privata ägandet av företag. Skulle dessa kvinnor ha erfarenhet eller kognitiv förmåga att förstå problematiken med omfattande socialism som fanns i dåvarande Sovjetunionen, eller för den delen i dagens Venezuela, så skulle de inte rösta på vänsterpartiet. Ska vi ha en åldersgräns på 30 år för rösträtt istället?

Men nu till det cyniska i det hela. Rasmus vill alltså att 16-åringar ska få rösta och förstå konsekvenserna av sin röst. Samtidigt hävdar Rasmus att 16-åringar förstår inte att det är dåligt att våldta, misshandla, råna och mörda? Jag vill påstå att till och med en 10-åring förstår att allt detta är dåligt, olagligt och borde få personliga konsekvenser.

Jag är för att straffmyndighetsåldern ska sänkas till 13 år. Det finns flera aspekter på detta. För det första, du kan rehabilitera en 13-åring, förutsatt att du får tillräckligt med tid i kriminalvården, under rätt förutsättningar. Och du får en rekryteringshämmande effekt bland ungdomar, som förstår att de kan faktiskt drabbas personligen av straffrättsliga konsekvenser.

Men som sagt, cynikerna i miljöpartiet väljer att försöka värva röster till sitt parti, understödda av mediepropaganda från miljöalarmister. I skolvalet 2018 röstade 10,27% på miljöpartiet. Så här kan vi definitivt se att cynikern Rasmus inte tänker på samhällets bästa, vare sig det gäller låg rösträttsålder, eller när det gäller att straffa unga brottslingar.

Tyvärr är det riktigt dåligt att medierna inte pressar miljöpartiet inom dessa frågor. Kan bero på att personer inom medier sympatiserar med miljöpartiet och därmed avstår en kritisk granskning av partiets politik.

Kontant är kung

Cash is king! Jo, det är nog alltför många i vårt land som sätter sin tilltro till plastkort och Swish. Men vad händer om det blir avbrott i telekommunikationerna? Eller för den delen, datakrångel, som verkar hända då och då på bankerna.

Regeringen har faktiskt kommit med ett bra förslag, där bankerna ska tvingas att tillhandahålla kontanter. Men, de har faktiskt missat en sak. Nämligen att det finns allt fler företag som inte tar emot kontanter. Man borde lagstifta, så att det blir tvingande att ta emot kontanter. Självklart med vissa begränsningar, eftersom man måste fortfarande följa penningtvättlagen.

Bankerna kommer så klart att streta emot. Men jag skulle vilja säga som Anne Wibble sa en gång i tiden. Ha en bruttoårslön sparad. Men med ett tillägg till. Ha i alla fall en bruttomånadslön hemma i kontanter. Allt från oväntade utgifter till att man skulle klara sig ganska bra vad gäller handlande, om det skulle bli stora störningar i banksystemet eller i telekommunikationerna.

En annan fördel vore med ett sådant sparande, att man skulle kunna avstå från ett antal dyra konsumtionslån, då de flesta köper prylar för kanske fem till tjugofem tusen genom konsumtionslån. Eller varför inte en spontan weekendtripp kontant, istället för lånade pengar?