Äntligen, Saudi-Arabien och FOI.

Nu finner jag lite tid för att skriva om den så kallade "affären" med vapenfabriker i Saudi-Arabien.

Men först måste vi vara noggranna med vad som gäller. Mellanstatliga avtal kan endast ingås av regeringen. Punkt slut. Dvs. ingen svensk myndighet får upprätta avtal med andra nationalstater utom på uttrycklig skriftlig instruktion från regeringen.

Det här vet jag med 100% säkerhet, eftersom jag har jobbat med mellanstatliga avtal. Och på vilken myndighet vill jag inte avslöja. Hur som helst så är det så att man använder sig av myndighetsjurister och i vissa fall även dubbelkontroller med regeringen om man har förstått uppdraget korrekt och om det behövs klargöranden. I princip så råder det alltid utrikessekretess för dessa avtal, då de kan vara politiskt känsliga eller att man inte vill avslöja allianser och samarbeten. Och det behöver inte vara något skumt alls med detta, utan det kan helt enkelt vara så att man inte vill avslöja för internationella konkurrenter till svensk industri vad vi håller på med.

"Låt en veta, aldrig två, vad tre veta, veta världen." Kort och gott är det så att svensk industri konkurrerar med industri i andra länder som levererar vapen, som t.ex. USA, Frankrike och Tyskland till exempel. Jag räknar med flit upp dessa länder, då många betraktar dessa länder som pålitliga allierade till Sverige. Och visst är de det i POLITISKA sammanhang. Dock inte i affärer. Jämför till exempel Norges upphandling av flygplan. Tror nu någon att den svenska regeringen skulle frivilligt avslöjat sina kort till konkurrenterna från USA till exempel?

Nä, trodde väl inte det. I affärer så gäller det att hålla alla sina fördelar dolda för konkurrenterna. Så att regeringen de facto stöder svensk industri är helt normalt och förenligt med svensk politik, oavsett om den är höger eller vänster. För både Socialdemokraterna och nya Moderaterna VET att Sverige är en exportnation och att vi behöver få in pengar till landet för att välståndet ska bibehållas och helst öka. Annars skulle vi duka under snabbt i ökade skatter och till slut en Nordkoreansk situation.

Så grundläget att det finns avtal och affärer med andra länder och att det råder sekretess inom dessa är helt naturlig och inte alls skumt.

FOI:s roll i det hela då? Jo, här finns det en massa tveksamheter, men de är av lite mer principiell karaktär. Eftersom det har blivit på modet att outsourca produktion i tron att det blir billigare och att man får flexiblare leverantörer är en chimär som tyvärr fastnat hos många "räknenissar" (tack J. Guillou) i offentlig förvaltning. Det har lett till både skadliga lekar med "internaffärer" med kostnadstäckning och annat trams. Med givetvis en overhead som är helt orimligt.

Så FOI fick för ett antal år sedan uppdraget att minska på sin fasta organisation och outsourca delar av verksamheten. Detta fick det upplyftande epitetet OPS (Offentlig/Privat Samverkan). Det är också en vanföreställning, där man tror att ett privat företag skulle vara villigt att ta risker som översteg de som staten var villig att ta. Detta ledde till att många anställda inom olika myndigheter antingen blev konsulter hos etablerade bolag eller startade eget. Ergo, nu skulle myndigheterna "köpa" in den före detta anställde. Som dessutom hade ett täckningskrav att fakturera för sin grundlön och konsultbolagets vinster. Det var inte bara FOI som drabbades, utan andra myndigheter också, inklusive FMV. Och trots allt så måste någon göra jobbet. Så myndigheterna skulle vara "kompetenta beställare" och sedan skulle tjänsterna upphandlas på den öppna marknaden.

Det roliga är att inom försvarsfamiljen finns det många väldigt specifika kompetenser och tjänstebehov som inte finns inom någon annan marknad. Sen spelar det ingen roll om vi talar om programsystem som måste hantera realtidsinformation eller för den delen utformning av produktionsfaciliteter för RSV-laddningar. Kort och gott så var kundunderlaget och leverantörsunderlaget väldigt tunt.

Att en fd. FOI-anställd då startar eget med sin väldigt unika kompetens och dessutom har mage att sälja den kompetensen till den enda beställaren (FOI) är inte i sig märkligt. Tvärtom, jag kan anta att den fd. anställde behöver få mat på bordet och FOI måste även fortsättningsvis leverera en tjänst eller kompetens.

Så var börjar det krackelera då? Jo, det börjar krackelera när generaldirektören för FOI slirar på sanningen i en intervju. Han borde hänvisat till sekretess direkt och till Försvarsdepartementet. Klart och problemet löst ur FOI:s perspektiv.

Försvarsdepartementet då? Jo, Tolgfors slirade också lite väl mycket på sanningen för att det ska vara passande. Där hade man också kunnat hänvisa till sekretessen och sedan i ett regeringsbeslut informera media om samarbetsavtalet och dess innehåll. Problemet löst.

Men hu så hemskt att vi säljer vapentillverkningskompetens till Saudi-Arabien då?!

Ja, här kommer vi till det egentliga problemet i hela affären. Vi behöver olja/bensin för att Sverige ska gå runt som nationalstat. Alltså är det helt livsnödvändigt att handla detta av Saudi-Arabien om det behövs. Men Sverige MÅSTE INTE sälja vapen eller vapenproduktionskompetens till Saudi-Arabien för att Sverige ska fortsätta fungera. Alltså är det en affär som man hade kunnat slippa. Att ens antyda att vi gör det för att hålla oss på god fot med USA är helt förkastligt, då USA har egen dylik kompetens att erbjuda Saudi-Arabien om de så önskar.

Jag tycker helt enkelt att regeringen skulle haft tillräckligt med integritet att terminera avtalet med Saudi-Arabien på grund av situationen avseende mänskliga rättigheter i Saudi. Självfallet även med hänsyn till kvinnors rättigheter och även en inhuman lagstiftning som tillåter t.ex. att människor som döms för häxeri avrättas.

Tolgfors bör avsättas på grund av den inkompetens han har uppvisat i hanterandet av affären. Nu råkar jag veta andra fall också där han har varit inkompetent, men dessa fall är inte kända av så många, så jag avstår att utveckla detta. Men regeringen har helt klart möjlighet att genomföra "damage control" genom att göra Tolgfors till t.ex. landshövding.

Generaldirektören Jan-Olof Lind på FOI borde också få byta jobb eller sägas upp, då han har uppvisat ett mycket dåligt omdöme i sina kontakter med journalister. Om en journalist vet det EXAKTA namnet på ett projekt, då ska alla varningsklockorna ringa. Och då hänvisar man till sekretess och lämnar ämnet. Allt annat, inklusive direkt ljug som vi har hört från generaldirektören är bara inkompetent på alla plan.

Men vad kan väl en statsman förstå om dylika ting, tjingeling....


 

Det är bögarnas fel?!

Nu ska vi tala om en riktig fobi, dvs. homofobi. Inte islamofobi, som är ett påhitt.

Eftersom jag kommer att skriva om homofobi, så kommer säkert en och annan att vilja klassa mig som islamofob. Till er vill jag bara säga en sak. Bigotta idioter!

Läste en ledare i Expressen häromdagen om FN:s förenta homohatare.

Helt klart så belyser ledaren de problem som homosexuella möts av idag i vissa länder, företrädesvis muslimska dito. Varför tar jag då upp det som ett problem. Jo, för inom islam så finns det saker som är tillåtna och saker som är otillåtna. Homosexualitet är haram, dvs. otillåtet. Och enligt sharia så ska det straffas med döden. Men säger då den islamistkramande vännen, det är väl inte dödsstraff på det i alla muslimska länder. Japp, det är helt rätt. Men då vill jag hänvisa till OIC:s deklaration om mänskliga rättigheter inom islam. I artikel 2 (d) framgår det tydligt att staten har en skyldighet att skydda en människas liv, UTOM i de fall där sharia föreskriver annat. Dvs. den islamiska staten kan undandra sitt skydd för t.ex. en homosexuell, då han begår en handling som enligt sharia medför dödsstraff. I praktiken innebär det att homosexuella är skyddslösa i islamistiska/muslimska länder. Dvs. pöbelvälde råder när det gäller homosexuellas skydd i samhället. Detta tycker jag är ett totalt oacceptabelt förhållningssätt till homosexuella.

Jag vill problematisera lite kring detta, då epitetet islamofob klistras så bredvilligt på alla människor som inte tycker att islam är en trevlig och humanistisk religion och politisk filosofi. Jag vill tvärtom påstå att de som lider av denna vanföreställning borde läsa mitt blogginlägg om varför islam och demokrati inte kan förenas.

Det som är det allra roligaste är att många kulturelitister gärna vurmar för både HBTQ-rörelsen och islamismen. Det om något är en motsägelse som borde få många moraliska och politiska kompasser att snurra vilt. Men det är så klart, när den första imamen genomför en homosexuell vigsel offentligt och åker till Saudi-Arabien därefter, då tror jag att islam har reformerats. Men sannolikheten för att det ska ske under det här millenniet är nog obefintligt. Kanske nästa?

Hur som helst, jag är hellre stolt islamofob i denna bemärkelse än en rutten homofob.

Så min enkla fråga är helt enkelt, hur ska vi påverka i FN så att homosexuella har precis samma rättigheter som heterosexuella? För det om något är ett rättvisekrav. Och för övrigt inbegriper det också kvinnornas rättigheter, oavsett religion etc.

Eller det är kanske viktigare att kränga vapenfabriker till Saudi-Arabien än att värna homosexuellas rättigheter?

Så har Annie Lööf sällat sig till matematikernas skara.

Jag hoppas att ni inte blir upprörda för att jag inte håller vad jag lovar, dvs. det blir ingen text om Saudi-Arabien och eventuella "affärer". För nu har Annie Lööf sällat sig till debatten om arbetslösheten, framförallt för unga.

Hon använder sig till och med av ett matematiskt språk för att verka vederhäftig, men till slut blir det pannkaka av alltihop igen. Vad var det jag skrev om att (fp) och (c) måste profilera sig i Alliansen? Nu börjar det med så kallade profileringar. Vilken slump att det blev arbetslösheten för Annie också.

Men vad säger hon egentligen? Inte mycket som är vettigt, om man försöker strukturera hennes argument. Men jag ska göra ett försök att strukturera hennes röra.

För det första påstår hon att man ska ändra på turordningskretsarna från anställningstidsbaserad dito till kompetensbaserad turordning.

Men det är ju redan så bland stora arbetsgivare, att man kan ha flera turordningskretsar för olika kompetensområden. Det är alltså inget nytt. Det som är mest fantastiskt är att Annie L föreställer sig att en arbetsgivare som säger upp äldre anställda skulle också samtidigt anställa yngre personer, företrädesvis nyutexaminerade, handikappade eller invandrare.

Det Annie inte verkar förstå är att ett företag som minskar på antalet anställda gör det för att vinstmaximera, eller i sämsta fall förlustminimera. Dvs. om man sparkar äldre med högre löner, så vill man få in yngre med lägre löner, dvs. företagens lönekostnader minskar och vinstmarginalerna ökar. Hur man ska generera NYA jobb på detta förklarar inte Annie på något sätt. Däremot så har hon skyfflat över kostnaden för de äldre och dyrare arbetarna på A-kassorna och skattebetalarna. Alltså rent vansinne.

(Billigare ungdomslöner) + (Konstant antal jobb) = (Högre vinster) + (Nya uppsägningar av äldre)

Det är nästan så att hon har blivit Sverigedemokrat och ställer grupp mot grupp om man ska dra till på socialdemokratiska växlar. I det här fallet yngre mot äldre i arbetslivet.

För det andra påstår hon att rörligheten på arbetsmarknaden är så låg att många i Sverige stannar kvar på sina arbetsplatser och vantrivs. Och att med lämpliga arbetsmarknadsåtgärder så skulle detta kunna fixas på ett enkelt sätt.

Annies recept för att fixa detta är att man ska sänka trösklarna för nyanställningar, öka tryggheten vid uppsägningar och förbättra möjligheterna till matchning och ge företagen möjligheter att växa.

Hennes åtgärder ter sig mycket märkliga utifrån problemformuleringen. Om man mår dåligt på sitt nuvarande arbete så är väl den första åtgärden att man söker ett annat arbete? Det finns väl ingen som planerar sitt liv genom att säga upp sig (med karens för A-kassan) och sedan hoppas på att hitta ett annat arbete under tiden som man lever på A-kassa? Bara idioter gör på det viset. Utan det vanliga är att man söker ett annat arbete och om man lyckas med det så slutar man och går till det nya. Sänkta trösklar för nyanställning påverkar inte denna process på något sätt, utan det är frågan om det finns andra jobb att söka. Vilket det då INTE gör för närvarande.

För det tredje påstår Annie att man ska skapa konkurrens mellan förmedlingstjänsterna. Vilket också är en floskel av otroliga dimensioner.

Hon har kanske inte märkt att det finns  ett flertal arenor att söka jobb på idag. Arbetsförmedlingen brukar fokusera på dem som har alldeles för låg grundkompetens för att få ett jobb överhuvudtaget, dvs. sådana med bara grundskola, ingen yrkesutbildning och kanske till och med obefintlig kompetens i det svenska språket.

Den som klarar vissa grundläggande kompetenskrav för dagens kompetenskrävande arbetsmarknad klarar faktiskt av att skriva in sitt CV/profil på monster.se, Poolia, LinkedIn och andra webbaserade tjänster. Jag känner medelålders civilingenjörer med lång erfarenhet och aktuell kompetens, och de är likväl arbetslösa, eftersom det INTE finns lediga jobb att tillgå.

Vad gäller arbetsgivare som klagar på att det inte finns arbetskraft att tillgå med rätt kompetens, så är det en fin omskrivning för att de inte får den önskade kompetensen tillräckligt billigt. Dvs. de vill betala mindre för mer. Dvs. man anställer utländska civilingenjörer för sina projekt, man outsourcar televäxlar till baltiska länder osv. Allt detta för att vinstmaximera den egna verksamheten.

Nej, Annies recept är precis som pyttipanna, man vet ungefär vad som är i, och allt verkar fungera, eftersom ingen granskar delarna.

Om man ska lyckas vända på skutan, så ska man öka antalet anställda i Sverige. Man ska kunna konkurrera med EU-länder och framförallt Kina, Vietnam och Thailand. Då börjar vi få en grund för något bra. Eller så ska vi ha såpass högkvalitativ industri så att vi kan konkurrera med Tyskland och Japan.

Men det är klart, det skulle kräva att politikerna tog tag i en del problem på ett radikalt och nytänkande sätt. Vilket inte en politisk broiler som Annie Lööf klarar av.

Men Annie nöjer sig med att fördela skattepengar i högervarv genom att göra den övre medelåldern arbetslös till förmån för en oerfaren ungdomlig väljargrupp som attraheras av hennes budskap. I samma veva har Annie glömt att stabila demokratier byggs av en STOR medelklass som betalar för kalaset.

Behöver jag säga att Annie får IG i matematik och logik.

Inte bara en vecka före bloggare, utan två veckor före partiledare.

Så har Jan Björklund sällat sig till dem som har sett ljuset, i alla fall delvis. Jag hänvisar än en gång till mitt inlägg om KD:s kris i Alliansen för fördjupning i problemområden som Alliansen inte har hanterat. Det roliga är att Coruncopia var en vecka efter mig och Björklund två veckor efter mig.

Nu väntar jag med spänning om någon plockar upp pucken och gör en korrekt analys kombinerat med ett vettigt åtgärdsprogram. I så fall har vi en potentiell valvinnare 2014.

Dock är inte Björklunds analys helt korrekt, vilket jag ska beskriva i dagens inlägg.

Först och främst kan vi konstatera att Björklunds analys om en misslyckad politik för att råda bot på ungdomsarbetslösheten är helt korrekt. Däremot så ska vi fördjupa oss i vad detta beror på.

Först och främst så har vi ett antal konkreta FAKTA att ta hänsyn till. Varför jag trycker på fakta är att vissa saker är objektiva sanningar, dvs. sådant som inte kan döljas på grund av politiskt färgad världsåskådning.

Fakta nummer ett är att Sveriges befolkning har ÖKAT sedan 70-talet, dvs. vi har fler innevånare inom landets gränser.

Fakta nummer två är att svensk industri har varit mycket bra på att effektivisera, dvs. man har lyckats öka produktionen utan att skapa fler arbetstillfällen.

Fakta nummer tre är att svensk skola har levererat allt sämre resultat vad gäller svenska elevers konkurrenskraft i internationella jämförelser.

Så på vilket sätt påverkar ovanstående fakta Björklunds slutsatser då?

Jo, Björklund analyserar världen utifrån sin världsåskådning, dvs. att det måste fixas någon form av ungdomsjobb och att det är kopplat till ungdomslönerna, som är för höga i jämförelse med Sveriges grannländer. Dessa åsikter är helt klart formade av en nyliberal världsåskådning där marknaden agerar rationellt och anställer den billigaste arbetskraften för att lösa ett produktionsproblem.

I detta måste jag säga att Björklund misslyckas med sin grundläggande analys fullständigt. Eller rättare sagt, någon på hans stab som skrev artikeln har inte lyckats i sina högskolestudier till samhällsvetare. Men om vi tar en matematisk approach på problemet då?

(Fler människor i Sverige) - (Konstant antal arbetstillfällen på marknaden) = (Fler arbetslösa)

Visst är det märkligt att Björklund inte kan se denna relativt enkla matematik? Men han kanske inte klarar sig så bra i testerna med subtraktion. Det enda som Björklunds slutsatser om höga ungdomslöner leder till är att lönekonkurrensen inom arbetstagarkollektivet ökar. Dvs. den generella lönenivån sjunker på de befintliga arbetstillfällena.

Sen föreslår han någon form av ungdomsjobb som ska stimulera arbetsgivarna att anställa unga. Vad kan det få för effekter då? Jo, eftersom det bara finns ett konstant antal jobb på marknaden, så kommer andra grupper att slås ut, till exempel människor som är 50+ och har jobbat i ett fåtal anställningar under sitt yrkesverksamma liv. Vi tittar på matematiken igen då.

(Konstant antal arbetstillfällen på marknaden) - (Skattesubventionerade ungdomsjobb) = (Minskade skatteintäkter) + (Fler arbetslösa inom andra grupper)

Inget vinnande koncept den här gången heller, utan ett nollsummespel som alltid kommer att drabba någon annan grupp. Frågan är bara var den ekonomiska och politiska makten sitter just nu? 50 plussare med jobb och villor, eller arbetslösa ungdomar?

Så vart kommer fakta nummer tre in i resonemanget, dvs. skolans dåliga resultat?

Jo, för på min tid i både skolan och gymnasiet så fick vi en utbildning som gjorde oss relativt självständiga. Många blev småföretagare efter gymnasiet och har faktiskt expanderat sina företag i dagsläget och kan med gott fog kallas för entreprenörer som är ekonomiskt självständiga. Den enda nackdelen är att de flesta levererar tjänster som inte leder till en positiv handelsbalans, dvs. man har inte exporterande företag som sin idé. Men det är lite av en bisak, man STARTADE egna företag.

Dagens skola producerar INTE människor som är vana att hantera konkurrens och egna initiativ. Allt bygger på en filosofi om att alla är vinnare och lika bra. Det hämmar initiativförmåga och risktagande på ett sådant sätt att eleverna blir passiviserade. Dvs. man skolar inte människor som är villiga att ta risker på en öppen marknad.

Vad är då kopplingen till det privata företagandet?

Eftersom privata företag har målsättningen att tjäna pengar, så måste man agera rationellt på marknaden, dvs. man måste kunna sälja sin produkt eller sin produktion för att gå minst plus/minus noll. Annars går man under, eller konkurrenterna går om.

De nyliberala privatiseringarna av det offentliga var tänkt att kunna leverera tjänster som var anpassade till marknadens behov vid varje tillfälle, dvs. om man hade variationer i marknadens behov över tiden, så skulle de privata aktörerna vara flexiblare än offentliga dito. Vilket förstås är en märklig vanföreställning, särskilt om man ser till hur marknaden faktiskt fungerar.

Först och främst måste man förstå marknadens grundläggande funktion, och det är att företagen MAXIMERAR sina vinster. Dvs. om man får skattesubventionerade billiga arbetare, så försöker man anställa dem och sparkar andra kategorier som inte är lika "lönsamma" ur ett skatteperspektiv.

Vinstmaximeringsbehovet i kombination med inkompetenta beställare i det offentliga leder just till skolor som ger glädjebetyg (vilket bevisas av dåliga internationella provresultat) och Caremaskandaler. Och med inkompetens så menar jag att man inte har gjort en rimlig värdering av vad en verksamhet de-facto kostar och vad man ska betala i överpris/vinster för att marknaden ska vara flexibel.

Det är väl ingen som verkligen tror att det KOSTAR upp till 16.000 SEK att omhänderta ett ensamkommande barn per dygn? Det är snarare en kostnad som någon beslutsfattare i sin desperation eller inkompetens är villig att betala för att lösa ett akut problem. Men frågan kvarstår, är det vettigt? Nej, det är det inte.

Så hur ser matematiken ut för att lösa problemet då?

(Ökat antal privata arbetstillfällen på marknaden) + (Flera människor i Sverige) = (Högre skatteintäkter) +  (Högre välstånd)

Observera en viktig faktor här. De privata arbetstillfällena får INTE vara skattefinansierade omfördelningar från det offentliga, för då får vi mindre för skattepengarna, helt i linje med de privata företagens vinstmaximeringsbehov.

Så var kan de privata företagen expandera då, utan att bekostas med skattepengar? Jo, varför inte ett hållbart samhälle, och då menar jag inte miljöfascisternas (mp) lajvvision om framtiden där vi går tillbaks till någon form av 1700-talsstandard. Nej, jag menar hur ska vi bibehålla eller ÖKA vår nuvarande standard genom konkreta utbildnings- forsknings- och infrastrukturåtgärder.

Varför inte vara så radikal att man skattebefriar verksamhet som går ut på att generera energi inom Sveriges gränser? Då skulle många bönder överväga biomassa, industrialister skulle fundera på bioenergianläggningar och forskningen skulle kunna fokusera på inhemsk energiproduktion.

(Egen energi) = (Politisk handlingsfrihet) + (Välstånd)

Tänk vilka möjligheter man skulle få att expandera i en inhemsk produktion som till sin karaktär måste vara lokalanknuten och dessutom personalkrävade?

Och då skulle svenska politiker slippa krypa för Saudi-Arabien och andra mindre demokratiska länder med energitillgångar. Och om detta ska jag skriva nästa gång.

Denna blogg, alltid en vecka före alla andra.

Eller som jag brukar säga, analys kombinerat med tro är i bästa fall vilseledande, i sämsta fall katastrofalt.

Så därför tänker jag fortsätta med mina analyser, oavsett om de är bekväma för läsaren eller inte. Och då spelar inte politiken någon roll, för det finns faktiskt en objektiv sanning, i alla fall i strikt vetenskaplig mening.

Därför blir jag extra glad när min bloggning från den 29:e februari var ganska klockren om Alliansen och hur de slipper ta ansvar för strukturella problem efter valet 2014.

Så på vilket sätt delas min analys av andra då? Jo, bloggaren Cornucopia har skrivit en del om Sverigedemokraterna. De är enligt en opinionsundersökning Sveriges TREDJE största parti just nu. Sug på den karamellen ett tag. Att tro att alla potentiella väljare (8,6%) skulle gå att idiotförklara genom mediakampanjer, Expokampanjer i skolor med mera är mer än lovligt korkat. Det som är mest beklämmande är att Expo som organisation inte är OPOLITISK. Dvs. barnen får sig itutat en lagom dos socialism kombinerat med Marxistiska inslag. Och ni kan ju gissa vad jag tycker om dessa ideologier. Fast det finns många vettiga betongsossar.

Nå, min poäng är att Cornucopia har också gjort en vinkling på opinionsläget just nu som tyder på att Alliansen troligen förlorar nästa val. Så det var en av sakerna som verkar ha aktualiserats på senare tid. Jag kan bara rekommendera att ni läser Cornucopias inlägg i debatten.

Den andra saken är stycket med bristande reell tillväxt och varför vi inte lyckas fixa till den så välbehövliga tillväxten.

En av orsakerna som jag tog upp var obalanserna i arbetsvillkor mellan svenska och EU-arbetare och deras villkor jämfört med arbetsvillkoren i t.ex. Kina eller andra låglöneländer där man bedriver rovdrift gentemot sin arbetskraft och miljö. Och hör och häpna, TCO har skärpt kraven för TCO-märkningen, så att man också säkerställer ett antal FN, ILO och övriga krav. Helt fantastiskt. Synd bara att märkningen begränsas till bildskärmar och PC.

Så min fråga är helt enkelt, när får vi en motsvarande TCO-märkning för alla konsumentprodukter? Då kan vi ju vara riktigt solidariska med vår omvärld. Och framförallt belöna företag som tar väl hand om sina anställda.

Som jag ser det så finns det två typer av socialism;

Jantelagssocialismen, som skapar ett samhälle byggt på avundsjuka och att alla ska ha det lika dåligt.

Positivsocialismen, som skapar ett samhälle byggt på kollektiv önskan om största möjliga framgång för alla, dvs. att alla ska ha det så bra som möjligt.

Tyvärr är jantelagssocialismen mer eller mindre partireligion inom (s) och (v). Så därvidlag ser vi nog ingen positiv utveckling 2014. Det är för övrigt en anledning till att många partimedlemmar i dessa partier fortfarande är starkt EU-skeptiska. Varför ska vi vara solidariska med övriga EU-medborgare? Vi ska väl bara vara solidariska inom landet?! Jämför det med Göran Perssons sociala turism.

För övrigt kör Sverigedemokraterna med en egen variant av jantelagssocialism, där grupper ställs mot grupper. De har visserligen helt rätt i att Sverige är onödigt översolidariskt och framförallt blåögt dumt avseende många fenomen inom invandringen, men de är jantelagare lik förbaskat.

Finns det någon positivsocialism i svensk politik då? Kanske lite hos KD, men de förvirrar bort sig i helt irrelevanta underlivsfrågor som avskräcker en del av valmanskåren. Plus att man försöker vara lite allt möjligt utan egen profil.

Men hur är det med resten av Alliansen då? (fp) och (c) tävlar tillsammans med de nya Socialmoderaterna om att vara mest liberala i alla avseenden. Det är tyvärr en väg som inte kommer att bidra till en tillväxt i Sverige, men väl hos de multinationella företagen. Och dessutom så kommer liberalismen och nyliberalismen att snedvrida konkurrensen mellan svensk och invandrad arbetskraft. Bara att se vad regeringen har initierat i form av nystartzoner, där invandrare som startar företag ska få konkurrensfördelar gentemot svenska företagare. Helt klart ett fall av diskriminering, men enligt vissa kan ju varken svenskar eller män diskrimineras.

Men vad har vi kvar för alternativ då? Det verkar ju inte finnas positivsocialistiska rörelser i Sverige. Nej, det är helt riktigt. Det är helt enkelt en politisk kraft som saknas i Sverige just nu. Faktum är att jag skulle vilja klassificera Stefan Löfven som en positivsocialist. Tyvärr kommer nog den betongvåta filten inom partiet att kväva Löfvens positiva idéer på ett tidigt stadium. Det är bara att se vad som hände med Löfvens åsikter om kärnkraften. Det är självklart att när oljan tar slut, så måste vi fortfarande värma upp svenska hem, eftersom vi inte kan inteckna att den globala uppvärmningen skulle leda till medelhavsvärme i Sverige. Alltså måste vi fortsätta att få PÅLITLIG elektricitet även i framtiden. Men som många socialdemokrater är villiga att offra på maktens altare för att få samverka med miljöfascisterna.

Finns det något att göra över huvud taget? Jo, utnyttja dina demokratiska rättigheter fullt ut. Ställ de svåra frågorna till politikerna. Fråga inte hur mycket mer får jag kvar i plånboken eller hur mycket billigare blir det för mig. För alla politikerna lovar just detta, det är deras livsluft. Mer till alla ur en mindre påse pengar, det verkar vara dagens mantra.

Ställ istället följande frågor:

1. Hur avser ditt parti att säkerställa svensk energiförsörjning på 20-50 års sikt?
2. Hur ska vi nyttja EU för att säkerställa att produktion sker under miljö- och arbetsmässigt tillräckligt goda villkor så att vi kan vara konsumenter med gott samvete?
3. Hur ska vi ställa krav på låglöneländer och diktaturer så att de börjar uppfylla krav för ett värdigt liv för sina arbetare och medborgare?
4. Hur säkerställer vi att Svensk lag bygger på en sekulär, jämställd och demokratisk grund oavsett demografiska förhållanden?
5. Varför är inte närodlad/närproducerad mat billigare än industriellt producerad dito från låglöneländer?
6. Varför finns det inte rättvisemärkningar på alla produkter?
7. Hur ska svenskarnas privata skulder minskas på lång sikt?
8. Frihandel i all ära, men ska inte produkter som tillverkats miljö- och arbetsmässigt under sämre förhållande vara DYRARE? Dvs. skatta extra mycket för dåligt miljö- eller arbetsmiljöarbete. Det ska inte löna sig att producera för billigt...

Det var lite tips på svåra frågor som de flesta politiker sannolikt kommer att styra om till något bekvämt mantra, lämpligtvis vård, skola, omsorg, högre skatter, lägre skatter etc. Men det är då du ska trycka på dina frågor ännu mer och verkligen undra varför du inte får svar.

En god statsman har ALLTID visioner och en väg framåt. En god medborgare i en demokrati bildar sig en egen åsikt och väljer sina representanter utifrån fakta, INTE tro.

Alliansen utan KD slipper ta ansvar.

Göran Eriksson på SvD har analyserat KD:s roll i Alliansen.

Man kan summera det med att de övriga allianspartierna har kalkylerat med risken att KD åker ut nästa riksdagsval och att det är dags att hämta hem taktikröstarna till den egna partifållan.

Och C och FP kan definitivt behöva det.

De nya Moderaterna måste växa på egen kraft för att få en majoritetsregering, eftersom en tyst medverkan från SD inte kan påräknas efter denna mandatperiod. För trots allt är SD ett till viss del socialistiskt parti till sitt manifest.

Men om vi drar konspirationsteorin ett steg till då? Vilka akuta problem har vi i Sverige som inte har löst av Alliansen?

1. Ungdomsarbetslösheten

2. Brottsligheten

3. Bristande reell tillväxt 
4. Skolan

Nu kommer förstås anhängare av de Nya Moderaterna att försöka göra slarvsylta av mig för att jag påstår att Alliansen med de Nya Moderaterna i spetsen inte har fixat det ovanstående. Självklart med hänvisning till den finansiella krisen från 2008 och den nuvarande eurokrisen som ursäkt.

Men nu tänkte jag torpedera de så kallade "statsmännen" oavsett schattering.

1. Ungdomsarbetslösheten

Socialdemokratiska regeringar har sedan mitten av 70-talet förstått att den svenska industrin har förlorat i konkurrenskraft. Det började synas i och med varvskrisen på 70-talet, stålkrisen under 80-talet och finanskrisen från 90-talet och framåt. Till och med Ericsson och Volvo börjar få seriös konkurrens från kineser, koreaner och billigare EU-länder. Så vad har det med ungdomsarbetslöshet att göra då? Jo, (s) insåg tidigt att antalet lågkvalificerade instegsjobb skulle minska i Sverige. Dvs. antalet svarvare och skruvare skulle minska vid de svenska löpande banden till förmån för flyttad produktion till andra länder.

Så nästa steg blev att (s) skapade en struktur som skulle skjuta upp arbetslivsinsteget till 25+. Detta löstes genom mantrat "kunskapssamhället". Arbetskraften skulle bli mer kompetent och Sverige skulle attrahera investerare på grund av kompetent arbetskraft. Det hade varit en utmärkt strategi OM man hade satsat på skolan i motsvarande grad. Men det behandlar jag under skolstycket. Hur som helst så havererade "kunskapssamhället" eftersom man fick konkurrens av andra länder som klarade sig mycket bättre när det gäller att utbilda sitt folk.

Steg tre blev "informationssamhället", vilket skulle leda till en arbetskraft som kunde verka på informationsarenan genom sin kompetens. Problemet är bara att det finns ett begränsat behov av arbetare på informationsarenan och en större grad av konsumenter.

Många politiker oavsett partifärg har nog redan insett att en arbetslivskarriär som 40-70-talisterna kunde genomföra är i praktiken omöjlig idag. De generationerna kunde faktiskt börja sitt arbetsliv som städare eller vaktmästare, visa att de var pålitliga och ambitiösa och faktiskt avancera inom eller mellan företag med kompletterande studier och andra erfarenheter. Kort och gott, man var inte "körd" för att man inte hade valt rätt gymnasiekurs som 15-åring. Det fanns alltid en väg upp. Men det finns väl städjobb idag? Helt rätt, men jag är ganska säker på att RUT-städerskan hemma hos er heter Yulia, Margoza, Xenia, eller Jelena. ROT-hantlangaren på bygget heter Yuri, Woichiech eller något annat svåruttalat. Dessa har kommit hit genom EU:s regler om fri rörlighet för arbetskraft och konkurrerar ut svenska arbetslösa ungdomar utan någon egen erfarenhet och alldeles för akademiska referenser för att stanna på jobbet mer än 6 månader för att få en nystart på A-kassan.

Sen har vi den så kallade 40-talistgenerationens stora pensionsavgång som väntar. Jag säger bara en sak. Vänta inte på något som inte kommer. Hälften av 40-talisterna har redan pensionerats. Många tjänster som innehas av 40-talisterna kommer också att rationaliseras bort, dvs. det kommer inte att nyanställas då befattningarna/arbetsuppgifterna försvinner eller outsourcas till något annat land. Eller så övertas de jobben av erfarna och väl beprövade 60-70-talister med både erfarenhet och småbarn avklarade. Så 80- och 90-talisterna kommer att vara förlorare ett bra tag till.

Alliansen har lika lite som de röd-gröna en lösning på detta problem. Det kan bara lösas på ett sätt, och det vill ingen svensk politiker säga idag, eftersom man inte vinner röster på att säga obehagliga saker. Och det är jobba hårdare, konkurrera med kineser och koreaner mm. Köp inte den billigaste prylen på MediaMarkt, KÖP MADE IN SWEDEN. På 70-talet körde industriarbetarna Volvo och SAAB. Idag har de inte råd. Så då får det bli Skoda och Seat, dvs. pengarna hamnar i Tyskland.

Svensk handelsbalans är med andra ord på nedgång, dvs. vi blir snart ett importland, och då blir vi som Nordkorea.... alla har det lika eländigt.

2. Brottsligheten

Enligt BRÅ:s rapport den Nationella trygghetsundersökningen 2011 så känner svenskarna ett ökat förtroende för polisen. Helt otroligt, med tanke på medias rapporter om bilbränningar, skolbränder, upplopp, mord på öppen gata och allt annat fint som figurerar i brottslighetsväg. Alla svenskar vet dessutom att man bara gör en polisanmälan för att försäkringsbolagen kräver det för att betala ut ersättningar. Att polisen skulle klara av ett personrån är näst intill osannolikt. Eller för den delen ett inbrott eller annat. Det finns exempel på andra länder som har en poliskår som löser avsevärt fler brott än svensk dito. Men det är klart, dessa poliskårer jobbar när brottslingarna är ute på illdåd, dvs. helger dygnet runt. Men eftersom svensk polis är statliga tjänstemän, så skola de arbeta må-fr kl: 0800-1630 med vederbörlig rast och fika. Självklart har man begränsat telefontiderna, så att man kan gå på uppbyggeliga internmöten för att bli genus- eller kultursensitiv i sin yrkesutövning. Eller så blir det bara det vanliga snacket om barnen och familjen... och stressen på jobbet. Svensk polis löser tyvärr många av sina brott genom att lägga ner i brist på spaningsuppslag, dvs. det är inte lönt att gå vidare. Och då blir det UPPKLARAT i statistiken :) . Fint va?

Det här vill dock inte politikerna kännas vid, eftersom det skulle inkompetensförklara en och annan politiker. Plus att man skulle få det extra jobbigt med att förklara för polisfacket att nu var det dags att helgjobba.

3.  Bristande reell tillväxt

Det är faktiskt vårt eget fel som konsumenter. Vi väljer alltid billiga eller dyra produkter made in China, Thailand, Vietnam etc. Vad får det för konsekvenser då? Jo, varje pryl som du köper som är made in China, medför automatiskt att pengarna INTE stannar i Sverige. Men vaddådå, ska du inte få köpa billig hemelektronik?

NÄ, det ska du inte. För anledningen till att prylen du köper så billigt är att den producerades utan svenska arbetsmiljökrav, svenska lönenivåer etc. Men så illa är det väl inte, säger du? Jo, det är det. Om du gillar Apple, så googla lite efter Apple och Foxconn. Arbetare tog SJÄLVMORD på grund av de usla arbetsförhållandena. För att inte tala om alla miljöbrott som man begår enligt svensk definition. Men eftersom man skitar ner Kina, så kan vi väl strunta i det?

Anledningen till att det går dåligt för alla företag i EU är att man hänvisar till mantrat marknadsliberalism. Dvs. man har rätt som företagare att producera varorna där det är billigast och får sälja dessa inom EU. Men om EU nu vore riktigt konsekventa, så skulle de införa SKYHÖGA strafftullar på varor som tillverkas under förhållanden, regelverk och miljökrav som understiger de krav som ställs INOM EU för EU-företag. Då skulle vi nog se en stor skillnad i prisnivåerna.

Miljömuppar hänvisar till "Rättvisemärkt" som är en snuttefilt för att trösta samvetet. Det som betyder något är om den som har gjort prylen eller produkten som du köper de facto har producerat under samma förutsättningar som du själv skulle ha gjort under svensk eller EU-lagstiftning. Och "Rättivsemärkt" betyder INTE att det är tillverkat under inom EU acceptabla förhållande.

Så den reella tillväxten har försvunnit med vår konsumentgirighet, företagens girighet och vår totala ignorans om arbets- och miljöförhållanden i andra länder.

Till detta bör vi använda EU, för att minska kapitalistisk rovdrift av människor i länder där man inte har lika strikta krav som vi har i EU.

4. Skolan

Nu kommer vi till det riktigt tragiska. I det svenska samhället har jämställdhet drivits så långt att vi inte ens vill kännas vid olikheter, om den inte är kulturellt eller religiöst betingad. Dvs. skolan kan/vill/får inte ens erkänna att det finns elever som är studiebegåvade och elever som är mindre studiebegåvade. Självfallet anpassas nivån efter de mindre begåvade, för att alla ska med, till varje pris.

Det är bara att erkänna att få människor har kapacitet till att bli halvledarkonstruktörer, hjärnkirurger eller för den delen raketforskare. Faktum är att jag är mycket nöjdare om sophämtningen fungerar varje vecka än om Sverige skulle vara framstående inom raketforskning. Men skolan tillåter som sagt var inte att man erkänner dessa skillnader och framförallt anpassar studietakten till OLIKA elevgrupper.

Sång- och kulturskolor med prov på sång- och danskompetens går bra, det är ju ungefär som sportskolor/gymnasier. Det är helt ok i Sverige. Men att ens våga andas om att man kanske skulle ha skolor för högbegåvade elever som pluggade hemskt "manliga" ämnen som matematik/fysik/kemi osv. leder automatiskt till stigmatisering och anklagelser om elitism och annat dylikt. Men bristen på logik och konsekvens är total med den synen på elevbegåvning.

Häri ligger nog den största svenska bristen. Visst är det trevlig att Robyn har slagit igenom som internationell sångerska. Eller att vi har en bunt framstående ishockeyspelare som spelar i NHL. Dessa individer blev också utbildade i sångskolor och idrottsskolor på kommuners och statens bekostnad. Men att dessa individer skulle medföra en positiv handelsbalans och öka samhällets inkomster markant känns lite orimligt. Det är väl snarare de personerna som individer plus lite managers/skivbolagsdirektörer som får personlig vinning. Plus rådgivare som ser till att sångerskor och idrottare flyttar till skatteparadis.

Men att erkänna att några riktigt duktiga kemister/fysiker/matematiker skulle kunna starta livaktiga medelstora och stora företag vill ingen kännas vid från officiellt håll. Varför inte? Jo, för att skolsystemet har totalt misslyckats med att matcha fram dessa personer i volym. De enskilda talanger som finns blir snabbt rekryterade av utländska företag. Och nej, svenska börs-VD:ar ingår inte bland dessa talanger, oavsett vad de har för självbild. Nästan alla stora svenska företag börjar närma sig 100-årsstrecket snart. Och det är bara att erkänna att vi behöver lite fler NYA storföretag.

Skolans haveri är alltså att man har likriktat utbildningen såpass att alla är lika dåliga, oavsett grundförutsättningar. Och sen har man spätt på med en onödig akademisering av yrken som absolut inte behöver akademiseras. Med rejäla yrkesskolor hader ROT-byggaren hetat Anders och RUT-städerskan Berit, eller tvärtom om du vill vara genuskorrekt.

En annan avart av akademiseringen verkar vara att alla vill vara chef, dvs. ingen vill göra själva jobbet. Eller kan heller för den delen.

För att återberätta en gammal historia:

The Americans and the Japanese decided to engage in a competitive boat race. Both teams practiced hard and long to reach their peak performance. On the big day the Japanese won by a mile.

The American team was discouraged by the loss. Morale sagged. Corporate management decided that the reason for the crushing defeat had to be found, so a consulting firm was hired to investigate the problem and recommend corrective action.

The consultant’s finding: The Japanese team had eight people rowing and one person steering; the American team had one person rowing and eight people steering. After a year of study and millions spent analyzing the problem, the American team’s management structure was completely reorganized. The new structure: four steering managers, three area steering managers, and a new performance review system for the person rowing the boat to provide work incentive.

The next year, the Japanese won by two miles! Humiliated, the American corporation laid off the rower for poor performance and gave the managers a bonus for discovering the problem.

Slutsatser

Vill Allianspartierna åka ut från regeringsställning nästa val? På denna fråga är svaret otvivelaktig JA.

Att använda KD som syndabock och dessutom med lite Caremaskandaler och statsministersuttalanden om att arbeta till 75 är det fullt möjligt. Ett försvagat (s) kommer att vinna, men med kraftiga eftergifter till en miljöfascistisk (mp) politik under åren 2014-2018. Tillväxten minskar ytterligare och de röd-gröna får springa till ECB för att få nödlån. Skillnaden är bara att svenska lån inte ligger hos staten, utan medborgarnas skuldsättning i överprissatta boenden. Och när medborgarna börjar förlora jobb och lönenivåer, så kommer bankerna att knacka på i sällskap med kronofogden för att säkra sina fodringar.

Hur kan det bli så här då undrar du som läsare? Jo, de STRUKTURELLA problemen med tillväxtskapande är såpass stora i Sverige idag, att de kan svårligen lösas på en eller två mandatperioder. Om man ser att svensk konkurrenskraft har minskat stadigt sen 70-talet, så ser man att det har varit en process på närmare 40 år. Det säger sig själv att det inte kan ändras av åtta år av Allians. Tyvärr är de nya Moderaterna visionslösa, förutom mantrat marknadsliberalism. Och tyvärr är marknadsliberalism INTE lösningen på alla ekonomiska problem, lika lite som hammare är lösningen på alla verktygsrelaterade problem.

I de Nya Moderaternas tolkning innebär marknadsliberalism att man ska privatisera allt, även det som kan drivas bäst offentligt, dvs. utan avkastningskrav, utan bara självkostnadspris plus påslag för inflationsindex. Men det är klart, då väntar inga trevliga konsultjobb efter den politiska karriären. Eller styrelseposter.

Så min enkrona ligger i satsningen att Alliansen är glada om de åker ut, (s) tillväxtpolitik hindras av (mp):s miljöfascism i kombination med ett starkare SD som ställer till oreda på alla planhalvor. Alla eventuella misslyckanden efter 2014 kan då skyllas på socialdemokraterna och vi får ett system där blocken byter regeringsställning ungefär vart annan mandatperiod. Vi blir som Grekland med andra ord och frågan blir bara vem som sitter med Svarte Petter i slutändan... det blir nog du och jag, käre skattebetalare.

Kan vi göra något då?

Javisst, det tar jag en annan gång.......

Published with Blogger-droid v2.0.4