Så var DN i farten igen. Moralpaniken har inga gränser. Man konstaterar att förfinade tester för Down Syndrom ger flera aborter. Självklart finns det en intresseförening, Svenska Downföreningen, som tycker att det är synd om inte foster med Downs Syndrom ska få födas. Här kan man verkligen tala om att bevaka sina intressen på ett mycket dåligt sätt.
Svensk lag har inga förbud mot att man föder barn med olika sjukdomar. Däremot så är det de blivande föräldrarnas val om man kan/orkar/vill föda ett barn som kan ha ett eller flera handikapp. Det finns inget samhällsintresse att det föds en viss andel handikappade barn. Tvärtom så är det arbetslinjen och fullt friska A-barn som samhället föredrar i alla lägen. Det minskar kostnader för vård och rehabilitering mm.
Det som jag vill belysa här är att det är upp till de blivande föräldrarna att få välja, inte någon annan. För det är föräldrarna som får jobbet att ta hand om och uppfostra ett eller flera barn. Och här kan och ska samhället inte lägga några aspekter på föräldrarnas val. Det är helt enkelt en privatsak.
Självklart är Svenska Downföreningen oroliga om blivande föräldrar väljer att abortera foster med Downs, eftersom föreningen skulle sakna existensberättigande efter ett tag. Och troligtvis så finns det en och annan som får lön och/eller arvoden för att arbeta inom föreningen. Något annan slutsats kan jag inte dra av deras argumentation. Kort och gott, dålig och egoistisk inställning gentemot blivande föräldrar.
Förlängningen av den här logiken vore att alla menstruationer och skyddade samlag vore att förhindra att ett liv blev till. Den enda som skulle bli glad av den inställningen är väl påven, men inte vi som tänker med hjärnan.
Sammanfattningsvis, det är upp till föräldrarna, alla andra göre sig icke besvär att tycka något. Och om någon är sugen på handikappade barn, så går det säkert att adoptera. Men kom inte efteråt och säg att det är såååå jobbigt.....
onsdag 24 november 2010
onsdag 10 november 2010
De långa knivarnas natt hos (s)?!
Jahapp, då var det dags igen för (s) att ren(s)a i leden. Som vanligt så är det unga och makthungriga från SSU som tycker att det är deras tur att ta över och visa var skåpet ska stå. Och självklart är det nya givar med skattepengar som gäller för att (s)tödköpa röstboskap som gäller. Och det tjatas om förnyelse hela tiden. Kan det inte vara så att det är bättre att gå tillbaks till rötterna? Nu ska jag ge lite idéer till (s). Om de vågar.....
Acceptera att svenskt välstånd byggs upp genom exportinkomster. Och låt oss vara ärliga, socialdemokratin under 20-60-talet gick ut på att stödja exportindustrin. Det var så Sverige blev rikt, genom positiv handelsbalans. Inte genom höga skatter. Och att det var den privata industrin till stor del som stod för dessa exportinkomster. Ta Tyskland som ett positivt exempel.
Göran Persson sa något klokt en gång: -"Den som är satt i skuld är icke fri."
Möjligen en större insikt än någon annan från GP. Vad betyder det här då? Jo, att man ska inte låna pengar till vallöften och annat bröd och skådespel, utan att man ska rätta mun efter matsäcken. Jag misstänker att de så kallade förnyarna gärna köper röster för lånade pengar, dvs. man tappar fokus på det som är viktigt i längden, dvs. man blir inte rik genom att spendera mer än man tjänar.
För arbetarrörelsen var folkbildningen väldigt viktig. Syftet var att man skulle bilda arbetarklassen så att man hade samma möjligheter som borgare och akademiker att utvecklas och göra en klassresa. På den tiden det begav sig så var målet att man skulle lära sig god svenska, matematik och allmänbildning. Dvs. reella kompetenser som gav konkreta kunskaper att bygga vidare på. Så det gäller att fokusera på det som är viktigt för en industri som ska exportera. Och jag är ganska övertygad om att framgångsrika exportindustrier kommer att vara miljöteknik, energiteknik, bioenergi och liknande områden. Däremot så tror jag inte att produkter från det offentliga kommer att bli storsäljare utomlands. Inte heller tror jag att genusvetenskap, värdegrundsgemenskap, programlederi och dylika pseudoyrken blir stora på exportmarknaden.
Arbeta för svenskt oberoende inom energisektorn, livsmedel och annan vital industri, så att vi kan vara självförsörjande i händelse av kris.
Allt det här var självklarheter för socialdemokrater på den gamla goda tiden. Idag har det mest blivit som ett skådespel i Rom, där överheten delar ut bröd och skådespel för att hålla folket nöjt. Men så gick det som det gick för Rom också.....
Så vad är mina slutsatser då?
Socialdemokraterna måste ha mod att gå tillbaks till realpolitik, inte de fantasier som präglar socialdemokrater idag, oavsett om de är mer vänster eller höger. Man bör också vara mer pragmatiska och strunta i samarbetet med (v) och (mp). Vänsterpartiet lever i en utopi som världshistorien har visat inte fungerar. Miljöpartiet är miljöfascister av värsta sort. Man är mot allt som heter tillväxt till varje pris. Jag brukar säga, det är lätt att vara miljöpartist och bo på Södermalm med Sveriges bästa kollektivtrafik. Det är inte lika enkelt att vara det i Krokom....
Acceptera att svenskt välstånd byggs upp genom exportinkomster. Och låt oss vara ärliga, socialdemokratin under 20-60-talet gick ut på att stödja exportindustrin. Det var så Sverige blev rikt, genom positiv handelsbalans. Inte genom höga skatter. Och att det var den privata industrin till stor del som stod för dessa exportinkomster. Ta Tyskland som ett positivt exempel.
Göran Persson sa något klokt en gång: -"Den som är satt i skuld är icke fri."
Möjligen en större insikt än någon annan från GP. Vad betyder det här då? Jo, att man ska inte låna pengar till vallöften och annat bröd och skådespel, utan att man ska rätta mun efter matsäcken. Jag misstänker att de så kallade förnyarna gärna köper röster för lånade pengar, dvs. man tappar fokus på det som är viktigt i längden, dvs. man blir inte rik genom att spendera mer än man tjänar.
För arbetarrörelsen var folkbildningen väldigt viktig. Syftet var att man skulle bilda arbetarklassen så att man hade samma möjligheter som borgare och akademiker att utvecklas och göra en klassresa. På den tiden det begav sig så var målet att man skulle lära sig god svenska, matematik och allmänbildning. Dvs. reella kompetenser som gav konkreta kunskaper att bygga vidare på. Så det gäller att fokusera på det som är viktigt för en industri som ska exportera. Och jag är ganska övertygad om att framgångsrika exportindustrier kommer att vara miljöteknik, energiteknik, bioenergi och liknande områden. Däremot så tror jag inte att produkter från det offentliga kommer att bli storsäljare utomlands. Inte heller tror jag att genusvetenskap, värdegrundsgemenskap, programlederi och dylika pseudoyrken blir stora på exportmarknaden.
Arbeta för svenskt oberoende inom energisektorn, livsmedel och annan vital industri, så att vi kan vara självförsörjande i händelse av kris.
Allt det här var självklarheter för socialdemokrater på den gamla goda tiden. Idag har det mest blivit som ett skådespel i Rom, där överheten delar ut bröd och skådespel för att hålla folket nöjt. Men så gick det som det gick för Rom också.....
Så vad är mina slutsatser då?
Socialdemokraterna måste ha mod att gå tillbaks till realpolitik, inte de fantasier som präglar socialdemokrater idag, oavsett om de är mer vänster eller höger. Man bör också vara mer pragmatiska och strunta i samarbetet med (v) och (mp). Vänsterpartiet lever i en utopi som världshistorien har visat inte fungerar. Miljöpartiet är miljöfascister av värsta sort. Man är mot allt som heter tillväxt till varje pris. Jag brukar säga, det är lätt att vara miljöpartist och bo på Södermalm med Sveriges bästa kollektivtrafik. Det är inte lika enkelt att vara det i Krokom....
onsdag 3 november 2010
Cannabis och droger.....
Droger är ett explosivt ämne. Det finns åsikter, tyckande och önsketänkande i både kvadrat och kubik. Så vad tycker Statsmannen om droger då? Joo, det är väl ok, lite grand eller så?
Nu ska vi tala allvar om droger.
Först några konstaterade fakta.
Alla droger är beroendeframkallande och brukar i regel lösgöra fina cocktails av endorfiner och annat när man nyttjar dem. Alltså brukar de flesta droger ge känslor av välbefinnande i någon form. Många har också förmågan att få användaren att släppa på hämningar och sociala spärrar. I måttliga mängder så är effekterna helt acceptabla och kanske ett bra sätt att hantera stress. Så de positiva effekterna av drogers rus är i högsta grad dokumenterade.
Men så kommer vi till baksidan av droganvändandet. Beroendet. När kroppen vänjer sig vid ruset/välbefinnandet, så är det svårt att avstå. Fråga vilken rökare eller snusare som helst som har försökt att sluta nyttja tobak/nikotin. Det är inte bara att sluta. Eller rättare sagt, det kräver större viljestyrka än de flesta människor är utrustade med.
Så vad ska man tycka om droger då?
För det första så kan vi konstatera att om alkohol och tobak skulle uppfunnits idag, så hade de varit lika förbjudna som narkotiska preparat. Och ingen (nästan) vill ju förbjuda dessa droger, då bruket är så allmänt att ingen politiker med dylik agenda skulle vinna något val. Så drogerna är kvar. Dessa två droger får vi nog kalla traditionella/kulturella till sin karaktär. Så de är ok. Men i dagens globaliserade värld, så finns det ju andra traditionella droger, som cannabis och hasch. Så varför inte tillåta dem också? Så går argumentationen. För att inte tala om det mest korkade, att om drogerna var lagliga, så skulle staten få in mer skatter från drogförsäljning. Det är rent ut sagt korkad argumentation.
Staten beskattar inte alkohol för att få in mer pengar till statskassan, utan för att hålla priset på en såpass hög nivå att de flesta inte kan köpa alkohol varje dag och bli kemiskt/medicinskt beroende. Det är det så kallade folkhälsoargumentet. Fungerar det då? Självklart. Om vi skulle sälja t.ex. vodka till det pris som produktionskostnaden och skälig vinst skulle stå för, så skulle Lidl's billigaste vodka kanske kosta 20kr för en liter. Och det är ju såpass billigt att många skulle öka sitt intag av alkohol. Och då ska man betänka att gränsen för när man blir kemiskt beroende av alkohol går vid ca 6cl/dag. Dvs. en dubbel grogg. För kvinnor hälften. Och det här är i sammanhanget en låg siffra. Observera också att den så kallade fredagsfyllan inte har samma effekt, eftersom välbehagskänslan är begränsad till en kväll i veckan och i de flesta fall kopplat till en obehagskänsla dagen efter. Därmed så vänjer sig inte hjärnan vid en konstant nivå av kemiskt stimulerad känsla av välbehag. Men, så kommer argumentationen att man i länder som Frankrike mm. så dricker man ju vin till vardags. Och de verkar ju inte ha problem med alkoholen. Men det är också fel. En god vän som är fransman och pensionerad pilot berättade att det största problemet de hade i Frankrike var människor som alkoholiserade. Att de drack för mycket vin och var rent ut alkoholiserade. Så, var min vän en utpräglad fransk absolutist? Absolut INTE. Men, det betonade han väldigt noggrant, att han satt som gräns att dricka maximalt två glas vin per dag, eller två flaskor (33cl) öl. Det var en absolut gräns som han aldrig överskred. Och jag kan gå i god för honom. Däremot så träffade jag andra fransmän som drack något mer måttlöst. Och helt klart så var det stor skillnad mellan min vän och de som avnjöt alkohol i för stor omfattning. Så vad är min poäng då?
Statsmannen anser att:
Det är inget fel på droger i måttlig mängd som inte leder till kemiskt beroende.
Det är inte fel att ta ett eller två glas vin om dagen.
Det är inte fel att utbilda i drogers effekter och biverkningar. Lika viktigt som sexualkunskap för barn.
Det är fel att ta bort droger från en majoritet som kan hantera droger bara för att en minoritet inte kan hantera dessa.
Det är fel att introducera nya droger utöver de som redan är lagliga.
Det är fel att göra fler människor drogberoende.
Det är fel att göra droger såpass billiga att en majoritet kan köpa mängder som överstiger rimliga konsumtionsbehov.
Livsproblem skall/kan inte lösas av droger, utan man ska få annan hjälp.
Är allt det som jag anser vetenskapligt då? Nej, det är faktiskt min åsikt. Men den känns moraliskt riktig och rimlig, ju mer jag tänker på det.
mvh
Statsmannen
PS: Om nu droger kunde bidra med såpass mycket pengar till statskassan, vore det inte ännu bättre att göra folk såpass beroende så de dog vid låt oss säga 65 års ålder? Besparingarna för statens pensionsutbetalningar skulle bli ohyggligt stora. Om man nu köper den mest korkade argumentationen så är påståendet också relevant!!!
Nu ska vi tala allvar om droger.
Först några konstaterade fakta.
Alla droger är beroendeframkallande och brukar i regel lösgöra fina cocktails av endorfiner och annat när man nyttjar dem. Alltså brukar de flesta droger ge känslor av välbefinnande i någon form. Många har också förmågan att få användaren att släppa på hämningar och sociala spärrar. I måttliga mängder så är effekterna helt acceptabla och kanske ett bra sätt att hantera stress. Så de positiva effekterna av drogers rus är i högsta grad dokumenterade.
Men så kommer vi till baksidan av droganvändandet. Beroendet. När kroppen vänjer sig vid ruset/välbefinnandet, så är det svårt att avstå. Fråga vilken rökare eller snusare som helst som har försökt att sluta nyttja tobak/nikotin. Det är inte bara att sluta. Eller rättare sagt, det kräver större viljestyrka än de flesta människor är utrustade med.
Så vad ska man tycka om droger då?
För det första så kan vi konstatera att om alkohol och tobak skulle uppfunnits idag, så hade de varit lika förbjudna som narkotiska preparat. Och ingen (nästan) vill ju förbjuda dessa droger, då bruket är så allmänt att ingen politiker med dylik agenda skulle vinna något val. Så drogerna är kvar. Dessa två droger får vi nog kalla traditionella/kulturella till sin karaktär. Så de är ok. Men i dagens globaliserade värld, så finns det ju andra traditionella droger, som cannabis och hasch. Så varför inte tillåta dem också? Så går argumentationen. För att inte tala om det mest korkade, att om drogerna var lagliga, så skulle staten få in mer skatter från drogförsäljning. Det är rent ut sagt korkad argumentation.
Staten beskattar inte alkohol för att få in mer pengar till statskassan, utan för att hålla priset på en såpass hög nivå att de flesta inte kan köpa alkohol varje dag och bli kemiskt/medicinskt beroende. Det är det så kallade folkhälsoargumentet. Fungerar det då? Självklart. Om vi skulle sälja t.ex. vodka till det pris som produktionskostnaden och skälig vinst skulle stå för, så skulle Lidl's billigaste vodka kanske kosta 20kr för en liter. Och det är ju såpass billigt att många skulle öka sitt intag av alkohol. Och då ska man betänka att gränsen för när man blir kemiskt beroende av alkohol går vid ca 6cl/dag. Dvs. en dubbel grogg. För kvinnor hälften. Och det här är i sammanhanget en låg siffra. Observera också att den så kallade fredagsfyllan inte har samma effekt, eftersom välbehagskänslan är begränsad till en kväll i veckan och i de flesta fall kopplat till en obehagskänsla dagen efter. Därmed så vänjer sig inte hjärnan vid en konstant nivå av kemiskt stimulerad känsla av välbehag. Men, så kommer argumentationen att man i länder som Frankrike mm. så dricker man ju vin till vardags. Och de verkar ju inte ha problem med alkoholen. Men det är också fel. En god vän som är fransman och pensionerad pilot berättade att det största problemet de hade i Frankrike var människor som alkoholiserade. Att de drack för mycket vin och var rent ut alkoholiserade. Så, var min vän en utpräglad fransk absolutist? Absolut INTE. Men, det betonade han väldigt noggrant, att han satt som gräns att dricka maximalt två glas vin per dag, eller två flaskor (33cl) öl. Det var en absolut gräns som han aldrig överskred. Och jag kan gå i god för honom. Däremot så träffade jag andra fransmän som drack något mer måttlöst. Och helt klart så var det stor skillnad mellan min vän och de som avnjöt alkohol i för stor omfattning. Så vad är min poäng då?
Statsmannen anser att:
Det är inget fel på droger i måttlig mängd som inte leder till kemiskt beroende.
Det är inte fel att ta ett eller två glas vin om dagen.
Det är inte fel att utbilda i drogers effekter och biverkningar. Lika viktigt som sexualkunskap för barn.
Det är fel att ta bort droger från en majoritet som kan hantera droger bara för att en minoritet inte kan hantera dessa.
Det är fel att introducera nya droger utöver de som redan är lagliga.
Det är fel att göra fler människor drogberoende.
Det är fel att göra droger såpass billiga att en majoritet kan köpa mängder som överstiger rimliga konsumtionsbehov.
Livsproblem skall/kan inte lösas av droger, utan man ska få annan hjälp.
Är allt det som jag anser vetenskapligt då? Nej, det är faktiskt min åsikt. Men den känns moraliskt riktig och rimlig, ju mer jag tänker på det.
mvh
Statsmannen
PS: Om nu droger kunde bidra med såpass mycket pengar till statskassan, vore det inte ännu bättre att göra folk såpass beroende så de dog vid låt oss säga 65 års ålder? Besparingarna för statens pensionsutbetalningar skulle bli ohyggligt stora. Om man nu köper den mest korkade argumentationen så är påståendet också relevant!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)