Droger är ett explosivt ämne. Det finns åsikter, tyckande och önsketänkande i både kvadrat och kubik. Så vad tycker Statsmannen om droger då? Joo, det är väl ok, lite grand eller så?
Nu ska vi tala allvar om droger.
Först några konstaterade fakta.
Alla droger är beroendeframkallande och brukar i regel lösgöra fina cocktails av endorfiner och annat när man nyttjar dem. Alltså brukar de flesta droger ge känslor av välbefinnande i någon form. Många har också förmågan att få användaren att släppa på hämningar och sociala spärrar. I måttliga mängder så är effekterna helt acceptabla och kanske ett bra sätt att hantera stress. Så de positiva effekterna av drogers rus är i högsta grad dokumenterade.
Men så kommer vi till baksidan av droganvändandet. Beroendet. När kroppen vänjer sig vid ruset/välbefinnandet, så är det svårt att avstå. Fråga vilken rökare eller snusare som helst som har försökt att sluta nyttja tobak/nikotin. Det är inte bara att sluta. Eller rättare sagt, det kräver större viljestyrka än de flesta människor är utrustade med.
Så vad ska man tycka om droger då?
För det första så kan vi konstatera att om alkohol och tobak skulle uppfunnits idag, så hade de varit lika förbjudna som narkotiska preparat. Och ingen (nästan) vill ju förbjuda dessa droger, då bruket är så allmänt att ingen politiker med dylik agenda skulle vinna något val. Så drogerna är kvar. Dessa två droger får vi nog kalla traditionella/kulturella till sin karaktär. Så de är ok. Men i dagens globaliserade värld, så finns det ju andra traditionella droger, som cannabis och hasch. Så varför inte tillåta dem också? Så går argumentationen. För att inte tala om det mest korkade, att om drogerna var lagliga, så skulle staten få in mer skatter från drogförsäljning. Det är rent ut sagt korkad argumentation.
Staten beskattar inte alkohol för att få in mer pengar till statskassan, utan för att hålla priset på en såpass hög nivå att de flesta inte kan köpa alkohol varje dag och bli kemiskt/medicinskt beroende. Det är det så kallade folkhälsoargumentet. Fungerar det då? Självklart. Om vi skulle sälja t.ex. vodka till det pris som produktionskostnaden och skälig vinst skulle stå för, så skulle Lidl's billigaste vodka kanske kosta 20kr för en liter. Och det är ju såpass billigt att många skulle öka sitt intag av alkohol. Och då ska man betänka att gränsen för när man blir kemiskt beroende av alkohol går vid ca 6cl/dag. Dvs. en dubbel grogg. För kvinnor hälften. Och det här är i sammanhanget en låg siffra. Observera också att den så kallade fredagsfyllan inte har samma effekt, eftersom välbehagskänslan är begränsad till en kväll i veckan och i de flesta fall kopplat till en obehagskänsla dagen efter. Därmed så vänjer sig inte hjärnan vid en konstant nivå av kemiskt stimulerad känsla av välbehag. Men, så kommer argumentationen att man i länder som Frankrike mm. så dricker man ju vin till vardags. Och de verkar ju inte ha problem med alkoholen. Men det är också fel. En god vän som är fransman och pensionerad pilot berättade att det största problemet de hade i Frankrike var människor som alkoholiserade. Att de drack för mycket vin och var rent ut alkoholiserade. Så, var min vän en utpräglad fransk absolutist? Absolut INTE. Men, det betonade han väldigt noggrant, att han satt som gräns att dricka maximalt två glas vin per dag, eller två flaskor (33cl) öl. Det var en absolut gräns som han aldrig överskred. Och jag kan gå i god för honom. Däremot så träffade jag andra fransmän som drack något mer måttlöst. Och helt klart så var det stor skillnad mellan min vän och de som avnjöt alkohol i för stor omfattning. Så vad är min poäng då?
Statsmannen anser att:
Det är inget fel på droger i måttlig mängd som inte leder till kemiskt beroende.
Det är inte fel att ta ett eller två glas vin om dagen.
Det är inte fel att utbilda i drogers effekter och biverkningar. Lika viktigt som sexualkunskap för barn.
Det är fel att ta bort droger från en majoritet som kan hantera droger bara för att en minoritet inte kan hantera dessa.
Det är fel att introducera nya droger utöver de som redan är lagliga.
Det är fel att göra fler människor drogberoende.
Det är fel att göra droger såpass billiga att en majoritet kan köpa mängder som överstiger rimliga konsumtionsbehov.
Livsproblem skall/kan inte lösas av droger, utan man ska få annan hjälp.
Är allt det som jag anser vetenskapligt då? Nej, det är faktiskt min åsikt. Men den känns moraliskt riktig och rimlig, ju mer jag tänker på det.
mvh
Statsmannen
PS: Om nu droger kunde bidra med såpass mycket pengar till statskassan, vore det inte ännu bättre att göra folk såpass beroende så de dog vid låt oss säga 65 års ålder? Besparingarna för statens pensionsutbetalningar skulle bli ohyggligt stora. Om man nu köper den mest korkade argumentationen så är påståendet också relevant!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar