Makten framför allt, eller Socialdemokraternas jakt på köttgrytan...

Så var det definitivt bevisat.

Socialdemokraterna var en gång i tiden en folkrörelse som byggde på solidaritet inom arbetarklassen och kunskapsbyggande bland socialt utsatta. Folkhemmet var en positiv modell för ett samhälle som tog hand om de sina. Fungerade perfekt fram till 60-talet. Men vad hände?

Min analys är att socialdemokratin som rörelse började bygga en parallell verklighetsbild som divergerade från den objektivt sanna. Partimedlemmarna i stort var kollektivanslutna till SAP genom fackförbunden. Fackombud och politiska broilers som gått vägen via föräldrar, Unga Örnar, SSU och vidare genom kommun och landstingspolitiken till riksnivån styrde partiet. Och någonstans under 70-talet försvann i praktiken kopplingen helt till arbetarklassen. Det som blev kvar var internutbildade politiska karriärister. Dessa sysselsatte sig med social ingenjörskonst som mer och mer tappade kontakten med verkligheten.

Finns det några indikationer på när man började tappa kontakten med verkligheten?

Massor, men jag tänkte börja med det enkla. Mona Sahlin var mycket tydlig i sitt avgångstal. Som en produkt av sin politiska karriär har hon lärt sig att säga det som är "rätt" inom partiet, oavsett vad som krävs egentligen. Dvs. hon fostrades i ett system som inte tillät kritiskt tänkande och analys. Om man får tro Mona, så borde hon varit aktiv i Nya Moderaterna, men partiets "linje" tillät inte en sådan divergens från sin teoretiska världsbild. Och på så vis så blev det bidragsfokus, eftersom det verkar vara (s) nya väljargrupp. Problemet är bara att antalet arbetare fortfarande är högre, och de hade nog en tendens att rösta på (m). För trots allt så vill en arbetare att det ska löna sig att arbeta, inte att arbete ska beskattas till döds och fördelas till bidragstagare.
Så slutsatsen är att Mona jobbade hårt för att få makten, genom att kompromissa bort potentiellt valvinnande koncept till förmån för en väljarbas på 50,1% för det rödgröna blocket. Bevis nummer ett för jakten efter makten.

Sen har vi en annan socialdemokrat, den potentielle partiledarkandidaten Thomas Bodström. Han är också en produkt av samma system som Mona, dvs. i hans fall så var det pappa Lennart som fick in Thomas i (s)-toppen. En av Bodströms käpphästar var att vara bäst i EU-klassen när det gällde datalagringsdirektivet. Men det "glömdes" eller nedprioriterades bort lämpligtvis när man skulle bilda det rödgröna blocket. Så löftet om FRA-lagens avveckling kom till som ett led i (s) jakt efter makten. Det här kallar jag för bevis nummer två.

Och faktiskt, bevis nummer tre är att nu tycker (s) att FRA-lagen och andra utökade tvångsmedel ska fram för att undvika terrorism mm. Så lägligt, skulle man kunna säga. (s) interna valanalys visar på att man förlorade på blocksamarbetet, framförallt med (v). Men man var så sugen på regeringsmakten, så man vågade inte ens säga emot riksdagens antagligen minst demokratiska parti. Men som sagt, nu har den interna valanalysen medfört att man har tagit "timeout" från det rödgröna samarbetet. Och då kunde man vid första bästa tillfälle gå med på integritetsinskränkande lagstiftning.

Glöm inte 2014 var ni läste den här analysen. För då lär de rödgröna aktualiseras igen när Socialdemokraterna ska jaga makten och köttgrytorna. Och om någon frågar mig, så är nog (mp) de som är mest ärliga i sina politiska strävanden, om än med viss naivitet och avsaknad av realpolitiskt ansvar.

Terrorismen är här?

Nej, inte alls. Terrorismen har funnits i alla tider, det är bara sammanhanget som ändrar sig. Det här har självklart många debattörer blundat för. Det blir ju inte lika roliga rubriker om man gör en mer saklig analys. Självklart så borde man diskutera i vilken kontext som terrorismen frodas. Och det är här som det stora moraliska moraset finns i svensk debatt idag.

Vi börjar med Jan Guillou och hans påstående om att det är förföljelse av muslimska minoriteter som bidrar till ökad terrorism. Detta genom så kallad särskild lagstiftning mot muslimer enligt Jan G. Det är ungefär lika befängt som att säga att överfallsvåldtäkterna skulle minska om våldtäkt försvann ur straffskalan. För det är ungefär samma frustrerade grupp som står för överfallsvåldtäkterna. Men sådana slutsatser faller på sin egen orimlighet.

Egentligen handlar Jan Guillous vurm för islam om att vissa ismer är finare än andra. Islamisters terrorism mot Israel är en befrielsekamp. Kommunisters (AFA mfl.) kamp mot vit makt, fascism och även för den delen Sverigedemokrater är också särskilt fin i Jan Guillous värld. Även om metoderna är lika brutala och våldsamma som alla våldsideologiers. Men så länge som det är rätt ism, så är kampen alltid berättiga enligt rödvinsrevolutionärer som Jan G.

Och här kommer vi faktiskt till en ganska stor skillnad som jag vill ta upp. Och det är att alla ismer, oavsett bakgrund, höger, vänster eller religiös måste bekämpas av demokratier. Demokratier är den styrelseform som har visat sig bäst över tiden för flest samhällsmedborgare, därför har man en skyldighet att bekämpa alla former av totalitära åsikter.

Så vilka ismer är dåliga då?

Kommunismen, behöver man säga mer. Finns fortfarande människor som tyckte att Pol Pot var en riktigt bra revolutionär. Kommunismen har nog som enskild ideologi förstört flest liv under sina "glansdagar".
Nazismen, inget snack där. 6 miljoner judar ( plus 6 miljoner till som glöms bort) i koncentrationsläger.
Sionismen, ganska klart här också. Eretz Israel som idé är rent förkastlig för att lösa de konflikter som finns i Mellanöstern idag. Judarnas historiska påståenden om en rätt till landet klingar ganska illa.
Islamismen är en totalitär ideologi som bygger på ett medeltida tänk, som tyvärr inte tillåter någon tolkning i ett modernt kontext. Jihad, sharia, sunna och kalifatet är det yttersta målet. Och att konvertera eller göra sig av med alla icke muslimer. Sen kan man hävda hur mycket som helst att man tillåter både kristna och judar att existera i muslimska stater. Men Hinduer då? Eller Buddhister, ateister mm? De ska konvertera eller avrättas. Och om en muslim säger emot dessa påståenden så kan han inte islam, eller ljuger för att uppnå islams högre mål. Sorry Kielan, men det hjälper inte att du är konvertit, det fungerar inte med lögner i längden.
Jag vill ta upp en modern uppfinning också. Feminismen, som bygger på en ideologi där hälften av mänskligheten enligt mycket grumliga teorier förtrycker den andra halvan. Gissa vem. Behöver jag ens nämna att "forskningen" inom området verkar för att bekräfta de vedertagna teserna och okritiskt förkasta alla andra teorier.

Tycker jag om några ismer då?

Jodå, humanismen är mycket trevlig. Den bygger på ett liberalt tänk där människan som individ styr sitt eget öde och har friheter och rättigheter att tycka som man vill. Mänsklig interaktion ska bygga på respekt för andra. Så jag gillar individualismen också. Alla ska inom ramen för ett fungerande socialt sammanhang kunna försöka självförverkliga sig. Enkelt, kort och koncist. Sen gillar jag Darwinismen också. Självklart är vi som individer ett resultat av en genetiskt lyckosam kedja ända från våra förfäder som utvecklades på den Afrikanska savannen.

Behöver jag för övrigt nämna att jag är Ateist. Jag föredrar att inte ha några gudar, eftersom dessa bara grumlar till livet med en massa konstiga krav på att be eller vörda ett överordnat väsen, vars existens inte kan påvisas på något sätt. Det är implicit i tron, att den inte behöver bevis. Och som historien har bevisat, så kan tro/vantro ställa till med mer elände än ett objektivt förhållningssätt till både samhället och social interaktion.

Så vart ville jag komma med terrorismen då? Jo, den har alltid funnits som en metod för diverse rörelser och ismer i världshistorien. Och för individer som har velat påverka samhället i en viss riktning. Men huvudsaken är att demokratin bekämpar varje form av påverkan från terrorister, oavsett vad som är den bakomliggande orsaken. Och det är det som är den moraliska plikten i en demokrati.