Den italienska stadsstatens återkomst

Det är märkligt hur människor undviker att lära av historien.

Den Westfaliska freden 1648 var bland annat början på en internationell rättsordning mellan nationalstater. På detta byggde man vidare till dagens rättsordning, där man har internationella organ för att lösa konflikter mellan länder. Det är helt sant att alla dessa organ är inte på något sätt perfekta eller optimala för att lösa problem.

Men det är som vanligt med mänsklig aktivitet att man behöver inte komma fram till en perfekt lösning, utan en lösning som fungerar hjälpligt.

Vart har historielösheten lett oss till idag då? Jo, många länder, både stora och små börjar ifrågasätta den internationella rättsordningen och dess organ. Allt från Trumps avfinansiering av FN till Kinas underlåtenhet att acceptera internationella domstolar som dömer mot Kina rörande öar i Sydkinesiska havet. Eller för den delen Putins mordförsök på avhopparen Skripal eller Saudiarabiens mord på Khashoggi.

Vi är alltså tillbaks i en värld som var vanlig under de italienska stadsstaterna. Länder accepterar ledare som beter sig som en upphöjd furste och som kan följa Machiavellis bok till fullo kring hur man styr ett land.

Nationalstater mördar enskilda personer, eller fängslar dem på oklara grunder. Nationalister hävdar att nationens rätt går före internationell rätt. Krig börjar bli en acceptabel lösning för att lösa nationella problem. Att följa påskrivna avtal struntar man i och stjäl land från andra länder, som till exempel stölden av Krim och med den även Ukrainas gas- och oljereserver.

Den liberala demokratin kan bara försvaras på ett sätt. Nämligen att man fortsätter att försvara den internationella rättsordningen och dess institutioner. Visst, vissa kan må bra av en reform, men det kan inte stå i motsatsförhållande till just rättsliga lösningar mellan nationalstater.

Vill vi ha en värld där en Twittrare kan bli mördad av en nationalstat, bara för att man skriver något som inte passar vederbörande regering? Eller accepterar vi stöld av land från andra länder, så länge som det inte drabbar oss?

Det är klart att vi ska aldrig acceptera dessa fenomen i den internationella samvaron mellan länder.

Det finns tyvärr bara ett fåtal metoder för att hantera nationalstater som går i Niccolo Machiavellis spår när det gäller framtida relationer med omvärlden.

Vill du ha fred, förbered dig på krig. Det är den första regeln, som tyvärr många liberala demokratier i Europa har missat helt och hållet. I princip alla EU-länder avstår från att faktiskt förbereda sig för krig. Med ett splittrat Europa så får länder som Ryssland, Vitryssland, Turkiet mm faktiskt oproportionerligt stor påverkansmöjlighet på europeisk politik.

Sanktioner mot ALLA politiska ledare som begår grova brott, oavsett vem det är. Hårt, men Putin och Erdogan förstår bara först när det drabbar den egna plånboken.

EU som ekonomisk union är världens största ekonomi. Större än USA, större än Kina. De nordiska ländernas BNP är större än Rysslands. Vi måste utnyttja vår ekonomiska styrka för att bygga militär styrka, så att vi kan freda oss mot dessa sabotörer av en fredlig samexistens mellan länder.

Tyvärr verkar våra politiker i EU satsa mer på identitetspolitik och trams än riktig realpolitik. Pengarna måste gå till det som bidrar till att hålla freden, inte till sådant som länder som Ryssland och Kina struntar i.

Si vis pacem, para bellum.