onsdag 11 juni 2014

Skolkaoset

Thomas Pettersson, journalist och författare har i DN Debatt lämnat en mycket skakande berättelse om sin tid som lärare i Stockholmsförorten. Det märkliga är att hans beskrivning motsvarar till stor del det som jag upplevde under en endagsvisit på mitt barns skola. Nämligen den totala avsaknaden av disciplin, hyfs och vett bland barnen. Utåtagerande elever tillåts förstöra för andra elever.

Tyvärr kan jag konstatera att höjda lärarlöner kommer att göra varken från eller till för att lösa de problem som skolan står inför. Det är snarare så att vi ser resultatet av den fria uppfostran, eller snarare befriad från uppfostran som många föräldrar verkar ägna sig åt. Det är bara att konstatera att det är INTE skolans jobb att uppfostra barnen till att respektera vuxna. Det är föräldrarnas SKYLDIGHET att uppfostra sina barn. Uppfostran ÄR en begränsning av barnets egoistiska inställning till sin omgivning. För uppfostran är en socialiseringsprocess där man lär sig att kontrollera sina egoistiska begär för det gemensamma bästa. Här finns det förstås en massa ideologer som börjar tala om människans inneboende godhet och annat trams. Det är bara att fatta. Människan är i grunden en egoistisk apa som tvingas in i en socialt accepterad begränsning av sina egna begär för att fungera i ett samhälleligt sammanhang.

Så då kommer vi till frågan. Vad händer med våra barn, om de inte får begränsningar hemifrån? Jo, de blir just egoistiskt utagerande i skolmiljön, där de är VÄL medvetna om sina rättigheter, precis på samma sätt som en kriminell har mycket bättre koll på sina rättigheter gentemot polisen än vanliga hederliga medborgare har. Det har förekommit att elever djävlas med full insikt om att lärarens ENDA verktyg är att indignerat påpeka det felaktiga i elevens beteende. Sen när avskräckte en tillsägelse en elev som totalt saknar respekt för läraren och är fullt medveten om att där tar lärarens verktyg slut.

Jag tror att det är dags att införa riktigt hårda sanktioner för elever som beter sig så illa som Thomas beskriver i sin artikel. Varför inte polishämtning från skolan, överlämnande till föräldrarna, relegering i en vecka, tills man har talat med föräldrarna. Låt eleven bli relegerad resten av årskursen och börja om i samma klass ett år senare. Man kan tyvärr inte skylla på utanförskap, studieovana elever eller annat längre. För implicit påstår man då att endast svenska välbeställda elever med studievana föräldrar kan uppfostra barn att bete sig välartat i en skolmiljö. Det om något vore en riktigt rasistisk slutsats.

Min slutsats är att det finns två kategorier av elever som skapar problem i skolan. Svenska bortskämda skitungar som har lärt sig allt om hur man manipulerar vuxna och får som de vill. Som dessutom har lärt sig att det är förbjudet i alla lägen att slå barn och därmed kan vara hur utagerande som helst. Sen har vi de icke-svenska barnen som sannolikt har en uppfostringsmiljö hemma där både fysisk och psykiskt våld ingår som en normalbild i uppfostran. Dessa elever upptäcker att skolans lärare inte har dessa verktyg i sin uppfostringslåda och blir därmed utåtagerande som en kompensation för den repressiva vuxenmiljön hemma. Dessutom utan risk för sanktioner som är kännbara.

Så hur ska vi hantera dessa problem då? Som jag ser det, så bör skolan ha någon form av möjlighet att nyttja våld mot elever som är fysiskt våldsamma och/eller störande. Det är kanske dags för väktare i vissa skolor. Men med skillnaden att man inte överlämnas till en rättsvårdande process, utan en inom ramen för socialförvaltningen. För trots allt så är jag övertygad om att om korrektiva åtgärder sätts in tidigt i skollivet, dvs. lågstadiet, så bör antalet problembarn minska upp i åldrarna.

Jag säger inte att jag har alla lösningarna på problemet, men jag är övertygad om att någonstans måste samhället, skolan och vuxenvärlden sätta en VÄLDIGT tydlig gräns gentemot barn och elever som är utåtagerande på ett sådant sätt att de förstör skolgången för övriga elever.

Det är inte alltid bekvämt att vara statsman, men jag har inga problem med våld mot våldsbrottslingar, oavsett deras ålder. En 15-åring kan ställa till med lika stor fysisk skada som en 18-åring. Varför ska då vissa tycka att 15-åringen, bara på grund av sin ålder ska få fribrev? Den slagne, rånade, misshandlade eller ofredade har ju lidit samma skada oavsett siffran på id-kortet hos brottslingen.

När senast uppfostrade du dina barn? Eller är de guds bästa barn och har aldrig behövt korrektiva åtgärder?

5 kommentarer:

  1. Min personliga gissning är att skolan bara är ett symptom på den hopplösa framtid som väntar dessa barn, frånvaro av vettiga förebilder och ingen kontakt med vuxenvärlden.

    Det kan låta klyschigt men jag kommer ihåg min egen erfarenhet när jag för första gången fick kontakt med vuxna som jag skulle skapa relation med. Vuxna som inte var tvungna att umgås med mig så som föräldrar och lärare/ledare är. De kunde helt enkelt vägra prata med mig om jag inte kunde uppföra mig som folk. Och jag ville prata med dem. Jag ville att de skulle respektera mig. Då var jag tvungen att lära mig respektera dem.

    Jag tror att dagens polarisering pga ålder är djupt destruktiv, den hindrar barn från att få normala relationer med vuxna och förebilder som inte bara kommer ur kompisgänget. Mer sommarjobb, kvällsjobb, praktik och vuxna i barns närhet är det som måste till! Och en framtidstro! Barn måste behövas. Uppenbarligen är detta inte något som löses i skolan.

    SvaraRadera
  2. Skolan är för många föräldrar och barn numer förvaring..

    SvaraRadera
  3. Det är så det blir med den indoktrineringsprocess som vänstern ägnat sig åt i ca 50år nu. Man har indoktrinerat folk att staten ska ta hand om allt...till och med uppfostran. Så länge föräldrarna går ut och jobbar och genererar skatteintäkter åt staten. Resultatet/konsekvensen ser vi idag: Föräldrar som inte har någon kontakt med sina barn, som förväntar sig att skolan även ska uppfostra barnen osv osv

    SvaraRadera
  4. Det finns dock möjlighet att utbilda föräldrarna i uppfostran också. Det görs väl inom http://www.allabarnicentrum.se/ och http://mentor.se/

    Viktigt att Lärare och Rektorer ser till att "problembarn" får en orosanmälan till Soc och föräldrarna får hjälp

    Gäller nog både "rika" och "fattiga" familjer.

    SvaraRadera
  5. http://www.allabarnicentrum.se/ är fösök att utbilda föräldrar i att sätta gränser och använda nvc mot barnen. Skulle tro att fler föräldrar ha behov av detta. http://mentor.se/ har liknande utbildningar.

    Skulle tro att det behövs en satsning på "föräldrautbildning", med ICT behöver den ju inte kosta så mycket för den 80% som kan ta till sig ICT utbildningar. Övriga 20% kan ju kanske också behöva psykiatrisk vård förutom klassrumsundervisning

    SvaraRadera