Almedalsveckan pågår nu för fullt. Man kan nog påstå att denna vecka blir svensken övermättad av alla politiska budskap som man ska ta ställning till eller reflektera över.
Men jag tänkte ta upp en reflektion som man som statsman bör fundera på. Nämligen begreppet regeringsduglighet. I begreppet finns det saker som man inte kan bortse från. Regeringsduglighet bygger på principen realpolitik, dvs. att de politiska förslag som man vill genomföra ska vara realiserbara och fungera i verkligheten.
Bristen i de pågående debatterna om just regeringsdugligheten är att ingen av sidorna direkt talar för sina egna positiva förutsättningar till att just vara regeringsdugliga, utan snarare att man pekar på motståndarsidans regeringsOduglighet. Av detta kan vi dra en slutsats, och det är att man har väldigt få egna idéer. Därmed så vill man rikta blickarna åt ett annat håll än det egna.
Ska vi ta vänsterblocket först.
Socialdemokrater, åtminstone sådana som har facklig bakgrund, är i regel ganska realistiska. De förstår att för att ha arbeten i ett exportberoende land som Sverige, så måste företagandet ha rimliga förutsättningar i förhållande till omvärlden. Låt oss kalla dessa för högersossar. Tyvärr har de vänstersossar, som vill dra partiet i en något mer extrem socialistisk riktning. Svagheten med den socialdemokratiska regeringsdugligheten är att de måste i väldigt stor omfattning ta hänsyn till partier, som totalt brister i realpolitiken. Dvs. miljöpartister som vill förstöra för industrin och företagandet, vänsterpartister som vill ha ännu mer extrem socialism och i värsta fall ett feministiskt initiativ, som bara kan stämplas som totalt utopiskt i sin verklighetsuppfattning och politik.
Sen ser vi till högerblocket.
De nya moderaterna har tappat farten. Svensk ekonomi kan bara förbättras till en viss gräns med skattesänkningar. Den enda anledningen till att nya moderaternas politik har fungerat är att svensken är korkad nog att spendera sina extrapengar på konsumtion. Hade svensken sparat eller amorterat, så hade det svenska ekonomiska undret inte varit så fantastiskt. Men nu, åtta år senare, så har vi alla platt-TV, smartphones och nyare bilar. Så konsumtionen kommer nog inte att pågå så mycket längre. Därför tar kraften slut i den nymoderata politiken. Man flankeras av ett centerparti utan egna idéer och en kristdemokrati, som inte vågar ta plats. Folkpartiet är faktiskt ganska vettigt, men tar inte plats riktigt i alliansen.
Sen har vi parian SD, som kommer att bli tredje eller fjärde största parti. Beröringsskräcken från de andra kan faktiskt leda till en ohederlig allians mellan moderater och socialdemokrater. Då vår vi väl se hur det blir med regeringsdugligheten.
Slutsatsen som jag drar om regeringsduglighetsdebatten är att i princip, så saknar alla partier en vettig idé om hur ett framtida Sverige ska se ut och hur det ska vara. Man har helt enkelt idétorka och därmed har man ingen vettig berättelse om framtiden. Därmed är det bättre att kasta skit på motståndaren och säga att deras brist på idéer är ännu sämre än de egna bristerna.
Så käre medborgare, det enda som är säkert i höstens val är att vilket alternativ som än kommer fram, så blir det bara mer eller mindre regeringsOdugligt.
Grattis!
Men jag tänkte ta upp en reflektion som man som statsman bör fundera på. Nämligen begreppet regeringsduglighet. I begreppet finns det saker som man inte kan bortse från. Regeringsduglighet bygger på principen realpolitik, dvs. att de politiska förslag som man vill genomföra ska vara realiserbara och fungera i verkligheten.
Bristen i de pågående debatterna om just regeringsdugligheten är att ingen av sidorna direkt talar för sina egna positiva förutsättningar till att just vara regeringsdugliga, utan snarare att man pekar på motståndarsidans regeringsOduglighet. Av detta kan vi dra en slutsats, och det är att man har väldigt få egna idéer. Därmed så vill man rikta blickarna åt ett annat håll än det egna.
Ska vi ta vänsterblocket först.
Socialdemokrater, åtminstone sådana som har facklig bakgrund, är i regel ganska realistiska. De förstår att för att ha arbeten i ett exportberoende land som Sverige, så måste företagandet ha rimliga förutsättningar i förhållande till omvärlden. Låt oss kalla dessa för högersossar. Tyvärr har de vänstersossar, som vill dra partiet i en något mer extrem socialistisk riktning. Svagheten med den socialdemokratiska regeringsdugligheten är att de måste i väldigt stor omfattning ta hänsyn till partier, som totalt brister i realpolitiken. Dvs. miljöpartister som vill förstöra för industrin och företagandet, vänsterpartister som vill ha ännu mer extrem socialism och i värsta fall ett feministiskt initiativ, som bara kan stämplas som totalt utopiskt i sin verklighetsuppfattning och politik.
Sen ser vi till högerblocket.
De nya moderaterna har tappat farten. Svensk ekonomi kan bara förbättras till en viss gräns med skattesänkningar. Den enda anledningen till att nya moderaternas politik har fungerat är att svensken är korkad nog att spendera sina extrapengar på konsumtion. Hade svensken sparat eller amorterat, så hade det svenska ekonomiska undret inte varit så fantastiskt. Men nu, åtta år senare, så har vi alla platt-TV, smartphones och nyare bilar. Så konsumtionen kommer nog inte att pågå så mycket längre. Därför tar kraften slut i den nymoderata politiken. Man flankeras av ett centerparti utan egna idéer och en kristdemokrati, som inte vågar ta plats. Folkpartiet är faktiskt ganska vettigt, men tar inte plats riktigt i alliansen.
Sen har vi parian SD, som kommer att bli tredje eller fjärde största parti. Beröringsskräcken från de andra kan faktiskt leda till en ohederlig allians mellan moderater och socialdemokrater. Då vår vi väl se hur det blir med regeringsdugligheten.
Slutsatsen som jag drar om regeringsduglighetsdebatten är att i princip, så saknar alla partier en vettig idé om hur ett framtida Sverige ska se ut och hur det ska vara. Man har helt enkelt idétorka och därmed har man ingen vettig berättelse om framtiden. Därmed är det bättre att kasta skit på motståndaren och säga att deras brist på idéer är ännu sämre än de egna bristerna.
Så käre medborgare, det enda som är säkert i höstens val är att vilket alternativ som än kommer fram, så blir det bara mer eller mindre regeringsOdugligt.
Grattis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar