Lööfs misslyckade integrationsvisioner

Så var Annie Lööf i farten igen. Den inofficiella Alliansdrottningen påbörjar sitt valarbete i DN.Debatt med artikeln "Jobb för nyanlända är nyckeln till integration".

Behöver jag säga att hon är ute och cyklar igen? Jag ska förklara varför.

Lööf blandar nämligen äpplen och päron på ett synnerligen ohederligt sätt. Först kan vi konstatera att enligt SCB så är cirka 410.000 människor arbetslösa i november 2014. Det gäller alltså alla kategorier av människor, oavsett om de är svenskar eller nyanlända. Eftersom en svensk sannolikt har större möjligheter på grund av utbildning, språklig kompetens och socialt nätverk att skaffa sig ett arbete, så är det självfallet så att procentuellt kommer fler invandrare att vara arbetslösa.

Så ska vi granska Lööfs recept för att lösa problemet.

För det första hävdar Annie Lööf att trösklar måste sänkas på arbetsmarknaden. Vad betyder det egentligen? Jo, trösklar är lika med lägre lön, lägre anställningstrygghet och eventuellt mindre byråkrati för mindre företag. Men om vi ska vara riktigt ärliga, hur låga löner tål en löneanställd i Sverige? Vi kan konstatera att den bör vara högre än försörjningsstödet som utbetalas av kommunerna. Dessutom torde lönen räcka till ett anständigt boende i en hyresrätt, sund mat och någon form av idrottslig- eller fritidsaktivitet. Plus svensk standard för att inte vara fattig, dvs. iFåne med tillbehör. I storstäderna innebär det nog att en heltidslön borde vara närmare 20kkr/månaden. Dvs. kanske inte riktigt så lågt som Annie skulle vilja. Lägre anställningstrygghet är också en väg att gå, men redan där har vi många problem idag, framförallt med timanställningar och deltidsanställningar. Med en timanställning blir man till exempel i praktiken utesluten från kreditmarknaden som låntagare och även en stor del av hyresmarknaden. Så här tillförs automatiskt ett antal hinder för att hantera sitt liv.

För det andra så tar Annie upp en fördjupad jobblinje, som är helt orimlig sett ur nyanländas perspektiv. Vårdcentraler och skolor är inte de som anställer nyanlända, just på grund av deras bristande kompetens inom vårdyrken och läraryrken. Visst, de kan säkerligen vara kunder inom dessa områden, men inte utförare.

För det tredje så tar Annie upp en förbättrad mottagning och integration. Den enda som skapar mervärden för det är Bert Karlsson och andra aktörer i det asylindustriella komplexet. Det skapar definitivt transfereringar från det allmänna till det privata, men det kommer säkerligen inte att generera mer pengar i den svenska ekonomin. Bara mer pengar på Berts bankkonto.

Som jag ser det, så visar centerpartiet inte en väg åt något håll. Man kommer med pigga tillrop och förhoppningar i debatten, men inget mer. Tomma ord utan bakomliggande förslag.

Om Annie vore helt seriös i sin debatt, så skulle hon kunna föreslå till exempel en icke-dispositiv lägstalön på den svenska arbetsmarknaden. Men den vill hon inte sätta, eftersom hon vet att för att leva på lönen, så måste den faktiskt vara relativt hög. Arbetsmarknadens parter kan ju alltid förhandla om högre lägstalöner.

Annie skulle också kunna föreslå en mycket låg företagsbeskattning för företag som har någon form av industirell produktion. Den skulle kanske kunna vara närmare 0%. Visst, man förlorar i inkomster från företagen, men samtidigt skulle man få skatteinkomster från de anställda.

Sen skulle Annie kunna föreslå infrastrukturförbättringar inom järnvägar, vägar, energisystem osv. för att faktiskt bygga grundlläggande förutsättningar för företagande. Men det skulle väl väcka ont blod i centerns kärnkraftsmotstånd att faktiskt föreslå omsättning av svensk kärnkraft.

Nä, Annie Lööf har påbörjat valkampanjen. Synd bara att Alliansens drottning bara kommer med tomma ord och en politik som består av nyliberala floskler utan innehåll.

Alliansens kronprinsessa kommer nog tyvärr inte heller att komma med något annat än mantrat arbetslinjen...

Socialdemokratisk regeringsoduglighet.

Socialdemokraterna var en gång i tiden ett parti som förstod meningen med den svenska industrin. Den var basen för välfärden, i form av företagsbeskattningar och beskattning av arbetskraften för vårt gemensamma bästa.

Men nu har det hänt något som är ganska märkligt. Från att ha varit ett parti som har förstått industrins behov i ett historiskt kontext, så har man nu gått på någon form av historielös popularitetspolitik a lá miljöpartiet. Dvs. man kör med floskler och inte realpolitik.

Ett lysande exempel på detta misslyckande är Svenska kraftnäts varning om att Sverige kommer att få elbrist på 2020-talet. Energiminister Ibrahim Baylan bemöter dessa varningar på ett synnerligen oseriöst sätt. Mer att läsa finns också hos Cornucopia.

Hur kan man vara energiminister och inte förstå betydelsen av vare sig effektreserver eller behovet av att överse behovet IDAG. För 2020-talet börjar om sex år. Hur lång tid tar det att projektera infrastruktursatsningar i energisystemet? Jo, det tar sannolikt 5-10 år. Så om Baylan gör något konstruktivt IDAG, då kan man kanske lösa problemen som dyker upp på 2020-talet.

Framförallt är Baylans synpunkt att det är bara "antaganden" från Svenska kraftnät som är oroande. Vi får nog betrakta det som utomordentligt osesriöst att energiministern anser att Svenska kraftnät spekulerar i ämnet. De om några borde vara sakkunniga inom elproduktionen.

Men det är klart, socialdemokraterna vill kanske att Sverige ska vara som vilket U-land som helst, där det blir brown outs och black outs i tid och otid?

Tyvärr är min analys bistrare än så. Dagens regering är regeringsoduglig och böjer sig alldeles för mycket för miljöpartiets åsikter och troenden i enerifrågan. Man baserar alltså inte sina beslut längre på fakta utan på tro. Mitt förslag är att man ska stänga elektriciteten till hushåll på Södermalm först. För visst ska väl miljöpartisterna ta konsekvenserna av sina politiska åsikter?

Energiministern borde istället säkerställa att gamla reaktorer omsätts till nya, modernare och säkrare. Men det kan ju miljöpartiet inte gå med på. Så därför väljer man att faktiskt inte se till fakta, utan blundar stenhårt och hoppas att stormen blåser över.

Det mest tragiska med dagens socialdemokratiska regering är att alla ministrar verkar vara lika dåliga. Alla verkar ha triangulerat på kultursidorna och säger det som kultursidorna behöver höra, inte det som man faktiskt måste göra.

Att blunda för sakförhållanden och dessutom förminska betydelsen av dessa sakförhållanden är oskickligt, för att uttrycka det milt.

Jag är nämligen helt övertygad om att Alliansen-(c) och (s) kan komma överens om energipolitiken på en gång. Fast då retar socialdemokraterna upp Romson och Fridolin.

Alltså avstår man och visar samtidigt på sin regeringsoduglighet. För att regera innebär ibland att fatta svåra beslut. Det kan inte vara svårt att komma fram till att i Sverige är inte elavbrott ett acceptabelt handlingsalternativ i framtiden.

Meanwhile, in Russia...

Nu har svensken sannolikt upptäckt att Sverige slutar inte att fungera, bara för att regeringen inte fick igenom sin budget. Bloggrannen Cornucopia beskriver detta mycket väl. Så då vet svensken att myndigheterna fortsätter att verka utan en regeringsbudget. Vilket är precis som det ska vara i Sverige.

Så förutom att man i ankdammen inte kan notera annat än visst politiskt käbbel, vad händer i världen då?

Jo, jag tänkte lyfta lite på det som vissa etiketterar som "ryss-skräck". Dvs. vår kamrat Putins revanschism gentemot västvärlden. Istället för att bara komma med ett antal påståenden, så tycker jag så klart att fakta är mycket bättre än tyckande. Så varför inte läsa kamrat Putins egna ord?

Min källa är kamrat Putins tal till Duman den fjärde december i år.

Om vi börjar med konstaterandet att Ryssland och ingen annan har annekterat Krim olagligen, dvs. stulit land från Ukraina. Det är ett faktum. Det intressanta är att kamrat Putin hänvisar till att Rysslands vagga verkar vara på Krim, närmare bestämt i en stad som heter Korsun. Notabelt är att staden heter Kherson idag och ligger inte i Krim, utan norr om Krim. Kamrat Putin hävdar både till att "Grand Prince Vladimir" blev döpt i Kherson och att han därefter grundade det kristna Ryssland. Alltså har dessa områden ovärdelig betydelse för ryssar som den ryska civilisationens och andlighetens vagga.

Slutsatsen som man kan dra av detta är att det långsiktiga målet för Ryssland är att erövra östra Ukraina i större eller mindre omfattning och att kamrat Putin inte kommer att vika.

Jag presenterar här två bilder med de ryska handlingsalternativen vad gäller områden som man vill erövra. Bilden med något mindre landavträdelser är mest sannolik och den med större landavträdelser är nog det som kamrat Putin skulle betrakta som önskvärt.

Som ni kan se, inga obetydliga erövringar. EU, USA och NATO kommer självfallet inte att göra någonting militärt för att motverka dessa militära företag som kamrat Putin har initierat. Det vet kamrat Putin och det vet EU:s och USA:s ledare. Därför är man ytterst noga med att INTE påstå att nationalstaten Ryssland har invaderat Ukraina, trots att det är ett faktum. För om man officiellt erkänner detta, så erkänner man också att man är maktlös. Därför får ekonomiska sanktioner betydelse för EU och USA. Tyvärr är dessa sanktioner av begränsat värde, eftersom man kan alltid gå runt många av sanktionerna.

Sanktioner fungerar trots allt upp till en viss gräns. Kamrat Putin påpekar särskilt att USA och dess allierade hade, oavsett händelserna på Krim och östra Ukraina, försökt att hitta en ursäkt för att innesluta Ryssland. Alltså hävdar han att USA och dess allierade är på något sätt ute efter att begränsa Rysslands möjligheter till utveckling. Tvärtom hävdar kamrat Putin att USA och dess allierade gladeligen hade sett en Jugoslavisk utveckling i Ryssland, med etniska, religiösa och regionala motsättningar. Helt klart ett konspirationsscenario som kamrat Putin försöker hävda finns.

Det som saknas i den logiska stringensen i Putins resonemang är att det Jugoslaviska sammabrottet kostade och kostar USA, EU och NATO stora pengar, trots att krigen i sig var under 90-talet. Att man skulle önska sig ett motsvarande scenario i en stormakt där småpåvar skulle få tag på riktigt potenta kärnvapen känns inte så troligt. För hur lång tid skulle det ta innan dessa kärnvapen hamnade på villovägar. Endast självmordsbenägna statschefer skulle önska sig en sådan utveckling. En sak är säkert vad gäller politiker i USA och i EU. De är inte självmordsbenägna.

Sen motsäger presidenten sig själv, genom att först hävda att ingen kommer att få ett militärt överläge gentemot Ryssland, även om vi faktiskt kan konstatera att USA:s militära budget överstiger den ryska högst väsentligt och även EU:s militära budgetar gör det också. Alltså får Ryssland bronspeng i denna gren. Däremot så påtalar man ganska tydligt att man är villig att anväda sina militära styrkor, vilket inte EU är. USA är låsta i andra konflikter, som de prioriterar av geopolitiska skäl.

Den intressanta motsägelsen är att Putin hävdar att man ska inte ska beträda en väg av självisolation, xenofobi, misstankekultur och sökande efter fiender. Märkligt nog så dör många kritiska journalister i Ryssland, Putin har själv skrivit på en lag om NGO:er med utländsk finansiering som stämplar dessa som främmande agenter. Putins hela tal är en indikation på att han ser USA och dess allierade som fiender till Ryssland.

Vi kan bara konstatera faktum att den militära verktygslådan finns inte att tillgå vad gäller Ukraina. Så kommer sanktionerna att fungera då? Jo, men det kommer att ta tid. Troligen 10-20 år, förutsatt att det finns en politisk vilja att fortsätta på sanktionsspåret. Och om 10-20 år kommer Krim att vara "naturaliserat" i Ryssland. Men visst har sanktionerna effekt. Putin säger att industrin måste öka sin produktivitet med 5% om året. Beroendet gentemot utländsk teknologi måste minska och rysk industri måste skaffa sig egna kompetenser inom maskinverktyg, mätinstrument, energiteknik och utvinning av naturresurser. I princip föreslår kamrat Putin att GOSPLAN återinförs. Detta kommer förstås att medföra att rysk industri inte kommer att utsättas för markadstryck, utan att man kommer sannolikt att skapa oligopolier inom vissa industriområden. Vilket kommer att leda till karteller och andra negativa markandsinfluenser.

Om jag ska bedöma var kamrat Putin har hämtat sina influenser, så vill jag påstå att dessa kommer från diktaturen i Kina. Det är nästan så att man kan tro att Putin läser Cornucopia. Kina har skapat ett blandsystem av kapitalism och kommunism i kombination med en partianknuten kleptokrati av stora mått. Kort och gott ett system som passar kamrat Putin alldeles utmärkt, eftersom han känner igen många kommunistiska fenomen i Kina och kan associera till dessa. Därmed kan vi räkna ut att den ryska markanden kommer inte i praktiken att vara öppen. Vi kommer också att se brott mot de mänskliga rättigheterna i ännu större omfattning än idag. Och kriget i Ukraina kommer att fortsätta.

Ryssland och Ukraina är länder som påverkar oss i Europa och Sverige högst påtagligt. Men som sagt, det är mer viktigt att käbbla om vem som ska ta ansvar för regeringens budget, än om de stora frågorna.

Nämligen, hur får man rysk politik att ta en mer positiv riktning?

Fast det är klart, de som tillhör dagens politiska adel har ju inte gjort sig kända för att vara tänkare av stora mått. Det kräver ju faktiskt något annat än triangulering av tidningarnas kultursidor.

Jag är inte rädd för ryssar i gemen. Men jag är rädd att den ryska politiska ledningen har vandrat in i en historisk åtevändsgränd som kommer att medföra onödigt lidande för det ryska folket och även omvärlden.

Budgeten och svarte Petter.

Så kommer Sverigedemokraterna att fälla regeringens budget.

I media och på sociala media börjar redan ett blaming game, som säkerligen kommer att fortsätta ett bra tag till. Stora tänkare, som Annie Lööf förutsatte att SD skulle enbart rösta på sitt eget förslag. Vilket kanske säger något om nuvarande Alliansdrottningen Lööfs strategiska tankekapacitet.

Nu får väl Statsmannen förklara hur det förhåller sig.

Regeringsbildaren, Stefan Löfvén, ansvarar för att skapa en regering som är regeringsduglig. Det innebär att regeringsbildaren ansvarar för att förankra sin politik. INGEN annan. Nu gnäller Löfvén om att SD bryter mot praxis. Vilket Löfvéns parti faktiskt började med, genom att plocka ut enskilda poster ur Alliansens budget i strid med gällande praxis. Som man bäddar, får man ligga, med andra ord. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men det har tydligen Socialdemokraterna glömt.

Den utsträckta handen mot Alliansen har inte tagits emot av vare sig Lööf eller Björklund. Vilket är helt självklart. För Centerpartiets och Folkpartiets ledning har förstått att det skulle spräcka Alliansen. Är det något som Reinfeldt har gjort som är bra i svensk politik, så är det att han förstod vikten av sammanhållning inom borgerligheten, för att ha möjlighet att ta makten. Det fungerade 2006 och 2010, vilket är bevisat nog. Däremot så kannibaliserades de mindre Allianspartierna, vilket i längden medförde att Alliansen försvagades. Om något Alliansparti stöder Löfvén, så är Alliansen slut. En strategisk seger för Socialdemokraterna, men alldeles för uppenbar, för att de små Allianspartierna ska gå på den finten.

Nu finns det en enda utsträckt hand som skulle fungera. Och det är att sex partier tar "ansvar" för den uppkomna situationen. Det innebär i praktiken en koalitionsregering mellan S, M, C, FP, MP och KD. Det skulle leda till en socialliberal politik som en stor del av mittfåran bland den svenska väljarkåren kan acceptera fram till valet 2018. Men frågan är, är det en bra konstellation. Taktiskt, ja, det skulle fungera. Men inte strategiskt. För vad händer i praktiken. Jo, den ansvarstagande koalitionen skulle göra Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna till marginaliserade partier o Riksdagen. Däremot är de inte nödvändigtvis marginaliserade bland väljarna 2018.

Så vad händer om det blir en "sexklöver"? I praktiken oskadliggörs en del av miljöfascisternas oproportionerliga påverkan på svensk politik. Vi kommer att få en högersocialliberal politik, som i princip kanske 70% av väljarkåren ställer upp på. Sexklövern är Löfvéns enda chans att sträcka ut en hand till Alliansen. Allt annat blir självmord för Alliansens småpartier.

Men varför är det inte bra 2018? Jo, fortfarande kvarstår Migrationsverkets prognos, vilket innebär i praktiken öppna hjärtan. Den frågan som sexklövern måste ställa sig är, klarar man verkligen av att ta emot och hantera friktionerna med ett nytt Göteborg inom mandatperioden vad gäller volymen på asylsökande. För att inte nämna de så kallade EU-migranterna. Min gissning är att friktionerna kommer att öka till en nivå som är ohanterliga inom mandatperioden. Johan Westerholm är en mycket intelligent socialdemokratisk tänkare som har skrivit om volymproblemet.För i ett ändligt Sverige, med ändliga resurser, så måste man kunna hantera detta.

Svagheten med sexklövern är just att man kommer inte att klara de politiska "ansvarstagandet" i praktiken, vilket kommer att observeras av valmanskåren. För det är väl ingen vettig väljare som tror att vi bygger ett nytt Göteborg från tomma intet på fyra år? Eller att nuvarande infrastruktur kan svälja så många nybyggare/nysvenskar?

Resultatet blir att en sexklöver kommer att förlora i två riktningar i valet 2018. Nämligen de som vill öppna sina hjärtan ännu mer. Dvs. vänstersocialdemokrater kommer att rösta på Vänsterpartiet. Som än en gång blir ett 10%-igt parti. Och de som upplever friktionerna och resursbristerna i sin vardag. De kommer att rösta på Sverigedemokraterna, som blir minst ett 20%-igt parti. Plus att en så stor invandring kommer att medföra massarbetslöshet. Vilket antingen urholkar välfärdssystemen, eller ökar på skattebördan till en orimlig nivå.

I ett nyval finns det ett antal strategiska möjligheter och risker för Löfvén. De möjligheter som han har i praktiken är att Centerpartiet åker ut ur Riksdagen tillsammans med Kristdemokraterna. Visst har Centerpartiet bra opinionssiffror just nu, men det är sannolikt ett resultat av otydligt ledarskap inom Alliansen. Vilket kommer att förändras fort, när Anna Kinberg Batra blir partiledare för de nya Moderaterna. Så med lite tur kommer ett nyval att medföra att det finns två borgerliga partier kvar i Riksdagen, nämligen nya Moderaterna och Folkpartiet. Vilket är fullt hanterbart för Socialdemokraterna.

De risker som Löfvén möter är att F! kommer in i Riksdagen. Dock så kannibaliseras Miljöpartiet och Vänsterpartiet i dessa fall. Dvs. han får sannolikt flera partier att hantera i sin ringhörna, men dessa är var för sig svagare än bara MP eller V. Vilket i praktiken leder till större inflytande för Socialdemokraterna.

Om vi extrapolerar till valet 2022, så kommer vi fram till att sannolikt så kommer en till volymen mycket stor invandring att medföra att i princip så är alla former av välfärdssystem, som bygger på offentlig finansiering att vara kaputt. Ett låglöne- och svartarbetarproletariat kommer att utnyttjas av mindre nogräknade arbetsgivare. Skattemoralen kommer att vara mycket låg.

OM Löfvén skulle lyssna på Statsmannen, så kan jag bara rekommendera en sak. Nämligen att Löfvén borde lyssna på det fackförbund där han har sina rötter. För LO lever på fabriksgolvet där många svenskar jobbar. Och det är bara att inse, att fler kommer att arbeta på fabriksgolv i Sverige än de som sitter på ett kontor och kommer på nästa Minecraft. Alltså måste man skydda svenska arbetare från det som betraktas som "osund" konkurrens.

Hantera volymfrågan på ett pragmatiskt sätt. Säg att man inför ett tak på 20.000 KVOTFLYKTINGAR för Sverige. Då minskar man volymen till 20% av Migrationsverkets prognos. Det är fullständigt hanterbart och försvarbart. Kräv dessutom att de så kallade EU-migranterna ska tas om hand av sina egna länder inom EU. En EU-stat som är bidragsmottagare inom EU, som till exempel Rumänien borde förstå att man måste omhänderta sina egna medborgare för att få EU-bidrag. Hur svårt kan det vara?

Dessutom så borde man kunna jämka ihop en lägsta acceptabel avtalsstandard inom EU, som tar bort avarterna inom den inre marknaden. Vilket bland annat belyses väl av den oro som transportbranschen uttrycker för den osunda konkurrensen från andra EU-länders åkare.

Strategiskt är jag inte överraskad alls. Sverigedemokraternas val är mycket logiskt. Antingen belönas de av sina väljare och potentiella väljare i ett nyval i vår. Eller så ser de systemkraschen inträffa under mandatperioden inom välfärds- och sociala skyddsnät och tar röster 2018 eller 2022.

Eller så väljer några partier inom det som SD kallar för sjuklövern att nyktra till och inse att det finns fundamentala problem i det svenska systemet. Mest troligt är att de som nyktrar till är Socialdemokraterna, under tryck från LO. Och möjligen FP och KD, baserat på låga stödsiffror. FP har ju fiskat förr i grumliga vatten. Och KD kan ta gammelmoderater som inte vill rösta på SD. Centerparitet är tyvärr alldeles för insnöade i Stureplanscenterns problemformuleringar. Och de nya Moderaternas nya ledare Anna Kinberg Batra är alldeles för mycket fast i Fredrik Reinfeldts världsbild. Vänsterpartiet, F! och Miljöpartiet kommer att fortsätta drömma på Södermalm, så länge som de inte drabbas av verkligheten i sin icke-rasifierade övre medelklassbubbla.

Det här var Statsmannens brutala analys. Det enda som Statsmannen är helt säker på är att den svenska väljaren kommer att få det sämre 2015-2018. Och kanske ännu sämre 2018-2022, om man likt kaptenen på Titanic anser att isbergen inte är ett hot, trots att de är precis framför stäven.

Svarte Petter, det är du som skattebetalare och medborgare......