Så kommer Sverigedemokraterna att fälla regeringens budget.
I media och på sociala media börjar redan ett blaming game, som säkerligen kommer att fortsätta ett bra tag till. Stora tänkare, som Annie Lööf förutsatte att SD skulle enbart rösta på sitt eget förslag. Vilket kanske säger något om nuvarande Alliansdrottningen Lööfs strategiska tankekapacitet.
Nu får väl Statsmannen förklara hur det förhåller sig.
Regeringsbildaren, Stefan Löfvén, ansvarar för att skapa en regering som är regeringsduglig. Det innebär att regeringsbildaren ansvarar för att förankra sin politik. INGEN annan. Nu gnäller Löfvén om att SD bryter mot praxis. Vilket Löfvéns parti faktiskt började med, genom att plocka ut enskilda poster ur Alliansens budget i strid med gällande praxis. Som man bäddar, får man ligga, med andra ord. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men det har tydligen Socialdemokraterna glömt.
Den utsträckta handen mot Alliansen har inte tagits emot av vare sig Lööf eller Björklund. Vilket är helt självklart. För Centerpartiets och Folkpartiets ledning har förstått att det skulle spräcka Alliansen. Är det något som Reinfeldt har gjort som är bra i svensk politik, så är det att han förstod vikten av sammanhållning inom borgerligheten, för att ha möjlighet att ta makten. Det fungerade 2006 och 2010, vilket är bevisat nog. Däremot så kannibaliserades de mindre Allianspartierna, vilket i längden medförde att Alliansen försvagades. Om något Alliansparti stöder Löfvén, så är Alliansen slut. En strategisk seger för Socialdemokraterna, men alldeles för uppenbar, för att de små Allianspartierna ska gå på den finten.
Nu finns det en enda utsträckt hand som skulle fungera. Och det är att sex partier tar "ansvar" för den uppkomna situationen. Det innebär i praktiken en koalitionsregering mellan S, M, C, FP, MP och KD. Det skulle leda till en socialliberal politik som en stor del av mittfåran bland den svenska väljarkåren kan acceptera fram till valet 2018. Men frågan är, är det en bra konstellation. Taktiskt, ja, det skulle fungera. Men inte strategiskt. För vad händer i praktiken. Jo, den ansvarstagande koalitionen skulle göra Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna till marginaliserade partier o Riksdagen. Däremot är de inte nödvändigtvis marginaliserade bland väljarna 2018.
Så vad händer om det blir en "sexklöver"? I praktiken oskadliggörs en del av miljöfascisternas oproportionerliga påverkan på svensk politik. Vi kommer att få en högersocialliberal politik, som i princip kanske 70% av väljarkåren ställer upp på. Sexklövern är Löfvéns enda chans att sträcka ut en hand till Alliansen. Allt annat blir självmord för Alliansens småpartier.
Men varför är det inte bra 2018? Jo, fortfarande kvarstår Migrationsverkets prognos, vilket innebär i praktiken öppna hjärtan. Den frågan som sexklövern måste ställa sig är, klarar man verkligen av att ta emot och hantera friktionerna med ett nytt Göteborg inom mandatperioden vad gäller volymen på asylsökande. För att inte nämna de så kallade EU-migranterna. Min gissning är att friktionerna kommer att öka till en nivå som är ohanterliga inom mandatperioden. Johan Westerholm är en mycket intelligent socialdemokratisk tänkare som har skrivit om volymproblemet.För i ett ändligt Sverige, med ändliga resurser, så måste man kunna hantera detta.
Svagheten med sexklövern är just att man kommer inte att klara de politiska "ansvarstagandet" i praktiken, vilket kommer att observeras av valmanskåren. För det är väl ingen vettig väljare som tror att vi bygger ett nytt Göteborg från tomma intet på fyra år? Eller att nuvarande infrastruktur kan svälja så många nybyggare/nysvenskar?
Resultatet blir att en sexklöver kommer att förlora i två riktningar i valet 2018. Nämligen de som vill öppna sina hjärtan ännu mer. Dvs. vänstersocialdemokrater kommer att rösta på Vänsterpartiet. Som än en gång blir ett 10%-igt parti. Och de som upplever friktionerna och resursbristerna i sin vardag. De kommer att rösta på Sverigedemokraterna, som blir minst ett 20%-igt parti. Plus att en så stor invandring kommer att medföra massarbetslöshet. Vilket antingen urholkar välfärdssystemen, eller ökar på skattebördan till en orimlig nivå.
I ett nyval finns det ett antal strategiska möjligheter och risker för Löfvén. De möjligheter som han har i praktiken är att Centerpartiet åker ut ur Riksdagen tillsammans med Kristdemokraterna. Visst har Centerpartiet bra opinionssiffror just nu, men det är sannolikt ett resultat av otydligt ledarskap inom Alliansen. Vilket kommer att förändras fort, när Anna Kinberg Batra blir partiledare för de nya Moderaterna. Så med lite tur kommer ett nyval att medföra att det finns två borgerliga partier kvar i Riksdagen, nämligen nya Moderaterna och Folkpartiet. Vilket är fullt hanterbart för Socialdemokraterna.
De risker som Löfvén möter är att F! kommer in i Riksdagen. Dock så kannibaliseras Miljöpartiet och Vänsterpartiet i dessa fall. Dvs. han får sannolikt flera partier att hantera i sin ringhörna, men dessa är var för sig svagare än bara MP eller V. Vilket i praktiken leder till större inflytande för Socialdemokraterna.
Om vi extrapolerar till valet 2022, så kommer vi fram till att sannolikt så kommer en till volymen mycket stor invandring att medföra att i princip så är alla former av välfärdssystem, som bygger på offentlig finansiering att vara kaputt. Ett låglöne- och svartarbetarproletariat kommer att utnyttjas av mindre nogräknade arbetsgivare. Skattemoralen kommer att vara mycket låg.
OM Löfvén skulle lyssna på Statsmannen, så kan jag bara rekommendera en sak. Nämligen att Löfvén borde lyssna på det fackförbund där han har sina rötter. För LO lever på fabriksgolvet där många svenskar jobbar. Och det är bara att inse, att fler kommer att arbeta på fabriksgolv i Sverige än de som sitter på ett kontor och kommer på nästa Minecraft. Alltså måste man skydda svenska arbetare från det som betraktas som "osund" konkurrens.
Hantera volymfrågan på ett pragmatiskt sätt. Säg att man inför ett tak på 20.000 KVOTFLYKTINGAR för Sverige. Då minskar man volymen till 20% av Migrationsverkets prognos. Det är fullständigt hanterbart och försvarbart. Kräv dessutom att de så kallade EU-migranterna ska tas om hand av sina egna länder inom EU. En EU-stat som är bidragsmottagare inom EU, som till exempel Rumänien borde förstå att man måste omhänderta sina egna medborgare för att få EU-bidrag. Hur svårt kan det vara?
Dessutom så borde man kunna jämka ihop en lägsta acceptabel avtalsstandard inom EU, som tar bort avarterna inom den inre marknaden. Vilket bland annat belyses väl av den oro som transportbranschen uttrycker för den osunda konkurrensen från andra EU-länders åkare.
Strategiskt är jag inte överraskad alls. Sverigedemokraternas val är mycket logiskt. Antingen belönas de av sina väljare och potentiella väljare i ett nyval i vår. Eller så ser de systemkraschen inträffa under mandatperioden inom välfärds- och sociala skyddsnät och tar röster 2018 eller 2022.
Eller så väljer några partier inom det som SD kallar för sjuklövern att nyktra till och inse att det finns fundamentala problem i det svenska systemet. Mest troligt är att de som nyktrar till är Socialdemokraterna, under tryck från LO. Och möjligen FP och KD, baserat på låga stödsiffror. FP har ju fiskat förr i grumliga vatten. Och KD kan ta gammelmoderater som inte vill rösta på SD. Centerparitet är tyvärr alldeles för insnöade i Stureplanscenterns problemformuleringar. Och de nya Moderaternas nya ledare Anna Kinberg Batra är alldeles för mycket fast i Fredrik Reinfeldts världsbild. Vänsterpartiet, F! och Miljöpartiet kommer att fortsätta drömma på Södermalm, så länge som de inte drabbas av verkligheten i sin icke-rasifierade övre medelklassbubbla.
Det här var Statsmannens brutala analys. Det enda som Statsmannen är helt säker på är att den svenska väljaren kommer att få det sämre 2015-2018. Och kanske ännu sämre 2018-2022, om man likt kaptenen på Titanic anser att isbergen inte är ett hot, trots att de är precis framför stäven.
Svarte Petter, det är du som skattebetalare och medborgare......
I media och på sociala media börjar redan ett blaming game, som säkerligen kommer att fortsätta ett bra tag till. Stora tänkare, som Annie Lööf förutsatte att SD skulle enbart rösta på sitt eget förslag. Vilket kanske säger något om nuvarande Alliansdrottningen Lööfs strategiska tankekapacitet.
Nu får väl Statsmannen förklara hur det förhåller sig.
Regeringsbildaren, Stefan Löfvén, ansvarar för att skapa en regering som är regeringsduglig. Det innebär att regeringsbildaren ansvarar för att förankra sin politik. INGEN annan. Nu gnäller Löfvén om att SD bryter mot praxis. Vilket Löfvéns parti faktiskt började med, genom att plocka ut enskilda poster ur Alliansens budget i strid med gällande praxis. Som man bäddar, får man ligga, med andra ord. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men det har tydligen Socialdemokraterna glömt.
Den utsträckta handen mot Alliansen har inte tagits emot av vare sig Lööf eller Björklund. Vilket är helt självklart. För Centerpartiets och Folkpartiets ledning har förstått att det skulle spräcka Alliansen. Är det något som Reinfeldt har gjort som är bra i svensk politik, så är det att han förstod vikten av sammanhållning inom borgerligheten, för att ha möjlighet att ta makten. Det fungerade 2006 och 2010, vilket är bevisat nog. Däremot så kannibaliserades de mindre Allianspartierna, vilket i längden medförde att Alliansen försvagades. Om något Alliansparti stöder Löfvén, så är Alliansen slut. En strategisk seger för Socialdemokraterna, men alldeles för uppenbar, för att de små Allianspartierna ska gå på den finten.
Nu finns det en enda utsträckt hand som skulle fungera. Och det är att sex partier tar "ansvar" för den uppkomna situationen. Det innebär i praktiken en koalitionsregering mellan S, M, C, FP, MP och KD. Det skulle leda till en socialliberal politik som en stor del av mittfåran bland den svenska väljarkåren kan acceptera fram till valet 2018. Men frågan är, är det en bra konstellation. Taktiskt, ja, det skulle fungera. Men inte strategiskt. För vad händer i praktiken. Jo, den ansvarstagande koalitionen skulle göra Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna till marginaliserade partier o Riksdagen. Däremot är de inte nödvändigtvis marginaliserade bland väljarna 2018.
Så vad händer om det blir en "sexklöver"? I praktiken oskadliggörs en del av miljöfascisternas oproportionerliga påverkan på svensk politik. Vi kommer att få en högersocialliberal politik, som i princip kanske 70% av väljarkåren ställer upp på. Sexklövern är Löfvéns enda chans att sträcka ut en hand till Alliansen. Allt annat blir självmord för Alliansens småpartier.
Men varför är det inte bra 2018? Jo, fortfarande kvarstår Migrationsverkets prognos, vilket innebär i praktiken öppna hjärtan. Den frågan som sexklövern måste ställa sig är, klarar man verkligen av att ta emot och hantera friktionerna med ett nytt Göteborg inom mandatperioden vad gäller volymen på asylsökande. För att inte nämna de så kallade EU-migranterna. Min gissning är att friktionerna kommer att öka till en nivå som är ohanterliga inom mandatperioden. Johan Westerholm är en mycket intelligent socialdemokratisk tänkare som har skrivit om volymproblemet.För i ett ändligt Sverige, med ändliga resurser, så måste man kunna hantera detta.
Svagheten med sexklövern är just att man kommer inte att klara de politiska "ansvarstagandet" i praktiken, vilket kommer att observeras av valmanskåren. För det är väl ingen vettig väljare som tror att vi bygger ett nytt Göteborg från tomma intet på fyra år? Eller att nuvarande infrastruktur kan svälja så många nybyggare/nysvenskar?
Resultatet blir att en sexklöver kommer att förlora i två riktningar i valet 2018. Nämligen de som vill öppna sina hjärtan ännu mer. Dvs. vänstersocialdemokrater kommer att rösta på Vänsterpartiet. Som än en gång blir ett 10%-igt parti. Och de som upplever friktionerna och resursbristerna i sin vardag. De kommer att rösta på Sverigedemokraterna, som blir minst ett 20%-igt parti. Plus att en så stor invandring kommer att medföra massarbetslöshet. Vilket antingen urholkar välfärdssystemen, eller ökar på skattebördan till en orimlig nivå.
I ett nyval finns det ett antal strategiska möjligheter och risker för Löfvén. De möjligheter som han har i praktiken är att Centerpartiet åker ut ur Riksdagen tillsammans med Kristdemokraterna. Visst har Centerpartiet bra opinionssiffror just nu, men det är sannolikt ett resultat av otydligt ledarskap inom Alliansen. Vilket kommer att förändras fort, när Anna Kinberg Batra blir partiledare för de nya Moderaterna. Så med lite tur kommer ett nyval att medföra att det finns två borgerliga partier kvar i Riksdagen, nämligen nya Moderaterna och Folkpartiet. Vilket är fullt hanterbart för Socialdemokraterna.
De risker som Löfvén möter är att F! kommer in i Riksdagen. Dock så kannibaliseras Miljöpartiet och Vänsterpartiet i dessa fall. Dvs. han får sannolikt flera partier att hantera i sin ringhörna, men dessa är var för sig svagare än bara MP eller V. Vilket i praktiken leder till större inflytande för Socialdemokraterna.
Om vi extrapolerar till valet 2022, så kommer vi fram till att sannolikt så kommer en till volymen mycket stor invandring att medföra att i princip så är alla former av välfärdssystem, som bygger på offentlig finansiering att vara kaputt. Ett låglöne- och svartarbetarproletariat kommer att utnyttjas av mindre nogräknade arbetsgivare. Skattemoralen kommer att vara mycket låg.
OM Löfvén skulle lyssna på Statsmannen, så kan jag bara rekommendera en sak. Nämligen att Löfvén borde lyssna på det fackförbund där han har sina rötter. För LO lever på fabriksgolvet där många svenskar jobbar. Och det är bara att inse, att fler kommer att arbeta på fabriksgolv i Sverige än de som sitter på ett kontor och kommer på nästa Minecraft. Alltså måste man skydda svenska arbetare från det som betraktas som "osund" konkurrens.
Hantera volymfrågan på ett pragmatiskt sätt. Säg att man inför ett tak på 20.000 KVOTFLYKTINGAR för Sverige. Då minskar man volymen till 20% av Migrationsverkets prognos. Det är fullständigt hanterbart och försvarbart. Kräv dessutom att de så kallade EU-migranterna ska tas om hand av sina egna länder inom EU. En EU-stat som är bidragsmottagare inom EU, som till exempel Rumänien borde förstå att man måste omhänderta sina egna medborgare för att få EU-bidrag. Hur svårt kan det vara?
Dessutom så borde man kunna jämka ihop en lägsta acceptabel avtalsstandard inom EU, som tar bort avarterna inom den inre marknaden. Vilket bland annat belyses väl av den oro som transportbranschen uttrycker för den osunda konkurrensen från andra EU-länders åkare.
Strategiskt är jag inte överraskad alls. Sverigedemokraternas val är mycket logiskt. Antingen belönas de av sina väljare och potentiella väljare i ett nyval i vår. Eller så ser de systemkraschen inträffa under mandatperioden inom välfärds- och sociala skyddsnät och tar röster 2018 eller 2022.
Eller så väljer några partier inom det som SD kallar för sjuklövern att nyktra till och inse att det finns fundamentala problem i det svenska systemet. Mest troligt är att de som nyktrar till är Socialdemokraterna, under tryck från LO. Och möjligen FP och KD, baserat på låga stödsiffror. FP har ju fiskat förr i grumliga vatten. Och KD kan ta gammelmoderater som inte vill rösta på SD. Centerparitet är tyvärr alldeles för insnöade i Stureplanscenterns problemformuleringar. Och de nya Moderaternas nya ledare Anna Kinberg Batra är alldeles för mycket fast i Fredrik Reinfeldts världsbild. Vänsterpartiet, F! och Miljöpartiet kommer att fortsätta drömma på Södermalm, så länge som de inte drabbas av verkligheten i sin icke-rasifierade övre medelklassbubbla.
Det här var Statsmannens brutala analys. Det enda som Statsmannen är helt säker på är att den svenska väljaren kommer att få det sämre 2015-2018. Och kanske ännu sämre 2018-2022, om man likt kaptenen på Titanic anser att isbergen inte är ett hot, trots att de är precis framför stäven.
Svarte Petter, det är du som skattebetalare och medborgare......
Lösningen är att bilda en Alliansregering med SD:s passiva stöd. Det fungerade 2010 och det kommer att fungera nu. Att SD röstar för Alliansens budget är en bra början för att få det att fungera: http://iblandekonomi.wordpress.com/2014/12/02/sd-ar-agda/
SvaraRaderaNej, SD hade då 5% och var nykomlingar med av vad som sagts tidigare, en borgerlig bias. Landsfadern hade ju talat om minskad invandring, det hade inte Mona och hennes gäng som skulle behöva aktivt stöd. SD var tämligen maktlösa. Idag kan inte SD rösta borgerligt fast de säkert vill. Se på Dansk Folkeparti.
Radera