Bloggrannen Johan Westerholm skriver mycket bra idag om de undanträngningseffekter som den ökade invandringen har medfört. Dock så vill jag belysa två ytterligare faktorer som gör situationen ännu mer katastrofal.
Den första är den tvingande lagen från om med 1:a mars, där kommuner kommer att bli tvungna att ta emot flyktingar. Effekten av den är nog inte klar ännu, men den kommer säkert att ha börjat verka till valåret 2018. Ni har säkerligen sett tidningsrubriker om till exempel byggande av flyktingboenden i Stockholms kommun.
Den andra faktorn som jag vill belysa som mycket viktig är det kommunala utjämningssystemet, som principiellt omfördelar pengar från rika kommuner till fattigare, så att man ska kunna ha snarlik kommunal service, oavsett var man bor. Det står var och en fritt att titta i SCB:s statistik om vilka kommuner som betalar in till systemet och vilka som får ut pengar från systemet.
Som man kan se från statistiken, så betalar Stockholms kommun in 2.947 842 776 kronor in i systemet. Eller på ren svenska, nästan 3 miljarder av stockholmarnas skattepengar betalas ut i en annan kommun. Om vi sen tar exemplet med en kommun som "tar ansvar" enligt egen utsago, dvs. Malmö kommun, så ser vi att Malmö får 4.594 442 397 kronor från andra kommuner i Sverige. Eller närmare 4,6 miljarder ges till Malmö av de kommuner som betalar in i systemet. Det betyder i praktiken att det som Stockholm betalar in i systemet utbetalas i Malmö till fullo. Plus ytterligare 1,6 MILJARDER från andra kommuner i landet.
Så frågan är vad händer med det kommunala utjämningssystemet när kommuner som Stockholm också "börjar ta ansvar" enligt Malmös modell? Jo, man kommer att upptäcka att alla kommuner börjar gå ekonomiskt minus och då finns det inga givare in i det kommunala utjämningssystemet.
Så jag förutser att nästa steg blir att kommunerna kommer senast 2020 att få göra en statsreglerad trollkonst till, nämligen enhetlig kommunal beskattning. Och jag lovar, det blir inte en Stockholmsskatt på 29,98% utan snarare en kommunalskatt på Munkedals nivå med 35,11%.
Jag undrar hur många i Stockholms kommun som har bolån har räknat med en kommunalskatt på 35%. Troligen ingen. Om vi dessutom räknar med den svarta svanen att räntorna går upp i en någorlunda normal nivå på kanske 3%, så kan ni se att då kommer katastrofen med folk som inte har råd att bo. Kanske till och med kombinerat med ett avskaffande av ränteavdragen efter valet 2018.
Den svarta svanen är vare sig en svan eller svart. Den är brun och en gökunge i form av ett system som inte klarar av att vare sig assimilera, inkludera, integrera eller interagera med ett icke-etniskt svenskt prekariat som kommer att undantränga mer än bara viss social service i kommunerna.
Vi kommer att se ett avskaffande av kommunernas självbestämmande och slutligen införandet av en statlig enhetlig reglering på lokal nivå.
Kort och gott, DDR-Sverige. Och sannolikt lika eländigt som vilket kommunistland som helst. Vist är det intressant att systemet blir kommunistiskt när kommunerna inte har något att säga till om?
Vad tror ni om denna dystopi? Eller är det någon som hoppas på ett magiskt uppvaknande av den internationella ekonomin?
Den första är den tvingande lagen från om med 1:a mars, där kommuner kommer att bli tvungna att ta emot flyktingar. Effekten av den är nog inte klar ännu, men den kommer säkert att ha börjat verka till valåret 2018. Ni har säkerligen sett tidningsrubriker om till exempel byggande av flyktingboenden i Stockholms kommun.
Den andra faktorn som jag vill belysa som mycket viktig är det kommunala utjämningssystemet, som principiellt omfördelar pengar från rika kommuner till fattigare, så att man ska kunna ha snarlik kommunal service, oavsett var man bor. Det står var och en fritt att titta i SCB:s statistik om vilka kommuner som betalar in till systemet och vilka som får ut pengar från systemet.
Som man kan se från statistiken, så betalar Stockholms kommun in 2.947 842 776 kronor in i systemet. Eller på ren svenska, nästan 3 miljarder av stockholmarnas skattepengar betalas ut i en annan kommun. Om vi sen tar exemplet med en kommun som "tar ansvar" enligt egen utsago, dvs. Malmö kommun, så ser vi att Malmö får 4.594 442 397 kronor från andra kommuner i Sverige. Eller närmare 4,6 miljarder ges till Malmö av de kommuner som betalar in i systemet. Det betyder i praktiken att det som Stockholm betalar in i systemet utbetalas i Malmö till fullo. Plus ytterligare 1,6 MILJARDER från andra kommuner i landet.
Så frågan är vad händer med det kommunala utjämningssystemet när kommuner som Stockholm också "börjar ta ansvar" enligt Malmös modell? Jo, man kommer att upptäcka att alla kommuner börjar gå ekonomiskt minus och då finns det inga givare in i det kommunala utjämningssystemet.
Så jag förutser att nästa steg blir att kommunerna kommer senast 2020 att få göra en statsreglerad trollkonst till, nämligen enhetlig kommunal beskattning. Och jag lovar, det blir inte en Stockholmsskatt på 29,98% utan snarare en kommunalskatt på Munkedals nivå med 35,11%.
Jag undrar hur många i Stockholms kommun som har bolån har räknat med en kommunalskatt på 35%. Troligen ingen. Om vi dessutom räknar med den svarta svanen att räntorna går upp i en någorlunda normal nivå på kanske 3%, så kan ni se att då kommer katastrofen med folk som inte har råd att bo. Kanske till och med kombinerat med ett avskaffande av ränteavdragen efter valet 2018.
Den svarta svanen är vare sig en svan eller svart. Den är brun och en gökunge i form av ett system som inte klarar av att vare sig assimilera, inkludera, integrera eller interagera med ett icke-etniskt svenskt prekariat som kommer att undantränga mer än bara viss social service i kommunerna.
Vi kommer att se ett avskaffande av kommunernas självbestämmande och slutligen införandet av en statlig enhetlig reglering på lokal nivå.
Kort och gott, DDR-Sverige. Och sannolikt lika eländigt som vilket kommunistland som helst. Vist är det intressant att systemet blir kommunistiskt när kommunerna inte har något att säga till om?
Vad tror ni om denna dystopi? Eller är det någon som hoppas på ett magiskt uppvaknande av den internationella ekonomin?