kommer inte i år heller.
Det har börjat glunkas om att det tredje världskriget skulle kunna börja i Syrien. Turkiet har ju sina intressen när det gäller turkmener och kurder i norra Syrien. Saudiarabien ogillar al-Assad och hans regering i en sådan omfattning att de hotar med att gå in i landet. Kanske till och med med turkisk hjälp.
Så kan det blir ett världskrig då?
Mitt svar är nej, det kan det inte. Jag ska förklara varför.
För det första, en saudisk och/eller turkisk invasion av Syrien skulle enligt folkrätten vara olaglig. Det har ju satts upp lite goda ansatser inom området responsibility to protect, som skulle kunna användas av Saudiarabien och Turkiet för att invadera. Dock så är läget i Syrien ganska klart vad gäller det juridiska, nämligen att al-Assad är faktiskt rent lagligt och folkrättsligt statschef i Syrien. Att Saudiarabien och Turkiet skulle kalla den syriska regeringen för odemokratisk eller illegitim är bara skrattretande, med tanke på dessa två länders demokratiska friheter.
Dessutom är inbördeskrigets parter mot al-Assad allt annat än goda demokrater. De är snarare islamister i större eller mindre omfattning. En sak är säker, de är helt klart oavsett namn, inriktade på ett land styrt av sharia, vilket skulle vara olyckligt för alla icke renläriga muslimer och självklart också andra folk som inte är muslimer.
Så folkrättsligt saknar sannolikt en saudisk och/eller turkisk invasion stöd i internationell rätt. Däremot så finns det inget folkrättsligt som hindrar Ryssland att stötta al-Assads regering. Det är helt riktigt att Putin inte är en anhängare av vare sig demokrati eller det syriska folkets frihet, men trots allt så finns det inget som förbjuder Ryssland att stötta en allierad militärt.
Så det som händer är att i värsta fall så kommer Saudiarabien och Turkiet att starta ett krig som ställer dessa två länder mot Syriens lagliga regering och Ryssland. Eftersom Turkiet i så fall begår en krigshandling som sannolikt INTE får stöd i FN:s säkerhetsråd, så är de ute på tunn is. Det är inte heller sannolikt att Turkiet kan hänvisa till NATO stadgans artikel 5, då de skulle bedriva ett folkrättsligt olagligt krig. Det är tänkbart att Rysslands begränsning i ett krig mellan Syrien och Saudiarabien/Turkiet kommer att vara just att endast verka i Syrien när det gäller Turkiet. När det gäller Saudiarabien, så kan det vara så att Ryssland har större handlingsfrihet på grund av att Saudiarabien inte är med i NATO. Hur stora friheter som Ryssland tar sig kommer nog att avgöras av informella kontakter mellan USA och Ryssland.
Det är helt klart att varken Ryssland eller USA är intresserade av ett tredje världskrig över Syrien eller för den delen Turkiet/Saudiarabien. Turkiet har tyvärr börjat vända från en sekulär och demokratisk samhällsutveckling mot en mer totalitär och religiös dito. Det kan till och med vara så att USA har insett att mycket av det elände som skapas av al-Quaida, Daesh med flera är finansierat av saudierna och kanske kan tillåta Ryssland att ge saudierna en näsbränna. Begränsad sådan, men ändå.
Det finns inga tvivel om att i en konflikt mellan Saudiarabien och Ryssland, så är det mer en fråga om vilka val Ryssland gör än vad saudierna vill uppnå med sin krigföring som kommer att ange hur det slutar.
Min bedömning är att Turkiet får många informella och formella varningar från NATO-kollegorna om var gränsen går för att stötta Turkiet i Syrienkonflikten. Vad gäller Saudiarabien, så är frågan om deras militära hot är realistiskt. För att komma till Syrien måste saudierna antingen genomföra en marktransport genom Irak eller Jordanien. Med tanke på att Iraks regering är shiadominerad så är inte det sannolikt. Och att en saudisk armé som skulle marschera upp genom Jordanien skulle nog göra Israel såpass nervöst att det är inte otänkbart att israelerna laddar med ett och annat kärnvapen i beredskapssyfte.
Så det enda praktiska för Saudiarabien är att transportera sin armé på något sätt till Turkiet och gå genom gränsen på Syriens norra sida. Där blir problemet antagligen att en eventuell invasion från norr kommer att tränga undan Daesh till Irak, vilket skulle skapa problem för USA, då den irakiska regeringen i praktiken är beroende av stöd från USA:s militär. Saudiernas uppmarsch skulle också sannolikt ta så lång tid att genomföra att Ryssland kan möta varje upptänkligt saudiskt militärt hot mot al-Assads regering.
Just nu tjänar Ryssland på konflikten genom att de visar lojalitet mot en allierad som av flera skäl befinner sig i svårigheter. Det kommer i framtiden att skapa större förtroende för Ryssland som allierad. Samtidigt så medför flyktingarna (både krigs- och ekonomiska) att EU får ett allt svårare problem på halsen, då volymerna ställer till med problem i EU. Även NATO besväras av Turkiets position i konflikten, som kan leda till framtida handlingsförlamning för NATO:s ledningsstrukturer och även framtida trovärdighet.
Så vad är Rysslands grand strategy egentligen?
Jo, med ett förutsägbart agerande så blir man en "pålitlig" partner. Särskilt regeringar med ska vi säga lite demokratiskt underskott, så är Ryssland en attraktiv allierad. Speciellt om man också har en samhällsordning som är lite mer korrupt än genomsnittet i EU. Plus att man vill göra affärer med Ryssland.
Syrien är egentligen en bisak eller distraktion. Den stora frågan blir hur utvecklingen blir i Rumänien, Bulgarien, Ungern, Serbien, Makedonien, Ukraina, Georgien, Vitryssland och alla gamla "stan"-länder från forna Sovjetunionen. Om Ryssland lyckas splittra EU:s ansträngningar för att skapa liberala demokratier i sitt närområde, så har man i princip skapat världshistoriens första globala kriminella nätverk med tillgång till betydande resurser i form av allt det som nationalstater har. För att inte nämna tillgång till kärnvapen.
Det som kommer att inträffa är sannolikt inte ett tredje världskrig, utan möjligen en ny uppdelning av världen i vi och dem. Frågan är bara vilka som ställer sig på Rysslands sida. Kina kan göra det, då de upplever högst konkret hotet från demokratin mot kommunistpartiets envälde. Sydamerika är tyvärr en bakgård som USA har misshandlat historiskt. Där är tyvärr ekonomierna fortfarande relativt instabila.
Men den avgörande faktorn blir trots allt den som behärskar den viktigaste kontinenten vad gäller resurser.
Nämligen Afrika.
Här finns det resurser i form av humankapital, konsumenter, råvaror och stora landarealer som är oexploaterade. Tyvärr så har många regeringar i Afrika också demokratiunderskott och problem med omfattande korruption. Så det är inte osannolikt att dessa länder finner allianser med Ryssland och Kina mer attraktivt än USA/EU.
Min bedömning är att förlorar USA/EU Afrika, så då kommer Rysslands intressesfär att segra över tiden, grundat på att alla konflikter i grunden handlar om resurser. Och med Afrika bakom sig, så har man mest resurser, så enkelt är det.
Tredje världskriget kommer inte i år heller. Men ur ett geopolitiskt och geostrategiskt perspektiv så blir det intressanta år i framtiden. Synd bara att man antagligen inte kommer att uppleva den dagen då de flesta länder är funktionella demokratier. Det är nog större risk att det blir fler länder som blir icke-demokratiska och allierade med Ryssland.
Men vad vet väl en sketen Statsman i dagens kvartalspolitiska debattklimat?
Taktiker har vi för många av, strateger alldeles för få.
Det har börjat glunkas om att det tredje världskriget skulle kunna börja i Syrien. Turkiet har ju sina intressen när det gäller turkmener och kurder i norra Syrien. Saudiarabien ogillar al-Assad och hans regering i en sådan omfattning att de hotar med att gå in i landet. Kanske till och med med turkisk hjälp.
Så kan det blir ett världskrig då?
Mitt svar är nej, det kan det inte. Jag ska förklara varför.
För det första, en saudisk och/eller turkisk invasion av Syrien skulle enligt folkrätten vara olaglig. Det har ju satts upp lite goda ansatser inom området responsibility to protect, som skulle kunna användas av Saudiarabien och Turkiet för att invadera. Dock så är läget i Syrien ganska klart vad gäller det juridiska, nämligen att al-Assad är faktiskt rent lagligt och folkrättsligt statschef i Syrien. Att Saudiarabien och Turkiet skulle kalla den syriska regeringen för odemokratisk eller illegitim är bara skrattretande, med tanke på dessa två länders demokratiska friheter.
Dessutom är inbördeskrigets parter mot al-Assad allt annat än goda demokrater. De är snarare islamister i större eller mindre omfattning. En sak är säker, de är helt klart oavsett namn, inriktade på ett land styrt av sharia, vilket skulle vara olyckligt för alla icke renläriga muslimer och självklart också andra folk som inte är muslimer.
Så folkrättsligt saknar sannolikt en saudisk och/eller turkisk invasion stöd i internationell rätt. Däremot så finns det inget folkrättsligt som hindrar Ryssland att stötta al-Assads regering. Det är helt riktigt att Putin inte är en anhängare av vare sig demokrati eller det syriska folkets frihet, men trots allt så finns det inget som förbjuder Ryssland att stötta en allierad militärt.
Så det som händer är att i värsta fall så kommer Saudiarabien och Turkiet att starta ett krig som ställer dessa två länder mot Syriens lagliga regering och Ryssland. Eftersom Turkiet i så fall begår en krigshandling som sannolikt INTE får stöd i FN:s säkerhetsråd, så är de ute på tunn is. Det är inte heller sannolikt att Turkiet kan hänvisa till NATO stadgans artikel 5, då de skulle bedriva ett folkrättsligt olagligt krig. Det är tänkbart att Rysslands begränsning i ett krig mellan Syrien och Saudiarabien/Turkiet kommer att vara just att endast verka i Syrien när det gäller Turkiet. När det gäller Saudiarabien, så kan det vara så att Ryssland har större handlingsfrihet på grund av att Saudiarabien inte är med i NATO. Hur stora friheter som Ryssland tar sig kommer nog att avgöras av informella kontakter mellan USA och Ryssland.
Det är helt klart att varken Ryssland eller USA är intresserade av ett tredje världskrig över Syrien eller för den delen Turkiet/Saudiarabien. Turkiet har tyvärr börjat vända från en sekulär och demokratisk samhällsutveckling mot en mer totalitär och religiös dito. Det kan till och med vara så att USA har insett att mycket av det elände som skapas av al-Quaida, Daesh med flera är finansierat av saudierna och kanske kan tillåta Ryssland att ge saudierna en näsbränna. Begränsad sådan, men ändå.
Det finns inga tvivel om att i en konflikt mellan Saudiarabien och Ryssland, så är det mer en fråga om vilka val Ryssland gör än vad saudierna vill uppnå med sin krigföring som kommer att ange hur det slutar.
Min bedömning är att Turkiet får många informella och formella varningar från NATO-kollegorna om var gränsen går för att stötta Turkiet i Syrienkonflikten. Vad gäller Saudiarabien, så är frågan om deras militära hot är realistiskt. För att komma till Syrien måste saudierna antingen genomföra en marktransport genom Irak eller Jordanien. Med tanke på att Iraks regering är shiadominerad så är inte det sannolikt. Och att en saudisk armé som skulle marschera upp genom Jordanien skulle nog göra Israel såpass nervöst att det är inte otänkbart att israelerna laddar med ett och annat kärnvapen i beredskapssyfte.
Så det enda praktiska för Saudiarabien är att transportera sin armé på något sätt till Turkiet och gå genom gränsen på Syriens norra sida. Där blir problemet antagligen att en eventuell invasion från norr kommer att tränga undan Daesh till Irak, vilket skulle skapa problem för USA, då den irakiska regeringen i praktiken är beroende av stöd från USA:s militär. Saudiernas uppmarsch skulle också sannolikt ta så lång tid att genomföra att Ryssland kan möta varje upptänkligt saudiskt militärt hot mot al-Assads regering.
Just nu tjänar Ryssland på konflikten genom att de visar lojalitet mot en allierad som av flera skäl befinner sig i svårigheter. Det kommer i framtiden att skapa större förtroende för Ryssland som allierad. Samtidigt så medför flyktingarna (både krigs- och ekonomiska) att EU får ett allt svårare problem på halsen, då volymerna ställer till med problem i EU. Även NATO besväras av Turkiets position i konflikten, som kan leda till framtida handlingsförlamning för NATO:s ledningsstrukturer och även framtida trovärdighet.
Så vad är Rysslands grand strategy egentligen?
Jo, med ett förutsägbart agerande så blir man en "pålitlig" partner. Särskilt regeringar med ska vi säga lite demokratiskt underskott, så är Ryssland en attraktiv allierad. Speciellt om man också har en samhällsordning som är lite mer korrupt än genomsnittet i EU. Plus att man vill göra affärer med Ryssland.
Syrien är egentligen en bisak eller distraktion. Den stora frågan blir hur utvecklingen blir i Rumänien, Bulgarien, Ungern, Serbien, Makedonien, Ukraina, Georgien, Vitryssland och alla gamla "stan"-länder från forna Sovjetunionen. Om Ryssland lyckas splittra EU:s ansträngningar för att skapa liberala demokratier i sitt närområde, så har man i princip skapat världshistoriens första globala kriminella nätverk med tillgång till betydande resurser i form av allt det som nationalstater har. För att inte nämna tillgång till kärnvapen.
Det som kommer att inträffa är sannolikt inte ett tredje världskrig, utan möjligen en ny uppdelning av världen i vi och dem. Frågan är bara vilka som ställer sig på Rysslands sida. Kina kan göra det, då de upplever högst konkret hotet från demokratin mot kommunistpartiets envälde. Sydamerika är tyvärr en bakgård som USA har misshandlat historiskt. Där är tyvärr ekonomierna fortfarande relativt instabila.
Men den avgörande faktorn blir trots allt den som behärskar den viktigaste kontinenten vad gäller resurser.
Nämligen Afrika.
Här finns det resurser i form av humankapital, konsumenter, råvaror och stora landarealer som är oexploaterade. Tyvärr så har många regeringar i Afrika också demokratiunderskott och problem med omfattande korruption. Så det är inte osannolikt att dessa länder finner allianser med Ryssland och Kina mer attraktivt än USA/EU.
Min bedömning är att förlorar USA/EU Afrika, så då kommer Rysslands intressesfär att segra över tiden, grundat på att alla konflikter i grunden handlar om resurser. Och med Afrika bakom sig, så har man mest resurser, så enkelt är det.
Tredje världskriget kommer inte i år heller. Men ur ett geopolitiskt och geostrategiskt perspektiv så blir det intressanta år i framtiden. Synd bara att man antagligen inte kommer att uppleva den dagen då de flesta länder är funktionella demokratier. Det är nog större risk att det blir fler länder som blir icke-demokratiska och allierade med Ryssland.
Men vad vet väl en sketen Statsman i dagens kvartalspolitiska debattklimat?
Taktiker har vi för många av, strateger alldeles för få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar