Läste med stort intresse Robert Egnells debattinlägg om att kriget mot terrorn är ett enormt misstag.
Egnell gör i artikeln en i stort sett korrekt analys kring de bakomliggande orsakerna när det gäller varför man ansluter sig till terrororganisationer.
Å andra sidan så kan man läsa Johan Westerholms blogginlägg, där han går i polemik mot Egnells slutsatser.
Så vem har rätt, Egnell eller Westerholm? Ingen av dem?
Cato Institute har skrivit en bra uppsats om varför Afrika är fattigt, trots tillräckliga mänskliga och materiella resurser. Det är en uppsats som jag rekommenderar alla att läsa.
Framförallt är problemet dåligt ledarskap i de politiska skikten i Afrika. Jag är ganska säker på att uppsatsen har validitet även för många icke-afrikanska länder. Dåligt ledarskap leder till orättvisor i ett samhälle, som förr eller senare kommer att leda till instabilitet och till slut kanske även våld.
Så vem av herrarna har då rätt?
Jag skulle vilja påstå att båda har rätt. Dock så har ingen av dem dragit den riktigt jobbiga slutsatsen av sina debattartiklar. Nämligen att det finns kanske ett antal länder som har ett så dåligt ledarskap att de borde vara satta under förmyndarskap.
Och då ser ni problemet på en gång. Allt som andas nykolonialism är totalt oberörbart. Organisation of Islamic Cooperation har ju hävdat att FN:s mänskliga rättigheter är en form av västlig kolonisering, som inte är acceptabel. Därför har de gjort en egen tolkning av de mänskliga rättigheterna, som är förenlig med islam och sharia.
Så för att summera, Egnells slutsatser är korrekta om de bakomliggande orsakerna, även Westerholms, att terrorism måste mötas med våld. Men ingen av dem erbjuder någon realistisk lösning på HUR vi får ett bra ledarskap i de länder där misär råder på grund av samhällsstrukturer som är mer eller mindre odemokratiska.
Problemet med att möta terrorismen med våld är att vi är väldigt pigga på att skjuta terrorismens soldater, men väldigt dåliga på att agera mot terrorismens ledare.
Så vad gör vi istället? Nykolonialism, eller möjligen någon form av Marockansk modell. Men frågan är om Marocko löser problemen, eller bara sminkar grisen lite lagom?
Min retoriska fråga är, vad gör vi av våra slutsatser? Säger upp Westfaliska fredens principer och funderar på någon form av utökad R2P (responsibility to protect)?
Jag vet vad jag tycker, men vill gärna höra vad du tycker.....
Egnell gör i artikeln en i stort sett korrekt analys kring de bakomliggande orsakerna när det gäller varför man ansluter sig till terrororganisationer.
Å andra sidan så kan man läsa Johan Westerholms blogginlägg, där han går i polemik mot Egnells slutsatser.
Så vem har rätt, Egnell eller Westerholm? Ingen av dem?
Cato Institute har skrivit en bra uppsats om varför Afrika är fattigt, trots tillräckliga mänskliga och materiella resurser. Det är en uppsats som jag rekommenderar alla att läsa.
Framförallt är problemet dåligt ledarskap i de politiska skikten i Afrika. Jag är ganska säker på att uppsatsen har validitet även för många icke-afrikanska länder. Dåligt ledarskap leder till orättvisor i ett samhälle, som förr eller senare kommer att leda till instabilitet och till slut kanske även våld.
Så vem av herrarna har då rätt?
Jag skulle vilja påstå att båda har rätt. Dock så har ingen av dem dragit den riktigt jobbiga slutsatsen av sina debattartiklar. Nämligen att det finns kanske ett antal länder som har ett så dåligt ledarskap att de borde vara satta under förmyndarskap.
Och då ser ni problemet på en gång. Allt som andas nykolonialism är totalt oberörbart. Organisation of Islamic Cooperation har ju hävdat att FN:s mänskliga rättigheter är en form av västlig kolonisering, som inte är acceptabel. Därför har de gjort en egen tolkning av de mänskliga rättigheterna, som är förenlig med islam och sharia.
Så för att summera, Egnells slutsatser är korrekta om de bakomliggande orsakerna, även Westerholms, att terrorism måste mötas med våld. Men ingen av dem erbjuder någon realistisk lösning på HUR vi får ett bra ledarskap i de länder där misär råder på grund av samhällsstrukturer som är mer eller mindre odemokratiska.
Problemet med att möta terrorismen med våld är att vi är väldigt pigga på att skjuta terrorismens soldater, men väldigt dåliga på att agera mot terrorismens ledare.
Så vad gör vi istället? Nykolonialism, eller möjligen någon form av Marockansk modell. Men frågan är om Marocko löser problemen, eller bara sminkar grisen lite lagom?
Min retoriska fråga är, vad gör vi av våra slutsatser? Säger upp Westfaliska fredens principer och funderar på någon form av utökad R2P (responsibility to protect)?
Jag vet vad jag tycker, men vill gärna höra vad du tycker.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar