Handbok Gender, vilket trams?!

Ingen verkar ha missat det faktum att Försvarsmakten har släppt Handbok Gender. Och med efterföljande löje i media och på nätet i övrigt, inklusive Twittergnäll.

Idag ifrågasätter ingen att Sverige skulle behöva lite bättre militära resurser. Därmed så tycker man att Handbok Gender är slöseri med tid och pengar och andra resurser, när man borde bli lite mer "krigisk" i sin förmåga istället.

Först och främst, en handbok är en grundläggande vägledning i ämnet. Ingen tror väl att Soldaten i Fält (SoldF) är den enda handbok/instruktion/reglemente som behövs för att uppträda i fält? Eller att några tunna böcker skulle täcka logistik eller ledningsområdet, som en försvarsmakt har att hantera.

Kort och gott, handboken Gender är bara en ytlig översikt i ämnet och om man avser att förkovra sig, så behövs det avsevärt mer för att förstå ämnet.

Lite historik då. Alla vet ju att Sverige ska inte bara vara bäst i EU, utan bäst i FN. Och det innebär att Sverige tillmäter mycket stor vikt vid säkerhetsrådets resolutioner. Resolutionen 1325 var ett första steg där FN erkände att kvinnor har en roll i konflikter, konfliktlösande med mera. Därefter har ett antal resolutioner i ämnet följt, vilka finns uppradade i handbok Gender.

Nu kommer vi till det roliga, nämligen att förförståelsen för gender i militära operationer är i princip noll bland de som suckar, pustar och stönar och gnäller. Då ska jag klargöra en tydlig sak för er som gnäller och tror att det här är en massa genustrams.

För det första, när det gäller jämställdhet, så är det inte gender i militära operationer. Det är en process, där varje land får formulera sina målsättningar i något som kallas National Action Plan (NAP). Detta dokument är vad varje nationalstat har valt att implementera i sina länder i form av lagstiftning och/eller myndighetsåtaganden. Sveriges NAP hittar du här för tiden 2016-2020.

Som ni ser så är det styrningar från Regeringen, vilket Försvarsmakten kan ignorera lika lite som andra lagar, förordningar, regleringsbrev eller andra anvisningar från Regeringen. Försvarsmakten har alltså valt att ha en handbok och utbildningar i ämnet. Observera att Försvarsmakten är inte den enda myndigheten som har fått dessa styrningar.

Ingen ifrågasätter ju att en modern försvarsmakt med militär kapacitet behöver logistik och ledningssystem, trots att de flesta har nog ingen aning om det faktum att NATO och de flesta NATO-länderna har SAP som underliggande logistiktransaktionssystem. Och hur många vet vilken påverkan SAP har? Ingen ifrågasätter inte heller behovet av data- och telekommunikationer för att skapa sig ett underrättelse- och ledningsöverläge gentemot en motståndare. Och ja, din iPhone är inget ledningssystem och duger definitivt inte i krig. I alla fall inte mot en kvalificerad motståndare, som är den dimensionerande grunden för svenska ledningssystem.

Så vilka mervärden tillför gender i militära operationer, förutom det mycket ytliga och populärvetenskapliga i genderhandboken.

Först och främst är det ett verktyg bland alla andra analysverktyg för att förstå den stridsmiljön som Försvarsmakten verkar i. Så det betyder att till exempel inom ramen för underrättelsetjänsten så ska man inte bara förstå den militära aktören utan även civila och övriga aktörer som påverkar operationsmiljön.

Om vi tar ett exempel:

Tänk nu att det skulle bli så mycket stenkastning i förorten X att polisen inte klarar av att hantera problemen över tiden. Då kan polisen begära att få hjälp av Försvarsmakten enligt lag. Och hur mycket det än kliar i någons avtryckarfinger, så kan ni nog inse att skjuta av några tiotal stenkastare i förorten är kanske inte en helt lysande idé. Det kan för en politiker till och med vara en riktigt dålig idé, för man kan förlora riksdagsval på sådana gärningar.

Ergo, hur lösa knuten? Jo, det finns ju så klart en direkt metod, men den lär leda till ett antal gripna som sannolikt med dagens system skulle medföra liten eller ingen påföljd. Möjligen kan någon ungdom bli LVU:ad. Så om vi använder oss av gender då? Jo, då ingår det i analysen att till exempel kontrollera hur sociala strukturer och könsroller påverkar de olika aktörerna. Det är kanske så att just den här förorten har en patriarkal struktur, där man kan hitta den/de aktörer som kan få fenomenet att sluta. Eller matriarkala strukturer, där 10-åringen absolut inte vill att mamma ska veta vad man håller på med. Med denna kunskapen kan man sen verka med direkta eller indirekta metoder för att påverka förloppet. Jag kan berätta mer från insatser ute i världen, där sannolikt en bättre aktörsanalys, inklusive ur ett genderperspektiv, hade lett till en avsevärt kortare konflikt eller i vissa fall undvikit onödigt lidande.

Men om Putin och ryssen kommer då? Det är helt riktigt, då blir genderperspektivet enklare, för i princip kan man försöka slå ihjäl alla landstigna ryssar. Men ingen har väl missat de ryska soldatmödrarna och hur de påverkade bland annat den ryska opinionen kring krigen i Afghanistan, Tjetenien och Georgien? Och sannolikt nu även i östra Ukraina. Tänk om vi kunde förse de ryska soldatmödrarna med fakta och bevis att det var just ryssen som var här och krigade folkrättsvidrigt?

Tror ni inte att det skulle ha effekt? Så klart skulle det få effekt.

Sen är ju så klart en handbok Gender ganska billig i förhållande till en extra JAS, eller för den delen kostnaden för att låta en soldat skjuta några tusen extra patroner per person. Men faktum är att tittar man på krig idag, så går inte en stor del av verksamheten ut på att skjuta och spränga, utan att faktiskt kommunicera med människor för att bilda sig en uppfattning om vad som händer i omgivningen. Det är mindre av CoD och mer av Sims.

Bara för att man inte förstår nyttan av något, så behöver det inte vara onyttigt.