Sverige behöver Finlandiseras!

Finland har varit en del av Sverige längre än Skåne.

Detta har lett till många likheter mellan länderna när det gäller grundläggande statliga funktioner. En av dessa är att Finland har en ämbetsmannatradition som är lik den svenska. Även mycket av lagstiftningen är väldigt lik den svenska. I princip två länder med samma lagar, men som delas av olika kultur, språk, folkkynne och historia efter 1809.

Den mest tragiska delen av Finlands historia var det faktum att när den Bolsjevikiska revolutionen i Ryssland gav det finländska folket möjligheten att skapa sin egen nationalstat. Vilket togs. Dock så började det på ett tråkigt sätt genom ett inbördeskrig mellan de röda och vita, vilket fortfarande är en känslig fråga i den finländska inrikespolitiken.

Då den vita sidan vann inbördeskriget, vilket ledde till ett fritt och demokratiskt Finland, så hade Sovjetunionen fortsatta intressen att påverka finländsk politik i en riktning som den sovjetiska ledningen önskade. När andra världskriget startade, så fick Sovjetunionen en anledning att starta ett angreppskrig mot Finland. Tack vare de finska erfarenheterna från inbördeskriget och en hög beredskap, så kunde Finland kvarstå som ett fritt land efter andra världskriget, dock med mycket höga eftergifter till Sovjetunionen, både vad gäller territorium och krigsskadestånd.

Dessa förluster för Finland ledde till en allmänt dålig ekonomi. Det är en av anledningarna till att många finländare emigrerade till Sverige för att finna jobb och ett bättre liv. Idag är finländarna den största enskilda invandrargruppen i Sverige. Många är kvar i andra och tredje generationen och är väl integrerade i det svenska samhället. En del flyttade tillbaks till Finland och några från den första generationen väljer att pensionera sig i Finland.

Så finländarna i Sverige är ett bra exempel på en väl integrerad och i många fall assimilerad invandrargrupp.

När det gäller utvecklingen i Finland, så kan vi konstatera att resultatet av Finlands erfarenheter från andra världskriget ledde till en politisk grundsyn som var i huvudsak realpolitisk. Finland har under den senare delen av 1900-talet och under 2000-talet fattat politiska beslut baserat på pragmatism och positioneringar som har gett Finland allt större frihet från Sovjetunionen och därefter den Ryska Federationen.

Detta kan vi se genom att konstatera att Finlands försvar är starkare än Sveriges, trots halva försvarsbudgeten. Ett rättsväsende som klarar upp brott i mycket större omfattning än svensk dito. En skola som toppar PISA mätningarna. En självförsörjningsgrad som skulle göra vilken svensk landsbygdspolitiker som helst grön av avund. En asylpolitik som fungerar, trots det höga trycket.

Kort och gott, vi kan se att finländska politiker och tjänstemän har varit mycket noggranna att följa sina lagar, inte ägna sig åt ideologisk aktivism och i stort varit lite lagom tråkiga och skött sina uppgifter väl.

Det Sverige saknar är just lite Finlandisering, dvs. en återgång till de gamla fina ämbetsmannatraditionerna och till en politikerkår som faktiskt arbetar för den svenska medborgaren.

Idag har vi politiker som tycker att det är viktigare att vara god mot icke-medborgare, än att man bryr sig om sina egna medborgare. Det är en felaktig prioritering. Ett land med 10 miljoner invånare kan inte och ska inte vara socialkontor till 1,5 miljarder av världens fattigaste.

För så här ser det ut i socialdemokraternas Sverige, idag....