lördag 16 december 2017

Selektiv perception ad infinitum

Jag ser det jag vill se, jag tolkar det sagda som jag vill.

Man blir glad när man ser en politisk debatt från 1966. Tre timmar och fyrtiofem minuter av saklighet.


Av detta kan vi lära oss några saker. Dagens globaliserade värld är mer komplex än den vi hade 1966. Trots det så envisas vi med att ha så kallade "debatter", som mest verkar bestå av gap och skrik och icke-svar på ställda frågor, än en saklig analys och konstruktivt ifrågasättande.

Sociala medier verkar också inbjuda till en form av lynchjustis eller mobb, som aktivt väljer att tolka saker och ting och heja på det "egna laget", mer än faktiskt vara kritiska till det sagda och det skrivna.

Kritik idag verkar mer bestå av hot, hat, förvrängningar, avsiktliga misstolkningar, halmgubbar och annat, än intellektuell hederlighet. Och så klart okynnesanmälningar till Facebook och Twitter av alla som inte håller med det egna laget eller världssynen.

Jag misstänker att många debattörer inte ens har klart för sig skillnaden mellan orden målkonflikt och instrumentalkonflikt. Vilket säger en del om dessa debattörers bildning eller intellektuella kapacitet.

En sak är säker, den som inte kan ta en saklig argumentation och inte kan respektera att det kan finnas målkonflikter som är fullständigt legitima, utan anmälningar för kränkning och annat är inte vuxna och ska inte befinna sig i den politiska debatten.

Vi har nått såpass långt ner i träskbotten, så att man har börjat med selektiv perception när det gäller FAKTA, dvs. saker som går att bevisa och belägga. Skällsord är alt-right, alt-left, alternative facts med mera.

Den svenska debatten styrs helt och hållet av debattörernas selektiva perception om hur verkligheten är enligt deras tolkningsföreträde. Och alla andra tolkningar är helt fel.

Jag vill bara påminna om en sak, som jag definitivt har reflekterat över. När jag gick i gymnasiet, så rapporterade medier inte om balkongfall, gruppvåldtäkter, stening av brandbilar och ambulanser, hedersmord, överfallsrån av enskild, bilkapningar, islamistiska terrordåd på Drottninggatan, knivmord på gymnasieskolor, no-go zoner med mera.

Konstig nog, mina barn, som går i gymnasiet idag, anser att det är en del av vardagen.

Selektiv perception är att säga att Sverige har aldrig varit säkrare, fast jag minns en tid när tjejer och killar i gymnasieåldern kunde gå ut i Stockholm på natten, utan att föräldrarna behövde oroa sig över något annat än att ungdomen kom hem berusad.

Den oändligt selektiva verklighetsuppfattningen hos ledande politiker och debattörer har förstört Sverige, på riktigt. Känslosås före fakta. Förträngning av obehagliga sanningar och stigmatisering av personer som för fram dessa sanningar. Det är svårt att få sparken för att man är oduglig på jobbet, men ve den som tycker utanför åsiktskorridoren, då hänger anställningen löst, eftersom arbetsgivare har något mycket allvarligare att anföra än bristande kompetens, nämligen att den anställde har bristande värdegrund.

Grattis Sverige! Och lycka till 2018-2022.

4 kommentarer:

  1. En titt på vad polisen sysselsatte sig med under ett arbetspass 1954:

    http://www.filmarkivet.se/movies/bil-pa-oppen-gata/

    Knappast någon stenkastning mot polisbilen, så att säga.

    Förändringen av landet är gigantisk.

    SvaraRadera
  2. Bäste statsman! Jag har ett hyfsat ordförråd men "instrumentalkonflikt" har jag inte hört förut. Vill man nå människor i skrift bör man göra sina artiklar lättlästa. I annat fall lämnar man som läsare dem därhän.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instrumentalkonflikt innebär att man är överens om VAD problemet består i, men man är inte överens om HUR problemet ska/bör lösas.

      Radera
  3. Du menar utmaningen, va ;-)

    SvaraRadera