måndag 30 september 2019

Manlig omskärelses vara eller icke vara

OM man kommer fram till att manlig omskärelse är ok av religiösa skäl, då måste religiös omskärelsen vara könsneutral och i praktiken så skulle man vara FÖR kvinnlig omskärelse av typ 1a.

Utöver det så kan man INTE förorda att endast de abrahamitiska religionerna ska få genomföra sina ritualer avseende kroppsmodifiering och samtidigt förbjuda andra religioners traditioner inom området, såsom scarification och branding.

Exempel på scarification
0_1493274266009_Tropenmuseum_Royal_Tropical_Institute_Objectnumber_60050642_Portret_van_een_jonge_Marron_vrouw_in.jpg


Som ni kan se, så är dessa ärr inte synliga med vanlig klädsel, men kan i sitt religiösa kontext vara lika betydelsefullt som den judiska eller muslimska traditionen kring manlig omskärelse.

Om man har aspirationer på att leda människor, så är en av de viktigaste egenskaperna att man tar den fulla konsekvensen av ALLA aspekter på sitt ledarskap. I fallet med omskärelse måste det innebära följande.
  1. Alla religioners krav på förändringar av kroppen måste respekteras lika mycket.
Det innebär att man ska tillåta både manlig och kvinnlig omskärelse, tatuering, branding och scarification.
  1. Vissa religioner får, men inte andra.
Det innebär att man tar ställning för att vissa religioners särställning är sådan, att de kan räkna med att tillmätas större betydelse än andra religioner. OM dessa religioner är de abrahamitiska (judendom, kristendom, islam), så ser jag att man säger därmed att religioner utanför dessa tre behöver inget hänsynstagande.

I praktiken så erkänner man bara Jahve, Gud och Allah som valida religioner.
  1. Vi accepterar att föräldrar får åsamka sina barn fysisk smärta.
Barn, även spädbarn känner smärta, precis som vuxna.

Det skulle i praktiken innebära att då tillåter vi att föräldrarna inducerar smärta hos sina barn. Och då är frågan, varför ska det vara tillåtet att skära i sina barn av religiösa skäl, men samtidigt förbjuda en örfil eller luggning?

Barn glömmer traumatiska händelser som har hänt ungefär före fem års ålder på grund av att hjärnan utvecklas fort och många minnen försvinner i och med att de synaptiska kopplingarna utvecklas över tiden. Med hänvisning till denna vetenskapen skulle man kunna från religiöst håll kunna kräva att barnaga blir tillåtet upp till fem års ålder.

Vissa religioner har också andeutdrivning genom i praktiken misshandel av barn.

Så till mina ställningstaganden, som gjorde att jag är för att förbjuda manlig omskärelse.
  1. Ingen religion ska tillåtas att påverka en barns hälsa på ett negativt sätt.
Jag anser att endast myndiga vuxna har självbestämmande över sin egen kropp. När det gäller mindreåriga så har staten ett särskilt ansvar att barn inte far illa. Det innebär att religiösa traditioner som omskärelse, tatueringar, brandig, scarification och vägran att ge barn blodtransfusioner är underordnade barnets hälsa. Det räcker med att ett enda barn får komplikationer eller dör av åtgärden, för att jag ska anse att förfarandet är förkastligt.
  1. Om religiösa hänsyn ska tas, så ska de vara lika giltiga för ALLA religioner.
En rationell lagstiftning innebär att lagen gäller lika för alla människor i samhället, oavsett om de är sekulära eller religiösa. Därmed FÅR inte lagstiftaren skapa lagar som reglerar särskilda omständigheter som ger en grupp en viss rätt eller ett visst undantag, men andra får inte samma undantag. Kort och gott, lagstiftningen ska alltid vara neutral och lika.

Det innebär att alla ovan räknade religiösa traditioner ska tillåtas. Vilket för mig är oacceptabelt.
  1. Jag är ateist.
Religioner har genom världshistorien också skapat många andra påbud och förbud. Personligen anser jag att religioner är påhittade av människan. Därmed ser jag ingen rationalitet att som lagstiftare tillåta ett förfarande baserat på en religiös tradition. För i så fall, då borde lagstiftningen ta hänsyn till andra aspekter av diverse religioner. Med tanke på att människan har "uppfunnit" cirka 6000 olika religioner, så har jag svårt att förlika mig med att man skulle lagstifta på ett sätt som tar hänsyn till alla eventuella religioner i landet, oavsett om de är judar, kristna, muslimer eller pastafaris.

Dessutom, så har många religioner en avsevärt oförlåtande syn på till exempel andra mänskliga fenomen, som till exempel homosexualitet. Alla abrahamitiska religioner fördömer det kraftfullt. Vi ser den negativa utvecklingen i östra- och centraleuropa, där auktoritära politiska partier allt mer kringskär de liberala friheterna genom att hävda att de är västeuropeiska och degenererade. Det räcker med att se på Putins stöd från den rysk-ortodoxa kyrkan, eller polska PIS stöd från den katolska kyrkan, där man till och med jobbar för totalt abortförbud med mera.

Jag fruktar också att dessa rörelser försöker påverka HBTQ-personer rättigheter i kraftfullt negativ riktning. Allt detta är en utveckling som har möjliggjorts av ett sluttande plan inom politiken, där man använder sig av religionen som ett politiskt instrument för att begränsa individens friheter och rättigheter.

Föräldrar har frihet att uppfostra sina barn, men inte med vare sig religiöst eller kulturellt våld.

Värdighet framför allt


Jaha, de som har följt Strandhäll på Twitter, eller snarare någon anställd pressis, har ju haft många tillfällen att reta upp sig på flödet.

Men när en politisk motståndare avgår för att hon prioriterar sin familj i en svår tid, så måste man respektera det valet.

Tack Annika, för att du väljer familjen före karriären. Det visar att du är en bra människa.

På heder och skamvete


Här rapporterar man om barn som "försvunnit" från skolan. Det handlar om invandrarbarn, som inte återvänder till sin skola efter "semester" i hemlandet, där man antingen har tvångsgifts, uppfostrats eller andra hedersrelaterade åtgärder mot barn.

Nu har tydligen ett antal av dessa ärenden hamnat på UD. Men vore det inte mer logiskt att om en familj anser att det är säkert nog att låta ens barn vara i hemlandet, så borde det väl också vara säkert för familjen. Alltså borde dessa ärenden också hanteras av Migrationsverket, så att eventuella PUT/TUT kan upphävas.

Är det tillräckligt säkert för ditt barn, så är det tillräckligt säkert för dig. Vuxna förväntas ta alla konsekvenser av sina beslut.

Sverige har aldrig varit tryggare


Sveriges Radio berättar att antalet skottskador har ökat. Våra politiker hävdar i debatten att Sverige har aldrig varit tryggare. Och BRÅ brukar tjata om att anmälningsbenägenheten har ökat. Så hur tolkar man det faktum att antalet människor med skotthål har ökat stort?

Min personliga tolkning är att politikerna och BRÅ vill inte veta hur illa det är och att de undanhåller gärna den här typen av statistik, då det inte passar deras narrativ.

Första steget för att åtgärda ett problem är faktiskt att identifiera att man har ett problem. Men just nu är strutsmentaliteten på topp och man gör lama försök genom symbolpolitik, men givetvis så undviker man att genomföra riktig politik. Det skulle ju kunna vara extra jobbigt, då det kan drabba den egna väljarbasen.


söndag 29 september 2019

Välfärdsmiljarder?!


Det låter väl bra att man fördelar "välfärdsmiljarder" utifrån flyktingmottagande? Eller kan det vara så att det här är bara ett propagandanummer, som allt annat som rör regeringens budget?

När jag tittar på min egen kommun, Järfälla, så ska kommunen få strax över 17 miljoner kronor. Om vi räknar med att en familj med alla former av försörjningsstöd kostar kommunen ungefär en miljon kronor, så betyder det att sjutton familjer kan få stöd från dessa pengar. Från år 2000 till 2018, så ökade antalet utrikes födda i Järfälla från cirka 12.000 personer till 24.000 personer. Om någon försöker inbilla mig att det finns bara sjutton familjer bland dessa som behöver försörjningsstöd utöver vad som borde vara normalt, så kan jag säga att jag har bara ett budskap.

Så lättlurad är jag inte.

Men hur är det med invånare i Järfälla kommun och alla andra kommuner. Tror ni verkligen att regeringens välfärdsmiljarder gör någon skillnad på riktigt, eller är det bara smink på grisen?


torsdag 26 september 2019

Grönt är skönt?


Ja, då ser vi än en gång hur regeringen bedriver feel good politik. Allt för att döva klimatångest, som baseras på tvivelaktiga forskningsresultat.

Om regeringen hade gjort rätt, så hade de använt 8 miljarder kronor till att hjälpa till med finansieringen av ett nytt kärnkraftverk, för att följa IPCC:s råd. Eller bygga ut det svenska elnätet, så att vi kan ladda elbilar hemma och vid arbetsplatser. Men nej, här jagar man ännu en gång status inom FN-systemet. Till vilken nytta? Det blir nog som med mycket av våra bistånd, mest korruption och kostsamma menlösa projekt. Men det är klart, ett kärnkraftverk hade aldrig gett jobb inom det gröna bidragsindustriella komplexet, eller för den delen andra politruker som jobbar inom FN.

I en sak kan jag ge Greta helt rätt. Vi kan inte ha en grön tillväxt. Möjligen kan vi ha en smart tillväxt, men det kräver också ganska omfattande åtgärder. Som till exempel att långsiktigt minska antalet människor. Det kan i princip bara ske på tre sätt. En pandemi, krig eller en befolkningspolitik som bygger på färre födslar. Jag vet vilket jag föredrar. För att komma fram till detta, så krävs det stora insatser, framförallt i länder och i befolkningsgrupper med stor nativitet.

I Sverige bör vi till exempel ta bort flerbarnsbidraget. Kanske till och med en modell, där man tar bort alla bidrag efter tredje barnet. Har man råd att skaffas sig tre barn, då kan man betala för dem själv. Vilken politiker skulle våga gå ut med ett sådant besked? Om man vill ha barn, så kan ingen hindra en, men det finns ingen rättighet att jag ska betala skattepengar för att någon annan ska ha fler barn än vad som är klimatsmart.

Globalt, så är frågan mycket svårare att hantera. Hur kan man "tvinga" länder med hög nativitet att förändra sitt kulturella beteende? Det är kanske något UD ska fundera på mer än att betala skattepengar till FN i ett mycket oklart syfte.

Grönt är skönt, men bara om man gör rätt saker. Tyvärr visar regeringen sin inkompetens igen, genom att bedriva symbolpolitik framför realpolitik.

tisdag 24 september 2019

Greta gråter






Ni kan se Gretas hela tal på SVT play på följande länk.


Som förälder till en dotter som är jämnårig med Greta, så gör jag följande reflektioner.

Vilken typ av föräldrar ingjuter en sådan ångest i sitt barn? Är ångesten baserad på fakta, eller vanföreställningar? Vad har hon gått för skola, som uppenbarligen inte har klarat uppgiften att lära henne hur man analyserar information?

Vi kan nog i Greta se misslyckandet hos hennes föräldrar och hennes skola. Min dotter tycker att Greta är onödigt hysterisk och hypad. Tonårsflickor kan vara elaka, Greta har tydligen tilläggsnamnet gris i dotterns kretsar. Elakt, men visar också på att trots all marknadsföring som har lagts på Greta, så köper inte alla i tonårsgenerationen hennes budskap eller hysteri. Men framförallt, min dotter har en sund inställning till klimat, precis som allt annat. Nämligen att man gör det bästa man kan. Sen är det upp till våra politiker och företrädare att lösa de stora systemmässiga problemen. För övrigt så går hon en naturbrukslinje, så hon är ingen hipstertjej utan egen kunskap, tvärt om, väl insatt i hur naturen fungerar.

Greta hade sitt ångestutbrott inför representanter från länder som faktiskt skräpar ner världshaven, bygger nya kolkraftverk varje vecka, har dödsstraff, för krig och mördar. Korrupta regeringar som stjäl från sitt folk. Odemokratiska länder som Kina, Ryssland, Saudiarabien, Iran, Vietnam med flera. Länder som innehar kärnvapen.

Och vad väljer hon att kritisera? Jo, en eventuell klimatförändring, som kanske baseras mer på faktorer som vi inte kan påverka, som solcykler och astronomiska fenomen, än mänsklig aktivitet.

Hon borde ha kritiserat bristande demokrati, jämställdhet, pågående krigföring. Misshushållning, rovdrift, rovfiske, korruption, kleptokrati och så vidare.

Men nej, det är bättre att gråta ut sin ångest inför världssamfundet, än att vara konstruktiv och komma med lösningar som fungerar.

Vi har samma typ av infantila tongångar i regeringspartierna. För att minska CO2, så bör vi bygga ut kärnkraften enligt IPCC:s rekommendationer. Men det passar sig inte för vårt vuxendagis, som regeringskansliet verkar vara.

Ideologi och dogmatism måste alltid gå före fakta och verkligheten hos regeringen med stödpartier.

Vuxna i rummet har saknats alltför länge. Dags att kasta ut barnen från beslutande positioner och ersätta dem med eftertänksamma vuxna människor.

måndag 23 september 2019

Val 2022

Hej alla läsare och ett varmt återseende, hoppas jag.

Är det något som märks rejält, så är det bristen på politiska idéer bland regeringspartierna och dessutom så saknas oppositionen. Alla partier har bekänt färg, genom att vara mer eller mindre socialistiska. Om vi skippar myten GAL-TAN och går på vänster, högerskalan, så ser spelplanen ut som följer.

Vänsterpartisterna är rena kommunister. De rensade bort K från VPK, men de är fortfarande kommunister, till viss del revolutionära. Det illustreras bäst av partiledaren Jonas Sjöstedt, som på fullt allvar påstod att man ska avveckla det privata företagandet, i förlängningen. De är inte heller främmande för politiskt våld, genom stöd till diverse nationella organisationer som bedriver politiskt våld, till internationellt stöd för organisationer som bedriver terrorism. Du kan ta K ur partibeteckningen, men inte kommunisten ur partiet.




Socialdemokraterna är idag styrda av vänstersossarna, i princip är de kommunister light, som tror på sin egen propaganda. Det är anledningen till att realpolitiken har lämnat socialdemokraterna, till förmån för ideologiskt snömos. Så om du undrar varför så många saker krackelerar i Sverige idag, så beror det på vänstersossarnas oförmåga att ta till sig fakta och realiteter. Det som är märkligare är att SSU framstår som en näst intill kommunistisk kamporganisation, som bedriver påtryckningar för en radikalare socialism än moderpartiet. Entrism by VPK?




Sverigedemokraterna är våra högersossar. De som vi känner igen från Per-Albin Hansson och Tage Erlanders tid. Kanske delvis också Palmes, Carlssons och Perssons tid. Hur som helst, en realpolitisk socialistisk inställning. Högerextremism hävdas av politiska motståndare, precis som vänstern förnekar idag att nationalsocialismen var just socialism. För er som tror att SD är ett högerparti, så läs deras egen sida, Lögnfabriken.


Miljöpartiet betraktar jag som en högersocialistisk rörelse med miljöfascistiska tendenser. Man vill införa socialism för att rädda miljön, men samtidigt, så värnar man om sina kärnväljare på Södermalm, genom att tilltvinga sig förmåner för sin väljarkår. Det syns bland annat i elcykelsubventioner, friår och annat miljösnömos. Och så klart, förbud för kärnkraft, trots att det är bra för CO2 och förbud mot bilar, som drabbar dem som inte är kärnväljare. MP kan så klart flyga, så länge som proletariatet inte gör det.



Liberalerna, det ofria partiet. Man är för människans fria val, så länge som den överensstämmer med partiets politik. Annars är man en god socialist, som vill styra och ställa, när de individuella valen inte överensstämmer med önskat utfall. Föräldraförsäkringar, det är klart att politiker vet bättre än föräldrar, vad som fungerar för dem. Man samarbetar gladeligen med den socialistiska regeringen, samtidigt som man försöker framställa sig som borgerlig. I bästa fall kan vi kalla liberalerna för högersocialister.




Centerpartiets partiledare lovade att äta upp en sko, om hon skulle stödja en socialistisk regering. Nu har vi en regering med sossar och miljöpartister, men såvitt historien förtäljer, så har inget skoätande genomförts. Nåväl, det är väl inte överraskande för ett parti med utopiska libertarianer, som inte kan föreställa sig att det finns idékonflikter med andra politiska och ideologiska samhällsmodeller. Partiet består nog mest av socialistiska libertarianer, som också önskar sig ett korrekt utfall. När så inte sker, så säljer man gärna ut sig till vem som helst, som erbjuder några hjärtefrågor till partiet.




De ännu nyare moderaterna, är som de gamla moderaterna, från Bohmans tid. Fast med en stor skillnad. Man accepterar det socialistiska fundamentet i svensk ekonomi, skattefinansierad public service, fast den är i praktiken kommunistisk-socialistisk-miljöfascistisk propaganda. Men det märkligaste av allt för ett borgerligt parti, man har lämnat borgerliga ideal bakom sig i trianguleringen efter makten och härligheten. Det skadligaste med moderaterna som opposition är att de opponerar inte. Förändringar från moderaterna av idag blir förändringar i marginalen, inte förändringar av de skadliga socialistiska grundstrukturerna i Sverige. Lite som "oppositionen" i DDR.



Kristdemokraterna, äntligen ett borgerligt parti. Nej, de accepterar också det socialistiska fundamentet i den offentliga ekonomin. Dessutom har partiet röstat för den kravlösa anhöriginvandringen. Aborter är inte problemet med KD, utan att det finns en stark kristen falang, som vill leka världsförbättrare. Tyvärr gäller det även en alltför generös, gränsande till naivt missbruk av asylsystemet, för att få sina feel good poäng. Hur en kristdemokrat kan tycka att asylmissbruk för att få en stor muslimsk diaspora i Sverige kan vara bra, övergår mitt förstånd. Antagligen för att KD köper konceptet med höga skatter för att finansiera dumheterna.


Nu kommer vi till den stora frågan, vad fan får jag för pengarna? Eller rättare sagt, finns det partier utanför riksdagen som kan ge värde för mina skattepengar. Uppenbarligen är Sverige i toppligan när det gäller totalt skattetryck gentemot sin befolkning, precis som det ska vara i ett socialistiskt land. Men hur kommer det sig att för ett enormt högt skattetryck, så får vi inte världens bästa vård, skola, omsorg, pensioner, rättsväsende, försvar med mera?

Jo, för att pengarna förslösas på ett sätt som får lyxfällans offer att framstå som glada amatörer. De partier som sitter i riksdagen förmår inte ens att räkna plus och minus och procent, för att förstå att Sverige är på väg allt längre ner i moraset. Vi börjar närma oss bottenligan för den mesta statistisken inom EU. Förutom då skattetryck, sprängningar, skjutningar, våldtäkter och annan kriminalitet.

Jag föredrar själv ett annat parti, nämligen Medborgerlig Samling. För någon gång måste vi bli kvitt den skadliga socialismen i det svenska samhället. Socialism är om inte ondska, så naivitet. Vilket har förklarats flera gånger av våra socialdemokratiska politiker, som har varit just naiva.