Val 2022

Hej alla läsare och ett varmt återseende, hoppas jag.

Är det något som märks rejält, så är det bristen på politiska idéer bland regeringspartierna och dessutom så saknas oppositionen. Alla partier har bekänt färg, genom att vara mer eller mindre socialistiska. Om vi skippar myten GAL-TAN och går på vänster, högerskalan, så ser spelplanen ut som följer.

Vänsterpartisterna är rena kommunister. De rensade bort K från VPK, men de är fortfarande kommunister, till viss del revolutionära. Det illustreras bäst av partiledaren Jonas Sjöstedt, som på fullt allvar påstod att man ska avveckla det privata företagandet, i förlängningen. De är inte heller främmande för politiskt våld, genom stöd till diverse nationella organisationer som bedriver politiskt våld, till internationellt stöd för organisationer som bedriver terrorism. Du kan ta K ur partibeteckningen, men inte kommunisten ur partiet.

Socialdemokraterna är idag styrda av vänstersossarna, i princip är de kommunister light, som tror på sin egen propaganda. Det är anledningen till att realpolitiken har lämnat socialdemokraterna, till förmån för ideologiskt snömos. Så om du undrar varför så många saker krackelerar i Sverige idag, så beror det på vänstersossarnas oförmåga att ta till sig fakta och realiteter. Det som är märkligare är att SSU framstår som en näst intill kommunistisk kamporganisation, som bedriver påtryckningar för en radikalare socialism än moderpartiet. Entrism by VPK?

Sverigedemokraterna är våra högersossar. De som vi känner igen från Per-Albin Hansson och Tage Erlanders tid. Kanske delvis också Palmes, Carlssons och Perssons tid. Hur som helst, en realpolitisk socialistisk inställning. Högerextremism hävdas av politiska motståndare, precis som vänstern förnekar idag att nationalsocialismen var just socialism. För er som tror att SD är ett högerparti, så läs deras egen sida, Lögnfabriken.

Miljöpartiet betraktar jag som en högersocialistisk rörelse med miljöfascistiska tendenser. Man vill införa socialism för att rädda miljön, men samtidigt, så värnar man om sina kärnväljare på Södermalm, genom att tilltvinga sig förmåner för sin väljarkår. Det syns bland annat i elcykelsubventioner, friår och annat miljösnömos. Och så klart, förbud för kärnkraft, trots att det är bra för CO2 och förbud mot bilar, som drabbar dem som inte är kärnväljare. MP kan så klart flyga, så länge som proletariatet inte gör det.

Liberalerna, det ofria partiet. Man är för människans fria val, så länge som den överensstämmer med partiets politik. Annars är man en god socialist, som vill styra och ställa, när de individuella valen inte överensstämmer med önskat utfall. Föräldraförsäkringar, det är klart att politiker vet bättre än föräldrar, vad som fungerar för dem. Man samarbetar gladeligen med den socialistiska regeringen, samtidigt som man försöker framställa sig som borgerlig. I bästa fall kan vi kalla liberalerna för högersocialister.

Centerpartiets partiledare lovade att äta upp en sko, om hon skulle stödja en socialistisk regering. Nu har vi en regering med sossar och miljöpartister, men såvitt historien förtäljer, så har inget skoätande genomförts. Nåväl, det är väl inte överraskande för ett parti med utopiska libertarianer, som inte kan föreställa sig att det finns idékonflikter med andra politiska och ideologiska samhällsmodeller. Partiet består nog mest av socialistiska libertarianer, som också önskar sig ett korrekt utfall. När så inte sker, så säljer man gärna ut sig till vem som helst, som erbjuder några hjärtefrågor till partiet.

De ännu nyare moderaterna, är som de gamla moderaterna, från Bohmans tid. Fast med en stor skillnad. Man accepterar det socialistiska fundamentet i svensk ekonomi, skattefinansierad public service, fast den är i praktiken kommunistisk-socialistisk-miljöfascistisk propaganda. Men det märkligaste av allt för ett borgerligt parti, man har lämnat borgerliga ideal bakom sig i trianguleringen efter makten och härligheten. Det skadligaste med moderaterna som opposition är att de opponerar inte. Förändringar från moderaterna av idag blir förändringar i marginalen, inte förändringar av de skadliga socialistiska grundstrukturerna i Sverige. Lite som "oppositionen" i DDR.

Kristdemokraterna, äntligen ett borgerligt parti. Nej, de accepterar också det socialistiska fundamentet i den offentliga ekonomin. Dessutom har partiet röstat för den kravlösa anhöriginvandringen. Aborter är inte problemet med KD, utan att det finns en stark kristen falang, som vill leka världsförbättrare. Tyvärr gäller det även en alltför generös, gränsande till naivt missbruk av asylsystemet, för att få sina feel good poäng. Hur en kristdemokrat kan tycka att asylmissbruk för att få en stor muslimsk diaspora i Sverige kan vara bra, övergår mitt förstånd. Antagligen för att KD köper konceptet med höga skatter för att finansiera dumheterna.


Nu kommer vi till den stora frågan, vad fan får jag för pengarna? Eller rättare sagt, finns det partier utanför riksdagen som kan ge värde för mina skattepengar. Uppenbarligen är Sverige i toppligan när det gäller totalt skattetryck gentemot sin befolkning, precis som det ska vara i ett socialistiskt land. Men hur kommer det sig att för ett enormt högt skattetryck, så får vi inte världens bästa vård, skola, omsorg, pensioner, rättsväsende, försvar med mera?

Jo, för att pengarna förslösas på ett sätt som får lyxfällans offer att framstå som glada amatörer. De partier som sitter i riksdagen förmår inte ens att räkna plus och minus och procent, för att förstå att Sverige är på väg allt längre ner i moraset. Vi börjar närma oss bottenligan för den mesta statistisken inom EU. Förutom då skattetryck, sprängningar, skjutningar, våldtäkter och annan kriminalitet.

Jag föredrar själv ett annat parti, nämligen Medborgerlig Samling. För någon gång måste vi bli kvitt den skadliga socialismen i det svenska samhället. Socialism är om inte ondska, så naivitet. Vilket har förklarats flera gånger av våra socialdemokratiska politiker, som har varit just naiva.