Anne Ramberg är generalsekreterare i advokatsamfundet. Det innebär att hon är advokat och torde därmed också vara kompetent nog att kunna bedöma både svensk och kanske även annan lagstiftning i relation till svensk lag.
Hon har skrivit ett inlägg i tidningen Advokaten "Om faran med ett förlorat samhällskontrakt".
Anne har också på sin blogg vurmat för öppna gränser för flyktingar. Det märkliga är att inläggen är i grunden något motsägelsefulla. Jag ska försöka analysera Annes tidningsinlägg.
Anne hävdar att framväxten av nazism (
Godwins lag) och fascism under mellankrigstiden var ett resultat av försvagningen av samhället. Så redan här kan man bli lite tveksam till Annes resonemang. Sen kommer hänvisningen till att vissa europeiska länder och Turkiet har blivit mer nationalistiska och antidemokratiska. Frågan är om just dessa länder de facto har ett försvagat samhälle.
Nåväl, Anne hävdar att det borde finnas sociala mål eller ett kollektivt intresse som binder samman ett samhälle och dess folk. Om det kollektiva intresset eller de sociala målen saknas, så är Annes tes att staten börjar bli dominant och använda sin makt på ett negativt sätt.
Om vi analyserar ovanstående, så kan vi konstatera att kollektiva intressen eller sociala mål styrs av väljarkårens värderingar. Vi kan kalla det för samhällets värdegrund. Denna värdegrund kan baseras på bland annat etnicitet, religion, politisk grundsyn, allmän humanism, nationalism eller andra samhällsfenomen. Problemet är litet i ett homogent samhälle, som till exempel det
socialdemokratiska folkhemmet under 30- till 70-talet. Till och med Tage Erlander uttryckte följande citat;
"Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden".
Erlander uttrycker alltså en sanning som är ganska logisk och enkel att förstå. Nämligen att ett folk med relativt likartad kulturell, ekonomisk, politisk och religiös historia under lång tid är homogen och därmed så finns det inte några större skillnader i samhällets grundläggande värderingar och normsystem.
Anne är också noggrann med att vi bör diskutera hur vi håller samman en demokratisk välfärds- och rättsstat. Här kommer hon definitiv i konflikt med sin vurm för asylsökande.
Islam är i grunden MOT demokrati, som religion. Islam betyder bokstavligen underkastelse inför gud och det innebär att inom islam så är guds rätt alltid före människans. Notera att när muslimska skriftlärda talar om demokrati och rösträtt, så gör de det enbart i egenskapen att man ska tjäna sitt samfunds (islams) intressen, inte individernas intressen. Kort och gott, islam är per definition anti-demokratisk, framförallt mot icke-muslimer.
Anne belyser också bristen på samtal kring vilka etiska och moraliska principer som ska vara vägledande för ett samhällsbygge. Jag anser personligen att det ska vara sekulära, humanistiska och demokratiska grundprinciper, som utgår från alla individers rätt till självbestämmande som ska forma samhällets etik och moral. Många religioner har tyvärr inslag som inte är så toleranta, så här kunde nog Anne ha varit tydlig och sagt att etik och moral kan inte utgå från en religions åsikter i frågan.
Anne uttalar också ett stöd för ett sammanhållet och stabilt samhälle för att möta framtidens utmaningar. Dagens Sverige och även många andra EU-länder är idag fragmenterade till både befolkning, språk, kultur och religion. Det räcker med att säga Katalonien, Baskien, Skottland, Wales, Irland, Sápmi med flera för att förstå att det är inget lätt problem. Så hur skapar vi sammanhållning om vi har fragmenterade samhällen? Sannolikt är det så att för att uppnå detta så måste det finnas en ganska stor grad av assimilation till majoritetssamhället. Det är antagligen ingen som anser att de flesta svenskarna ska lära sig samiska för att kunna förstå den samiska kulturen och samiska värderingar.
Utanförskapet som Anne tar upp är inte en fråga om att staten skulle nödvändigtvis ha en oförmåga att förhindra orsakerna till utanförskap. Invandrarna som kom direkt till arbeten till Sverige på 60- och 70-talet har i stort sett inkluderats eller assimilerats i det svenska majoritetssamhället. Anledningen till detta är ganska enkel att förstå. Nämligen att för det första, så kom människor till försörjning, dvs. de belastade inte välfärdssystemen, tvärtom, de bidrog i ganska stor omfattning till välfärdens utveckling under den här tiden. Jämför det med Olof Palmes reformer under 70-talet, vilket sammanföll med dessa invandrares produktivitet som skattebetalare. Dessutom så var i princip alla som kom under 60- och 70-talet människor som kom från en kristen och/eller sekulär kultur, dvs. jugoslaver, finländare, italienare, polacker och greker. De som hade svårast med anpassningen var den turkiska gruppen, vilket inte är så konstigt, eftersom de kom från en annan religiös bakgrund, som inte var kompatibel med den kristna/sekulära majoritetskulturen. Så invandringen på 60- och 70-talet var definitivt en tillgång för Sverige. Därmed så blev det inget utanförskap att tala om i termer av volym, även om individer kunde hamna i utanförskap. Och de som fick problem men anpassningen kunde mötas med resurser.
Statens auktoritet var nog inte större på 60- och 70-talet jämfört med idag. Men det var kanske så att staten hade tack vare goda finanser större kapacitet att upprätthålla många av statens grundfunktioner på en avsevärt högre nivå än idag. Det räcker med att titta på totalförsvarstanken, där man kunde mobilisera kanske upp till 1,2 miljoner människor i det militära och civila försvaret. Plus att rättsväsendet var dimensionerat att hantera brottsligheten som förekom på den tiden. Det räcker med att fråga valfri polis, militär, brandman eller sjuksköterska vad man anser om dagens resurser i förhållande till den uppgift man är satt att lösa.
Anne ställer också frågan om hur långt statens inflytande ska sträcka sig när det gäller att skapa ett fungerande samhälle. Hon belyser två alternativ, där man samverkar i den form av välfärdssamhälle som vi har idag eller en lite mindre styrd modell amerikansk nybyggaranda. Tyvärr är nog majoritetssamhället så passiviserat av välfärdssamhället, att de flesta människor skulle inte klara av en amerikans modell av nybyggande. Dessutom så har sannolikt svedjebrukens tid passerat när det gäller svensk samhällsutveckling. Utöver det så kan vi faktiskt se att även i USA så finns det många svagheter i skyddsnäten, då mycket bygger på religiöst arbete, där många grupper blir exkluderade från alla former av grundläggande trygghet.
Anne påpekar också värdet av
FN:s universella mänskliga rättigheter, som skulle vara allenarådande. Tyvärr så verkar Anne ha missat det faktum att de
"universella" rättigheterna är inte universella enligt OIC, dvs. merparten av alla muslimska länder. Enligt OIC är de universella rättigheterna begränsade av guds lag, dvs. sharia. Så om det finns en intressekonflikt mellan mänskliga rättigheter enligt FN:s modell och sharia, så gäller sharia i första hand. Ett av argumenten som används av många medlemsstater inom OIC är att FN är en post-kolonial maktstruktur som fortfarande förtrycker före detta kolonier. Därmed så kan inte FN diktera vad som är riktigt när det gäller mänskliga rättigheter. FN bygger på det som vi kan kalla för demokratiska grundvärden, dock så finns problemet med just islam att man inte accepterar dessa grundvärden.
Anne påstår också att klansamhällen är per automatik ojämlika och det kan man kanske diskutera på individbasis. Dock så har
Johan Westerholm skrivit en del om just klansamhällen och det är inte säkert att dessa är ojämlika på gruppbasis. Dessutom så är det så att dessa klansamhällen har två saker som binder dem samman. Etnicitet och RELIGION. Religionen är i regel islam. Anne har helt rätt i att i ett klansamhälle så är många individer begränsade, men gruppen som helhet kan ha stora friheter. Dock behöver dessa samhällen inte vara instabila, då blod är tjockare än vatten.
Anne talar om en gemensam värdegrund. Så min fråga till Anne är, hur kan vi ha en humanistisk, demokratisk och frihetlig värdegrund, om de flesta nya svenskar INTE delar dessa värderingar? Ska de assimileras, eller ska vi urvattna värdegrunden för att anpassa oss till minoriteten?
Det värsta jag vet är när någon anför europeiska länders brott under koloniseringen som ursäkt för att den post-koloniala världen inte fungerar på ett idealistiskt sätt. För det första, det finns ingen arvsynd, så det betyder att dagens européer har INGEN SKULD i det som förfäder gjorde. Alla är bara juridiskt ansvariga för sig själv och sina omyndiga barn i ett rättssamhälle. Allt kollektivt skuldbeläggande är fel.
Dessutom så kan vi konstatera att när européerna och nordamerikanerna hade ungefär 3 miljoner slavar, så hade det muslimska Afrika ungefär 4,3 miljoner slavar. Då har jag inte ens undersökt hur det var på den arabiska halvön eller andra arabländer.
Dock så vet vi fortfarande att i många muslimska länder, så arbetar "gästarbetare" under i praktiken slavlikna förhållanden, eller i fallet med tjänstekvinnor, så blir dessa också sexuellt utnyttjade och misshandlade.
Så hur ska jag summera det hela då?
Jag tycker att det är märkligt att Anne ibland försvarar dagens invandringssystem och dess uppenbara rättsosäkerhet för majoritetsbefolkningen och att hon i sitt inlägg inte kommer fram till den slutsats som är uppenbar för de flesta andra, om man följer hennes resonemang.
Nämligen att för att vi ska ha kvar vårt demokratiska, sekulära, humanistiska, frihetliga samhälle, så är det assimilation till majoritetskulturen som gäller. Repression av ideologier som är anti-demokratiska, totalitära eller på annat sätt mot FN:s universella mänskliga rättigheter i dess oförvanskade form. Religionsfriheten kan aldrig tas som intäkt för att verka mot samhällets värdegrund.
Människor som Anne kallar för identitetslösa är INTE identitetslösa. De har skaffat sig en religiös eller social identitet som medger att de agerar på en arena som inte är accepterad enligt samhällets värdegrund. Självfallet har denna religion ingen acceptans gentemot majoritetssamhällets religion eller för den delen sekularism.
Självklart kan Anne inte nöja sig med Godwins lag en gång, utan måste ta till den en gång till genom att nämna Breivik. Breivik ingår i en löst sammansatt idévärld där man ser konspirationer till både höger och vänster. Och lite upp och ner också. Därmed inte sagt att det har funnits en organisation bakom Breivik som systematiskt skapar individer som begår den här typen av terrordåd. Tvärtom, Breivik har nog skapat sin världsbild på helt egen hand i lösryckta sammanhang som har passat Breiviks personliga åsikter.
Det som är frapperande är att Anne misslyckas totalt med att identifiera om det finns någon organisation/rörelse i världen som med stora ekonomiska medel och en omfattande ideologisk bas bedriver indoktrinering i massiv skala för att sprida sin värdegrund och sina jihadister över hela världen. Kan det vara Saudiarabien och andra muslimska länder som faktiskt är de värsta förövarna i detta sammanhang?
Anne efterlyser en ärlig idépolitisk debatt i Riksdagen om etiska överväganden när det gäller mål och medel för samhällsutvecklingen. Den behövs inte i Riksdagen, den behövs bland väljarna. Men jag kan redan nu lista upp faktorerna som gäller för svensk värdegrund, om nu Anne inte kan dem.
1. Mänskliga rättigheter enligt FN:s deklaration.
2. Religionsfrihet och frihet från religion i grundlag.
3. Respekt för individers fria val.
4. Respekt för äganderätten.
5. Meritokrati för samhällsfunktioner.
Allt som krävs är integration, inkludering och assimilation till ovanstående av alla nya svenskar, så har vi löst många problem. Och de som inte vill anpassa sig måste också förstå att det inte finns ett intresse för majoritetssamhället att vare sig stödja dem, göda dem eller finansiera dem.
Så, Anne, var står du i frågan om islams roll i svensk lagstiftning och värdegrund? Eller ska muslimer anpassas/assimileras till svensk värdegrund med rättigheter för individer, kvinnor, barn, HBTQ med flera? Och om du föredrar det andra, vad ska vi göra med muslimer som vill leva enligt sharia?
Förresten, märkte ni att jag kunde föra mitt resonemang utan nazister, Hitler eller Breivik ;)
