Vi bombarderas numera med dagens modeord nummer ett, ansvar i media från både höger och vänster. Helst i kombination med någon form av moralpanik beroende på var man finns i höger-vänster-sd skalan i svensk politik. Nu tänkte jag skriva lite om vad ansvar innebär egentligen.
Först ska man ha klart för sig att det finns många former av ansvar, men jag ska tala om det som är viktigast för en politiker, dvs. MORALISKT ANSVAR.
Först och främst så kan vi konstatera att moraliskt ansvar är inget som en organisation eller politiskt parti kan ha. Allt ansvar utgår från individens interaktion med sin omvärld. Dvs. jag kan som individ välja att göra bra och dåliga saker. Det är vad som kallas för den fria viljan. Som ni kan förstå så är det ett ganska omfattande begrepp. Men poängen är att människan kan välja vilka handlingar och beslut som man genomför. Och det är väldigt viktigt att påpeka just detta. För idag finns det en kultur av att man skyller ifrån sig och säger att man inte hade något val. Man har alltid möjlighet att ta ställning till olika val. Det handlar bara om att vara öppen för alternativen.
Jag gör alltså alla mina val som individ och har det moraliska ansvaret att ta konsekvenserna av mina val. Och här brister det verkligen idag. Man skyller på de Rödgröna, Alliansen eller Sverigedemokraterna i varierande grad, beroende på politisk åskådning. Men moraliskt ansvar innebär faktiskt att man kan inte skylla ifrån sig. Man tar både de positiva och negativa konsekvenserna av sina val.
Idag har vi en Alliansregering i minoritet, som har valt detta för att undvika samarbete med SD. För detta beslut måste Alliansen ta ansvar.
Vi har också de Rödgröna i opposition, som väljer att hålla samman sitt samarbete med förhoppningen att Alliansens minoritetsregering förlorar sin regeringsduglighet och därmed utlyser nyval. Detta beslut är de Rödgrönas ansvar.
Vi har också Sverigedemokraterna, som kallar sig för Sverigeblocket, i en vågmästarroll i Riksdagen. På grund av politiska ställningstaganden hos de andra blocken försöker man undvika samarbete med Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas arbete i riksdagen är deras ansvar, inte någon annans. Varken Alliansen eller de Rödgröna kan skylla respektive blocks svagheter på Sverigedemokraterna. Det är helt och hållet respektive blocks ansvar.
Så hur knyter jag ihop säcken med moraliskt ansvar då? Enkelt. Alliansen regerar på grund av sin matematiska och moraliska seger genom att ha fått mest mandat/röster i Riksdagsvalet 2010. Alliansen har också tagit det moraliska ansvaret att regera i minoritetsställning, då rösterna inte räckte för egen majoritet. Så vi kan konstatera att det finns ett mått av moraliskt ansvarstagande hos Alliansen som är lovvärt.
De Rödgrönas moraliska ansvar då? Jodå, det är inget fel på det heller. De kalkylerar med att Alliansens minoritetsregering faller och då vill de Rödgröna ta över. Klockrent fall av moraliskt ansvar för sitt valsamarbete.
Sverigedemokraternas moraliska ansvar då? De har röstat på Per Westerberg till talman i egenskap av det största blockets (Alliansens) representant. Också förste vice talman blev vald enligt praxis, dvs. en representant för de Rödgröna. Därvidlag så ville Sverigedemokraterna som det "tredje blocket" lansera sin egen kandidat som andre vice talman. Självklart lyckades inte det, eftersom Alliansen och de Rödgröna konsekvent har beslutat för att blockera Sverigedemokraternas kandidat i talmansvalet.
Så var finns det moraliska ansvaret då? Jag kan konstatera att både Alliansen och de Rödgröna har tagit moraliskt ansvar för sina beslut i Riksdagens arbete. Jag kan också konstatera att Sverigedemokraterna var naiva i sin tro på att politik är en rättvis verksamhet. De tog sitt moraliska ansvar för en princip som de trodde skulle fungera i praktiken. Men som alla vet, så är praktisk och pragmatisk politik inte detsamma som principer. Det är vad Sverigedemokraterna har upplevt.
Att ta moraliskt ansvar är att ta konsekvenserna av både sina bra och dåliga val. Och det har nog alla politiker gjort ganska bra i Riksdagen. Däremot så har kanske inte media varit lika ansvariga på ett moraliskt plan, men det ska jag belysa senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar