Läser på SvD Opinon artikeln "Socialarbetaren ska se till individens rätt"
Mycket fascinerande hopkok av en hel den politiska tyckanden utan koppling till verkligheten. Ska vi ta och analysera vad man faktiskt säger.
Först presenterar man den retoriska frågan om samhället skapar sociala problem eller om individer med sociala problem drabbar sig själva och samhället.
Och sen väljer man att besvara den retoriska frågan med påståendet att sociala problem i all väsentlighet uppstår genom strukturella och institutionella brister i samhället. Individerna som drabbas av sociala problem drabbas INTE av egen förskyllan utan till följd av maktobalanser i samhället.
Allt detta påstår man utan någon form av bevis eller andra belägg. Kort och gott ett politiskt konstaterande.
Ska vi bena ut begreppen lite.
För det första, individen har alltid ett ANSVAR för sitt eget liv. Samhället kan och bör inte överta ansvar från individer utom i exceptionella fall, som till exempel sådana individer som objektivt sett inte klara sig själv. Vi har idag ett skolsystem som har blivit allt mer kravlöst och som är förlåtande för individens val att inte engagera sig i skolan. Ett exempel på detta är att trots alla "satsningar" på skolor i så kallade utanförskapsområden, så presterar dessa skolor inte tillräckligt många godkända elever för vidare studier. Många skolor i utanförskapsområden har redan IDAG bättre tillgång till IT-materiel, högre lärartäthet och pedagogiska förutsättningar för att utbilda eleverna. Att då hävda att det är en maktobalans i samhället som skapar social misär för att det satsas mer på dessa skolor än andra är en ren lögn. Det är andra faktorer som avgör elevers prestationsförmåga.
För det andra måste vi analysera varför skolor i utanförskapsområden presterar såpass dåligt, trots alla satsningar som görs av samhället. Där är politikerna väldigt otydliga, eftersom det föreligger en beröringsskräck för vissa typer av problem. Eller rättare sagt, man säger inte hela sanningen, eftersom man skulle stigmatisera hela grupper av elever. Här kan jag konstatera att de elever som INTE klarar sig bra i dagens skola är i mycket stor omfattning invandrare i första eller andra generationen. Varför är det så då? Här är problemen ganska komplexa och helt beroende av elevernas bakgrund. Man måste helt enkelt analysera detta på individbasis. Svaret är definitivt inte mer lärare, mer iPads eller flera lokaler. Utan här kan socionomerna faktiskt bidra med INDIVIDANALYS för att komma fram till ett bra svar för individens behov. Mitt antagande är till exempel bristande språkkompetens, bristande studiedisciplin eller faktiska intellektuella begränsningar. Man måste vara realistisk och inse att alla människor är inte predestinerade för högre akademiska studier.
För det tredje är det alltid bekvämt att skylla på maktobalanser och strukturer, eftersom man då kan ursäkta problemet utan att försöka göra något åt det. Det är alltid bra att vara offentliganställd byråkrat och skylla på budgeten, strukturer eller något annat som man förment inte kan påverka. Det är klart att det är bekvämare att sitta på sitt kontor och tycka om politik och resursbrister än att faktiskt bege sig ut i utanförskapsområdet en helg och se vad som händer. Man får acceptera att det är inte samhällets fel om det finns ungdomar som tycker att Tony "Scarface" Montana är en hjälte att se upp till. Eller om det finns äldre kamrater som rör sig med onormalt mycket pengar på grund av kriminellt företagande. Här kommer vi nämligen till det stora problemet för socionomer. Hur många av ungdomarna i utanförskapsområdena idag växer upp i en miljö där man tangerar kravet på att hantera ett LVU-ärende. Skulle tro att det blir väldigt många ärenden. Men föräldrar från andra kulturer som inte kan/vill/orkar hantera de normativa värden som finns i det svenska samhället kan det bli lätt att man isolerar sig inom den egna kulturella gruppen och försöker skydda sina barn från "dåliga" svenska influenser. Därmed normaliserar man också dessa barns världsbild om svenskar och dem som icke-kompatibla kulturer.
Till sist vill jag verkligen säga att Sverige är ett land där klassresor är fullt möjliga, oavsett bakgrund. Men för att detta ska vara möjligt, så måste man ha en kulturell miljö som tillåter detta. Om föräldrar och äldre kamrater inte hjälper till att skapa en sådan kulturell miljö, så har samhället bara två alternativ kvar. Det ena är att samhället omhändertar dessa barn enligt LVU och tillser att studieförutsättningarna blir optimala, eller att samhället accepterar individuella val från föräldrar och barn, som ger sämre förutsättningar att klara sig i ett liberalt samhälle.
För professorer och socionomer kan det vara ett beskt piller att svälja, eftersom alla problem inte kan lösas med mer pengar. Eller rättare sagt, samhällets ekonomiska kapacitet räcker inte till för att maximera varje individs fulla potential utan individens och familjens medverkan.
Man talar i artikeln också om socialtjänstlagen som en rättighetslag. Men man glömmer gärna bort att individen även i detta sammanhang har skyldigheter också. Sen är det alltid diskutabelt var vi sätter gränserna för rättigheter. Min personliga åsikt är att varken Levis jeans, Canada Goose-jackor eller iPhone är förutsättningar för att uppnå bättre studieresultat i dagens skolmiljö. Mig veterligen har dessa faktorer inte påverkat elevers studieförmåga och kapacitet enligt några vetenskapliga rön.
Man skriver till sist att samhällsstrukturen är en del av socialtjänstlagen och att det är hög tid att dessa strukturer åter får bli en del av det sociala arbetet. Här tycker jag definitivt att man blandar äpplen och päron på ett mycket ohederligt sätt. Eller så antyder man att socialtjänstlagen tillåter socionomer att börja påverka samhällsstrukturerna. Här tar man alltså lagen som intäkt för att börja påverka strukturer, som rimligtvis ska påverkas av politiska processer. Dagens svenska samhälle är en liberal marknadsekonomi med vissa inslag av planhushållning. Det är grunden för hur Sverige fungerar idag. Att man från socionomhåll ska påverka grundstrukturen känns väldigt konstigt. Hade man tänkt sig att kvotera in människor från socioekonomiskt svaga grupper in i privata företag? Eller att privata företag och skattebetalare ska med ökat skattetryck bekosta offentlig "sysselsättning" för dessa svaga grupper.
Det skulle vara intressant att veta vilka strukturer som man vill ändra på för att få till en reell förändring för socioekonomiskt svaga grupper. Men dessa svar kommer vi nog inte att få, eftersom då skulle man behöva höja skatterna till en sådan nivå att dessa blir politiskt helt oacceptabla, utom möjligen för vänsterpartiet. Men det är kanske en partsinlaga från vänsterpartiet???
Mycket fascinerande hopkok av en hel den politiska tyckanden utan koppling till verkligheten. Ska vi ta och analysera vad man faktiskt säger.
Först presenterar man den retoriska frågan om samhället skapar sociala problem eller om individer med sociala problem drabbar sig själva och samhället.
Och sen väljer man att besvara den retoriska frågan med påståendet att sociala problem i all väsentlighet uppstår genom strukturella och institutionella brister i samhället. Individerna som drabbas av sociala problem drabbas INTE av egen förskyllan utan till följd av maktobalanser i samhället.
Allt detta påstår man utan någon form av bevis eller andra belägg. Kort och gott ett politiskt konstaterande.
Ska vi bena ut begreppen lite.
För det första, individen har alltid ett ANSVAR för sitt eget liv. Samhället kan och bör inte överta ansvar från individer utom i exceptionella fall, som till exempel sådana individer som objektivt sett inte klara sig själv. Vi har idag ett skolsystem som har blivit allt mer kravlöst och som är förlåtande för individens val att inte engagera sig i skolan. Ett exempel på detta är att trots alla "satsningar" på skolor i så kallade utanförskapsområden, så presterar dessa skolor inte tillräckligt många godkända elever för vidare studier. Många skolor i utanförskapsområden har redan IDAG bättre tillgång till IT-materiel, högre lärartäthet och pedagogiska förutsättningar för att utbilda eleverna. Att då hävda att det är en maktobalans i samhället som skapar social misär för att det satsas mer på dessa skolor än andra är en ren lögn. Det är andra faktorer som avgör elevers prestationsförmåga.
För det andra måste vi analysera varför skolor i utanförskapsområden presterar såpass dåligt, trots alla satsningar som görs av samhället. Där är politikerna väldigt otydliga, eftersom det föreligger en beröringsskräck för vissa typer av problem. Eller rättare sagt, man säger inte hela sanningen, eftersom man skulle stigmatisera hela grupper av elever. Här kan jag konstatera att de elever som INTE klarar sig bra i dagens skola är i mycket stor omfattning invandrare i första eller andra generationen. Varför är det så då? Här är problemen ganska komplexa och helt beroende av elevernas bakgrund. Man måste helt enkelt analysera detta på individbasis. Svaret är definitivt inte mer lärare, mer iPads eller flera lokaler. Utan här kan socionomerna faktiskt bidra med INDIVIDANALYS för att komma fram till ett bra svar för individens behov. Mitt antagande är till exempel bristande språkkompetens, bristande studiedisciplin eller faktiska intellektuella begränsningar. Man måste vara realistisk och inse att alla människor är inte predestinerade för högre akademiska studier.
För det tredje är det alltid bekvämt att skylla på maktobalanser och strukturer, eftersom man då kan ursäkta problemet utan att försöka göra något åt det. Det är alltid bra att vara offentliganställd byråkrat och skylla på budgeten, strukturer eller något annat som man förment inte kan påverka. Det är klart att det är bekvämare att sitta på sitt kontor och tycka om politik och resursbrister än att faktiskt bege sig ut i utanförskapsområdet en helg och se vad som händer. Man får acceptera att det är inte samhällets fel om det finns ungdomar som tycker att Tony "Scarface" Montana är en hjälte att se upp till. Eller om det finns äldre kamrater som rör sig med onormalt mycket pengar på grund av kriminellt företagande. Här kommer vi nämligen till det stora problemet för socionomer. Hur många av ungdomarna i utanförskapsområdena idag växer upp i en miljö där man tangerar kravet på att hantera ett LVU-ärende. Skulle tro att det blir väldigt många ärenden. Men föräldrar från andra kulturer som inte kan/vill/orkar hantera de normativa värden som finns i det svenska samhället kan det bli lätt att man isolerar sig inom den egna kulturella gruppen och försöker skydda sina barn från "dåliga" svenska influenser. Därmed normaliserar man också dessa barns världsbild om svenskar och dem som icke-kompatibla kulturer.
Till sist vill jag verkligen säga att Sverige är ett land där klassresor är fullt möjliga, oavsett bakgrund. Men för att detta ska vara möjligt, så måste man ha en kulturell miljö som tillåter detta. Om föräldrar och äldre kamrater inte hjälper till att skapa en sådan kulturell miljö, så har samhället bara två alternativ kvar. Det ena är att samhället omhändertar dessa barn enligt LVU och tillser att studieförutsättningarna blir optimala, eller att samhället accepterar individuella val från föräldrar och barn, som ger sämre förutsättningar att klara sig i ett liberalt samhälle.
För professorer och socionomer kan det vara ett beskt piller att svälja, eftersom alla problem inte kan lösas med mer pengar. Eller rättare sagt, samhällets ekonomiska kapacitet räcker inte till för att maximera varje individs fulla potential utan individens och familjens medverkan.
Man talar i artikeln också om socialtjänstlagen som en rättighetslag. Men man glömmer gärna bort att individen även i detta sammanhang har skyldigheter också. Sen är det alltid diskutabelt var vi sätter gränserna för rättigheter. Min personliga åsikt är att varken Levis jeans, Canada Goose-jackor eller iPhone är förutsättningar för att uppnå bättre studieresultat i dagens skolmiljö. Mig veterligen har dessa faktorer inte påverkat elevers studieförmåga och kapacitet enligt några vetenskapliga rön.
Man skriver till sist att samhällsstrukturen är en del av socialtjänstlagen och att det är hög tid att dessa strukturer åter får bli en del av det sociala arbetet. Här tycker jag definitivt att man blandar äpplen och päron på ett mycket ohederligt sätt. Eller så antyder man att socialtjänstlagen tillåter socionomer att börja påverka samhällsstrukturerna. Här tar man alltså lagen som intäkt för att börja påverka strukturer, som rimligtvis ska påverkas av politiska processer. Dagens svenska samhälle är en liberal marknadsekonomi med vissa inslag av planhushållning. Det är grunden för hur Sverige fungerar idag. Att man från socionomhåll ska påverka grundstrukturen känns väldigt konstigt. Hade man tänkt sig att kvotera in människor från socioekonomiskt svaga grupper in i privata företag? Eller att privata företag och skattebetalare ska med ökat skattetryck bekosta offentlig "sysselsättning" för dessa svaga grupper.
Det skulle vara intressant att veta vilka strukturer som man vill ändra på för att få till en reell förändring för socioekonomiskt svaga grupper. Men dessa svar kommer vi nog inte att få, eftersom då skulle man behöva höja skatterna till en sådan nivå att dessa blir politiskt helt oacceptabla, utom möjligen för vänsterpartiet. Men det är kanske en partsinlaga från vänsterpartiet???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar