tisdag 26 november 2013

Dags att införa samhällsplikt.

Nu har Statsmannen funderat lite på saker som inte fungerar så bra.

Om man får tro många debattörer idag, så gnäller man om att både välfärden, arbetsmarknaden, skolan och försvaret är körda i botten och att man kan endast lösa dessa problem med kraftfulla skattehöjningar. Eftersom Statsmannen är allergisk mot onödiga skatter, så vill jag presentera ett alternativ.

Inför generell samhällsplikt för 18 åringar. Vad betyder då detta?

Alla 18 åringar som är skrivna i Sverige, oavsett medborgarskap eller kön ska genomföra både fysisk och psykisk mönstring hos Rekryteringsverket. Utfallet av mönstringen ska utgöra grunden för ett års placering i samhällstjänst. Denna samhällstjänst ska vara meriterande för senare arbeten, dvs.  man har uppvisat att man kan sköta en tjänst i samhället och komma i tid till jobbet osv.

Vilka tjänster ska finnas att göra då?

Försvarsmakten ska förses med soldater med varierad bakgrund, men med höga krav på fysisk och psykisk status. Soldaterna ska genomföra grundläggande militär utbildning (GMU) och kompletterande militär utbildning (KMU). Därefter kan de deployeras på en sex månaders FN-tjänst, eller sköta bevaknings- och beredskapsuppgifter i Sverige under samma tid. Efter fullgjord ett års tjänstgöring ska soldaterna placeras i hemvärn- och driftvärn i sin hemkommun, med tjänstgöringskrav enligt hemvärnskontrakt fram till 30 års ålder. Dvs. cirka 80 timmar om året till hemvärnstjänst. Självfallet kan man också välja att söka anställning som soldat, specialistofficer eller officer. Alla soldater ska få en krigsplacering, även om det är fullt möjligt att tillhöra förband som inte är materiellt uppfyllda. Denna komplettering av materiel kan genomföras vid ett eventuellt återtagande. Krigsplacerade soldater kallas in till KFÖ två gånger fram till 30 års ålder.

Fördelen med denna lösning är att man får en stor bas av personer att rekrytera till Försvarsmakten, man får soldater till utlandstjänstgöring och man får en personalkader att bygga på vid eventuell återtagning. Hemvärnet skulle dessutom förses med unga och välutbildade soldater i sina bästa år.

Den övriga samhällstjänsten då?

Den kan bestå av ett års tjänst i äldrevården, sjukvården, räddningstjänsten, kustbevakningen, stat, landsting och kommun. I princip blir det en personell resurs för det offentliga att nyttja under ett års tid till en kostnad som motsvarar en dagspenning plus kläder, kost och logi. Denna kostnad torde vara avsevärt billigare än att ha fast anställd personal i befattningar som kräver lägre utbildning/specialisering. Dessutom skulle behovet av att rationalisera bort stödfunktioner för kvalificerad personal minska. Dvs. man skulle i praktiken kunna ha omfattande administrativt stöd för personal i det offentliga, som idag håller på med egenadministration istället för kärnverksamhet. Efter genomförd samhällstjänst så kan man söka sig till olika former av totalförsvarsbefattningar i stat, landsting och kommun. Plikttjänsten tar dock slut vid 30 års ålder även för denna kategori.

Vad är då fördelarna för det offentliga?

Medborgare och invånare får bättre insikter i hur det offentliga fungerar. Man får också tillgång till en relativt stor kader personal för befattningar där det krävs små eller obetydliga förkunskapskrav utöver grundskola/gymnasium. Det kan faktiskt vara så enkelt att man jobbar ett år på ett demensboende, eller ett daghem eller andra uppgifter där verksamheten har ont om pengar. Den fast anställda personalen får en arbetsledande funktion för sitt stöd och kan därmed fokusera på sina kärnverksamheter.

Vad är då fördelarna för den som gör samhällstjänst?

Man får ett intyg på att man klara av att hantera ett strukturerat arbete, en arbetssocial situation och dessutom rutin i ett yrke. Framförallt borde detta vara idealt för dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eftersom man får ett tillfälle att visa vad man klarar av. En stor vinst är också att man får dela erfarenheter och skapar kontaktnät med människor från annan social bakgrund än den egna.

Är inte det här en nackdel för de som är anställd i det offentliga idag?

Nej, eftersom det fortsättningsvis finns behov av anställda med högre kvalifikationer och utbildning i det offentliga. Tvärtom kan dessa få hjälp och stöd av de samhällspliktiga i sin dagliga gärning. Dessutom lär en del arbetsområden med lägre kvalifikationer också fortsättningsvis kräva flerårig rutin.

Men om jag vill slippa då?

Mönstringen kan ingen slippa. Alla ska mönstra. Självfallet kommer inte alla att få plats i den nya samhällstjänsten, så frivilliga ska tas ut i första hand där det är lämpligt. Högskolestuderande ska få slippa samhällstjänsten. Dock ska ett års samhällstjänst inte medföra förlust av studieplats. Samhällstjänst kan också göras som praktik inom ramen för högskole och universitetsstudier. Självklart kan man också slippa, om man måste genomföra plikttjänstgöring i annat land.

Den stora fördelen med samhällsplikt kan formuleras i några enkla meningar.

Individen får möjlighet till en personlig utveckling både yrkesmässigt och socialt för att hantera framtida arbetsliv och vidareutbildning.

Samhället får möjlighet att stödja sin fast anställda personal med stödfunktioner, som medger större fokus på kärnverksamheten för de fast anställda i offentlig tjänst.

Offentlig verksamhet, oavsett verksamhetsområde kommer att få bättre folkförankring och acceptans.

1 kommentar:

  1. Emeden det finns ett antal intressanta punkter i förslaget, som att det innebär att ungdomar får testa på ett yrke under längre tid och kan få utbildning i samhällets funktion, så finns det också ett par saker som man nog måste fundera lite mer angående.

    Den första är att det blir en klar fördel för en person att försöka komma över en icke-militär samhällstjänst, eftersom denna inte kommer att kräva årligen återkommande repetitionsövningar. Det gör att man kan hamna in en situation där flertalet av de man vill ta in överklagar mönstringen för att få en tjänst som inte tar lika mycket tid i anspråk efter det att samhällstjänstgöringen är avslutad, och som de uppfattar bättre kan passa deras framtida planer.

    Det andra är att det kommer att bli nackdelar för de offentliga verksamheterna. Den första av dessa är att även de enklaste befattningar kräver någon form av utbildning, om inte annat så introduktion. Enligt min egen erfarenhet så får man under den tiden en person inte är inkörd i arbetsuppgifterna kommer det att åtgå extra tid hos den som är arbetsledare för att utbilda personen i sina arbetsuppgifter. Om denna person samtidigt ska utföra mer kvalificerade arbetsuppgifter så kommer mängden sådana uppgifter denna person kan utföra att begränsas, vilket kan medför att mer personal måste anställas. Detta kan leda till merkostnad för de offentliga verksamheterna och besparingsmotivet som framgår inte blir lika tydligt. Samtidigt innebär detta att en betydande del av personalen måste erhålla extra utbildning avseende handledning och arbetsledning, vilket innebär att denna personals löneanspråk lär öka.

    Man ska även komma ihåg att mycket av den så kallas stödverksamheten som verkar avses (såsom ekonomihantering, personalhantering och motsvarande) faktiskt kräver en del i form av kvalifikationer eller utbildning.

    Slultigen måste man betänka att de kategorier i samhället som skulle kräva störst mängd personal (vårdsektorn) troligen är samma sektor som många inte avser att hamna i sina framtidsplaner. Medan man kan hoppas att dessa efter att ha jobbar inom vård och omsorg väljer denna sektor, så är risken att många kommer att betrakta det som lågbetalt slavjobb för att man inte kunnat göra arbetsplatserna attraktiva på annat sätt. Om denna situation uppstår så kommer förtroendet mot det system som önskas införas att rubbas, då samhällets vinst blir så mycket större än individens. Särskilt påtagligt kommer detta även att bli om personen känner att de inte får en utbildning de har allmän nytta av i sin framtida karriär.

    SvaraRadera