Värnplikt, att vara eller inte vara

Än en gång bevisas det att media har en otrolig förmåga att hitta (o)talanger lite överallt. Den här gången är det Mattias Svensson, redaktör på Neo, som har beklagat sig över en eventuellt återinförd värnplikt, denna gången på SVT Opinion.

Först och främst har inte Svensson förstått att demokrati är inget som kommer gratis. Vi betalar alla ett pris för vår demokratiska frihet, på ett eller annat sätt. Mattias förslag är att vi ska rekrytera anställda soldater. Sanningen är att rekryteringen går väldigt dåligt, eftersom Försvarsmakten i praktiken har inte lönemedel för att betala soldatlöner som är vettiga. För inte vill väl Mattias att Fas3 människor ska tvingas in i soldatleden. För Fas3 är verkligen en form av slaveri under tvång. Dessutom icke-tidsbestämd. Vi kan konstatera att det är lönsammare att städa på Högkvarteret, än att jobba som soldat. Dessutom antagligen mycket riskfriare.

Jag har ju en misstanke om att Svensson inte är intresserad av att höja lönemedlen högst avsevärt för försvarsmaktsanställda. Men nu ska vi ta och bena ut Svenssons retorik på ett ganska enkelt sätt.

För det första, det är inte kränkande att ställa upp för samhället och sina medmänniskor. Man tar varken livet eller friheten från unga människor. Sen ser jag inte heller något problem med att man får en samhällsorienterad fostran i värnpliktssystemet. Eller för den delen att man skulle lära sig att underkasta sig hierarkier. Som redaktör är väl Svensson inte intresserad av underställda som inte inordnar sig i arbetsplatsens hierarkier? Värnplikten är ett sätt att betala den skuld som vi alla har för att värna just vår demokrati, frihet och självbestämmande.

För det andra är inte värnplikten ett samhällsekonomiskt slöseri. Det ger många unga människor en möjlighet att för första gången i sina liv en förmåga till självständighet, initiativförmåga, ansvar och gruppsocialisering med olika samhällsgrupper, oavsett tidigare erfarenheter. Hur det skulle kunna vara samhällsekonomiskt dåligt, är bortom min fattningsförmåga.

För det tredje, alla krig leder till förluster. Välutbildade värnpliktiga har gång på gång bevisat i internationell tjänst att de är väl så bra rustade för en riktig krigsuppgift. Det räcker med att titta på BA01 och hur de löste sin uppgift i kriget i Bosnien. Eller för den delen alla värnpliktsutbildade soldater som har varit i Afghanistan. Självklart kommer en återinförd värnplikt att innebära att Rekryteringsmyndigheten kommer att genomföra uttagningar där man matchar person med befattning. Allt annat vore helt förkastligt. Dessutom så finns det behov av många sorters kompetenser i ett värnpliktsförsvar. Svensson kan vara tryggt förvissad i att profilen för en kustjägare avviker högst avsevärt från en värnpliktig flygtekniker. Därmed kommer ett omtag i värnpliktssystemet att vara lika demokratiskt som det gamla värnpliktssystemet.

Sen avslöjar Svensson sin egentliga agenda på slutet. Nämligen att han själv hade svårt att inordna sig i hierarkiska system. Eller så tror han kanske att friheten behöver aldrig försvaras med vapenmakt. Frågan är bara, är det ursäkten han kommer att ha till folket på Krim, i Novorossija och andra ställen, där demokratin ställs mot totalitära system? För det ska Svensson ha klart för sig, friheten är aldrig gratis. Fast Svensson accepterar kanske någon form av eftergifter eller tributer till alla som gör anspråk på nationalstaten Sverige, dess resurser och dess folk?

Min slutsats är att Mattias Svensson är en anhängare av någonannanstanismen, dvs. filosofin att någon annan löser problemet. Helst gratis. Och att det inte finns några konkurrerande maktstrukturer som skulle vilja påverka oss i framtiden. Det är enligt mitt sätt att se det som väldigt naivt, ovärdigt en vuxen människa. Men Svensson har kanske inte haft tillräckligt många lektioner från Livets Hårda Skola?