Läser i DN att de svenska soldaterna i Mali inte får tillräckligt med mat.
Texten ger ett flertal reflektioner, som jag vill delge till de som är intresserade.
Först och främst, så kan man faktiskt fundera på det kaloriintag som någon har godkänt, utan att ha grundläggande förståelse för självklarheter. Först och främst så är det att någon, sannolikt inte generalläkaren i Försvarsmakten har godkänt ett dagligt kaloriintag på 1800 kilokalorier. Det är ett kaloriintag som medger överlevnad i praktiken. En kontorsarbetare som sitter framför datorn beräknas förbruka cirka 2300-2800 kilokalorier per dag. Så vi kan konstatera att soldaternas klagomål är korrekt, de får för lite mat för uppgiften.
Att sedan chefen för insatsen kallar det för "Ett lyxproblem" i DN är också anmärkningsvärt. Nog kräver vi väl att en chef ska klara av enkel matematik och att det saknas minst 1000 kilokalorier per dag per soldat. Det går kanske bra att ha den attityden hemma i Sverige när soldaten ska få "pannben" på Karlsborg och svälta av sig lite McDonalds-fett, men absolut inte en korrekt inställning gentemot soldater som är deployerade i en krigszon.
Men det som är mest frapperande är det faktum att svenska soldater som är insatta i ett av FN:s farligaste insatsområden och där FN-soldater har dödats i tjänsten, så verkar soldaterna ha en förkastlig inställning till sin uppgift. De verkar tro att är man insatt i ett krigsområde, så ska man kunna träna på gym eller fysa i en till två timmar om dagen. Soldaterna verkar inte ha förstått att det är jobbet som är träningen. Att man faktiskt blir fysiskt och psykiskt nedbruten i en krigszon är något som man måste inse som soldat. Det är därför man har något som heter leave eller reorganisation/återhämtning som begrepp inom det militära.
Nåväl, för att sammanfatta mina observationer.
1. Outsourcing utan svensk kvalitetskontroll verkar vara en dålig lösning för en krigsuppgift. Generalläkaren borde sannolikt ta sig an detta ärende skyndsamt.
2. Chefer som inte inser vidden av problemet borde tänka om. Särskilt när det är ett så enkelt problem som addition. 1800 kilokalorier per dag kan ALDRIG bli ett dagsbehov på 2800 kilokalorier.
3. Soldater som inte förstår vad arbetet går ut på ska kanske fundera på vad de håller på med. Insats kräver uppoffringar. Och för övrigt skulle de förstå att jobbet går inte ut på att vara snygg på Beach 2015, utan att man faktiskt ska lösa en stridsuppgift.
Hur mogen är man uppgiften egentligen inom Försvarsmakten?
Eller för att uttrycka det på ett annat sätt, har chefer och soldater förstått krigets krav?
Min slutsats är, antagligen inte.......
Texten ger ett flertal reflektioner, som jag vill delge till de som är intresserade.
Först och främst, så kan man faktiskt fundera på det kaloriintag som någon har godkänt, utan att ha grundläggande förståelse för självklarheter. Först och främst så är det att någon, sannolikt inte generalläkaren i Försvarsmakten har godkänt ett dagligt kaloriintag på 1800 kilokalorier. Det är ett kaloriintag som medger överlevnad i praktiken. En kontorsarbetare som sitter framför datorn beräknas förbruka cirka 2300-2800 kilokalorier per dag. Så vi kan konstatera att soldaternas klagomål är korrekt, de får för lite mat för uppgiften.
Att sedan chefen för insatsen kallar det för "Ett lyxproblem" i DN är också anmärkningsvärt. Nog kräver vi väl att en chef ska klara av enkel matematik och att det saknas minst 1000 kilokalorier per dag per soldat. Det går kanske bra att ha den attityden hemma i Sverige när soldaten ska få "pannben" på Karlsborg och svälta av sig lite McDonalds-fett, men absolut inte en korrekt inställning gentemot soldater som är deployerade i en krigszon.
Men det som är mest frapperande är det faktum att svenska soldater som är insatta i ett av FN:s farligaste insatsområden och där FN-soldater har dödats i tjänsten, så verkar soldaterna ha en förkastlig inställning till sin uppgift. De verkar tro att är man insatt i ett krigsområde, så ska man kunna träna på gym eller fysa i en till två timmar om dagen. Soldaterna verkar inte ha förstått att det är jobbet som är träningen. Att man faktiskt blir fysiskt och psykiskt nedbruten i en krigszon är något som man måste inse som soldat. Det är därför man har något som heter leave eller reorganisation/återhämtning som begrepp inom det militära.
Nåväl, för att sammanfatta mina observationer.
1. Outsourcing utan svensk kvalitetskontroll verkar vara en dålig lösning för en krigsuppgift. Generalläkaren borde sannolikt ta sig an detta ärende skyndsamt.
2. Chefer som inte inser vidden av problemet borde tänka om. Särskilt när det är ett så enkelt problem som addition. 1800 kilokalorier per dag kan ALDRIG bli ett dagsbehov på 2800 kilokalorier.
3. Soldater som inte förstår vad arbetet går ut på ska kanske fundera på vad de håller på med. Insats kräver uppoffringar. Och för övrigt skulle de förstå att jobbet går inte ut på att vara snygg på Beach 2015, utan att man faktiskt ska lösa en stridsuppgift.
Hur mogen är man uppgiften egentligen inom Försvarsmakten?
Eller för att uttrycka det på ett annat sätt, har chefer och soldater förstått krigets krav?
Min slutsats är, antagligen inte.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar