Politiska ideologier och visioner

Hade en mycket intressant diskussion idag och fick några reflektioner om politiska ideologier.

Självfallet hamnade diskussionen bland annat inom området patriarkala strukturer med mera.

Men om vi ska ta och vara helt ärliga mot oss själva, så bör vi reflektera över ett antal faktorer som påverkar oss som individer och även samhället i stort.

Den grundläggande frågan är egentligen vilken vision vi har av samhället. Visioner är bra, eftersom de försöker beskriva en önskad bild av en framtid som är generellt acceptabel för medborgarna.

Nu ska jag försöka skapa min vision av vad som krävs av ett bra samhälle.

För det första, så måste samhället bygga på individen och människans fria vilja. Vi måste förutsätta att den socialiseringen och uppfostran som ett barn utsätts för av sina föräldrar är i grunden god för en majoritet av samhällsmedborgarna. Annars skulle vi behöva omhänderta väldigt många barn enligt LVU.

Så då kan vi nog säga att fria människor med fri vilja att skapa sitt liv efter eget tyckande är grunden för ett bra samhälle. Det är min ansats nummer ett.

Ansats nummer två är att människan ingår alltid i flera sociala kollektiv, för att få ett sammanhang i sin existens. Vi förutsätter att det minsta naturliga kollektivet är primärfamiljen, därefter den utökade familjen i form av släkt och vänner. Primärfamiljen är ett resultat av biologiska fakta och är därmed individens minsta sociala sammanhang.

Ansats nummer tre är att individen har i grunden alltid rätt till sin fria vilja, utöver det som primärfamiljen kräver i sin socialisering av individen. Vi förutsätter precis som i vilket rättssamhälle som helst att vi faktiskt ställer vissa krav och begränsningar på individens fria vilja, för att hålla den sociala interaktionen mellan individer på en nivå som är accepterad av en majoritet av samhällsmedborgarna. För detta har vi ett juridiskt system, som hanterar avvikelser från den acceptabla normen.

Dessa ansatser är sannolikt förenliga med en liberal eller borgerlig grundsyn på människan. Framförallt så betraktas individen som en i grunden självständig och fristående entitet som agerar enligt sin fria vilja och sina personliga önskningar.

Men då kommer vi till ideologier som har en kollektivistisk grundsyn. Dessa ideologier anser att individen är underordnad kollektivet i olika former. Hur kollektivet är utformat beror på ideologin. Till exempel anser en islamist att muslimer är en del av kollektivet som har rättigheter. De som är utanför kollektivet är rättslösa. En socialist anser att kollektivet har rätt till ett "rättvist" utfall i alla stycken, oavsett individernas fria vilja. Det som är intressant är att många ideologier kan hänvisas till den socialistiska fåran, även om de inte är uttalat socialistiska.

Ett exempel är feminismen, där det finns en uttalad vision eller ideologi som hävdar att endast ett utfall som är jämnt fördelat mellan könen är jämställt. Ett annat är kommunismen, där det finns en vision av lika ekonomiska förutsättningar för alla individer, oavsett reella möjligheter.

Problemet med alla kollektivistiska ideologier och visioner är att de tar just inte hänsyn till individens fria vilja. När individen har en vilja som avviker från kollektivet, så vill man med olika former av "omskolning" forma individen till att passa ideologins önskade utfall.

En svaghet med dessa ideologier är att man försöker skapa ett samhällssystem som strider mot människans grundläggande drifter och instinkter. Man förnekar helt enkelt människans natur och blir förvånad när systemet inte fungerar.

Vad gäller liberalismen, så har den också nackdelar. I vissa stycken har liberalismen likheter med anarkismen och den starkes rätt. Det är egalt om styrkan är fysisk, ekonomisk eller maktstrukturell. Man har inom liberalismen inte analyserat vilka begränsningar som är lämpliga för att kollektivet ska fungera i samklang med individen. Ett bra exempel på misslyckad liberalism är till exempel USA, där det råder en osedvanligt hög ojämlikhet mellan individer, för att vara ett industrialiserat land. Positiva exempel är faktiskt i princip alla västeuropeiska länder som har välfärdssystem som garanterar någon form av miniminivå på välfärden.

Som borgerlig och konservativ så anser jag att ett samhälle ska ge alla individerna lika möjligheter att utifrån sina förutsättningar kunna skapa sig ett liv inom ramen för samhällskollektivet. Jag är inte heller bunden av idén att man måste ägna sig åt lönearbete. Det är inte helt omöjligt att någon form av MEDBORGARLÖN kan vara en väg framåt. Dock så är medborgarlön en form av kollektivt åtagande, som inte kan utsträckas till alla som inte är medborgare. Plånboken räcker helt enkelt inte till. Ytterligare en nackdel för politiska ideologier som inkluderar alla i hela världen.

Sen kommer vi till den intressanta frågan värdegrund, eller snarare, det jag vill kalla för en värdegemenskap. Vad är värdegemenskap i vårt samhälle? Jag skulle vilja säga att värdegemenskapen i vårt samhälle är att alla individer ska ha möjlighet att utveckla sig som individer på ett sådant sätt som främjar både individen och de kollektiva sammanhang i vilka man verkar. Samtidigt får man inte skada andra människor i sökandet av sin egen livsuppgift. Här finns det med andra ord ett explicit förbud att inte skada andra människor för att nå sina mål.

Eller som jag brukar uttrycka det, ta bort de tre första budorden, lev efter resten, så kommer man att ha ett relativt harmoniskt samhälle.

Alla andra samhällsmodeller och visioner kommer att misslyckas och leda till individuell misär i någon form.