Det är fascinerande att se hur Miljöpartiet misslyckas gång på gång. Helgens fadäs av Romson, som jämförde Medelhavet med Auschwitz var osmakligt, men kanske något som går djupare i partiet?
Det är nämligen så att alla partier har något som vi skulle kunna kalla för partikultur. Nu kan man ju kategorisera sina politiska motståndare som idioter, men det är ju inte särskilt begåvat eller konstruktivt, även om slutsatsen i och för sig skulle kunna vara sann.
Så vilken kultur råder det inom Miljöpartiet då?
Efter att ha följt mycket av det som har sagts och uttalats av partiets företrädare, så har jag nog kommit på den miljöpartistiska kulturen. Det är inte idiotin, även om man kan förledas att tro det. Utan det är en partikultur som är mycket, mycket farligare. Nämligen kombinationen av naivitet och en omvärldsanalys som är starkt färgad av egen ideologi och egna referensramar i alla stycken.
Man har alltså lyckat med att kombinera en barnsligt naiv godtro tillsammans med uppfattningen att den världsbild som råder inom partiet är allenarådande och normativt för världens befolkning.
Nu ska jag inte vara så ohederlig, utan jag ska exemplifiera detta med ett inlägg i SVT.Opinion, gjord av Manijeh Mehdiyar från Miljöpartiet. En i högsta grad aktiv och framträdande politiker inom partiet.
”Jag vill öppna för ett nytt tänk och nya perspektiv i Mellanöstern. Fler måste inse att det är dialog och samförstånd som kommer att lösa problemen, inte fler vapen”, skriver Manijeh Mehdiyar (MP).
Så frågan är då, vilken analys har Manijeh gjort av situationen i Mellanöstern för att komma fram till sin fantastiska slutsats? Mitt svar är tyvärr att hon har ingen analys alls som grund för sitt resonemang.
Först måste vi fråga oss om vilka dessa "fler" är, som måste inse att dialog och samförstånd är lösningen på problemen i Mellanöstern.
Om vi antar att Manijeh menar att dessa "fler" är de invånare, som bor i sagda område, så är hon nog mer än vällovligt naiv eller totalt okunnig i sin omvärldsanalys.
För det första, så kan vi konstatera att de som är invånare i Mellanöstern har antagligen kopplingar till klan och religiösa strukturer som konkurrerar sinsemellan om både makt och ekonomiska resurser. Då det är väl dokumenterat att till exempel konflikten mellan sunni och shia är svårlöst och att dessutom kristna och judar gärna hamnar i korselden från islam när en yttre fiende passar bra, så är det bara att inse att konflikter som bygger på religiösa grunder är svårlösta, om inte de religiösa ledarna har viljan att lösa sina problem. Är det någon vettig analytiker som tror att denna konflikt kommer att lösas av de religiösa företrädarna i regionen på ett fredligt sätt?
Om Manijeh menar att dessa "fler" är en omvärld, som kan påverka Mellanöstern, så blir jag ännu mer förvånad. För inte ska vi väl återkolonisera Mellanöstern, eller sätta länderna i regionen under förmyndarskap?
Sen blir det lite allmänt gnäll från Manijeh om att omvärlden "beväpnar" länderna i regionen, vilket föder och göder konflikten. Det är också en väl naiv inställning till problemen i området. Det brukar vara så att stater i sig själv ska ha ett våldsmonopol. Tyvärr är staterna i Mellanöstern i många fall dysfunktionella vad gäller sin våldsapparat. Dvs. våldsapparaten används mot hela eller delar av den egna befolkningen i många länder i Mellanöstern. Eller så beväpnar sig befolkningen i miliser för att skydda sina intressen gentemot staten eller andra miliser, baserat på familje- eller religiösa band.
Sist men inte minst, så tror Manijeh följande: "Det innebär att kortsiktiga kordinerade, avancerade, ansvarsfulla militära insatser ska kombineras med långsiktiga fredliga och förebyggande insatser som riktar sig mot orsakerna till att IS har bildats och växer."
Bara här blir analysen helt fantastik i sin brist på verklighetsanknytning. Det enda som fungerar på riktigt är att Saudiarabien ska verka för en mer moderat och fredlig inriktning på sunnisidan av islam och att Iran verkar för en mer moderat och fredlig inriktning på shiainriktningen. Så länge som dessa stater försöker vinna det religiösa kriget, så kommer det inte att hända någonting. Ni kan ju föreställa er om den katolska och protestantiska kyrkan skulle fortsatt det 30-åriga kriget i 300 år istället. För det är precis det som Saudiarabien och Iran håller på med. Förutom alla övriga dysfunktionella stater i området, med sina dikaturer baserat på religion, militarism, nationalism och alla tänkbara kombinationer av ismer.
Utplånandet av den judiska staten kommer inte att ge fred i Mellanöstern. Inte heller skapandet av Palestina. Eller införandet av sharialagar i Mellanöstern. För till slut måste man inse, att det enda som kan fungera är att folket tröttnar på det religiösa, politiska och patriarkala förtrycket som finns i Mellanöstern. Inte heller att förglömma att islam bör reformeras till en mer tolerant religion.
Men den analysen vill ju inte en miljöpartist göra, eftersom det skulle innebära att man var tvungen att göra några realpolitiska analyser, som inte passar den egna naiviteten och ideologin.
Den realpolitiska analysen är att Mellanöstern är som en amerikan skulle kunna uttrycka det; "Fucked up!".
Det finns i praktiken inget i dagens lågintensiva konflikter i Mellanöstern som tyder på en snar eller enkel lösning.
Men för en miljöpartist fungerar det alltid med plakatpolitik, utan konkreta förslag på HUR och VEM som faktiskt är både ANSVARIG och har SKYLDIGHET att göra något åt saken.
Men vi har redan sett den feministiska utrikespolitiken i aktion, när den nalkades de strukturella problemen i Mellanöstern, genom att skicka baron Björn von Sydow för att skrapa med sina fötter hos den Saudiarabiska eliten. Det är fantastiskt att konstatera att inte ens en Socialdemokratisk och Miljöpartistisk REGERING ville egentligen ta konsekvensen av sin feministiska utrikespolitik gentemot den stora aktören och finansiären på den sunnimuslimska sidan.
Men som vi ser, så uppbärs alltså miljöpartiet av naiva navelskådande idealister med benäget biträde från en sympatiserande medieelit.
Nej, miljöpartiets kultur är inte idiotens, utan den naivistiska idealisten. Det är ju verkligen en lösning på reella problem, eller hur?
Det är nämligen så att alla partier har något som vi skulle kunna kalla för partikultur. Nu kan man ju kategorisera sina politiska motståndare som idioter, men det är ju inte särskilt begåvat eller konstruktivt, även om slutsatsen i och för sig skulle kunna vara sann.
Så vilken kultur råder det inom Miljöpartiet då?
Efter att ha följt mycket av det som har sagts och uttalats av partiets företrädare, så har jag nog kommit på den miljöpartistiska kulturen. Det är inte idiotin, även om man kan förledas att tro det. Utan det är en partikultur som är mycket, mycket farligare. Nämligen kombinationen av naivitet och en omvärldsanalys som är starkt färgad av egen ideologi och egna referensramar i alla stycken.
Man har alltså lyckat med att kombinera en barnsligt naiv godtro tillsammans med uppfattningen att den världsbild som råder inom partiet är allenarådande och normativt för världens befolkning.
Nu ska jag inte vara så ohederlig, utan jag ska exemplifiera detta med ett inlägg i SVT.Opinion, gjord av Manijeh Mehdiyar från Miljöpartiet. En i högsta grad aktiv och framträdande politiker inom partiet.
”Jag vill öppna för ett nytt tänk och nya perspektiv i Mellanöstern. Fler måste inse att det är dialog och samförstånd som kommer att lösa problemen, inte fler vapen”, skriver Manijeh Mehdiyar (MP).
Så frågan är då, vilken analys har Manijeh gjort av situationen i Mellanöstern för att komma fram till sin fantastiska slutsats? Mitt svar är tyvärr att hon har ingen analys alls som grund för sitt resonemang.
Först måste vi fråga oss om vilka dessa "fler" är, som måste inse att dialog och samförstånd är lösningen på problemen i Mellanöstern.
Om vi antar att Manijeh menar att dessa "fler" är de invånare, som bor i sagda område, så är hon nog mer än vällovligt naiv eller totalt okunnig i sin omvärldsanalys.
För det första, så kan vi konstatera att de som är invånare i Mellanöstern har antagligen kopplingar till klan och religiösa strukturer som konkurrerar sinsemellan om både makt och ekonomiska resurser. Då det är väl dokumenterat att till exempel konflikten mellan sunni och shia är svårlöst och att dessutom kristna och judar gärna hamnar i korselden från islam när en yttre fiende passar bra, så är det bara att inse att konflikter som bygger på religiösa grunder är svårlösta, om inte de religiösa ledarna har viljan att lösa sina problem. Är det någon vettig analytiker som tror att denna konflikt kommer att lösas av de religiösa företrädarna i regionen på ett fredligt sätt?
Om Manijeh menar att dessa "fler" är en omvärld, som kan påverka Mellanöstern, så blir jag ännu mer förvånad. För inte ska vi väl återkolonisera Mellanöstern, eller sätta länderna i regionen under förmyndarskap?
Sen blir det lite allmänt gnäll från Manijeh om att omvärlden "beväpnar" länderna i regionen, vilket föder och göder konflikten. Det är också en väl naiv inställning till problemen i området. Det brukar vara så att stater i sig själv ska ha ett våldsmonopol. Tyvärr är staterna i Mellanöstern i många fall dysfunktionella vad gäller sin våldsapparat. Dvs. våldsapparaten används mot hela eller delar av den egna befolkningen i många länder i Mellanöstern. Eller så beväpnar sig befolkningen i miliser för att skydda sina intressen gentemot staten eller andra miliser, baserat på familje- eller religiösa band.
Sist men inte minst, så tror Manijeh följande: "Det innebär att kortsiktiga kordinerade, avancerade, ansvarsfulla militära insatser ska kombineras med långsiktiga fredliga och förebyggande insatser som riktar sig mot orsakerna till att IS har bildats och växer."
Bara här blir analysen helt fantastik i sin brist på verklighetsanknytning. Det enda som fungerar på riktigt är att Saudiarabien ska verka för en mer moderat och fredlig inriktning på sunnisidan av islam och att Iran verkar för en mer moderat och fredlig inriktning på shiainriktningen. Så länge som dessa stater försöker vinna det religiösa kriget, så kommer det inte att hända någonting. Ni kan ju föreställa er om den katolska och protestantiska kyrkan skulle fortsatt det 30-åriga kriget i 300 år istället. För det är precis det som Saudiarabien och Iran håller på med. Förutom alla övriga dysfunktionella stater i området, med sina dikaturer baserat på religion, militarism, nationalism och alla tänkbara kombinationer av ismer.
Utplånandet av den judiska staten kommer inte att ge fred i Mellanöstern. Inte heller skapandet av Palestina. Eller införandet av sharialagar i Mellanöstern. För till slut måste man inse, att det enda som kan fungera är att folket tröttnar på det religiösa, politiska och patriarkala förtrycket som finns i Mellanöstern. Inte heller att förglömma att islam bör reformeras till en mer tolerant religion.
Men den analysen vill ju inte en miljöpartist göra, eftersom det skulle innebära att man var tvungen att göra några realpolitiska analyser, som inte passar den egna naiviteten och ideologin.
Den realpolitiska analysen är att Mellanöstern är som en amerikan skulle kunna uttrycka det; "Fucked up!".
Det finns i praktiken inget i dagens lågintensiva konflikter i Mellanöstern som tyder på en snar eller enkel lösning.
Men för en miljöpartist fungerar det alltid med plakatpolitik, utan konkreta förslag på HUR och VEM som faktiskt är både ANSVARIG och har SKYLDIGHET att göra något åt saken.
Men vi har redan sett den feministiska utrikespolitiken i aktion, när den nalkades de strukturella problemen i Mellanöstern, genom att skicka baron Björn von Sydow för att skrapa med sina fötter hos den Saudiarabiska eliten. Det är fantastiskt att konstatera att inte ens en Socialdemokratisk och Miljöpartistisk REGERING ville egentligen ta konsekvensen av sin feministiska utrikespolitik gentemot den stora aktören och finansiären på den sunnimuslimska sidan.
Men som vi ser, så uppbärs alltså miljöpartiet av naiva navelskådande idealister med benäget biträde från en sympatiserande medieelit.
Nej, miljöpartiets kultur är inte idiotens, utan den naivistiska idealisten. Det är ju verkligen en lösning på reella problem, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar