Säkerhetspolitisk naivitet

 Nu rapporteras det om följderna av USA:s och de allierade ländernas uttåg från Afghanistan.

Afghanistan är ett land med cirka 37 miljoner invånare och till ytan nästan lika stort som Frankrike och med en yta som är 45% större än Sveriges. Huvudstaden Kabul har cirka 4 miljoner invånare. Så det är inte ett litet land som vi talar om.

USA och dess allierade gick in i Afghanistan som ett resultat den av Usama bin-Laden planerade terrordådet mot USA den 11:e september 2001. Målsättningen var att störta talibanerna, som man ansåg skyddade Usama bin-Laden och hans terroristorganisation. Det lyckades man med.

Det som misslyckade är det vanliga. Västerländska demokratier har tyvärr en hybris när det gäller demokratins förträfflighet. Politikerna i dessa länder verkar tro att bara man störtar en regering som man inte gillar, så kommer folket att vilja bli liberala demokratier. Det är naivt att tro, men det är precis det som händer. Vi ser många misslyckanden inom det här området, Afghanistan är inte det enda. Kosovo och EULEX är ett europeiskt exempel på hybris. Att försöka påverka ett land, dess kultur och traditioner tar generationer och kräver långsiktiga utbildningsinsatser för att omvandla ett land till en liberal demokrati.

Om vi förenklar och säger att den svenska demokratiseringsprocessen började med införandet av den allmänna folkskolan 1842 var det första steget på att utbilda befolkningen. Och om vi sen antar att riksdagsvalet 1921 var det första demokratiska valet, så tog det alltså 79 år att få demokrati i Sverige. Eller närmare fyra generationer. Och då ska vi minnas att det var inte krig i Sverige.

Så frågan är med Afghanistan, hur lång tid skulle det ta att omvandla ett krigshärjat land utan någon form av demokratisk kultur, med klanvälde med mera till en funktionell demokrati?

Anser vi att det är så viktigt att sprida demokrati, så finns det nog tyvärr bara ett alternativ, och det är att återkolonisera alla länder som vi anser vara dysfunktionella när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Det säger sig själv att det är en fullständigt omöjlig uppgift, både ekonomiskt, tidsmässigt, militärt och mänskligt.

Den enda metoden som fungerar är att ge Afghanistans eliter och klaner incitament för att utvecklas i en demokratisk inriktning. Vi vet redan att bidrag fungerar inte, dessa blir bara förskingrade och bygger vidare på korruptionen i landet.

Så vad skulle fungera? Jag är själv anhängare av sanktioner mot ledande INDIVIDER i regeringar som bryter mot mänskliga rättigheter och bidrar till fortsatt vanstyre. Fördelen är att det drabbar direkt den som kan fatta beslut och välja en annan väg. Tänk dig själv att du var en mer eller mindre självutnämnd ledare i ett korrupt land. Och du kunde inte resa någonstans utanför ditt land, du kunde inte köpa något från utlandet och alla eventuella investeringar utomlands blev beslagtagna. Tror inte att många ledare klarar av den typen av isolering som till exempel Nordkorea utsätts för.

Man får inte heller glömma bort att korrupta system bygger på hierarkiska organisationer med klienter som får del av korruptionen. Så länge man kapar toppens förmåga att skapa sig ekonomiska förutsättningar, så minskar också möjligheten att skapa sig stöd genom att köpa klienter.

Det finns flera ledare som jag skulle vilja se personligen sanktionerade.

Putin, Lukashenka, Xi Jinping med flera.

Som jag ser det, så finns det bara två alternativ för framtiden, starka sanktioner eller återkolonisering över generationer. Jag vet vilket som är billigare och effektivare.

Men vi fortsätter väl med den säkerhetspolitiska naiviteten istället.... business as usual och så lämpar vi över notan på våra skattebetalare.

Dag 219 år 2021

 

Jaha, då är vi i ett läge när det skjuts NÄSTAN varje dag i Sverige.

När övergår kriminellt våld till terrorism alternativt en lågnivåkonflikt med staten och dess medborgare? Regeringen gör det lätt för sig. Det är varken terrorism eller lågnivåkonflikt, eftersom de anser att en utredning är en tillräckligt kraftfull åtgärd.

Om jag fick välja, så skulle jag föredra att vi klassade den beväpnade brottsligheten som terrorism. Och så skulle relevanta åtgärder tas mot terroristerna, vilket kan inkludera statens hela våldsmonopol. Terrorister kommer att ha två val. Kapitulation eller betraktas som fientliga kombattanter mot nationalstaten, med de konsekvenser som det kan innebära.

Det är INTE NORMALT att det skjuts i Sverige. Och om något är onormalt och drabbar medborgarna på ett såpass negativt sätt som vapenvåldet, så MÅSTE man ta tag i problemet direkt, inte gömma det bakom en utredning.

Handling är viktigare än ord, när människor beskjuts på våra gator och torg.

Det är osannolikt att bli dödad med skjutvapen i Sverige

 Ja, enligt Mikael Dambergs logik, så är det osannolikt att bli dödad i Sverige på grund av kriminellt våld. Det är till och med så osannolikt att jag kommer att tänka på Tage Danielssons sketch om sannolikheten och Harrisburg. Även där så ges det en och annan känga till socialdemokraterna.

Men nu var det i praktiken helt osannolikt att en pojke kunde bli dödad i Linköping.

Så nu kan vi vara ganska säker på att sannolikheten att man ska bli skjuten i Linköping är i praktiken noll, eftersom sannolikheten att något osannolikt ska hända två gånger är noll.

Hur sannolikt är det att Damberg är lika inkompetent som de övriga partikoryféerna i socialdemokraterna?

Eller är han bara osannolikt kompetent och vi vanliga väljare förstår inte det?

Jag har min ståndpunkt klar. Inkompetent och handlingsförlamad.

Utredning är alltid bättre än åtgärd?

 

Folk skjuts, sprängs, rånas, våldtas i parti och minut i Sverige. Och vad föreslår det statsbärande partiet? En UTREDNING....

Skulle du känna dig tryggare om polismyndigheten och SÄPO fick tillgång till allt i din mobil och dator? Och att socialdemokraterna vill utreda HUR det skulle kunna gå till.

Eller att de faktiskt lade ett antal mer miljarder på bättre polislöner, slut på besparingar inom polismyndigheten, åklagarmyndigheter, domstolarna med mera?

Fast det är klart, det behövs bara en före detta generaldirektör från elefantkyrkogården för en utredning, vilket är nästan gratis. Men att prioritera och satsa riktiga pengar där de behövs, det är inte aktuellt.

Mikael Damberg och socialdemokraterna har bara bevisat en sak idag. Och det är att de är absolut inte intresserade av att lösa riktiga samhällsproblem, utan bara att kunna hänga kvar vid makten.

Kan inte känna annat än förakt för politiker som inte tar ansvar på riktigt.

Låt oss göra Damberg och alla andra socialdemokratiska politiker arbetslösa 2022. Det är det enda de förtjänar.

Och den som röstar på socialdemokraterna 2022 har helt frånsagt sig rättigheten att beklaga tillståndet i nationen.

Ideologi och idioti före fakta och logik

 Ja, var ska man återstarta sitt bloggande egentligen?

Kanske lite förklaringar till varför det går så dåligt i Sverige.

Vi börjar med trygghet och säkerhet. Poliser i Sverige är underbetalda. Myndigheten är underfinansierad. Människor skjuts till höger och vänster. Vittnen i rättegångar dödas. Bomber sprängs.

Samtidigt har vi en regering som satsar 30 miljarder på familjeveckan. Alltså en regering som föredrar att köpa väljare, istället för att lösa problemen med våra rättsvårdande myndigheter.

Sen har vi slutförvaret av kärnavfall. Beslut måste fattas innan sista augusti. Sen måste vi börja stänga ner kärnkraften, som levererar minst trettio procent av vår elektricitet, eftersom det inte finns någonstans att förvara utbrunnet kärnbränsle. Miljöpartiet håller alltså på med en smygstängning av 30 procent av vår elektricitet med den ideologiska förhoppningen att vindkraften kommer att lösa problemet. Samtidigt håller man på att med diverse bestämmelser på att stänga ner många mindre lokala vattenkraftverk. Sverige kommer att bli ett U-land med ständiga elavbrott i framtiden.

Så här ser VERKLIGHETEN ut idag när det gäller svensk elproduktion.

Regeringens inkompetens kommer att skapa ett medeltidssamhälle.

Sen har vi senfärdigheten kring Cementa. Ingen verkar ta problemet på allvaret för svensk byggbransch.

 

Så tre fjärdedelar av svensk cementproduktion kommer att försvinna. Och den går inte att ersätta hur som helst. Enligt branschen så kommer det att ta flera år. Vad ska vi göra då? Inte bygga bostäder, skolor, sjukhus, vägar, broar osv?

Som ni ser, det är fullständigt vansinnigt att inte ens oppositionen kastar ut den här regeringen. Alla verkar tro att problemen försvinner om man inte pratar om dem.

Jag kan inte säga annat än att jag föraktar politiker som inte förstår att deras jobb är att se till att Sverige fungerar, både på kort och lång sikt. Just nu verkar den politiska förmågan bestå av floskelbingo och ingen verkstad alls.

Det är dags för politiker med yrken 2022, för yrkespolitiker har visat sig totalt inkompetenta.

I'm back!

 Så då går det inte att låta bli att blogga.

Inkompetensen hos regeringen och riksdagen gör det kommande valåret alldeles för viktigt att ignorera i debatten, så jag måste skriva för att försöka göra skillnad.