Jag är inte rasist, men........

eller, hur mycket rasism tål Sverige?

Alexandra Pascalidou körde en helt politiskt korrekt program om svenskarna och deras rasist. Det gör mig ganska beklämd och trött.

Jag är inte rasist, men.......

jag hatar kulturer som värderar människor olika efter religion, kön och sexualitet.

jag hatar pojkar som kallar kvinnor för "svennehora" eller "orre".

jag hatar pojkar som tror att lättklädda kvinnor vill bli gruppsexade.

jag hatar förtryck och kontroll av flickors och kvinnors sexualitet.

jag hatar alla som rånar andra ungdomar, bara för att de inte har en iPhone eller EU-moped.

Att kalla mig för rasist baserat på att jag ogillar ovanstående fenomen som empiriskt verkar vara på något sätt kulturellt betingade är en skam för den som rasiststämplar mig.

Jag föraktar alla som väljer en kriminell karriär och anser att det karriärsvalet kan inte klandras på socio-ekonomiska förhållanden. Idag har alla chansen att läsa i grundskola och gymnasieskola med en hyfsad kvalitet. Tyvärr verkar lektionssabotörer också empiriskt bestå av vissa kategorier människor, med viss kulturell bakgrund. Varför man har en bristande impulskontroll kan jag inte svara på, men det verkar vara en total brist på respekt för lärarens auktoritet.

För trots allt, ALLA har en hyfsad chans i Sverige. Om du inte tar den, utan förstör, så är det inte samhällets fel, det är DITT fel.

Jag klarade av en skola utan Levi's jeans, märkeskläder eller andra yttre attribut som gav hög social status. Trots detta "trauma" så klarade jag av att skaffa mig en utbildning, som idag ger en lön som tillhör den övre tionde percentilen i Sverige. Märkligt, att det gick. Det var flera andra i samma situation som klarade det också. Men idag, så verkar det räcka med att skylla på att man bor i Rosengården, Rinkeby, Tensta eller Majorna för att man ska fullständigt skita i skolan och att anstränga sig.

Eller ska vi gå så långt att vi måste vara kulturrelativitistiska mot elever, som inte nöjer sig med en tillsägelse i skolan. Kanske till och med skolaga, förutsatt att föräldrarna ger sitt medgivande? Nä, trodde väl inte det.

Kort och gott, en skitstövel är en skitstövel, oavsett etnicitet eller socioekonomiska förutsättningar. Alla som vill, kan lära sig att läsa, räkna och tala i dagens svenska skola.

Klart slut!

Hej du svenske afrofob.

Så där ja, nu är det bevisat i den offentliga diskursen att svensken utöver sina andra fobier också är afrofob.

Eftersom vi lever i de lättkränktas land och det finns en hel offentligt finansierad industri som arbetar stenhårt för att bevisa alla fobier som svenskarna har, så skrivs det om detta även i stora dagstidningar som DN. Debattörerna är drivna av kvasivetenskapliga teorier och tvånget att producera "resultat" som bevisar politiskt korrekta teser, såsom att svenskarna stöttar rasistiska och exkluderande strukturer i samhället, är islamofober, afrofober, arabofober (kommer härnäst), halalofober osv. Fobierna slutar helt enkelt inte någonstans, utan alla vi vita svenskar ska skuldbeläggas för att inneha en och annan fobi. Jag blir helt enkelt trött.

Svensken, och med det menar jag en vit, av föräldrar födda i Sverige född, är absolut inte rasist, afrofob eller islamofob. Svensken enligt min erfarenhet är uppfostrad att bedöma individer just som individer, inte som en del av en grupp. Svensken är öppen för nya kulturyttringar, kulturer, sedvänjor och i största allmänhet ganska liberal när det gäller människosynen gentemot sina medmänniskor.

Svensken har däremot svårt att acceptera kulturella yttringar som leder till kränkning av kvinnor och barn, vilket är tillåtet i muslimsk kontext. Svensken har nog också svårt för vissa sedvänjor av andeutdrivning, som riktar sig mot barn. Men som i praktiken är barnmisshandel och så vidare. Kort och gott, vi är för alla kulturyttringar som är positiva för våra medmänniskor, men känner ingen sympati för några yttringar som leder till att våra medmänniskor kränks fysiskt eller psykiskt.

Vilka är afrofober då? Vi kan ta det inte helt okända exemplet, där en afrikansk man blev nästan kastad från en bro inför sitt barn. Media försökte utmåla detta som ett rasistiskt dåd som berodde på diverse rasistiska strukturer i Sverige. Det som utelämnades var att de misstänkta gärningsmännen var KURDER. Ni vår ursäkta mig, men kurder i sin kulturella kontext har inte alltid samma värderingar som svenskar enligt min lite snävare definition än vilket pass man har i byrålådan.

Att araber, främst muslimer föraktar afrikaner är inte alls något som är varken förvånande eller överraskande. Man försöker hela tiden skuldbelägga den afrikanska slavhandeln på vita människor från Europa och USA. Det är helt riktigt att vita var medskyldiga till denna slavhandel, inget tvekan om det. Och visst  är det en skamfläck i vår historia. Men historien som inte berättas är den arabiska slavhandeln. Dessutom är det sanktionerad av Koranen. I och med detta, så är det för en troende muslim halal, dvs. tillåtet att ha slavar, baserat på vissa kriterier. Slaven får inte vara muslim. Och slaven är egendom som man kan behandla hur som helst. Inklusive våldtäkt av kvinnliga slavar. Inte helt ovanligt idag att kvinnor som är "gästarbetare" i arabiska länder behandlas just som slavar och både misshandlas och våldtas.

För mig är det märkligt att svensken, som är liberal i sin människosyn, ska stämplas med diverse fobier, som man inte har. Samtidigt väljer man att inte ta debatten med importerade kulturyttringar, som bevisligen föraktar till exempel afrikaner, icke-muslimer, kvinnor eller för den delen judar.

Men det är klart, nu är det ett supervalår, så man ska inte reta upp en väljarkår som kan påverka valets utfall i höst. Den som vill ta debatten om dessa mindre liberala kulturyttringar kan bara rösta på SD, som sannolikt inte kommer att få någon påverkan i en kommande regering. Alltså är det ingen risk för nya moderaterna eller socialdemokraterna att strunta i dessa väljare. Däremot är det av yttersta vikt att säkerställa de muslimska rösterna, för de kan faktiskt vara avgörande.

Därför väljer dessa två partier att inte ta debatten med dessa förespråkare för en inskränkt och exkluderande kultur.

Makten är viktigare än sanningen.

Vindkraftsdrömmen, eller varför Miljöpartiets dröm om vindkraft inte är hållbar i längden.

Miljöpartiet har ju en vurm för det som de kallar för hållbara energisystem. Men det är tyvärr en flummig dröm, som får fortsätta vara en dröm. Jag ska förklara varför.

Vindkraften är säkerligen det energislag som många miljöpartister verkar förorda som det bästa av alla världar. Det är till och med såpass viktigt att man har skrivit om det i DN, tillsammans med Stefan Löfven. Klimatet är som alltid, ett alibi för miljöpartiet. Ska vi då se hur det ser ut idag?

Jag rekommenderar först och främst att man tittar till Vindkraftsbranschens hemsida för att se lite riktig statistik om vindkraften i Sverige. För 2012 är all statistik tillgänglig, så vi kan väl titta på den.

Idag producerar vindkraften ungefär 7,1TWh/år, enligt statistiken för 2012. Den produktionen var fördelad på 2403 stycken vindkraftverk. Inte så särskilt imponerande, om jag får säga så. En modern kärnreaktor kan generera 1-2TWh/år. Så alla dessa naturförskönande vindkraftverk motsvarar alltså tre eller fyra moderna reaktorer. Observera att ett kärnkraftverk har oftast flera reaktorer på ett ställe.

Miljöpartiet pekar också på framgången för det tyska energiewende, som innebär att Tyskland kommer att stänga av sin kärnkraft. Men alternativet lär inte bli miljövänligare. Och om Tyskland ska fortsätta som industrination, så lär de behöva importera till exempel kärnkraft från Sverige eller Frankrike. Men det är ju ett NIMBY (not in my backyard) fenomen i så fall. Till och med svenska vetenskapsmän rekommenderar att vi INTE ska följa Tysklands exempel.

Så, vad är det då för fel på miljöpartiets drömmar om hållbar el med hjälp av vindkraftverken då? Låt oss anta att vi nöjer oss med vattenkraften som reglerkraft i Sverige och att vi avvecklar kärnkraften helt och hållet. Idag får vi cirka 60TWh/år från kärnkraften. Och om vi extrapolerar vindkraftens expansion till denna nivå, så skulle det innebära i en snabb överslagsräkning att vi skulle behöva bygga 30.000 stycken vindkraftverk i Sverige. Här kommer vi till bristen i vindkraft som system. Det är nämligen så att vindkraften är av nöd och tvång distribuerad över en mycket stor yta. Vindkraftverk har rotordiametrar på 90 meter eller mer. Det betyder att transportvägen fram till kraftverket måste klara av ett 90 meter långt rotorblad. Fundera på hur många vägar som klarar av sådana transporter. Så förutom att man ska transportera dessa rotorer, så finns det också ett mycket omfattande underhållsbehov för vindkraften. Man räknar med att 10% av alla kraftverk står stilla på daglig basis, dvs. bidrar inte till produktionen och kräver underhållsinsatser. Ett exempel är att VARJE kraftverk behöver byta sina växellådor ungefär vart 6-8:e år. Det är bara att konstatera att om det stämmer, så kommer logistiken för tillverkning, transport och installation av växellådor bli ganska omfattande. Om vi antar att det tar en vecka att byta växellådan i ett kraftverk, så betyder det att cirka 150 vindkraftverk står stilla hela tiden och behöver servas. Och det här gäller endast växellådorna. Bara att läsa om alla andra underhålls- och reparationsåtgärder som händer i verkligheten, så inser man lätt att det blir en mycket stor underhållsorganisation med MYCKET stora transportbehov, som kräver fordon, som inte kan vara eldrivna. Till skillnad från kärnkraften, som finns på ett fåtal ställen och kan vid behov försörjas av järnvägstransporter.

Om miljöpartiet vore ärliga och verkligen ville minska CO2-utsläppen, så skulle de verkligen vilja modernisera den befintliga kärnkraften, om de vill påverka klimatet.

Men tyvärr, så är miljöpartiet likt don Quijote helt fokuserade på sina vindmöllor, inte vad som ger reell skillnad i verkligheten.

Men livscykelanalys och andra realiteter har väl aldrig varit ett hinder för en politisk filosofi som närmar sig Lysenkonismen i sin verklighetsförankring.

Lexbase, tillräckligt för att ändra på grundlagen?

Nu är ju tjänsten Lexbase på allas läppar. Nyfikenhet på grannar och övrig omgivning gör givetvis en sådan tjänst mycket attraktiv och efterfrågad. Att söka i Lexbase säger nog mer om den som söker än den som blir eftersökt.

Offentlighetsprincipen har ändå varit en grundval för att medborgare ska ha möjlighet att granska det offentliga. Det vore olyckligt om man väljer att begränsa just offentlighetsprincipen, som är en del av vår grundlag på grund av ett omdömeslöst företags verksamhet. För övrigt är det inte så stor skillnad mellan Lexbase och Researchgruppens grävande i domstolsarkiven.

Det som är mest frapperande är att både Datainspektionen och Advokatsamfundet börjar kräva att svensk grundlag ska ändras på grund av detta. Det vore en olycklig utveckling för samhället i stort att börja ändra på grundlagar utan att nogsamt analysera vilka konsekvenser det kan få.

Statsmannen har tänkt efter lite extra och vill komma med ett annat förslag, som skulle kunna stoppa både Lexbase och Reserachgruppen, utan att ändra i grundlagen.

Det skulle kunna vara så att offentliga handlingar skulle kunna ha immaterialrättsliga egenskaper, som förhindrade kommersiell verksamhet med offentliga handlingar. Om vi tittar på till exempel Creative Commons, så finns det inom ramen för CC möjlighet att som utgivare ställa licensvillkor som inte medger vidare spridning med kommersiell vinning, dvs. man får helt enkelt inte ta betalt, som både Lexbase och Reserachgruppen gör. Kort och gott, för alla syften där man tar betalt, så är det förbjudet. Dessutom så skulle man kunna förbjuda bearbetningar genom att till exempel ändra på sidhuvuden och påstå att det är en egen produkt. Man kan kanske till och med gå så långt att sådana redigeringar av myndighetsdokument skulle kunna konstituera urkundsförfalskning genom att man har förvanskat originalet.

Licensvillkoren skulle dock inte ta bort rätten att använda materialet som källor till ett journalistiskt arbete, men skulle effektivt ta bort alla möjligheter att i princip bara insamla offentliga handlingar för vidareförmedling mot en kostnad.

Så, vad tycker ni om Statsmannens enklare variant jämfört med grundlagsändringar som begränsar offentlighetsprincipen?

Demokratins begränsningar.

Lyssnade på ett mycket intressant program om demokratin i P1. Man diskuterade helt enkelt om demokrati alltid var helt funktionellt. Jag rekommenderar att ni lyssnar på programmet.

Efter att ha lyssnat, så började jag att reflektera över det här med demokratin och dess begränsningar. Så nu filosoferar vi vidare lite grand. För det har koppling till alla -ismer, som jag ogillar kraftigt. Så, nu börjar reflektionen.

Först kan vi konstatera att vi har organiserat oss i en demokrati och att vi faktiskt därmed får både rättigheter och skyldigheter. En viktig del av organisationen är att vi som enskilda medborgare frånsäger oss den lagliga möjligheten att nyttja våld och överlämnar denna till staten.

Vad betyder det här i praktiken då? Jo, att vi väljer att låta staten ha ett antal vålds- och tvångsmedel, som är exklusiva för staten. Många tänker då automatiskt på militär och polis. Men faktum är att staten har många fler tvångsmedel än så, det är bara det att vi inte tänker på dem till vardags. Ett av tvångsmedlen är att staten kan beslagta både din egendom och din lön, utan att du kan påverka det i någon större omfattning. Ditt hus kan beslagtas (exproprieras) för en nominell summa som staten bestämmer, om det främjar det allmänna, t.ex. för ett vägbygge. Dina inkomster kan beslagtas om du har skulder. Däremot får du inte själv "ta" pengar av någon, som har lånat pengar av dig. Det kallas för egenmäktigt förfarande. Behöver jag säga att det är olagligt att göra så?

Kort och gott, så kan staten förutom låsa in oss, göra oss ganska fattiga, om staten så behagar.

Hur är det här kopplat till demokratin då? Jo, för demokratin är aldrig bättre än majoriteten av valmanskåren. Tänk nu om vi skulle ha till exempel en kommunistisk valmanskår som tyckte att alla inkomster över säg till exempel 50.000 kronor i månaden skulle beskattas med säg 75%. Orimligt, säger ni? Men se hur Hollande blev vald till Frankrikes president, genom att lova mycket hög beskattning av höginkomsttagare. Blev skatteintäkterna högre då? Nä, många förmögna franska medborgare blev hastigt och lustigt belgiska medborgare. Dvs. en permanent förlust för franska staten vad gäller framtida taxering.

Ett annat exempel är att vissa partier vill SÄNKA rösträttsåldern till 16 år. Behöver jag be er att gissa vilka? Därmed så visar nutida forskning att hjärnan fortsätter att utvecklas till 30- och ända upp till 40-årsåldern. Det finns kanske en anledning till att naturfolken respekterar visdomen hos de äldre. Och bland dessa naturfolk tenderat 30+ att vara en respektabel ålder. För det finns väl ingen som på fullt allvar tror att en 16-åring skulle bli en bra statsminister eller domare på tinget? Så vi kan nog anta att politiska partier som driver på lägre rösträttsåldrar faktiskt gör det i egenintresse. För här finns det ett antal omogna väljare att exploatera för att vinna fler röster. Ganska cyniskt, vill jag påstå. För att inte säga till och med korrumperande för den demokratiska processen. Dessutom så tror jag nog att de flesta av oss som är medelålders kan hålla med om att impulskontrollen blir bättre med åldern.

Trots att man är juridiskt myndig vid 18 års ålder, så tillåter vi fortfarande inte att vederbörande köper alkohol på Systembolaget. Det har vi begränsat till 20 års ålder. Och föräldrar har ett försörjningsansvar i vissa fall för barn upp till 21 års ålder. Varför är det här viktigt för mina funderingar?

Jo, vi borde kanske fundera på om det är vettigt att ha en myndighetsålder på 18 år. Forskningen visar att man blir mognare med åren. Och om vi inte kan anförtro en 18-åring alkohol, så varför rösträtt?

Låt oss göra ett annat antagande. Säg att majoriteten av befolkningen blev förmånsmottagare i transfereringssystemet. Vad betyder då detta? Jo, att mer än 50% fick ta emot olika bidrag, och färre än 50% betalade in dessa bidrag till systemet. Vad får då det för konsekvenser? Jo, att majoriteten kommer aldrig att bli intresserade av att avskaffa dessa transfereringar. I princip så är det statligt organiserat rån av en minoritet för att överföra deras tillgångar till majoriteten. Tro mig, senaste valet hörde jag SSU:are gå runt i så kallade utanförskapsområden och sa att om man inte röstar på (s), så kommer diverse försörjningsstöd att försvinna omedelbart. Ganska motiverande för vissa väljare, tror jag.

Det här är nog grunden till varför ett högskattesamhälle är dåligt. Eller där huvuddelen av dina skattepengar under ditt liv går till någon annan än dig själv och din familj. Det är självklart att du kostar pengar som barn och som pensionär. Och att en del av transfereringarna kommer dina barn till godo, när du har bildat familj. Men att i grunden säga att du själv i slutändan får ta del av en bråkdel av det som du betalat in under ett yrkesliv gör att det sociala kontraktet urholkas.

Så vad har jag kommit fram till då?

Jag tycker att det vore lämpligt att ha en myndighets- och rösträttsålder på 21 år. Det skulle dessutom medföra att man fick alla rättigheter och skyldigheter på en gång. Man kan fortfarande ha juridiskt ansvar från tidigare ålder för till exempel brott enligt brottsbalken, dvs. man kan inte som 18-åring begå våldsbrott och få "ungdomsrabatt". Fördelen är att vid 21 år försvinner även föräldrarnas försörjningsansvar, dvs. man är fullständigt ekonomiskt självständig.

Jag tycker också att det är orimligt att om man har försörjningsstöd, så ska man ha rösträtt. Eftersom man de facto är en mottagare av transfereringar, så ska man INTE ha makten att tvinga andra att öka transfereringarna till mottagaren. Det betyder på ren svenska, att jag som betalar pengar in i försörjningsstödet ska avgöra vad som är skäligt. Och tyvärr så tycker jag inte att iPhone eller kabel-TV ingår i livsnödvändigheterna.

Jag tycker inte heller att fångar ska ha rösträtt. Varför ska man få vara med och påverka lagar, om man faktiskt har brutit mot dessa. Helt orimligt. Däremot så ska brottslingar som frigivits självklart ha fullständiga rättigheter och skyldigheter.

Sist, men inte minst, så tycker jag att man ska vara svensk medborgare även för att rösta i kommunalval. Detta på grund av att tyvärr visar statistiken på att många icke-svenska invånare har olika former av kommunala bidrag. Och då ska de inte kunna än en gång påverka kommunernas transfereringar genom att rösta på "rätt" politiker, som kan påverka kommunens tjänstemän.

Slutligen tycker jag att för svenskt medborgarskap, så ska man klara ett språktest som motsvarar årskurs 9 i skolan. Om du inte kan läsa landets lagar, hur ska du kunna förstå vad en röst innebär?

Jaja, vi tar den om skolan igen, eftersom Statsmannen måste säga något klokt om den.

Så, nu ska Regeringen tillsätta en skolkommission efter PISA-misslyckandet.

Vi börjar med grunden till varför det inte går så bra.

1. Svenska barn är bortskämda.
2. Svenska barn har lärt sig att alla är vinnare.
3. Svenska barn har lärt sig att lärare inte har några maktmedel.
4. Svenska barn tror att föräldrarna servar/curlar dem för evigt.
5. Svenska barn tror att man kan Googla/PS3:a/Wikipedia/WoW:a sig till kunskap som efterfrågas.

Det här var väl att ta i?

Faktiskt inte, bara titta på dina egna barn, om du har några. Så här kommer Statsmannens handfasta tips till dig som förälder och kanske en och annan politiker, som råkar läsa detta.

1. Sluta skäm bort era barn. Det är inte en mänsklig rättighet för en 10-åring att ha iPhone, iPad, PS4, Xbox osv. Eller för den delen märkeskläder, som man växer ur inom sex månader. Lär era barn att livet har begränsningar och att förmåner kostar antingen tid eller pengar. Och se till att barnen faktiskt får jobba för sina förmåner hemma.

2. Svenska barn har inte lärt sig att hantera vinster och förluster. Alla ska "vinna" i skolan. Man tillåter inte en sund konkurrens, som lär barn att hantera både vinst och förlust. Detta beskrivs mycket väl av psykologen David Eberhard i boken "I trygghetsnarkomanernas land.." . Här kan man säkerligen hitta många av anledningarna till att svenska barn mår dåligt i största allmänhet och kan absolut inte hantera motgångar. Borde vara obligatorisk läsning för alla föräldrar och blivande föräldrar.

3. Lärare har flummat bort sig från en auktoritär roll till en form av "kompisskap" med sina elever. Det här är helt fel inriktning. Elever ska respektera sina lärare och läraren ska vara en auktoritet. Kvalitén på en del lärare kan dock vara låg, så då är kanske inte grunden för auktoritet helt befäst. Men det finns väl ingen anledning till att lärare inte ska få vara absoluta auktoriteter med långtgående möjligheter att avvisa fridsstörare från klassen.

4. Svenska barn har inte förstått det ansvar som följer med den fantastiska 18-årsdagen. Att bli myndig innebär helt nya ansvar, som faktiskt kan vara såpass omfattande, att många 18-åringar inte förstår dessa. Dessutom förutsätter svenska barn att föräldrarna alltid ställer upp och fixar det som barnen har strulat till. Och många föräldrar gör det i all välmening. Men IBLAND är det bra att låta barnen ta konsekvenserna av sina dåliga beslut. Både för att de ska bli självständiga och för att de ska lära sig ansvar.

5. Ett tragiskt livsöde som jag har råkat på ägnade sig åt att spela TV-spel under hela sin tonårstid. Och deklarerade att vederbörande ville "jobba med data". För han hade ju förståelse för det från TV-spelandet. Numera arbetslös småkriminell utan datajobb. För TV-spelandet gjorde att han försakade studierna. Eller rättare sagt, uppnådde en lägsta acceptabla nivå, som utestängde honom från vidare studier. För att jobba med data är det nämligen bra att kunna matematik, ibland fysik och kanske även bra språkförståelse. Och bara för att man kan använda en dator, så betyder det absolut inte att det finns någon korrelation mellan användande och programmerande av en dator. Det här måste man inpränta i sina barn.

Sen kan vi också konstatera att det finns någon form av flummentalitet där alla ska få "förverkliga" sig själv. Sen spelar det ingen roll om 500 elever går på "mediagymnasium" för att alla vill bli hallåor på TV4 eller webbdesigners. Behöver jag säga att det omsätts kanske ett par hallåor i svensk TV per år. Och att webbdesign kanske outsourcas till en indier som gör det för en tiondel av kostnaden för en svensk webbdesigner.

Felet med den missriktade välviljan att alla ska självförverkliga sig är just att dessa elever inte har insett livets realiteter. De flesta får inte ett yrkesliv där man självförverkligar sig. De flesta får ett yrkesliv som betalar räkningarna i slutet av månaden. Och för att komma nära självförverkligandet, så har de flesta inte talanger eller ambitioner nog att uppnå denna nivån. Inte konstigt att många inte mår så bra på jobbet med andra ord. Själv har jag jobbat med allt möjligt, både serviceyrken och IT-yrken. Det är bara att konstatera att ett serviceyrke kan lära en människa mycket om hur man ska interagera med omgivningen och lyckas med sina ambitioner.

Till slut vill jag bara säga att det är INTE fel att kunna saker utantill, speciellt när internetanslutningen strular eller datorsystemen går ner. Man kan inte alltid slå upp saker, utan vissa saker kräver en befäst duglighet och möjlighet till improvisation och kreativt tänkande inom ramen för sin arbetsuppgift.

Lär barnen saker utantill, lär dem att det finns auktoriteter och lär dem att hantera livets med- och motgångar.

Det är Statsmannens åsikt.....

Grumpy old men.

Jag har funderat lite grand på det här med medelålders vita män. Eller som det heter i en gammal amerikansk film, "Grumpy old men". Varför är det så att många debattörer försöker exkludera just denna grupp från det politiska samtalet? Man skyller på patriarkala strukturer, oförstående för invandrares livssituation och annat snömos.

Men det intressanta är inte kritiken mot just medelålders vita män, utan varför den kritiken sker.

Som det mesta i samhället, så kan vi alltid koppla det här till ekonomin. Man skyller på patriarkala strukturer och att vi roffar åt oss det mesta av inkomsterna. Men nu tänkte jag faktiskt fokusera på den riktiga orsaken.

Medelålders (35-64 år) och för det mesta vita män  betalar absolut mest i skatt. Det betyder att vi är det grupp som betalar överlägset mest till det gemensamma både kommunalt och statligt. Ändå försöker dessa debattörer då förringa den gruppen som betalar mest av det offentliga.

Visst är det jobbigt om man inte får vara med i debatten och bestämma hur pengarna ska spenderas, om man ändå betalar för en stor del av kalaset? Eller är det också en patriarkal struktur? Som de flesta politiker har förstått, så är samhällsekonomin mer eller mindre ett nollsummespel. Man talar om reformutrymmen på maximalt 20-40 miljarder kronor.

Det som är mest fascinerande är att vi talar bara om de pengar som blir "över" som reformutrymme. Behöver vi verkligen 500 myndigheter i Sverige? Använder vi verkligen våra resurser effektivt? Är det vettigt att betala ett antal organisationer statsstöd?

Vi kan konstatera att mycket av det som betalas med skatten kan säkerligen effektiviseras på ett bra sätt. Och då menar jag inte alltid i termer av färre anställda, utan att man inte gör märkliga IT-upphandlingar eller försöker få en så kallad "ekonomistyrning", som flyttar fokus från kärnverksamheten till intern administration. För trots allt så måste inte en myndighets eller offentlig verksamhets huvudsakliga uppgift vara att tillhandahålla perfekt statistik över den egna verksamheten, utan att faktiskt leverera tjänster till medborgarna.

Så hur kommer vi in på griniga gamla gubbar då?

Det är också ganska enkelt. Griniga gamla gubbar har ingen lust att betala för skattebetalda genusintersektionellt korrekta verksamheter. Eller för den delen någon form av särbehandling av just särintressen. Av någon märklig anledning så är just griniga gamla gubbar väldigt sällan i mottagarändan av alla de skattepengar som de har betalat in. Och då vill man faktiskt få ett värde för sina pengar i form av tjänster eller service. Att betala ett antal "kulturverksamheter" för att aktivera folk som inte kan producera något som vettigt känns inte rätt. Då är det väl bättre att vederbörande söker efterfrågade arbeten.

En annan tråkig sak med griniga gamla gubbar är att de har livserfarenhet och har sett det mesta i livet. Därför tenderar de inte att köpa olika former av -ismer. Historien har ju redan klarat av att extrema former av kommunism, socialism, kapitalism och alla andra ismer fungerar väldigt dåligt, om man försöker införa dessa i någon form av renlärig form. Det inbegriper även feminismen, talibanismen (kristen eller muslimsk spelar ingen roll) osv.

Kort och gott så är vi griniga gamla gubbar ganska konservativa, vill inte gunga för mycket i båten på en gång, dvs. inga revolutioner och sen så vill vi gärna ha kontrollerade förändringar.

Idag har vi ett samhälle som genomgår väldigt stora okontrollerade förändringar. Sen sjuttiotalet har vi fått EN MILJON nya invånare genom immigration. Alla går definitivt inte till jobbet. Vi har byråkratiserat polisen i en sådan omfattning att en polisanmälan är en formalitet för att legitimera ekonomiska ersättningskrav gentemot försäkringsbolag. Småmyndigheter genomför regleringar och kontroller i en så stor omfattning att nyföretagande inom diverse områden försvåras. Skolan har utarmats av en politisk inkluderingsideologi som går ut på att skolan bara kan utbilda till nivån som klassen svagaste elever har. Det bevisades mycket väl av PISA-rapporten. Försvarsmakten har genom diverse "satsningar" sedan Sovjetunionens fall gått ner till en så låg nivå att vi talar om försvar av Stockholm och inte ens riket.

Som grinig gammal gubbe och dessutom Statsman, så vill jag säga att dagens politiker är INTE statsmän eller kvinnor. De gafflar bara in sig i mittfåran för att röstmaximera inför valet.

Vi har kommande strukturella problem att ta hand om i samhället. Och då räcker inte 20-40 miljarder i reformutrymme någonstans.

Följande måste åtgärdas i Sverige de närmaste 20 åren.

1. Långsiktigt hållbart energisystem som har buffertmöjligheter.
2. Transportinfrastruktur.
3. Elektrisk infrastruktur.
4. Vatten- och avloppssystem.
5. En trovärdig nattväktarstat med fungerande polis och försvarsmakt.
6. Skolan måste åtgärdas OMEDELBART.
7. Arbetsmarknaden måste reformeras för att minska arbetslösheten.
8. Hur mycket invandring tål Sverige?
9. Behövs all byråkrati?
10. Hur många offentligt understödda -ismer behövs egentligen?

Jag kan nog summera dagens inlägg med att griniga gamla gubbar inte gillas i debatten eftersom de inte går på allt snömos som diverse proffstyckare tycker att vi alla medborgare ska tycka.

 Cogito, ergo sum.