Hej du svenske afrofob.

Så där ja, nu är det bevisat i den offentliga diskursen att svensken utöver sina andra fobier också är afrofob.

Eftersom vi lever i de lättkränktas land och det finns en hel offentligt finansierad industri som arbetar stenhårt för att bevisa alla fobier som svenskarna har, så skrivs det om detta även i stora dagstidningar som DN. Debattörerna är drivna av kvasivetenskapliga teorier och tvånget att producera "resultat" som bevisar politiskt korrekta teser, såsom att svenskarna stöttar rasistiska och exkluderande strukturer i samhället, är islamofober, afrofober, arabofober (kommer härnäst), halalofober osv. Fobierna slutar helt enkelt inte någonstans, utan alla vi vita svenskar ska skuldbeläggas för att inneha en och annan fobi. Jag blir helt enkelt trött.

Svensken, och med det menar jag en vit, av föräldrar födda i Sverige född, är absolut inte rasist, afrofob eller islamofob. Svensken enligt min erfarenhet är uppfostrad att bedöma individer just som individer, inte som en del av en grupp. Svensken är öppen för nya kulturyttringar, kulturer, sedvänjor och i största allmänhet ganska liberal när det gäller människosynen gentemot sina medmänniskor.

Svensken har däremot svårt att acceptera kulturella yttringar som leder till kränkning av kvinnor och barn, vilket är tillåtet i muslimsk kontext. Svensken har nog också svårt för vissa sedvänjor av andeutdrivning, som riktar sig mot barn. Men som i praktiken är barnmisshandel och så vidare. Kort och gott, vi är för alla kulturyttringar som är positiva för våra medmänniskor, men känner ingen sympati för några yttringar som leder till att våra medmänniskor kränks fysiskt eller psykiskt.

Vilka är afrofober då? Vi kan ta det inte helt okända exemplet, där en afrikansk man blev nästan kastad från en bro inför sitt barn. Media försökte utmåla detta som ett rasistiskt dåd som berodde på diverse rasistiska strukturer i Sverige. Det som utelämnades var att de misstänkta gärningsmännen var KURDER. Ni vår ursäkta mig, men kurder i sin kulturella kontext har inte alltid samma värderingar som svenskar enligt min lite snävare definition än vilket pass man har i byrålådan.

Att araber, främst muslimer föraktar afrikaner är inte alls något som är varken förvånande eller överraskande. Man försöker hela tiden skuldbelägga den afrikanska slavhandeln på vita människor från Europa och USA. Det är helt riktigt att vita var medskyldiga till denna slavhandel, inget tvekan om det. Och visst  är det en skamfläck i vår historia. Men historien som inte berättas är den arabiska slavhandeln. Dessutom är det sanktionerad av Koranen. I och med detta, så är det för en troende muslim halal, dvs. tillåtet att ha slavar, baserat på vissa kriterier. Slaven får inte vara muslim. Och slaven är egendom som man kan behandla hur som helst. Inklusive våldtäkt av kvinnliga slavar. Inte helt ovanligt idag att kvinnor som är "gästarbetare" i arabiska länder behandlas just som slavar och både misshandlas och våldtas.

För mig är det märkligt att svensken, som är liberal i sin människosyn, ska stämplas med diverse fobier, som man inte har. Samtidigt väljer man att inte ta debatten med importerade kulturyttringar, som bevisligen föraktar till exempel afrikaner, icke-muslimer, kvinnor eller för den delen judar.

Men det är klart, nu är det ett supervalår, så man ska inte reta upp en väljarkår som kan påverka valets utfall i höst. Den som vill ta debatten om dessa mindre liberala kulturyttringar kan bara rösta på SD, som sannolikt inte kommer att få någon påverkan i en kommande regering. Alltså är det ingen risk för nya moderaterna eller socialdemokraterna att strunta i dessa väljare. Däremot är det av yttersta vikt att säkerställa de muslimska rösterna, för de kan faktiskt vara avgörande.

Därför väljer dessa två partier att inte ta debatten med dessa förespråkare för en inskränkt och exkluderande kultur.

Makten är viktigare än sanningen.