Idag har varit en mycket märklig nyhetsdag. SR Ekot släppte nämligen nyheten att Sverige försöker påverka utgången av den Schweiziska folkomröstningen avseende anskaffning av JAS.
Om det finns något inslag i radion som bevisar journalisters politiska preferenser och att de lutar åt det vänstersocialistiska och/eller miljöfascistiska, så är det detta inslag.
För det första, det är bara att titta på urvalet av intervjuoffer i programmet. Anna Ek, ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen, får uttala sig om det olämpliga i att Sverige som nation försöker bedriva en aktiv kampanj för att få Schweiz att rösta för att anskaffa JAS 39E Gripen.
Är det NÅGON som blir förvånad över det faktum att Svenska freds är motståndare till ALLA former av vapenaffärer. Nä, tänkte väl det. Så då kommer följdfrågan, varför deltar Anna Ek och kör sin förenings mantra i radion rörande eventuella Gripenaffärer? Det har väl inte ens någon relevans till de dokument som SR Ekot har fått fram.
För det andra, så hakar Åsa Romson från miljöpartiet på drevet. Är någon förvånad över miljöpartiets inställning till vapenaffärer och Gripen? Om någon tvivlar på kopplingarna mellan miljöpartiet och Svenska freds, så räcker det med att läsa följande länk, där MP och SvFr samverkar.
För det tredje, så virrar Claes Sandgren, ordförande i Institutet Mot Mutor, till det rejält. Han hävdar bland annat att SAAB har tvingats betala tillbaks ett bidrag på 1,4 miljoner kronor, vilket för det första inte rör ämnet, och för det andra är det inte ens korrekt. Ämnet för dagen är statens inblandning i ansträngningarna att sälja Gripen till Schweiz. Och det är faktiskt den schweiziska kampanjen FÖR Gripenanskaffning som har betalat tillbaks pengar till företaget SAAB, vilket var en del av SAAB:s support till JA-kampanjen.
Nåväl, eftersom då Sveriges Radios oberoende journalister hittade tre ganska irrelevanta röster MOT hela Gripenexporten, så var de tvungna att hitta en för. Det gjordes helt lysande av Sven Hirdman, som faktiskt har en mycket lång diplomatisk erfarenhet.
Så de som var emot statens stöd till Gripenförsäljningen var alltså allmänna tyckare och den som var för statens stöd var en professionell diplomat. Säger väl allt om opartiskheten i inslaget?
Så, hur är det då med svenska försök att påverka en demokratisk process i ett annat land. Om man får tro World Soft Power ranking 2013, så ligger Sverige på sjätte plats i HELA världen. Och det är i princip alla svenska politiker stolta över. Dvs. Sverige har en påverkansmöjlighet i världen när det gäller mjuka värden.
Så, staten är alltså överens med sin ambassadör i Schweiz att man bör stötta JA-kampanjen med en positiv bild av Sverige som nation och svenska produkter i allmänhet och Gripen i synnerhet. Tror någon att en ambassadör någonsin har fått uppgiften att skapa en negativ bild av Sverige och svenska produkter och företag? Självklart är det inte så. Det förstår nog de flesta tänkande människor. Utöver det allmänna intresset av en positiv bild av Sverige som alla ambassader håller på med, så har staten ett ekonomiskt intresse av att Gripen säljs. Man får helt enkelt procent på försäljningen. Bedömt cirka 100 miljoner kronor per flygplan. Så staten kan tjäna kring 2,2 MILJARDER kronor om affären med Schweiz går i lås. Det är kanske värt några övertidstimmar på den svenska ambassaden i Schweiz?!
Svenska diplomater har självklart ett uppdrag att verka för svenska intressen i alla länder, där vi har diplomatiska förbindelser. Det kan vara allt från processen att släppa Martin Schibbye och Johan Persson till att faktiskt hjälpa till att sälja Gripen. I ett land utan direktdemokrati hade nog påverkan skett mer på minister- och departementsnivå, men i specialfallet Schweiz med direktdemokrati, så valde man att samverka med JA-rörelsen. Nu är inte JA-rörelsen ett privat intresse, utan det finns politiska partier bakom detta, som vill anskaffa Gripen till det schweiziska flygvapnet.
På ren och skär svenska, på vilket sätt är det en nyhet att man vill sälja Gripen till Schweiz och att staten i form av UD stöttar detta? Och varför väljer man en panel av 50% rena motståndare, 25% en ambivalent röst mot och 25% för i Sveriges Radio? Dessutom så är bara den som är för, professionell i egentlig betydelse rörande de hemliga UD-dokument som SR fått tillgång till. Jag tolkar "nyheten" som ett aktivt sätt att försöka sabotera svenska möjligheter att få exportera Gripen till Schweiz och indirekt även möjligheten för den svenska Försvarsmakten att anskaffa E-versionen av Gripen.
Jag vill tacka dessa journalister som skriver det självklara och dessutom försöker misstänkliggöra detta med en massa tyckare som INTE bidrar till analysen på ett korrekt sätt.
Om det finns något inslag i radion som bevisar journalisters politiska preferenser och att de lutar åt det vänstersocialistiska och/eller miljöfascistiska, så är det detta inslag.
För det första, det är bara att titta på urvalet av intervjuoffer i programmet. Anna Ek, ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen, får uttala sig om det olämpliga i att Sverige som nation försöker bedriva en aktiv kampanj för att få Schweiz att rösta för att anskaffa JAS 39E Gripen.
Är det NÅGON som blir förvånad över det faktum att Svenska freds är motståndare till ALLA former av vapenaffärer. Nä, tänkte väl det. Så då kommer följdfrågan, varför deltar Anna Ek och kör sin förenings mantra i radion rörande eventuella Gripenaffärer? Det har väl inte ens någon relevans till de dokument som SR Ekot har fått fram.
För det andra, så hakar Åsa Romson från miljöpartiet på drevet. Är någon förvånad över miljöpartiets inställning till vapenaffärer och Gripen? Om någon tvivlar på kopplingarna mellan miljöpartiet och Svenska freds, så räcker det med att läsa följande länk, där MP och SvFr samverkar.
För det tredje, så virrar Claes Sandgren, ordförande i Institutet Mot Mutor, till det rejält. Han hävdar bland annat att SAAB har tvingats betala tillbaks ett bidrag på 1,4 miljoner kronor, vilket för det första inte rör ämnet, och för det andra är det inte ens korrekt. Ämnet för dagen är statens inblandning i ansträngningarna att sälja Gripen till Schweiz. Och det är faktiskt den schweiziska kampanjen FÖR Gripenanskaffning som har betalat tillbaks pengar till företaget SAAB, vilket var en del av SAAB:s support till JA-kampanjen.
Nåväl, eftersom då Sveriges Radios oberoende journalister hittade tre ganska irrelevanta röster MOT hela Gripenexporten, så var de tvungna att hitta en för. Det gjordes helt lysande av Sven Hirdman, som faktiskt har en mycket lång diplomatisk erfarenhet.
Så de som var emot statens stöd till Gripenförsäljningen var alltså allmänna tyckare och den som var för statens stöd var en professionell diplomat. Säger väl allt om opartiskheten i inslaget?
Så, hur är det då med svenska försök att påverka en demokratisk process i ett annat land. Om man får tro World Soft Power ranking 2013, så ligger Sverige på sjätte plats i HELA världen. Och det är i princip alla svenska politiker stolta över. Dvs. Sverige har en påverkansmöjlighet i världen när det gäller mjuka värden.
Så, staten är alltså överens med sin ambassadör i Schweiz att man bör stötta JA-kampanjen med en positiv bild av Sverige som nation och svenska produkter i allmänhet och Gripen i synnerhet. Tror någon att en ambassadör någonsin har fått uppgiften att skapa en negativ bild av Sverige och svenska produkter och företag? Självklart är det inte så. Det förstår nog de flesta tänkande människor. Utöver det allmänna intresset av en positiv bild av Sverige som alla ambassader håller på med, så har staten ett ekonomiskt intresse av att Gripen säljs. Man får helt enkelt procent på försäljningen. Bedömt cirka 100 miljoner kronor per flygplan. Så staten kan tjäna kring 2,2 MILJARDER kronor om affären med Schweiz går i lås. Det är kanske värt några övertidstimmar på den svenska ambassaden i Schweiz?!
Svenska diplomater har självklart ett uppdrag att verka för svenska intressen i alla länder, där vi har diplomatiska förbindelser. Det kan vara allt från processen att släppa Martin Schibbye och Johan Persson till att faktiskt hjälpa till att sälja Gripen. I ett land utan direktdemokrati hade nog påverkan skett mer på minister- och departementsnivå, men i specialfallet Schweiz med direktdemokrati, så valde man att samverka med JA-rörelsen. Nu är inte JA-rörelsen ett privat intresse, utan det finns politiska partier bakom detta, som vill anskaffa Gripen till det schweiziska flygvapnet.
På ren och skär svenska, på vilket sätt är det en nyhet att man vill sälja Gripen till Schweiz och att staten i form av UD stöttar detta? Och varför väljer man en panel av 50% rena motståndare, 25% en ambivalent röst mot och 25% för i Sveriges Radio? Dessutom så är bara den som är för, professionell i egentlig betydelse rörande de hemliga UD-dokument som SR fått tillgång till. Jag tolkar "nyheten" som ett aktivt sätt att försöka sabotera svenska möjligheter att få exportera Gripen till Schweiz och indirekt även möjligheten för den svenska Försvarsmakten att anskaffa E-versionen av Gripen.
Jag vill tacka dessa journalister som skriver det självklara och dessutom försöker misstänkliggöra detta med en massa tyckare som INTE bidrar till analysen på ett korrekt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar