Så var det förnärmade drevet igång igen.
Jens Spendrup intervjuades i Ekots lördagsintervju i helgen. Jag tycker personligen att Jens gjorde ett ärligt intryck och svarade som han tyckte, inte som han förväntades att tycka.
Som vanligt, när en människa är ärlig i Sverige, så måste alla kränkta människor ta på sig offerkoftan och kräkas på Facebook, Twitter, Aftonbladet och alla andra ställen. Självklart tar vita feministiska män på sig tolkningsföreträdet och tycker synd om icke inkvoterade kvinnor osv.
Jag tar ett citat från Aftonbladet.
"Näringslivets lista över landets 125 mäktigaste kvinnor anser att kvotering är nödvändigt för att komma till rätta med den skeva rekryteringen."
Jaha, är någon förvånad över att dessa kvinnor talar i egen sak. Självklart ser de sig själva inkvoterade i fler styrelser och därmed berättigade till mer ersättning.
Men nu till pudelns kärna.
Jens säger att tre av fyra företag startas av MÄN. Är det då så konstigt att tre av fyra styrelseplatser tillfaller MÄN? Mig veterligen finns det ingen som förbjuder kvinnor att starta företag. Alltså borde man fokusera på varför kvinnor INTE startar företag. Som jag har skrivit tidigare, svenskar är inte rasister, men svenskar är ibland väldigt avundsjuka gentemot dem som har lyckats. Om vi då antar att eftersom män startar 75% av företagen, så står säkert män också för flertalet av konkurserna. Företagande är förenat med risker, som ägaren måste hantera. Att man då väljer vissa typer av företrädare är ganska naturligt. Civilekonomer, jurister, civilingenjörer och produktspecialister. Notera att jag inte nämnde företrädare som kulturjournalister, politiker, proffstyckare, twittrare, jantelagare eller andra kategorier.
Det är helt upp till kvinnorna att studera på utbildningar som ger möjligheter att få plats i företagsstyrelser. Men det betyder också att ägaren/ägarna till företaget måste få välja in de kompetenser som de anser gynnar företaget. Om man väljer fel, så går man i konkurs, så enkelt är det.
Att vänsterpartister reagerar med ett indignerat jantelagande i ärendet är inte så särskilt överraskande. Men att däremot se att finansmarknadsminister Peter Norman reagerar på detta visar mer på hur långt nya moderaterna har blivit de nya socialmoderaterna, än på en vettig och rimlig politisk åsikt.
Som ägare till egendom eller företag så förväntas man väl ha rätten att disponera sin egendom fritt, förutsett att man har skött sina åtaganden gentemot det allmänna. Och åtaganden i det här fallet kan bara vara att man betalar sina skatter och avgifter. Inte att det allmänna bestämmer vem som bestämmer över din egendom eller ditt företag.
Svenskar, ett avundsjukt folk.....
Jens Spendrup intervjuades i Ekots lördagsintervju i helgen. Jag tycker personligen att Jens gjorde ett ärligt intryck och svarade som han tyckte, inte som han förväntades att tycka.
Som vanligt, när en människa är ärlig i Sverige, så måste alla kränkta människor ta på sig offerkoftan och kräkas på Facebook, Twitter, Aftonbladet och alla andra ställen. Självklart tar vita feministiska män på sig tolkningsföreträdet och tycker synd om icke inkvoterade kvinnor osv.
Jag tar ett citat från Aftonbladet.
"Näringslivets lista över landets 125 mäktigaste kvinnor anser att kvotering är nödvändigt för att komma till rätta med den skeva rekryteringen."
Jaha, är någon förvånad över att dessa kvinnor talar i egen sak. Självklart ser de sig själva inkvoterade i fler styrelser och därmed berättigade till mer ersättning.
Men nu till pudelns kärna.
Jens säger att tre av fyra företag startas av MÄN. Är det då så konstigt att tre av fyra styrelseplatser tillfaller MÄN? Mig veterligen finns det ingen som förbjuder kvinnor att starta företag. Alltså borde man fokusera på varför kvinnor INTE startar företag. Som jag har skrivit tidigare, svenskar är inte rasister, men svenskar är ibland väldigt avundsjuka gentemot dem som har lyckats. Om vi då antar att eftersom män startar 75% av företagen, så står säkert män också för flertalet av konkurserna. Företagande är förenat med risker, som ägaren måste hantera. Att man då väljer vissa typer av företrädare är ganska naturligt. Civilekonomer, jurister, civilingenjörer och produktspecialister. Notera att jag inte nämnde företrädare som kulturjournalister, politiker, proffstyckare, twittrare, jantelagare eller andra kategorier.
Det är helt upp till kvinnorna att studera på utbildningar som ger möjligheter att få plats i företagsstyrelser. Men det betyder också att ägaren/ägarna till företaget måste få välja in de kompetenser som de anser gynnar företaget. Om man väljer fel, så går man i konkurs, så enkelt är det.
Att vänsterpartister reagerar med ett indignerat jantelagande i ärendet är inte så särskilt överraskande. Men att däremot se att finansmarknadsminister Peter Norman reagerar på detta visar mer på hur långt nya moderaterna har blivit de nya socialmoderaterna, än på en vettig och rimlig politisk åsikt.
Som ägare till egendom eller företag så förväntas man väl ha rätten att disponera sin egendom fritt, förutsett att man har skött sina åtaganden gentemot det allmänna. Och åtaganden i det här fallet kan bara vara att man betalar sina skatter och avgifter. Inte att det allmänna bestämmer vem som bestämmer över din egendom eller ditt företag.
Svenskar, ett avundsjukt folk.....
Jag undrar om Aftonbladet har reviderat sin artikel, jag kommer bestämt ihåg att jag läste nästan exakt samma sak i en artikel (och har för mig att det var på AB) att (ur minnet, men sifforna är korrekta): "Inte mindre än hela 55 kvinnor på näringlivets lista över landets 125 mäktigaste kvinnor anser att kvotering är nödvändigt ..."
SvaraRaderaoch sen förbigick man med största möjliga tyssssstnad att då anser tydligen inte mindre än hela 70 kvinnor på näringslivets lista över landets 125 mäktigaste kvinnor att kvotering INTE behövs.