Jo, demokrati och islam kan INTE förenas.

Aftonbladets åsiktsignoranter är i full fart igen.

Ska vi bena ut vad de påstår för något denna gång.

För det första påstår Anders Lindberg att terrorexperterna och dysterkvistarna har kommit tillbaks till debatten och att man hyser en onödig/orationell rädsla för vad pöbeln kan hitta på i de nordafrikanska länderna vad gäller islam.

Det är bara att titta på utvecklingen i både Libyen, där övergångsregeringen TYDLIGT säger att sharia är det som gäller som fundament för den nya konstitutionen. Eller ta för den delen Tunisien, där islamisterna verkar ha fått en ganska stor majoritet.

Men det som Anders Lindberg INTE förstår är att islam som politisk ideologi i kombination med sharia aktivt exkluderar icke-muslimer från "demokratin" och för den delen rättigheter.

För det andra så påstår Anders Lindberg att islam och demokrati går att förena på samma sätt som kristendom och demokrati har gjort historiskt sett.

Anledningen till att kristendom och demokrati har fungerat är att den kristna religionen har tillåtit sig själv att utvecklas, omtolkas och omdefinieras genom tidernas lopp. Allt från första konciliet i Nicaea till Martin Luthers reformation och fram till dagens godkännande av vigsel för personer av samma kön har kristendomen visat på en utveckling i takt med tiden. Detta har möjliggjorts eftersom kyrkan har insett att de religiösa texterna är skrivna av människan och tolkade enligt sin egen tids syn på omvärlden.

Men implicit påstår Anlders Lindberg att detsamma gäller islam.

Det är självklart helt fel. Koranen får inte omtolkas, eftersom det är bokstavligen guds ord nedsänt till människan. Alltså saknas det utrymme för att ändra i surorna på något sätt. Sedan betraktas också Muhammeds levnad ,gärningar och uttalanden som ett föredöme för muslimer att efterfölja. Och om dessa gärningar står i motsats till varandra, så skall den senaste gärningen betraktas som den mest korrekta, eftersom Muhammed hade fått fler uppenbarelser att förhålla sig till.

För det tredje påstår Anders Lindberg att vi måste våga tro på våra egna ideal.

Här kommer vi till den största logiska missen i resonemanget. Om jag tolkar Anders rätt så menar han våra egna västerländska demokratiideal. Dessa ideal började formas under 1600-talets Europa när vetenskapen började göra riktiga framsteg. Humanismen började också formuleras som ett förhållningssätt till medmänniskor och omgivningen. Man började upptäcka naturens hemligheter på en strukturerat sätt. Allt detta ledde också till att man började utveckla ett bredare utbildningsväsende i Europa som spred sig ner i samhällsklasserna. Industrialiseringen avancerade såpass att man under 1800-talet behövde relativt välutbildad arbetskraft och därmed så lades grunden för ett utbildat proletariat. Detta i sin tur ledde till ökade krav på jämlikhet mellan ALLA samhällsklasser, som i sin tur ledde till de moderna västerländska demokratierna. Det var alltså inget självskrivet val för dåtidens makthavare att börja introducera demokrati, utan ett sätt att hantera risken för att proletariatet skulle genomföra revolution som i t.ex. Ryssland/Sovjetunionen. Notera att många europeiska länder genomförde en riktigt jämlik demokrati först under/efter första världskriget (Sverige 1921).

Och då vill jag att Anders Lindberg exemplifierar HUR islam har kombinerats med demokrati för ALLA samhällsklasser i ett muslimskt land. Det kan han inte, eftersom det INTE har gjorts någonstans. Alla länder med en lagstiftning baserad på SHARIA diskriminerar aktivt icke-muslimer, homosexuella och kvinnor. Vissa människor har inte ens ett människovärde enligt sharia. Judar och kristnar kan/får konvertera till islam. Ateister, agnostiker, animister, buddhister och hinduer får avrättas direkt enligt sharia.

Men allt detta väljer Anders L att bortse från, eftersom han inte accepterar att politisk islam som samhällsideologi till sin natur är icke-demokratisk.

I den kristna tolkningen finns det uttalat att du skall göra mot andra, vad du önskar de ska göra mot dig.

I den muslimska tolkningen skall du frukta din gud och göra honom till viljes. Alla andra värderingar är irrelevanta.

Danska val.

Nu börjar kråkorna kraxa utifrån resultatet av det danska valet. Ett exempel är SvD som listar utmaningar för den nya danska regeringen. Man kan säga att det intressantaste är kommentarerna om Danmarks utlänningspolitik. Två av de blivande koalitionspartnerna har varit motståndare till dagens politik. Däremot har de danska Socialdemokraterna lovat att bibehålla dagens system. Så det blir en intressant nöt att knäcka för den blivande statsministern.

Det roligaste av allt är att svenska kommentatorer verkar förutsätta att danskarna vill ha ett system som är likt det svenska. Dvs. i praktiken fri invandring på mycket lösa asylgrunder. Eller ensamkommande "barn" som efter PUT helt plötsligt "hittar" sin förlorade familj och vill återförenas med dem i Sverige. Den här typen av historier är det bara svenska myndigheter som går på. I våra nordiska grannländer inklusive Danmark är det inte lika slappt. Därmed har inte Danmark heller lika omfattande problem i typiska "invandrarområden" som vi har i Sverige. Behöver jag nämna Fittja, Alby, Rosengården,  Hisingen och Gottsunda som exempel? Självklart kommer danska väljare att avstå från svenska modeller för asyl och invandring. Allt annat vore katastrofalt för den bräckliga danska ekonomin.

Mona Sahlin hade också roliga visdomsord att säga på Studio Ett idag. Som humor i klass med Public Service så var det lysande underhållning, men som politisk analys relativt förkastligt. Så låt oss analysera vad Mona sa egentligen.

Helle fick sitt parti med sig, det fick inte Mona. Kul påstående om de vore likvärdiga som partiledare. Dock så har Mona fifflat och rufflat såpass mycket att hon inte hade förtroende hos vare sig väljarkåren eller tillräckligt måga socialdemokrater för att sitta säkert vid en förlust. Därför fick Mona gå helt enkelt. Inkompetens belönas inte av vare sig partikamrater eller väljare.

Mona påstår sig ha varit kontroversiell. Jag undrar verkligen vilka radikala idéer som hon har lanserat under sin politiska karriär. Det känns snarare som mer av samma, dvs. en (s)-märkt bidragspolitik av samma snitt som alltid. Väljarna genomskådade självfallet detta och valde Alliansen istället.

Enligt Mona så blev Helle vald trots att hon var kvinna, men Mona blev vald för att hon var kvinna. Ja, här har hon helt rätt. Valet av Mona var baserat på att hon var den enda kvinnan som var obegåvad nog att tacka ja. De andra sa nej för att slippa bära hundhuvudet för ytterligare en valförlust, eftersom socialdemokraterna saknade realistiska politiska alternativ till Alliansen.

Mona påstår också att i Sverige så har debatten om jämställdhet varit mycket mer omfattande och att feminismen upplevs som ett hot av många manliga väljare. Här har hon helt rätt. Självklart upplevs feminismen som ett hot när man börjar särbehandla kvinnor på ett sätt som är helt horribelt. Det räcker med att kvinnor får lägre straff om de begår brott, de får bli inkvoterade etc. Om dessa så kallade feministiska dumheter kan man läsa hur mycket som helst på andra bloggar. Självklart upplever väljare det som hotfullt att man aktivt vill införa särlagstiftning som otvivelaktigt undanröjer könens likhet inför lagen. Danskarna kanske inte önskar en dylik svensk utveckling heller?

Mona påstår också att de värderingsfrågor som hon har drivit har varit kontroversiella. Till exempel frågorna om homosexuella, föräldraledighet och kampen mot rasismen.

Om vi tar homosexuella till att börja med. För de flesta svenskar är det en ickefråga, dvs. vi bryr oss inte om homosexuella mer än någon annan sexuell preferens. Självklart reagerar dock allmänheten när vissa kulturintellektuella försöker synliggöra HBT-frågor i offentligheten. Eftersom de flesta svenskar anser att sexualiteten är en privatsak, så kan det te sig märkvärdigt när vissa inriktningar försöker påvisa strukturellt förtryck i det offentliga rummet. Inte har väl Sveriges heterosexuella läder och lackfetischister gått ut till Kungsträdgården och protesterat för sin rättighet att manifestera sin sexualitet offentligt. Eller Svenska Missionärsställningsförbundet?

Vad gäller Monas syn på delad föräldraledighet, så var nog den frågan avgjord av väljarna på förhand. Dvs. väljarna vill själv bestämma hur föräldraledighet ska fördelas utan politiska pekpinnar. Varför ska vi påtvingas ett ledighetsmönster som i slutändan försämrar familjers ekonomier och dessutom minskar våra fria valmöjligheter?

Till sist har vi kampen mot rasismen. Vilken rasism till att börja med? Svenskarna har varit vana med invandring sedan 60-talet, så det är ingen nyhet. Det som är nyheten är att invandrare som kom på 60- och 70-talet kom till jobb. De hade relevant utbildning och kunde integreras i det svenska samhället på ett relativt enkelt sätt. Det som socialdemokrater kallar rasism idag är att det finns kritik mot dagens invandring, som i praktiken är helt fri. Asylskäl som är så orimliga att det är helt otroligt att någon intelligent statstjänsteman kan gå på dem. Ingen ålderskontroll av "barn" etc. Men det är klart, eftersom socialdemokraternas folkhem lyckades avskaffa proletariatet till förmån för en relativt bred och stor medelklass, så måste man väl importera ny valboskap.


Jag tror att vi svenskar har en mycket hög tolerans för alla invandrare som arbetar, delar våra demokratiska och humanistiska värderingar och ser könen som jämställda. Däremot så måste man förstå att när medeltida hedersideologier som är kvinnoförtryckande lanseras som seriösa alternativ till den svenska modellen så drar vi nog öronen åt oss.

Men Mona, det är inte RASISM, det är HUMANISM att vara mot vissa ideologier.

Jag kan bara gratulera att Danmark, en av världens riktigt bra demokratier har genomfört ännu ett lyckat val. Själv är jag inte socialdemokrat, men jag kan förstå hur danskarna tänkte.

Terrorister, på riktigt?

Så var vi där igen. Misstänkta för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse eller terrorbrott, det får vi se när det blir dags för åtalsrubriceringen. Men vi ska som vanligt försöka analysera pudelns kärna i denna blogg.

Så vi börjar med förövarna, för att förenkla det hela. Enligt Aftonbladet är det fyra män mellan 23-26 år.

Men det blir intressantare när man läser detaljerna om de misstänkta.

Somalier, kom till Sverige 1993. Svensk medborgare.
Tanzanier, kom till Sverige 1997. Far indier, mor somalier. Somalisk medborgare.
Irakier, kom till Sverige 1996. Svensk medborgare.
Somalier, kom till Sverige 1991. Svensk medborgare.

Snabbt räknat har de misstänkta varit i Sverige mellan 14-20 år. Det som är riktigt frapperande är att tre av fyra har svenskt medborgarskap. Sett till tiden i landet är det självklart inte konstigt att de har medborgarskap, men man måste börja ifrågasätta om medborgarskapet endast består av uppehållstid i landet, eller om det finns andra kriterier. Läser man Migrationsverkets färgglada broschyr, så är det inte så svårt. Styrkt identitet, myndig, permanent uppehållstillstånd, bott i Sverige i minst 5 år och man ska ha skött sig och inte begått brott. Låter jättebra.

En del av dessa misstänkta terrorister och tillika svenska medborgare verkar inte vara så skötsamma. Några återfinns i belastningsregistret och jag skulle inte vara förvånad om de var kända hos de sociala myndigheterna i kommunen. Så varför har de svenskt medborgarskap då? När man läser Aftonbladet, så känns det inte som att skötsamhetskravet är uppfyllt. Och jag är säker på att om man börjar gräva i Migrationsverkets arkiv, så framkommer det nog en och annan otrolig asylhistoria som bakgrund. Och vill ni fördjupa er i asylträsket, så rekommenderar jag er att läsa Merit Wagers hemsida.

Men vart vill jag komma då? Jo, varför ska vi dela ut medborgarskap på löpande band. Ett svenskt pass ger faktiskt ganska mycket goodwill runt om i världen. Detta håller på att urholkas av att de så kallade somaliska flyktingarna direkt efter att de har fått permanent uppehållstillstånd åker tillbaks till landet som de flydde från. Mycket märkliga asylgrunder med andra ord. Det är till och med så att en del åker ner till Somalia för att delta i kriget mot den internationellt erkända regeringen i Somalia. Och de som kommer tillbaks till Sverige fortsätter att stötta kampen både politiskt och ekonomiskt.

Så min kritik mot dagens system är att medborgarskap delas ut alldeles för lättvindigt.

Förutom de regler som gäller idag skulle jag vilja lägga till följande krav.

1. Undertecknande av ett juridiskt giltigt dokument där man intygar sin vilja att följa Svea rikes lagar.
2. Genomföra ett godkänt nationellt prov i svenska och matematik för årskurs nio.
3. Lämna DNA-prov för att säkerställa släktförhållanden (och till spaningsregister).

Observera att jag inte ställde några krav på kunskaper om Axel Oxenstierna, Gustav Vasa eller någon annan historisk person. Utan bara en grundkompetens som man måste ha för att över huvud taget kunna klara sig i sitt dagliga liv när man interagerar med sina medmänniskor.

Nu kan ju vän av ordning hävda att det finns pursvenskar som inte klarar nationella prov
i svenska och matematik. Det är helt riktigt, men det är väl ett pris som en motiverad centerpartistisk nybyggare i Sverige borde tycka är en liten uppoffring för förmånen att få ett svenskt medborgarskap.

DNA-provet då, är inte det riktigt integritetskränkande. Jovisst är det det, men då behöver man inte ansöka om svenskt medborgarskap då. Brottsstatistiken är väldigt tydlig vad gäller utomnordiska kriminella som är dömda för grova brott. Och viss vore det väl skönt att veta att eftersom man är oskyldig, så kommer inte ens polisen att spana på en när DNA kan fria en. Den rasistiskt strukturerade svensken ger ju bara gärningsmannabeskrivningar av typen att det var en arab, turk, afrikan etc. Vad bra om polisen kunde utesluta alla hederliga svenska medborgare som råkar uppfylla det vaga vittnesmålet. Dessutom vore det ju ett utmärkt tillfälle för alla icke-svenska medborgare att dokumentera sitt DNA för att ytterligare bevisa att man är en hederlig person.

Nu kommer jag till den sista poängen, som alla tror är enklast, men är de facto svårast. Intyga sin vilja att följa Svea rikes lagar. Självklart skriver vi alla på utan att tveka? Men det är klart, då måste man välja bort Sharia, Jihad, hederskulturer och andra yttringar av vissa mindre jämställda civilisationer. Det jag vill peka på är att om man inte kan välja bort en del i sina gamla kulturer, så ska man nog inte bli svensk medborgare heller. För trots allt så är ett svenskt medborgarskap och svenska värderingar inte förenliga med vissa yttringar av vare sig Sharia, Jihad eller hederskulturer.

Så min slutsats är att jag förstår att dessa män kan vara terrorister på riktigt, men att de är svenska medborgare på riktigt övergår mitt förstånd.

Det är kul att bli läst.

Så har jag ett par sidor som plockat upp min jämförelse mellan Trabant och BMW.

Bland annat Esse Non Videri och som har länkats vidare på Tradition och Fason.

Nåja, det är bara ett bevis för att mina tankar är borgerliga och inte socialistiska. Vilket i och för sig inte är konstigt, eftersom historien gång efter annan har bevisat att varken kommunism eller socialism fungerar som samhällsbyggande grundpelare. Kommunismen är ett särskilt mörkt kapitel i mänsklighetens historia. Om någon dryftar sig till att nämna Hitler som motargument, så hette hans parti NSDAP ( NationalSOCIALISTISKA Tyska arbetarepartiet). Inte så långt från vårt Svenska Socialdemokratiska Arbetareparti som flörtade med det östtyska SED så länge som kommunisterna hade makten i DDR. Tydligen var samarbetet såpass omfattande att fortfarande så håller man STASI-arkiven hemliga för folket för att dölja omfattningen och vilka som deltog i subversionen av den svenska demokratin.

Nåja, socialdemokraterna med paret Myrdal och rasbiologiska institutet i Uppsala är inte direkt några förebilder för varken demokratiska rättigheter eller jämlikhetsideal.

Men för att återgå till min ursprungliga artikel, visst är det intressant att kommunister och socialister hänvisar till någon form av "vetenskaplighet" och "forskning" för att berättiga sitt förtryck. Det är väl självklart att om vi gjorde genetisk analys på alla svenskar och valde att sterilisera de med "dåliga" gener, så skulle säkert folkhälsan i det långa loppet bli bättre. A-barnen skulle radas upp i skolorna och samhället skulle utvecklas. Men nu kommer vi till pudelns kärna. Är det verkligen detta som vi vill? Vem bestämmer vilka genetiska profiler som ska vara acceptabla? Vad hände med den mänskliga rättigheten om självbestämmande? Det är precis här som vetenskapen och forskare misslyckas. Man reflekterar inte över om det är rätt att "optimera" det genetiska materialet. Eller om det finns en lösning till alla problem (Trabant).

Människor är först och främst individer. Vi väljer oftast själv vilka kollektiv vi vill ingå i utöver kärnfamiljen och eventuella kollektiva värderingar som vi är uppfostrade med. Så här har dessa samhällsingenjörer en utmaning som de inte kan klara av. För individer prioriterar saker olika. För mig kan det vara viktigt att ha en Rolex, för dig duger kanske en no-name klocka tillverkad i ett vietnamesiskt sweat-shop. Jag kanske nöjer mig med pulverkaffe, medan du vill ha en dubbel espresso med råsocker.

Att styra människans konsumtion kommer alltid att misslyckas. Extra skatt på socker och fett är förslag som finns på tapeten hos vissa debattörer. Andra tycker att vi ska höja skatterna på tobak (skadligt), bensin (miljön!), lyxvaror (bestraffa rika) etc. Det är ren nys att dessa skatter skulle minska konsumtionen märkbart. Vi kan bara titta på bensinen. Om man måste åka till jobbet med bil, så gör man det ända tills det är mer lönsamt att flytta eller byta jobb till ett som är närmare. Och jag tror att med tanke på hur liten rörligheten är på bostadsmarknaden, så blir det nog inte så mycket flyttat.

Jag tänker mycket på just dessa styrmedel som vissa politiker försöker få till. Oftast leder det till oönskade effekter som man inte hade förutsett när man utredde styrmedel. Dessutom så brukar man försöka justera bort styrmedlen med undantagsregleringar etc. Till slut blir systemet så komplext att ingen har kontroll på hur olika delar påverkar varandra. Då gör man ett så kallat omtag och skapar nya regler som ersätter alla gamla. Och processen börjar om från början. En evig cykel av aktion och reaktion i interaktion.

Det märkligaste av allt är att oavsett regleringar och omtag, så är skatteuttaget från befolkningen ganska konstant. Har ni mer pengar på banken efter alla skattesänkningar? Nä, trodde väl det. Så vart gick dessa extra pengar då? Jo, ni har konsumerat/unnat er mer än innan. Och som bekant, så beskattas konsumtion. Visserligen tar det ett par månader extra för staten att få in momspengarna, men de kommer som ett brev på posten oavsett. Skulle ni börja spara pengar, så ska ni få se vad som händer. Skatterna på inkomsterna skulle nog höjas ganska fort, eftersom vår ofantliga sektor inte tål för mycket åderlåtning av sina inkomster.

Så nästa gång som du konsumerar, betänk att du betalar skatt samtidigt. Fast det är klart, det är häftigare att betala skatt i samband med ett BMW-köp än en ren konfiskation från lönen.

Forskare, en lyxvara vi kan vara utan.

Så har ytterligare ett gäng forskare kört enligt modellen snillen spekulerar.

I det här fallet sågas privatbilismen jäms med fotknölarna i något som kallas för "forskning". Det roliga är att de faktiskt tror att de flesta av oss som åker bil gör det för njutningens skull. Så låt oss studera deras opinionsinlaga på ett strukturerat sätt.

Bilen ÄR ett transportmedel. Det är avsett för person- och godstransporter. Bilar kan användas till kollektiva lösningar i form av bussar och lastbilar. De kan också användas för individuella transportbehov av personer och gods med personbil. Forskarna motsäger i princip inte detta, men hänvisar till att man köper bilar med högre prestanda än vad som krävs för att lösa transporterna.

Det är helt riktigt att en Trabant kan lösa individuella transportbehov. Men varför föredrar man då en BMW för en "Trabi"? Det kan ju vara så enkelt att en Trabant inte klarar andra samhällspositiva mål för privatbilismen. Vem skulle t.ex. vilja krocka i en Trabant? Eller för den delen köra en Trabant yrkesmässigt? Jag är ganska övertygad om att nollvisionen för trafikolyckor skulle bli svår att nå med Trabant i trafiken. Sannolikt skulle också fler få ergonomiska besvär av sina transporter. Så därvidlag så finns det ett samhällsintresse att fordon möter vissa minimikrav för säkerhet etc.

Bilens betydelse för vardagsresandet betyder lite enligt forskarna. Jag skulle vilja granska deras faktaunderlag för detta påstående. De flesta som använder bilen dagligdags har i regel två incitament för att göra det. Det första är att man arbetar på en plats dit man inte kan komma på ett enkelt sätt inom rimlig tid med kollektivtrafik. Det andra är att man har ett antal tidskritiska aktiviteter som man måste hinna med i samband med sitt dagliga resande, t.ex. lämna och hämta på skola eller hinna med fritidsaktiviteter för barn. Kollektivtrafik är erkänt dåliga på tidspassning och därmed kan man inte förlita sig på kollektivtrafikens tjänster för några tidskritiska aktiviteter. Eller som vi kollektivresenärer säger, det är tur att flextiden är uppfunnen.

Jag undrar också hur forskarna kom fram till att mindre bilresande inte ledde till sämre livstillfredsställelse. Samtidigt hänvisar man till SCB:s statistik som säger att de mest frekventa bilresorna är till och från arbetet. Så om vi då logiskt antar att mindre bilresande leder till färre arbetsresor och det inte minskar på livstillfredsställelsen, vad kan vi dra för slutsatser av det? Jo, att inte åka till jobbet och inte minska sin livstillfredsställelse kallas av oss vanliga människor för SEMESTER. Då slipper vi tanka bilen för att åka till jobbet och får vara hemma och göra något som vi vill. Men som sagt, forskare behöver ju inte vara logiska.

Man påstår att bilister som aldrig åkt kollektivt har en överdrivet negativ syn på kollektivtrafik. Har man frågat resenärer i kollektivtrafiken hur de upplever sin arbetsresa? Behöver jag säga SJ, SL, Uppsalapendeln, Mälarpendeln mm. Försenade tåg, signalfel, vinterkaos, ståplats i en timme etc. Dessutom pekar forskning på att spårkapacitet mm inte tillåter mer än 10% ökning av antalet resenärer, därefter är det stopp för ytterligare resande. Alla vi som har stått på en pendeltågsstation vet precis vilket kaos det blir av ett enda inställt tåg. Och det är inte en ovanlig företeelse, snarare en daglig händelse som de flesta av oss kollektivresenärer har upplevt.

Men så kommer vi till hallelujamomentet i dessa "forkares" studier. Nämligen att vi ska höja skatterna på bilismen radikalt för att bekosta den perfekta och billiga kollektivtrafiken. Men är inte bilismen tillräckligt skattad i Sverige?! Bensinen, där vi betalar skatt på  skatten, dvs. moms på bensinskatten. En stor del av bensinpriset i Sverige är redan skatt.

Så det forskarna EGENTLIGEN säger i det här fallet är att vi ska öka skatterna ytterligare för den grupp av människor som inte har något fungerande kollektivt alternativ för sina transporter till och från jobbet. För om alla skulle börja nytta den "perfekta" kollektivtrafiken så skulle ju det inte finnas några skatteintäkter från bilister, eftersom de skulle åka kollektivt. Men det är klart, det är inte raketforskare som har skrivit avhandlingen, för då skulle man ju faktiskt behöva kompetens inom ämnet matematik.

Som slutsats vill jag bara säga att jag har inte råd att med mina skattepengar bekosta politiskt tyckande som försöker etikettera sig som forskning. Lägg ner aktuella professurer och doktorandprogram för dessa författare. De har empiriskt bevisat att deras förmåga till logiskt tänkande, akademisk stringens och sunt förnuft närmar sig noll, vilket i konsekvent anda borde vara slutsumman på deras lönespecifikation varje månad från oss skattebetalare.

Eller för att travestera en miljöpartist som bor i Stockholm, nämligen Yvonne Ruwaida, -"Taxi är också kollektivtrafik...". Så här korkat kan bara miljöpartister som bor i storstäder tänka. Jag kan bara säga en sak till er som inte bor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Om ni vill bo kvar på landet och vill rösta på ett miljöparti, rösta då på Centerpartiet och inte Miljöpartiet. MP är flummare i innerstaden som har all kollektivtrafik idag.... och tunnelbanan mellan Södermalm och Centralen brukar faktiskt funka för alla reklamare, copywriters och andra världsförbättrare.

Den politiska adeln måste släppa fram förortsborna, varför då???

Så har ytterligare en av våra professionella tyckare kommit med lite åsikter om hur det borde fungera.

Carlos Rojas menar på att någon från miljonprogrammet borde få tillträda toppositionen i ett politiskt parti. Implicit menar han säkert ett riksdagsparti. Som orsak analyserar han bland annat homosocialitet, dvs. att man gillar att umgås med folk som är likadana som en själv. Men det är väl en av andemeningarna i ett politiskt parti, att man tycker likadant i många frågor. Det i sig brukar väl betyda att kaka söker maka när det gäller att bygga nätverk och sociala strukturer, oavsett om det är föreningslivet eller politiska partier.

Så om det finns politiska aspiranter från miljonprogrammet, så föreslår jag att de faktiskt går med i politiska partier vars åsikter överensstämmer med aspiranternas. Men det är klart, det är lättare att skylla på diverse "strukturer" än att man kanske inte passar i ett parti. Då finns det en sak till att göra, det är att starta sitt eget parti.

Det som är mest omoraliskt i Carlos resonemang är att han påstår att man måste vara "svennifierad" för att kunna ta sig fram inom de etablerade partierna. Och att han inte gillade den "kvasidemokratiska kulturen". Inte heller gillade han mötesordningar och beslutsvägar inom partier. Det som jag reagerar starkt mot i resonemanget är att Carlos inte ens vill förstå eller acceptera grunderna i svensk demokrati. Dessa grunder i form av mötesordningar mm. har utarbetats under lång tid, dvs. från mitten av 1800-talet när arbetarrörelsen började organisera sig. Dessa strukturer skapades just för att man skulle få delaktighet och spårbarhet i kollektivets beslut, så att det INTE blev individuella tyckanden och göranden inom arbetarrörelsen.

Men av någon anledning kan inte Carlos förlika sig med tanken på att de flesta svenskar har en hög acceptans för dessa strukturer som ett sätt att garantera att demokratin internt i ett parti har någon form av legitimitet.

Det som får mig att fundera mest är hur Carlos ser på alternativen till de nuvarande strukturerna. Är det att man bara ska plocka fram en "stjärna" från miljonprogrammet som ska få styra och ställa efter eget huvud? Ska inte interndemokrati få finnas i ett parti? Kan inte Carlos acceptera att en majoritet av partimedlemmarna accepterar nuvarande strukturer. Eller är det bara så att det "måste" kvoteras in en från miljonprogrammet?

Hur ska kandidaten se ut då? Är det ok med en arbetskraftsinvandrad finne från 70-talet? Eller måste det minst vara en olivhyad grek eller jugge från samma tid? Eller måste det vara en nyare icke-kristen kandidat, helst från Irak eller Afghanistan? Eller en ensamstående frånskild svensk trebarnsmor?

Det som är remarkabelt är att Carlos vill påskina att erfarenhet från miljonprogrammet oavsett övriga erfarenheter och kompetenser skulle automatiskt kvalificera någon för en hög topposition inom ett riksdagsparti likt Zlatan inom fotbollen. Det är ungefär lika befängt som att hävda att en Danderydsbo i femte generationen skulle automatiskt vara kvalificerad till att vara ordförande i Syrianska föreningen i Södertälje på grund av sin avvikande kompetens från övriga medlemmar i Syrianska föreningen.

Jag tror att det är bäst att Carlos accepterar det faktum att de flesta väljare i Sverige föredrar politiker som har humanistiska, sekulära, jämställda och demokratiska värderingar. Om miljonprogrammet inte kan producera den typen av politiker så kan de gott tillhöra obskyra partier utan påverkansmöjligheter för svensk lagstiftning.

Liknelsen med Zlatan är också fel på ett annat sätt. Inom idrotten så gäller det att ha en kombination av talang, gener och HÅRD träning. De mindre talangfulla eller genetiskt begåvade får jobba hårdare. Därvidlag är naturen helt rättvis. Och det är bara att inse att en hårdcurlad "svenneunge" som fått allting serverat inte kommer att klara sig lika bra inom elitidrotten som framtidens Zlatans, som har lärt sig att ta i om man vill uppnå sina mål.

Politik är en annan sorts social aktivitet som kräver majoritetens acceptans för att man ska få genomslag för sina idéer. Kan det vara så enkelt att miljonprogrammets invånare föredrar en "mellanmjölkspolitiker" framför den stenhårda retorikern som säger rätt saker men inte får något ur händerna? Eller kan det till och med vara så att man absolut inte vill rösta på någon som avviker från ens egen uppfattning, oavsett om det är syrisk-ortodox, judisk, shia, sunni eller annan trosinriktning. Man litar kanske mer på "svennepolitikern" för att få behålla sina individuella friheter?

Men det är klart, det passar inte Carlos världsbild. I hans värld är man automatiskt en Zlatan, bara för att man har bott i ett miljonprogramområde. Med samma logik skulle alla landslagsspelare komma från Fittja, Rosengården mm. Men så är inte fallet.....

Nu ska vi tala om kompeten(s) och ko(m)petens.

Så har Aftonbladet i sin oändliga vishet skrivit en ledare helt utan verklighetsförankring. Det handlar om Reinfeldt och Borg och hur dåliga de är inom sitt sakområde.

Inget kunde vara helt fel. Om vi förutsätter att för att vara expert så måste man vara akademiskt utbildad och ha relevant kompetens och erfarenhet så ljuger ledaren från början till slut. Om vi börjar med att granska de personerna som det skrivs om i ledaren.

Statsministern, Fredrik Reinfeldt har en utbildning som civilekonom från Stockholm Universitet.
Finansministern, Anders Borg har en bred nationalekonomisk akademisk utbildning från Stockholms och Uppsala Universitet.

Jag är helt säker på att ingen hederlig människa skulle vilja påstå att de inte har akademisk bakgrund som är tillräcklig för att klassificera dessa båda herrar som experter. Jag minns själv ett tillfälle 2006 efter Alliansens valseger. Ett par bekanta som arbetade på Finansdepartementet berättade att det var milsvid skillnad på de nya politiska cheferna jämfört med de gamla från Socialdemokraterna. Helt plötsligt behövde man inte förklara grundläggande begrepp, utan cheferna kunde språket. Det om något borde indikera på att kompetensen är högre hos de Nya Moderaterna jämfört med Social Demokraterna.

Vad skrivs det då inte om?

Vi jämför Aftonbladets favoriter som motkandidater.

Håkan Juholt som partiledare är självskriven som statsminister. Med vilken expertis kan han tala om ekonomiska frågor. Ingen alls. Det räcker med att läsa hans CV för att inse att hans akademiska kompetens inom ekonomi är noll och intet. Juholt är journalist till utbildning och har med andra ord retorisk och stilistisk kompetens, som helt saknar akademisk koppling till matematik och statistik, som är relaterade till ekonomi som vetenskap.

Tommy Waidelich är Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson och känns som ett naturligt val som (S)-märkt finansminister. Hur ligger det till här då med den akademiska kompetensen? Tittar vi på bakgrunden så är Waidelich den typiska socialdemokratiska politruken. Yrke brevbärare. Partisekreterare i Södertälje och därefter en riksdagskarriär. Men inte ett ord om akademisk utbildning. Självfallet inte, eftersom det inte finns någon akademisk utbildning i botten.


Så hur ser det då ut om vi jämför mellan blocken?

Hos de Nya Moderaterna har vi statsministern civilekonomen och finansministern nationalekonomen.

Hos Social Demokraterna hittar vi statsministern journalisten och finansministern brevbäraren.

Sen faller det på oss väljare att fundera på vilket alternativ som ger bäst förutsättningar att få politiska ledare som har förståelse för bakgrundsfaktorerna som styr beslutsfattandet.

Jag vet vad jag skulle välja, vet du?

Eller för att ställa det på sin spets, om du blir sjuk, går du till en akademiskt utbildad medicine doktor med examen från Karolinska Institutet eller går du till en homeopat/kristallterapeut med utbildning från valfri folkhögskola?