Nya moderaternas valstrategi har en brist.

Så har valkampanjerna startat. Jag vill ta upp de nya moderaternas valkampanj och dess huvudsakliga brist.

Vi bör ha en tes om att två motsatta saker kan inte vara sant samtidigt.

Då tar vi det här med invandringen, och om Sverige tjänar på den, eller om Sverige betalar för sin generositet.

Det grundläggande påståendet från de flesta riksdagspartier är att Sverige tjänar på invandringen. Man har argumenterat så hårt om detta, att SD är i praktiken pariastämplade, när de påstår att invandringen faktiskt KOSTAR pengar för samhället. Inte att vi tjänar på det. Det har gått så långt att regeringen kände sig nödgade att bemöta så kallade sverigedemokratiska lögner med en hemsida.

Sverigedemokraterna å sin sida hävdar bland annat böcker som Låsningen och Invandring och mörkläggning.

Vi kan alltså med helt vanlig logik konstatera att moderaternas sanning att man tjänar på invandringen kan inte vara sann om sverigedemokraternas påstående att invandringen kostar pengar är sann.

Så låt oss anta att moderaterna har rätt, vi tjänar pengar på invandringen. Så varför kommer invandringen helt plötsligt att kosta mer pengar, enligt Reinfeldts sommartal?

Om vi lyssnar på Reinfeldts sommartal, så kan vi konstatera att han lovar INGA reformer, utan uppoffringar för att hjälpa människor på flykt.

Då tar vi och tittar lite på statistiken under Reinfeldts regering. Enligt migrationsverkets statistik, så  har vi under Reinfeldts regeringsperiod 2006-2013 tagit emot cirka 406.000 flyktingar som har fått uppehållstillstånd. Kostnaderna för dessa var tydligen så små att man har lyckats införa hela fem stycken jobbskatteavdrag och ha en riktig Pippi Långstrumpeekonomi. Imponerande, måste jag säga. Men det som är frapperande i statsministerns (snart f.d.), är att helt plötsligt kan kanske en tioprocentig ökning av denna summa, dvs. en ökning på kanske 40.000 flyktingar under kommande år medföra att den svenska ekonomin inte medger någon form av reformer.

De nya moderaternas valstrategi har helt klart en brist. Nämligen att den är inte sanningsenlig. Det är okej att säga att invandringen kostar, om den kostar pengar. Vilket den gör, men man vill inte erkänna det. Detta faktum är lika sant som de nya moderaternas kampanj om hur socialdemokraterna kommer att förstöra Försvarsmakten, när det är klart konstaterat att nymoderata satsningar har lett till en allvarlig utarmning av svensk försvarsförmåga.

Men det är kanske så enkelt att moderaterna har bevisat sin oförmåga att hantera det som kallas för realpolitik. För realpolitiken säger att det är svårt att skapa nya jobb på en privat arbetsmarknad, där nyanlända inte kan konkurrera med gymnasie- och högskoleutbildade svenskar. Realpolitiken säger också att Putin håller på och kriga här och nu och inte om 10 år.

Jag tror att det vi ser nu är de nya moderaternas systemkollaps, där man har nått vägs ände vad gäller hur länge man kan styra sitt land med "kommunikationsbudskap", problemformuleringsföreträden och stöd från ett näringsliv som önskar lägre löner och försämrade välfärdssystem.

Moderat betyder enligt Svenska Akademiens ordlista följande;

måttfull, hovsam, sansad, präglad av konservativ grundsyn

Nu ser jag inget måttfullt eller sansat med de nya moderaternas politik. Den konservativa grundsynen begravdes nog med Bohman. Det vi har kvart är ett ultraliberalt parti som arbetar hårt för att avskaffa alla komponenter av nattväktarstaten och som dessutom verkar göra sitt bästa för att importera ett nytt och billigare proletariat för kapitalet att nyttja.

Darwin är inte tillräckligt effektiv......

Så har jag nog läst årets mest korkade utlåtande som finns över huvud taget. Nämligen Carl Idermarks flummerier om varför militärt motstånd är meningslöst och bara slöseri med både pengar och resurser.

Carl är kort och gott antagligen lågintelligent, eller går på substanser som medför att hjärnan inte fungerar helt normalt. Enligt hans tes är all form av militärt motstånd helt meningslöst, eftersom man ändå förlorar ett krig mot en starkare motståndare. Men då har han inte ens förstått grunden i vare sig samhällets våldsmonopol eller hur den fungerar.

Mellan individer, så har vi i praktiken ett explicit förbud att använda våld, utom i självförsvar enligt nödvärnsrätten. Om Carl blir anfallen av en större kille, betyder det då att Carl väljer att INTE nyttja sin lagenliga nödvärnsrätt för att värja sig själv och eventuella barn, eller tar han bara emot stryk och accepterar sitt öde, eftersom han inte kan vinna mot en större och starkare motståndare? Med den logiken borde inte Carls genetiska kombination blivit född, utan Darwin hade säkerställt att den genetiska predispositionen borde ha försvunnit i tidigare släktled.

Samma sak gäller mellan stater. Alltså, man behöver inte vara lika stark eller starkare än den andra parten i en balans mellan våldspotential och våldsintention. Carl brer självfallet på med kärnvapenkrig och andra spöken. Men låt oss anta några enkla saker, som även Carl borde förstå. För det första, så finns det MÅNGA länder med tillräcklig potential att slå ut den civiliserade världen. Lått oss anta att dessa länder är USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Israel. Alltså talar vi om en förmåga att i praktiken skicka tillbaks mänskligheten till stenåldern. Men bara för att man har en våldspotential, så behöver det inte innebära att man har en vilja att just genomföra detta. För just att föra tillbaks mänskligheten till stenåldern ligger nog sannolikt inte i någon av de uppräknade ländernas politiska vilja.

Alltså, så blir kalkylen lite mer rationell för aktörerna än att utnyttja sin maximala våldspotential. Låt oss anta att man är villig att för att uppnå den strategiska vinsten X är villig att satsa Y antal resurser. Om vi analyserar Ryssland, så kan vi konstatera att vinsten att annektera Krim kostade dem ett fåtal operatörers liv. För den vinsten fick de i praktiken tillgång till en halvö med en flottbas, ryskspråkig befolkning, industrier, i praktiken HELA Ukrainas olje och gasreserver, blockad av Ukrainas tillgång till Svarta Havet. Kort och gott, så var priset väldigt lågt för att genomföra just den operationen.

Dessutom verkar Rysslands strategiska vinst bekräftas av de förhandlingar som Vladimir Stalin och Angela Ribbentrop för, dvs. att EU skulle acceptera annekteringen av Krim. Putin skulle med andra ord få en ordentlig strategisk vinst nästan gratis. Förutom lite militärövningar, som han ändå tänkte genomföra.

Den strategiska vinst som Putin ännu saknar för att konsolidera sin vinst är just tillgången till östra Ukraina, eftersom Krim är nämligen mycket beroende av just östra Ukraina för sin tillgång till dricksvatten och elektricitet. Det förstår väl vem som helst, att om Ryssland börjar ta överpriser för sin gas till Ukraina, så är det en inte helt obefintlig risk att Krim drabbas av både el- och vattenavbrott, eller överprissatta el- och vattenpriser. Det här förstår Putin, därför satsar han på att destabilisera östra Ukraina. Dessutom skulle ett el- och vattenstopp i praktiken omöjliggöra livet på Krim.

Men allt det här verkar Carl inte förstå, utan vill lägga sig på rygg och ge sig, så fort som möjligt. Mycket korka, om jag får tycka det.

Skulle Ryssland ta till kärnvapen mot Ukraina? Knappast, eftersom man inte är intresserad av ett kärnvapenkrig. Skulle Ryssland invadera med konventionell trupp? Ja, sannolikt, eftersom det tar minst 3-5 år att ordna självständig infrastruktur för el och vatten på Krim. Med tanke på rysk korruption, kanske snarare 10-20 år. Alltså, så kan man risker en hel del för den strategiska vinsten att ha vunnit Krim.

Skulle något kunna motverka en rysk invasion. Ja, faktiskt. För ryssarna är kriget i östra Ukraina relativt billigt. Ryska gränsen släpper igenom både militär och stridsfordon utan att de "märker" något konstigt vid sin gräns. Om priset skulle öka, låt oss säga genom att omärkta gröna, dock ej afroamerikanska, smurfer helt plötsligt skulle börja skjuta sönder dessa stridsfordon, som verkar passera gränsen från Ryssland problemfritt, hur skulle Putin reagera då? Om motståndet är tillräckligt kvalificerat, så kan han säkerligen göra en bra gissning, men den gissningen leder bara till resultatet att en fullskalig invasion av östra Ukraina skulle kunna vara vansklig. Han är villig att förlora delar av förband, men sannolikt inte hela förband. För det blir svårt att förklara för ryska mödrar hur icke-ryska förband i Ukraina hade sina söner i förbanden. Då skulle han i praktiken medge folkrättsbrott. Inte helt osannolikt att det skulle krascha FN, men också Ryssland möjligheter att göra affärer med väst.

För trots allt är det så att alla brottslingar, inklusive Putin, gör en kostnads-/riskanalys över sin brottslighet. Och då räcker det med att vara tillräckligt stor och bestämd, inte störst, för att hindra brottslingen.

Fast det har varken Carl förstått, eller för den delen nymoderaterna som "satsar" på försvaret.

Försvarspolitiska flummerier

Extra insatt nyhetsinslag!

"Putinligan har precis ockuperat din gårdsgrannes maskinhall, med både maskiner och drivmedel. Risken är stor att Putinligan kommer att drabba fler grannar, kanske även dig. Kriminalunderrättelsetjänsten kan inte säkert säga hur omfattande Putinligans verksamhet kan bli och om det kan drabba dig."

Kommentarer från den nymoderata justitieministern.

"Putinligan kan vara ett hot, som vi kommer att möta med kraft. Först börjar vi med att minska polismakten med 5%. Vi kommer också att avskaffa hälften av polisbilarna. Nya vapen blir inte aktuellt, även om vi vet att Putinligan är välbeväpnade, eftersom vi bedömer att dagens resurser räcker till. Betänk att Putinligan har börjat från en mycket låg nivå, som snattare och ficktjuvar. Numera ägnar sig Putinligan också åt smuggling av bland annat vapen och narkotika. Det ska vi ordna med kraftfulla satsningar på kustbevakningen och tullen. Vi minskar bara med 20%. Våra motståndare vill minska ännu mer, så ni ser att våra satsningar är mycket genomtänkta."

Kommentarer från socialdemokraterna.

"Vi vill absolut satsa mycket mer än de nya moderaterna. Men eftersom vi ska bilda regering med miljöpartiet och eventuellt V+FI, så reserverar vi oss för en del satsningar. Mest troligt är det att vi satsar på fler nya Volvobilar till polisen, eftersom det ger jobb i Göteborg och facket gillar sådant. Möjligen måste vi införa obeväpnade polisvolontärer som ska nattvandra i utanförskapsområden och tala med ungdomarna och resonera om livsval. Vi är helt övertygade om att ett vettigt samtal med ungdomar på glid kommer att minska Putinligans rekryteringsunderlag. Självklart tycker alla ungdomar att det är roligare med en vettig arbets- eller bidragslinje än ett liv som kriminell med snabba cash. Dialog är enda sättet att nå en lösning."

Ovanstående är en ironi och alla eventuella likheter med nymoderata satsningar här och nu om tio år och socialdemokratiska löften är totalt oavsiktlig. Att Ryssland har STULIT delar av en suverän nations land och dessutom avsevärda tillgångar är totalt irrelevant. Att Ryssland är revanschistiskt är mycket enkelt att konstatera.

Att både moderater och socialdemokrater väljer att inte VIDTA ÅTGÄRDER för att stärka försvaret här och nu är ett mycket tydligt tecken på regeringsOduglighet. Fast det är klart, om man har tur, så drabbar Putinligan bara dina grannar, inte dig. Precis om två tredjedelssamhället, så om bara en tredjedel drabbas av din politik, så har du ändå säkrat röstmajoriteten.

Grattis, Sverige! Du har de politiker som du förtjänar.

Regeringsduglighetens tveeggade svärd

Almedalsveckan pågår nu för fullt. Man kan nog påstå att denna vecka blir svensken övermättad av alla politiska budskap som man ska ta ställning till eller reflektera över.

Men jag tänkte ta upp en reflektion som man som statsman bör fundera på. Nämligen begreppet regeringsduglighet. I begreppet finns det saker som man inte kan bortse från. Regeringsduglighet bygger på principen realpolitik, dvs. att de politiska förslag som man vill genomföra ska vara realiserbara och fungera i verkligheten.

Bristen i de pågående debatterna om just regeringsdugligheten är att ingen av sidorna direkt talar för sina egna positiva förutsättningar till att just vara regeringsdugliga, utan snarare att man pekar på motståndarsidans regeringsOduglighet. Av detta kan vi dra en slutsats, och det är att man har väldigt få egna idéer. Därmed så vill man rikta blickarna åt ett annat håll än det egna.

Ska vi ta vänsterblocket först.

Socialdemokrater, åtminstone sådana som har facklig bakgrund, är i regel ganska realistiska. De förstår att för att ha arbeten i ett exportberoende land som Sverige, så måste företagandet ha rimliga förutsättningar i förhållande till omvärlden. Låt oss kalla dessa för högersossar. Tyvärr har de vänstersossar, som vill dra partiet i en något mer extrem socialistisk riktning. Svagheten med den socialdemokratiska regeringsdugligheten är att de måste i väldigt stor omfattning ta hänsyn till partier, som totalt brister i realpolitiken. Dvs. miljöpartister som vill förstöra för industrin och företagandet, vänsterpartister som vill ha ännu mer extrem socialism och i värsta fall ett feministiskt initiativ, som bara kan stämplas som totalt utopiskt i sin verklighetsuppfattning och politik.

Sen ser vi till högerblocket.

De nya moderaterna har tappat farten. Svensk ekonomi kan bara förbättras till en viss gräns med skattesänkningar. Den enda anledningen till att nya moderaternas politik har fungerat är att svensken är korkad nog att spendera sina extrapengar på konsumtion. Hade svensken sparat eller amorterat, så hade det svenska ekonomiska undret inte varit så fantastiskt. Men nu, åtta år senare, så har vi alla platt-TV, smartphones och nyare bilar. Så konsumtionen kommer nog inte att pågå så mycket längre. Därför tar kraften slut i den nymoderata politiken. Man flankeras av ett centerparti utan egna idéer och en kristdemokrati, som inte vågar ta plats. Folkpartiet är faktiskt ganska vettigt, men tar inte plats riktigt i alliansen.

Sen har vi parian SD, som kommer att bli tredje eller fjärde största parti. Beröringsskräcken från de andra kan faktiskt leda till en ohederlig allians mellan moderater och socialdemokrater. Då vår vi väl se hur det blir med regeringsdugligheten.

Slutsatsen som jag drar om regeringsduglighetsdebatten är att i princip, så saknar alla partier en vettig idé om hur ett framtida Sverige ska se ut och hur det ska vara. Man har helt enkelt idétorka och därmed har man ingen vettig berättelse om framtiden. Därmed är det bättre att kasta skit på motståndaren och säga att deras brist på idéer är ännu sämre än de egna bristerna.

Så käre medborgare, det enda som är säkert i höstens val är att vilket alternativ som än kommer fram, så blir det bara mer eller mindre regeringsOdugligt.

Grattis!

Skolkaoset

Thomas Pettersson, journalist och författare har i DN Debatt lämnat en mycket skakande berättelse om sin tid som lärare i Stockholmsförorten. Det märkliga är att hans beskrivning motsvarar till stor del det som jag upplevde under en endagsvisit på mitt barns skola. Nämligen den totala avsaknaden av disciplin, hyfs och vett bland barnen. Utåtagerande elever tillåts förstöra för andra elever.

Tyvärr kan jag konstatera att höjda lärarlöner kommer att göra varken från eller till för att lösa de problem som skolan står inför. Det är snarare så att vi ser resultatet av den fria uppfostran, eller snarare befriad från uppfostran som många föräldrar verkar ägna sig åt. Det är bara att konstatera att det är INTE skolans jobb att uppfostra barnen till att respektera vuxna. Det är föräldrarnas SKYLDIGHET att uppfostra sina barn. Uppfostran ÄR en begränsning av barnets egoistiska inställning till sin omgivning. För uppfostran är en socialiseringsprocess där man lär sig att kontrollera sina egoistiska begär för det gemensamma bästa. Här finns det förstås en massa ideologer som börjar tala om människans inneboende godhet och annat trams. Det är bara att fatta. Människan är i grunden en egoistisk apa som tvingas in i en socialt accepterad begränsning av sina egna begär för att fungera i ett samhälleligt sammanhang.

Så då kommer vi till frågan. Vad händer med våra barn, om de inte får begränsningar hemifrån? Jo, de blir just egoistiskt utagerande i skolmiljön, där de är VÄL medvetna om sina rättigheter, precis på samma sätt som en kriminell har mycket bättre koll på sina rättigheter gentemot polisen än vanliga hederliga medborgare har. Det har förekommit att elever djävlas med full insikt om att lärarens ENDA verktyg är att indignerat påpeka det felaktiga i elevens beteende. Sen när avskräckte en tillsägelse en elev som totalt saknar respekt för läraren och är fullt medveten om att där tar lärarens verktyg slut.

Jag tror att det är dags att införa riktigt hårda sanktioner för elever som beter sig så illa som Thomas beskriver i sin artikel. Varför inte polishämtning från skolan, överlämnande till föräldrarna, relegering i en vecka, tills man har talat med föräldrarna. Låt eleven bli relegerad resten av årskursen och börja om i samma klass ett år senare. Man kan tyvärr inte skylla på utanförskap, studieovana elever eller annat längre. För implicit påstår man då att endast svenska välbeställda elever med studievana föräldrar kan uppfostra barn att bete sig välartat i en skolmiljö. Det om något vore en riktigt rasistisk slutsats.

Min slutsats är att det finns två kategorier av elever som skapar problem i skolan. Svenska bortskämda skitungar som har lärt sig allt om hur man manipulerar vuxna och får som de vill. Som dessutom har lärt sig att det är förbjudet i alla lägen att slå barn och därmed kan vara hur utagerande som helst. Sen har vi de icke-svenska barnen som sannolikt har en uppfostringsmiljö hemma där både fysisk och psykiskt våld ingår som en normalbild i uppfostran. Dessa elever upptäcker att skolans lärare inte har dessa verktyg i sin uppfostringslåda och blir därmed utåtagerande som en kompensation för den repressiva vuxenmiljön hemma. Dessutom utan risk för sanktioner som är kännbara.

Så hur ska vi hantera dessa problem då? Som jag ser det, så bör skolan ha någon form av möjlighet att nyttja våld mot elever som är fysiskt våldsamma och/eller störande. Det är kanske dags för väktare i vissa skolor. Men med skillnaden att man inte överlämnas till en rättsvårdande process, utan en inom ramen för socialförvaltningen. För trots allt så är jag övertygad om att om korrektiva åtgärder sätts in tidigt i skollivet, dvs. lågstadiet, så bör antalet problembarn minska upp i åldrarna.

Jag säger inte att jag har alla lösningarna på problemet, men jag är övertygad om att någonstans måste samhället, skolan och vuxenvärlden sätta en VÄLDIGT tydlig gräns gentemot barn och elever som är utåtagerande på ett sådant sätt att de förstör skolgången för övriga elever.

Det är inte alltid bekvämt att vara statsman, men jag har inga problem med våld mot våldsbrottslingar, oavsett deras ålder. En 15-åring kan ställa till med lika stor fysisk skada som en 18-åring. Varför ska då vissa tycka att 15-åringen, bara på grund av sin ålder ska få fribrev? Den slagne, rånade, misshandlade eller ofredade har ju lidit samma skada oavsett siffran på id-kortet hos brottslingen.

När senast uppfostrade du dina barn? Eller är de guds bästa barn och har aldrig behövt korrektiva åtgärder?

Polisskjutningar, igen

Börjar bli innerligt trött på tyckare, såsom Robert Hårdh och John Stauffer från organisationen Civil Rights Defenders.

De blir på SVT debatt oroade över ökningen av polisskjutningar.

Framförallt verkar de vara oroliga över trenden att fler människor som polisen skjuter på faktiskt avlider. Och man ondgör sig över polisens ammunition, som man påtalar nogsamt är så kallade dum-dumkulor, som inte får användas i krig.

Vi kan börja med det rent tekniska. Polisens ammunition är av en typ som har KONTROLLERAD expansion i kroppens mjukdelar. En helmantlad kula, som är tillåten i krig är 9 millimeter i diameter. Alltså blir hålet 9 millimeter i en kropp. En expanderande kula kan möjligen expandera till 12-15 millimeter. Alltså ingen dramatisk ökning att tala om. Det som styr utgången av en påskjutning är snarare VAR man träffar med ett skott. 9 mm eller 15 mm mot huvudet eller hjärtat spelar ingen roll. Man dör.

Den andra tekniska saken som dessa tyckare absolut inte förstår sig på är det faktum att man har en uppfattning att tillhyggen som rör, baseballträn och även knivar skulle vara mindre farliga. Vilket är en mycket amatörmässig inställning som bygger på total inkompetens eller ignorans när det gäller närstrid och dess förutsättningar. På avstånd under fem meter är det inte helt ovanligt att en knivbeväpnad person kan vinna över en pistolbeväpnad motståndare, på grund av reaktionstider och på grund av att ett knivblad kan enkelt generera såröppningar på 3-10 CENTIMETER. Alltså avsevärt större sårkanaler än man kan generera med en pistol. Det är inte heller ovanligt att man med en kniv kan hugga tre till fem gånger i SEKUNDEN mot offret. Dvs. på tio sekunder blir det mellan 30 och 50 blödande sår. Med andra tillhyggen är det inte alls svårt att dödligt skada en motståndare på under en sekund.

Poliserna verkar alltså i det här fallet i en hotmiljö, där VARJE slag eller hugg mot dem kan vara direkt dödlig. Att i det fallet anklaga polisen för att vara "trigger happy" är djupt orättvist mot de poliser som tvingas arbeta i en sådan arbetsmiljö där man måste fatta beslut om vad som är minst dåligt.

Det värsta av allt är att man försöker också torgföra att polisen inte borde ha nödvärnsrätten som grund för när de skjuter folk. Som om svensk nödvärnsrätt var ovanligt slapp och tillät omfattande våldsanvändning. Vilket den inte gör. Jag vill påstå att svensk nödvärnsrätt är bland det mest balanserade som finns när det gäller individens rätt för att värja sig själv och sina intressen mot yttre våld. Och då är den tillräckligt bra för polisen också.

Sen verkar skribenterna glömma att staten äger våldsmonopolet. Dvs. för att stoppa individers olagliga våldsanvändning, så har staten inte bara rätten, utan SKYLDIGHETEN att stoppa dessa individer, även med våld. Det är en viktig del av samhällskontraktet, att staten uppfyller denna skyldighet. Om man upplever att staten inte stoppar våldsamma kriminella, så kommer till slut detta kontrakt att luckras upp av privata "initiativ" för att freda sig själv och sin egendom. Vi såg tendenser till detta under Husbykravallerna, när det togs privata Facebookinitiativ till medborgargarden.

Proportionalitetsprincipen är i regel också en väldigt viktig princip för hur polisen ska agera i situationer med våldsamma gärningsmän. Men då måste man också förstå och acceptera att tillhyggen och knivar är DÖDLIGA vapen. Därför tillåter proportionalitetsprincipen att polisen använder sig av dödliga vapen, även om målet är primärt att gripa en person, inte att skjuta vederbörande.

För det finns väl ingen som tror på riktigt att polisen tycker att det är kul att skjuta folk?

Sen tycker jag att den ohederligare delen av argumentationen som skribenterna använder sig av är att de bortser helt från en viktig analys. Nämligen, VARFÖR ökar polisens skjutningar? Kan det vara så att kriminella är MER benägna att använda sig av våld? Och i så fall varför?

Men som sagt, varför låta en korrekt analys störa ett politiskt inlägg som inte tillför debatten något mer än indignation och onödigt ifrågasättande av myndighetspersoner som försöker göra det bästa av en svår situation.

Äntligen naziststopp

Det var då för väl att Björklund tycker att det är fel att nazister från Svenskarnas Parti får besöka skolor och torgföra sina vidriga idéer. Som statsman håller jag med fullständigt. Men det borde gälla ALLA totalitära ideologier i så fall. Det fina med demokrati är nämligen att reglerna ska vara lika för alla. Så jag ser verkligen fram emot att kommunisterna i Ung Vänster förbjuds att delta i skolorna och påverka våra barn politiskt. För antikommunism är minst lika viktigt för en demokrat som antifascism och antinazism.Eller för den delen politisk islamism, som inte är demokratisk på något sätt.

Men av någon anledning misstänker jag att det inte är riktig så som Björklund menar. Fast man kan ju alltid hoppas.

En demokrat är mot kommunism, fascism, nazism, islamism. Hur svårt kan det vara?