Forskare, en lyxvara vi kan vara utan.

Så har ytterligare ett gäng forskare kört enligt modellen snillen spekulerar.

I det här fallet sågas privatbilismen jäms med fotknölarna i något som kallas för "forskning". Det roliga är att de faktiskt tror att de flesta av oss som åker bil gör det för njutningens skull. Så låt oss studera deras opinionsinlaga på ett strukturerat sätt.

Bilen ÄR ett transportmedel. Det är avsett för person- och godstransporter. Bilar kan användas till kollektiva lösningar i form av bussar och lastbilar. De kan också användas för individuella transportbehov av personer och gods med personbil. Forskarna motsäger i princip inte detta, men hänvisar till att man köper bilar med högre prestanda än vad som krävs för att lösa transporterna.

Det är helt riktigt att en Trabant kan lösa individuella transportbehov. Men varför föredrar man då en BMW för en "Trabi"? Det kan ju vara så enkelt att en Trabant inte klarar andra samhällspositiva mål för privatbilismen. Vem skulle t.ex. vilja krocka i en Trabant? Eller för den delen köra en Trabant yrkesmässigt? Jag är ganska övertygad om att nollvisionen för trafikolyckor skulle bli svår att nå med Trabant i trafiken. Sannolikt skulle också fler få ergonomiska besvär av sina transporter. Så därvidlag så finns det ett samhällsintresse att fordon möter vissa minimikrav för säkerhet etc.

Bilens betydelse för vardagsresandet betyder lite enligt forskarna. Jag skulle vilja granska deras faktaunderlag för detta påstående. De flesta som använder bilen dagligdags har i regel två incitament för att göra det. Det första är att man arbetar på en plats dit man inte kan komma på ett enkelt sätt inom rimlig tid med kollektivtrafik. Det andra är att man har ett antal tidskritiska aktiviteter som man måste hinna med i samband med sitt dagliga resande, t.ex. lämna och hämta på skola eller hinna med fritidsaktiviteter för barn. Kollektivtrafik är erkänt dåliga på tidspassning och därmed kan man inte förlita sig på kollektivtrafikens tjänster för några tidskritiska aktiviteter. Eller som vi kollektivresenärer säger, det är tur att flextiden är uppfunnen.

Jag undrar också hur forskarna kom fram till att mindre bilresande inte ledde till sämre livstillfredsställelse. Samtidigt hänvisar man till SCB:s statistik som säger att de mest frekventa bilresorna är till och från arbetet. Så om vi då logiskt antar att mindre bilresande leder till färre arbetsresor och det inte minskar på livstillfredsställelsen, vad kan vi dra för slutsatser av det? Jo, att inte åka till jobbet och inte minska sin livstillfredsställelse kallas av oss vanliga människor för SEMESTER. Då slipper vi tanka bilen för att åka till jobbet och får vara hemma och göra något som vi vill. Men som sagt, forskare behöver ju inte vara logiska.

Man påstår att bilister som aldrig åkt kollektivt har en överdrivet negativ syn på kollektivtrafik. Har man frågat resenärer i kollektivtrafiken hur de upplever sin arbetsresa? Behöver jag säga SJ, SL, Uppsalapendeln, Mälarpendeln mm. Försenade tåg, signalfel, vinterkaos, ståplats i en timme etc. Dessutom pekar forskning på att spårkapacitet mm inte tillåter mer än 10% ökning av antalet resenärer, därefter är det stopp för ytterligare resande. Alla vi som har stått på en pendeltågsstation vet precis vilket kaos det blir av ett enda inställt tåg. Och det är inte en ovanlig företeelse, snarare en daglig händelse som de flesta av oss kollektivresenärer har upplevt.

Men så kommer vi till hallelujamomentet i dessa "forkares" studier. Nämligen att vi ska höja skatterna på bilismen radikalt för att bekosta den perfekta och billiga kollektivtrafiken. Men är inte bilismen tillräckligt skattad i Sverige?! Bensinen, där vi betalar skatt på  skatten, dvs. moms på bensinskatten. En stor del av bensinpriset i Sverige är redan skatt.

Så det forskarna EGENTLIGEN säger i det här fallet är att vi ska öka skatterna ytterligare för den grupp av människor som inte har något fungerande kollektivt alternativ för sina transporter till och från jobbet. För om alla skulle börja nytta den "perfekta" kollektivtrafiken så skulle ju det inte finnas några skatteintäkter från bilister, eftersom de skulle åka kollektivt. Men det är klart, det är inte raketforskare som har skrivit avhandlingen, för då skulle man ju faktiskt behöva kompetens inom ämnet matematik.

Som slutsats vill jag bara säga att jag har inte råd att med mina skattepengar bekosta politiskt tyckande som försöker etikettera sig som forskning. Lägg ner aktuella professurer och doktorandprogram för dessa författare. De har empiriskt bevisat att deras förmåga till logiskt tänkande, akademisk stringens och sunt förnuft närmar sig noll, vilket i konsekvent anda borde vara slutsumman på deras lönespecifikation varje månad från oss skattebetalare.

Eller för att travestera en miljöpartist som bor i Stockholm, nämligen Yvonne Ruwaida, -"Taxi är också kollektivtrafik...". Så här korkat kan bara miljöpartister som bor i storstäder tänka. Jag kan bara säga en sak till er som inte bor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Om ni vill bo kvar på landet och vill rösta på ett miljöparti, rösta då på Centerpartiet och inte Miljöpartiet. MP är flummare i innerstaden som har all kollektivtrafik idag.... och tunnelbanan mellan Södermalm och Centralen brukar faktiskt funka för alla reklamare, copywriters och andra världsförbättrare.

Den politiska adeln måste släppa fram förortsborna, varför då???

Så har ytterligare en av våra professionella tyckare kommit med lite åsikter om hur det borde fungera.

Carlos Rojas menar på att någon från miljonprogrammet borde få tillträda toppositionen i ett politiskt parti. Implicit menar han säkert ett riksdagsparti. Som orsak analyserar han bland annat homosocialitet, dvs. att man gillar att umgås med folk som är likadana som en själv. Men det är väl en av andemeningarna i ett politiskt parti, att man tycker likadant i många frågor. Det i sig brukar väl betyda att kaka söker maka när det gäller att bygga nätverk och sociala strukturer, oavsett om det är föreningslivet eller politiska partier.

Så om det finns politiska aspiranter från miljonprogrammet, så föreslår jag att de faktiskt går med i politiska partier vars åsikter överensstämmer med aspiranternas. Men det är klart, det är lättare att skylla på diverse "strukturer" än att man kanske inte passar i ett parti. Då finns det en sak till att göra, det är att starta sitt eget parti.

Det som är mest omoraliskt i Carlos resonemang är att han påstår att man måste vara "svennifierad" för att kunna ta sig fram inom de etablerade partierna. Och att han inte gillade den "kvasidemokratiska kulturen". Inte heller gillade han mötesordningar och beslutsvägar inom partier. Det som jag reagerar starkt mot i resonemanget är att Carlos inte ens vill förstå eller acceptera grunderna i svensk demokrati. Dessa grunder i form av mötesordningar mm. har utarbetats under lång tid, dvs. från mitten av 1800-talet när arbetarrörelsen började organisera sig. Dessa strukturer skapades just för att man skulle få delaktighet och spårbarhet i kollektivets beslut, så att det INTE blev individuella tyckanden och göranden inom arbetarrörelsen.

Men av någon anledning kan inte Carlos förlika sig med tanken på att de flesta svenskar har en hög acceptans för dessa strukturer som ett sätt att garantera att demokratin internt i ett parti har någon form av legitimitet.

Det som får mig att fundera mest är hur Carlos ser på alternativen till de nuvarande strukturerna. Är det att man bara ska plocka fram en "stjärna" från miljonprogrammet som ska få styra och ställa efter eget huvud? Ska inte interndemokrati få finnas i ett parti? Kan inte Carlos acceptera att en majoritet av partimedlemmarna accepterar nuvarande strukturer. Eller är det bara så att det "måste" kvoteras in en från miljonprogrammet?

Hur ska kandidaten se ut då? Är det ok med en arbetskraftsinvandrad finne från 70-talet? Eller måste det minst vara en olivhyad grek eller jugge från samma tid? Eller måste det vara en nyare icke-kristen kandidat, helst från Irak eller Afghanistan? Eller en ensamstående frånskild svensk trebarnsmor?

Det som är remarkabelt är att Carlos vill påskina att erfarenhet från miljonprogrammet oavsett övriga erfarenheter och kompetenser skulle automatiskt kvalificera någon för en hög topposition inom ett riksdagsparti likt Zlatan inom fotbollen. Det är ungefär lika befängt som att hävda att en Danderydsbo i femte generationen skulle automatiskt vara kvalificerad till att vara ordförande i Syrianska föreningen i Södertälje på grund av sin avvikande kompetens från övriga medlemmar i Syrianska föreningen.

Jag tror att det är bäst att Carlos accepterar det faktum att de flesta väljare i Sverige föredrar politiker som har humanistiska, sekulära, jämställda och demokratiska värderingar. Om miljonprogrammet inte kan producera den typen av politiker så kan de gott tillhöra obskyra partier utan påverkansmöjligheter för svensk lagstiftning.

Liknelsen med Zlatan är också fel på ett annat sätt. Inom idrotten så gäller det att ha en kombination av talang, gener och HÅRD träning. De mindre talangfulla eller genetiskt begåvade får jobba hårdare. Därvidlag är naturen helt rättvis. Och det är bara att inse att en hårdcurlad "svenneunge" som fått allting serverat inte kommer att klara sig lika bra inom elitidrotten som framtidens Zlatans, som har lärt sig att ta i om man vill uppnå sina mål.

Politik är en annan sorts social aktivitet som kräver majoritetens acceptans för att man ska få genomslag för sina idéer. Kan det vara så enkelt att miljonprogrammets invånare föredrar en "mellanmjölkspolitiker" framför den stenhårda retorikern som säger rätt saker men inte får något ur händerna? Eller kan det till och med vara så att man absolut inte vill rösta på någon som avviker från ens egen uppfattning, oavsett om det är syrisk-ortodox, judisk, shia, sunni eller annan trosinriktning. Man litar kanske mer på "svennepolitikern" för att få behålla sina individuella friheter?

Men det är klart, det passar inte Carlos världsbild. I hans värld är man automatiskt en Zlatan, bara för att man har bott i ett miljonprogramområde. Med samma logik skulle alla landslagsspelare komma från Fittja, Rosengården mm. Men så är inte fallet.....

Nu ska vi tala om kompeten(s) och ko(m)petens.

Så har Aftonbladet i sin oändliga vishet skrivit en ledare helt utan verklighetsförankring. Det handlar om Reinfeldt och Borg och hur dåliga de är inom sitt sakområde.

Inget kunde vara helt fel. Om vi förutsätter att för att vara expert så måste man vara akademiskt utbildad och ha relevant kompetens och erfarenhet så ljuger ledaren från början till slut. Om vi börjar med att granska de personerna som det skrivs om i ledaren.

Statsministern, Fredrik Reinfeldt har en utbildning som civilekonom från Stockholm Universitet.
Finansministern, Anders Borg har en bred nationalekonomisk akademisk utbildning från Stockholms och Uppsala Universitet.

Jag är helt säker på att ingen hederlig människa skulle vilja påstå att de inte har akademisk bakgrund som är tillräcklig för att klassificera dessa båda herrar som experter. Jag minns själv ett tillfälle 2006 efter Alliansens valseger. Ett par bekanta som arbetade på Finansdepartementet berättade att det var milsvid skillnad på de nya politiska cheferna jämfört med de gamla från Socialdemokraterna. Helt plötsligt behövde man inte förklara grundläggande begrepp, utan cheferna kunde språket. Det om något borde indikera på att kompetensen är högre hos de Nya Moderaterna jämfört med Social Demokraterna.

Vad skrivs det då inte om?

Vi jämför Aftonbladets favoriter som motkandidater.

Håkan Juholt som partiledare är självskriven som statsminister. Med vilken expertis kan han tala om ekonomiska frågor. Ingen alls. Det räcker med att läsa hans CV för att inse att hans akademiska kompetens inom ekonomi är noll och intet. Juholt är journalist till utbildning och har med andra ord retorisk och stilistisk kompetens, som helt saknar akademisk koppling till matematik och statistik, som är relaterade till ekonomi som vetenskap.

Tommy Waidelich är Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson och känns som ett naturligt val som (S)-märkt finansminister. Hur ligger det till här då med den akademiska kompetensen? Tittar vi på bakgrunden så är Waidelich den typiska socialdemokratiska politruken. Yrke brevbärare. Partisekreterare i Södertälje och därefter en riksdagskarriär. Men inte ett ord om akademisk utbildning. Självfallet inte, eftersom det inte finns någon akademisk utbildning i botten.


Så hur ser det då ut om vi jämför mellan blocken?

Hos de Nya Moderaterna har vi statsministern civilekonomen och finansministern nationalekonomen.

Hos Social Demokraterna hittar vi statsministern journalisten och finansministern brevbäraren.

Sen faller det på oss väljare att fundera på vilket alternativ som ger bäst förutsättningar att få politiska ledare som har förståelse för bakgrundsfaktorerna som styr beslutsfattandet.

Jag vet vad jag skulle välja, vet du?

Eller för att ställa det på sin spets, om du blir sjuk, går du till en akademiskt utbildad medicine doktor med examen från Karolinska Institutet eller går du till en homeopat/kristallterapeut med utbildning från valfri folkhögskola?

Caroline Szyeber (KD), rätt, men en hel del fel också.

Caroline Szyber påstår i dagens Aftonbladet debatt en hel del om ungas kravaller.

Självfallet kan hon inte låta bli att påstå en del oriktigheter för att känga till ett visst högerparti som har fått pariastämpel. Högerpartiet är visserligen fel ute enligt mig, men av helt andra anledningar.

Caroline hävdar att bara för att brottsoffren i de flesta fall också kommer från invandrarkretsar så kan det inte finnas något i vissa invandrarkulturer som bidrar till polarisering eller våldstendenser.

Det räcker med att åka till Södertälje och fråga hur muslimer känner sig bland alla kristna syrier. Eller för den delen, fråga judar i Malmö hur det är att bli förtryckt av muslimer. Det är helt klarlagt att oavsett religiös bakgrund så finns det en tendens att i områden där det finns en tydlig dominans av en religiös inriktning så kan andra bli förtryckta. Finns det då några gemensamma nämnare i allt detta?

Självklart. I regel tillhör både förtryckaren och offret en semitisk folkgrupp. De kommer från länder som aktivt är i konflikt med varandra. De tillhör konkurrerande grenar av de monoteistiska Abrahamitiska religionerna. Exempel på detta är Israels rent apartheidliknande samhälle där araber och särskilt muslimer är andra eller tredje rangens medborgare. Eller för den delen arabländer med grundlagar som säger att Sharia ska vara grunden för lagstiftning och därmed automatiskt förtrycker kristna och judar.

Det som är typiskt för dessa konkurrerande religioner är att man skapar en miljö där man polariserar förhållandet med de konkurrerande religionerna. Det leder till ett vi och dem attityd som demoniserar "de andra". Så både förtryckare och offer är i många fall invandrare, men från konkurrerande kulturer.

Det som Caroline hävdar är att föräldrarna måste i större omfattning måste delta i barnens fostran. De ska också "säga ifrån". Men vad är orsak och vad är verkan i det här fallet? Föräldrarna i dessa kulturkretsar uppfostrar sina barn till just det beteendet som som man inte önskar. Till detta ska vi lägga till satellit-TV från hemlandet som verkligen polariserar konflikter och sprider dem till alla som tittar, inklusive parabol-öarna i Sverige. Problemet med Carolines inställning är att hon förutsätter att föräldrarna är rationella enligt svensk sekulär modell. Men det är där som felet inträffar. Det finns inga kristna, judiska eller muslimska barn. Det finns barn som inom ramen för sin kulturella kontext (föräldrar, släkt, media) lär sig att man tillhör en viss religion och att de andra ska man förakta för att de är sämre människor som inte tror på den "sanna" tron.

Men hur var det med socioekonomiska faktorer som bakomliggande orsak då? Självfallet så kommer alla former av distansering mellan majoritetssamhället och minoriteter att leda till att minoriteter får färre möjligheter att ta del av majoritetens välstånd. Detta skyller vissa på strukturell rasism. Det är självfallet helt fel. Om man väljer att aktivt distansera sig från majoritetssamhället, så får man acceptera de negativa konsekvenserna av detta som individ. Man kan aldrig skylla på majoriteten om man själv beter sig illa. Ett ökänt exempel är den så kallade "handskakningsdomen" där en muslimsk man vägrade att skaka hand med en eventuell blivande kvinnlig chef. Om man inte ens klarar av att hantera en såpass enkel social handling, hur är det då med villigheten att lyda den kvinnliga chefens order och instruktioner? Kort och gott, man har gjort ett aktivt val att inte acceptera sociala normer i majoritetssamhället.

Samma sak gäller inställningen till utbildningssystemet. Påfallande många elever i så kallade invandrartäta områden har låga betyg och i många fall icke godkända betyg i grundämnen. Vad beror detta på då? Jo, kulturen hemma. Man tittar inte på svensk TV för att lära sig språket. Föräldrarna uppfostrar barnen i att hemlandets kultur är mycket bättre än den svenska, dvs. man behöver inte lära sig att simma, sexualkunskap eller andra obekväma ämnen inom den egna kulturen. Kort och gott är föräldrar och släkt i många fall ORSAKEN till att många barn i invandrartäta områden inte blir duktiga i skolan. Följden blir att man blir utestängd redan i sitt gymnasieval till många utbildningar. Och med dagens arbetsmarknad som i många fall kräver akademiska studier på universitet och högskola är detta självfallet helt förödande för karriärer där det krävs utbildning. Och detta kan inte majoritetssamhället lastas för.

Så hur var det med oss svenskar då? Vi är ju kristna och därmed borde vårt kulturella sammanhang göra att vi automatiskt förtrycker judar och muslimer. Här finns det väl en grund för majoriteten att förtycka muslimska och judiska minoriteter?

Helt fel. För de flesta vuxna svenska människor är gud endast något mer trovärdig än jultomten. Jesus är som historisk person lika verklig som Harald Blåtand. I Jesu fall innebär det att många svenskar betraktar honom som världshistoriens första dokumenterade humanist. Tron på en himmel och ett helvete är nog också ganska obefintligt bland oss svenskar. Dvs. man skräms inte av guds straff för att styra sitt liv enligt religiösa skrifter. Man tror inte heller på belöningar efter sin död i gemen.

Caroline borde fokusera mer på vad som är acceptabla värderingar inom alla grupper i samhället, både majoriteten och främst minoriteten. Jag vill hävda att svenska grundvärderingar är humanism, jämlikhet, lika möjligheter och öppenhet. Minoriteter som inte accepterar dessa svenska grundvärderingar får enligt mitt förmenande också acceptera negativa konsekvenser av sina kulturella val.

QED

Börskris, vem bryr sig???

Så var det dags för en dipp på världsbörserna igen. Precis som förr så blir folk chockade och överraskade varje gång som det händer.

Varför?

Enkelt, den vanliga småspararen förstår inte i regel vad aktier är till för. Det var samma sak under telekomkraschen kring sekelskiftet. Aktiesparare då som nu behandlade aktier som trisslotter med vinst varje gång utan att förstå vad man höll på med. Helst med lånade pengar på bostaden. Och som vi vet, så får banken alltid sitt, oavsett vad som händer småspararen.

Aktielära del 1.

En aktie är en ägarandel i ett företag. Aktiens pris kan baseras på en förväntad vinst/aktieutdelning i närtid eller i en framtid som är obestämd. Aktiens pris sätts av marknadens aktörer baserat på tillgång och efterfrågan, oavsett hur företaget går i många fall. Och häri ligger den största risken. Det finns många som har orealistiska förväntningar på framtida vinster. Som det var i telekombranschen när det begav sig. De framtida trafikvinsterna byggde på att konsumenterna skulle konsumera tjänster för kanske 1.000-3.000 kr/månad var. Vilket säger sig själv är ganska orealistiskt. Man kan dra ner på telefoni men inte mat.

Aktielära del 2.

Köp bara aktier i företag som levererar VINST IDAG. Framtida eventuella vinster är inget som man ska hoppas för mycket på. I nio fall av tio så blir man torsk i slutändan. Hur vet jag om ett företag går i vinst då? Jo, de ger aktieutdelningar till aktieägare. Satsa på aktier som ger 5-10% i årlig aktieutdelning. Det är klart högre än någon sparränta du kan få på banken.

Aktielära del 3.

Köp ALDRIG aktier för lånade pengar. Räntorna och risken kommer sannolikt att vara högre än högst tvivelaktiga framtida vinster.

Aktielära del 4.

Om du inte förstår företagets produkter eller kan inte tänka dig att köpa deras produkter, så gör ingen annan det heller. Strunta i dessa aktier. Sällanköpsvaror är konjunkturkänsliga, dvs. riskabla på kort sikt. Dock helt ok över konjunkturcykler. Man byter ju trots allt inte bil, platt-TV eller en ny dator varje år. Men alla äter mat varje dag, går på toa och duschar. Dvs. pengaflödet är relativt konstant över en konjunkturcykel. Satsa på konjunkturokänsliga företag.

Aktielära del 5.

Bättre en garanterad vinst idag än en osäker i framtiden. Men det viktigaste av allt, bättre en garanterad låg förlust idag än en total förlust i framtiden. Kort och gott, bestäm i förväg när du ska köpa och sälja. Och när TV-intervjuer handlar om börshausse och börsfester, så betyder det att festen är snart över och siste man har Svarte Petter...

Aktielära del 6.

Om du inte orkar eller har tid att hålla på med aktier, bli skuldfri istället. Spara i fysiskt guld. Det blir aldrig omodernt...

Och till alla aktietorskar vill jag säga.

Aktier är ingen trisslott med vinst varje gång. Och har du varit dum nog att belåna huset när bostadspriserna går ner, så kan du i värsta fall vara dubbelt torsk. Kontakta banken och börja ordna till din ekonomi nu. Det blir INTE bättre nästa år.

Glöm inte vart du har läst detta....