Caroline Szyber påstår i dagens Aftonbladet debatt en hel del om ungas kravaller.
Självfallet kan hon inte låta bli att påstå en del oriktigheter för att känga till ett visst högerparti som har fått pariastämpel. Högerpartiet är visserligen fel ute enligt mig, men av helt andra anledningar.
Caroline hävdar att bara för att brottsoffren i de flesta fall också kommer från invandrarkretsar så kan det inte finnas något i vissa invandrarkulturer som bidrar till polarisering eller våldstendenser.
Det räcker med att åka till Södertälje och fråga hur muslimer känner sig bland alla kristna syrier. Eller för den delen, fråga judar i Malmö hur det är att bli förtryckt av muslimer. Det är helt klarlagt att oavsett religiös bakgrund så finns det en tendens att i områden där det finns en tydlig dominans av en religiös inriktning så kan andra bli förtryckta. Finns det då några gemensamma nämnare i allt detta?
Självklart. I regel tillhör både förtryckaren och offret en semitisk folkgrupp. De kommer från länder som aktivt är i konflikt med varandra. De tillhör konkurrerande grenar av de monoteistiska Abrahamitiska religionerna. Exempel på detta är Israels rent apartheidliknande samhälle där araber och särskilt muslimer är andra eller tredje rangens medborgare. Eller för den delen arabländer med grundlagar som säger att Sharia ska vara grunden för lagstiftning och därmed automatiskt förtrycker kristna och judar.
Det som är typiskt för dessa konkurrerande religioner är att man skapar en miljö där man polariserar förhållandet med de konkurrerande religionerna. Det leder till ett vi och dem attityd som demoniserar "de andra". Så både förtryckare och offer är i många fall invandrare, men från konkurrerande kulturer.
Det som Caroline hävdar är att föräldrarna måste i större omfattning måste delta i barnens fostran. De ska också "säga ifrån". Men vad är orsak och vad är verkan i det här fallet? Föräldrarna i dessa kulturkretsar uppfostrar sina barn till just det beteendet som som man inte önskar. Till detta ska vi lägga till satellit-TV från hemlandet som verkligen polariserar konflikter och sprider dem till alla som tittar, inklusive parabol-öarna i Sverige. Problemet med Carolines inställning är att hon förutsätter att föräldrarna är rationella enligt svensk sekulär modell. Men det är där som felet inträffar. Det finns inga kristna, judiska eller muslimska barn. Det finns barn som inom ramen för sin kulturella kontext (föräldrar, släkt, media) lär sig att man tillhör en viss religion och att de andra ska man förakta för att de är sämre människor som inte tror på den "sanna" tron.
Men hur var det med socioekonomiska faktorer som bakomliggande orsak då? Självfallet så kommer alla former av distansering mellan majoritetssamhället och minoriteter att leda till att minoriteter får färre möjligheter att ta del av majoritetens välstånd. Detta skyller vissa på strukturell rasism. Det är självfallet helt fel. Om man väljer att aktivt distansera sig från majoritetssamhället, så får man acceptera de negativa konsekvenserna av detta som individ. Man kan aldrig skylla på majoriteten om man själv beter sig illa. Ett ökänt exempel är den så kallade "handskakningsdomen" där en muslimsk man vägrade att skaka hand med en eventuell blivande kvinnlig chef. Om man inte ens klarar av att hantera en såpass enkel social handling, hur är det då med villigheten att lyda den kvinnliga chefens order och instruktioner? Kort och gott, man har gjort ett aktivt val att inte acceptera sociala normer i majoritetssamhället.
Samma sak gäller inställningen till utbildningssystemet. Påfallande många elever i så kallade invandrartäta områden har låga betyg och i många fall icke godkända betyg i grundämnen. Vad beror detta på då? Jo, kulturen hemma. Man tittar inte på svensk TV för att lära sig språket. Föräldrarna uppfostrar barnen i att hemlandets kultur är mycket bättre än den svenska, dvs. man behöver inte lära sig att simma, sexualkunskap eller andra obekväma ämnen inom den egna kulturen. Kort och gott är föräldrar och släkt i många fall ORSAKEN till att många barn i invandrartäta områden inte blir duktiga i skolan. Följden blir att man blir utestängd redan i sitt gymnasieval till många utbildningar. Och med dagens arbetsmarknad som i många fall kräver akademiska studier på universitet och högskola är detta självfallet helt förödande för karriärer där det krävs utbildning. Och detta kan inte majoritetssamhället lastas för.
Så hur var det med oss svenskar då? Vi är ju kristna och därmed borde vårt kulturella sammanhang göra att vi automatiskt förtrycker judar och muslimer. Här finns det väl en grund för majoriteten att förtycka muslimska och judiska minoriteter?
Helt fel. För de flesta vuxna svenska människor är gud endast något mer trovärdig än jultomten. Jesus är som historisk person lika verklig som Harald Blåtand. I Jesu fall innebär det att många svenskar betraktar honom som världshistoriens första dokumenterade humanist. Tron på en himmel och ett helvete är nog också ganska obefintligt bland oss svenskar. Dvs. man skräms inte av guds straff för att styra sitt liv enligt religiösa skrifter. Man tror inte heller på belöningar efter sin död i gemen.
Caroline borde fokusera mer på vad som är acceptabla värderingar inom alla grupper i samhället, både majoriteten och främst minoriteten. Jag vill hävda att svenska grundvärderingar är humanism, jämlikhet, lika möjligheter och öppenhet. Minoriteter som inte accepterar dessa svenska grundvärderingar får enligt mitt förmenande också acceptera negativa konsekvenser av sina kulturella val.
QED
Självfallet kan hon inte låta bli att påstå en del oriktigheter för att känga till ett visst högerparti som har fått pariastämpel. Högerpartiet är visserligen fel ute enligt mig, men av helt andra anledningar.
Caroline hävdar att bara för att brottsoffren i de flesta fall också kommer från invandrarkretsar så kan det inte finnas något i vissa invandrarkulturer som bidrar till polarisering eller våldstendenser.
Det räcker med att åka till Södertälje och fråga hur muslimer känner sig bland alla kristna syrier. Eller för den delen, fråga judar i Malmö hur det är att bli förtryckt av muslimer. Det är helt klarlagt att oavsett religiös bakgrund så finns det en tendens att i områden där det finns en tydlig dominans av en religiös inriktning så kan andra bli förtryckta. Finns det då några gemensamma nämnare i allt detta?
Självklart. I regel tillhör både förtryckaren och offret en semitisk folkgrupp. De kommer från länder som aktivt är i konflikt med varandra. De tillhör konkurrerande grenar av de monoteistiska Abrahamitiska religionerna. Exempel på detta är Israels rent apartheidliknande samhälle där araber och särskilt muslimer är andra eller tredje rangens medborgare. Eller för den delen arabländer med grundlagar som säger att Sharia ska vara grunden för lagstiftning och därmed automatiskt förtrycker kristna och judar.
Det som är typiskt för dessa konkurrerande religioner är att man skapar en miljö där man polariserar förhållandet med de konkurrerande religionerna. Det leder till ett vi och dem attityd som demoniserar "de andra". Så både förtryckare och offer är i många fall invandrare, men från konkurrerande kulturer.
Det som Caroline hävdar är att föräldrarna måste i större omfattning måste delta i barnens fostran. De ska också "säga ifrån". Men vad är orsak och vad är verkan i det här fallet? Föräldrarna i dessa kulturkretsar uppfostrar sina barn till just det beteendet som som man inte önskar. Till detta ska vi lägga till satellit-TV från hemlandet som verkligen polariserar konflikter och sprider dem till alla som tittar, inklusive parabol-öarna i Sverige. Problemet med Carolines inställning är att hon förutsätter att föräldrarna är rationella enligt svensk sekulär modell. Men det är där som felet inträffar. Det finns inga kristna, judiska eller muslimska barn. Det finns barn som inom ramen för sin kulturella kontext (föräldrar, släkt, media) lär sig att man tillhör en viss religion och att de andra ska man förakta för att de är sämre människor som inte tror på den "sanna" tron.
Men hur var det med socioekonomiska faktorer som bakomliggande orsak då? Självfallet så kommer alla former av distansering mellan majoritetssamhället och minoriteter att leda till att minoriteter får färre möjligheter att ta del av majoritetens välstånd. Detta skyller vissa på strukturell rasism. Det är självfallet helt fel. Om man väljer att aktivt distansera sig från majoritetssamhället, så får man acceptera de negativa konsekvenserna av detta som individ. Man kan aldrig skylla på majoriteten om man själv beter sig illa. Ett ökänt exempel är den så kallade "handskakningsdomen" där en muslimsk man vägrade att skaka hand med en eventuell blivande kvinnlig chef. Om man inte ens klarar av att hantera en såpass enkel social handling, hur är det då med villigheten att lyda den kvinnliga chefens order och instruktioner? Kort och gott, man har gjort ett aktivt val att inte acceptera sociala normer i majoritetssamhället.
Samma sak gäller inställningen till utbildningssystemet. Påfallande många elever i så kallade invandrartäta områden har låga betyg och i många fall icke godkända betyg i grundämnen. Vad beror detta på då? Jo, kulturen hemma. Man tittar inte på svensk TV för att lära sig språket. Föräldrarna uppfostrar barnen i att hemlandets kultur är mycket bättre än den svenska, dvs. man behöver inte lära sig att simma, sexualkunskap eller andra obekväma ämnen inom den egna kulturen. Kort och gott är föräldrar och släkt i många fall ORSAKEN till att många barn i invandrartäta områden inte blir duktiga i skolan. Följden blir att man blir utestängd redan i sitt gymnasieval till många utbildningar. Och med dagens arbetsmarknad som i många fall kräver akademiska studier på universitet och högskola är detta självfallet helt förödande för karriärer där det krävs utbildning. Och detta kan inte majoritetssamhället lastas för.
Så hur var det med oss svenskar då? Vi är ju kristna och därmed borde vårt kulturella sammanhang göra att vi automatiskt förtrycker judar och muslimer. Här finns det väl en grund för majoriteten att förtycka muslimska och judiska minoriteter?
Helt fel. För de flesta vuxna svenska människor är gud endast något mer trovärdig än jultomten. Jesus är som historisk person lika verklig som Harald Blåtand. I Jesu fall innebär det att många svenskar betraktar honom som världshistoriens första dokumenterade humanist. Tron på en himmel och ett helvete är nog också ganska obefintligt bland oss svenskar. Dvs. man skräms inte av guds straff för att styra sitt liv enligt religiösa skrifter. Man tror inte heller på belöningar efter sin död i gemen.
Caroline borde fokusera mer på vad som är acceptabla värderingar inom alla grupper i samhället, både majoriteten och främst minoriteten. Jag vill hävda att svenska grundvärderingar är humanism, jämlikhet, lika möjligheter och öppenhet. Minoriteter som inte accepterar dessa svenska grundvärderingar får enligt mitt förmenande också acceptera negativa konsekvenser av sina kulturella val.
QED
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar