Först måste jag klargöra att jag absolut inte kritiserar enskilda poliser eller deras tjänsteutövning.
För problemet ligger på ett högre plan, nämligen ledarskap. Polisen har nyligen släppt en rapport ; "Kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället.". Man kan väl säga att polisens egen kommentar till utredning är något tunn.
För att citera en del av rapporten.
"Äldre kriminella
Upprätthålla ett kontaktnät över tid- De äldre kriminella ingår i mer fasta kriminella
konstellationer och begår mer avancerade brott som kräver högre förmåga att upprätthålla
ett kontaktnät över tid. Samverkan mellan de äldre kriminella präglas mer av etnicitet,
släktskap eller vänskapsband än av den geografiska platsens betydelse."
Vi har ett medielandskap idag som i princip hävdar att polisen inte ska "rasprofilera" eller på annat sätt rikta in sig mot vissa etniska grupper. Det är märkligt att man för den typen av resonemang i en miljö som just bygger sin brottsliga verksamhet på etniska- eller släktförhållanden för att kunna fortsätta verka som yrkeskriminella. Det så kallade romregistret var ett sådant som kritiserades kraftfullt. Man kan ställa sig frågan varför kritiken finns där, eftersom syftet var att utreda kriminella aktiviteter, inte huruvida man var romsk eller inte. Och om det nu är så att vissa etniciteter bedriver kriminalitet i ett område, så ska man då inte få föra register på grund av att man utöver kriminell verksamhet kanske kartlägger etnicitet och/eller släktskap?
Förra justitieministern, Beatrice Ask och även rikspolischefen uppvisade tyvärr ett mycket dåligt ledarskap när det gäller stödet till sina underlydande. Det är helt klart att polisen måste ha rätten att spana på och registrera ALLA brottslingar och all brottslig verksamhet som de får reda på, oavsett gärningsmannens etnicitet. Men här valde fd justitieministern och rikspolischefen att uppvisa mycket dåligt ledarskap och förståelse för den verklighet som polisen möter i sin dagliga gärning.
Så vad ska vi göra då? Jag tycker nog att vi har passerat en gräns för vad som är acceptabelt i låt gå mentaliteten gentemot livsstilskriminella. Det gäller faktiskt att satsa såpass mycket från samhällets sida, så att dessa brottslingar inte får en lugn stund. Polisen ska kanske satsa på dessa 55 områden under mycket lång tid och med hög uthållighet.
Tyvärr tror jag att den enda nyttan som du som medborgare kommer att ha av denna rapporten är kartorna, så att du vet vilka områden du ska undvika i respektive stad.
Vad gäller polisens ledning, så är det nog så att dessa områden kommer aldrig att åtgärdas. För kriminella är ju också väljare, och i vissa fall även politiker.
För problemet ligger på ett högre plan, nämligen ledarskap. Polisen har nyligen släppt en rapport ; "Kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället.". Man kan väl säga att polisens egen kommentar till utredning är något tunn.
För att citera en del av rapporten.
"Äldre kriminella
Upprätthålla ett kontaktnät över tid- De äldre kriminella ingår i mer fasta kriminella
konstellationer och begår mer avancerade brott som kräver högre förmåga att upprätthålla
ett kontaktnät över tid. Samverkan mellan de äldre kriminella präglas mer av etnicitet,
släktskap eller vänskapsband än av den geografiska platsens betydelse."
Vi har ett medielandskap idag som i princip hävdar att polisen inte ska "rasprofilera" eller på annat sätt rikta in sig mot vissa etniska grupper. Det är märkligt att man för den typen av resonemang i en miljö som just bygger sin brottsliga verksamhet på etniska- eller släktförhållanden för att kunna fortsätta verka som yrkeskriminella. Det så kallade romregistret var ett sådant som kritiserades kraftfullt. Man kan ställa sig frågan varför kritiken finns där, eftersom syftet var att utreda kriminella aktiviteter, inte huruvida man var romsk eller inte. Och om det nu är så att vissa etniciteter bedriver kriminalitet i ett område, så ska man då inte få föra register på grund av att man utöver kriminell verksamhet kanske kartlägger etnicitet och/eller släktskap?
Förra justitieministern, Beatrice Ask och även rikspolischefen uppvisade tyvärr ett mycket dåligt ledarskap när det gäller stödet till sina underlydande. Det är helt klart att polisen måste ha rätten att spana på och registrera ALLA brottslingar och all brottslig verksamhet som de får reda på, oavsett gärningsmannens etnicitet. Men här valde fd justitieministern och rikspolischefen att uppvisa mycket dåligt ledarskap och förståelse för den verklighet som polisen möter i sin dagliga gärning.
Så vad ska vi göra då? Jag tycker nog att vi har passerat en gräns för vad som är acceptabelt i låt gå mentaliteten gentemot livsstilskriminella. Det gäller faktiskt att satsa såpass mycket från samhällets sida, så att dessa brottslingar inte får en lugn stund. Polisen ska kanske satsa på dessa 55 områden under mycket lång tid och med hög uthållighet.
Tyvärr tror jag att den enda nyttan som du som medborgare kommer att ha av denna rapporten är kartorna, så att du vet vilka områden du ska undvika i respektive stad.
Vad gäller polisens ledning, så är det nog så att dessa områden kommer aldrig att åtgärdas. För kriminella är ju också väljare, och i vissa fall även politiker.
+1 för avslutningen
SvaraRaderaFör mig som anställd inom den privata 'säkerhetstjänsten' så upplever jag polisen som ett stöd snarare än ordningsinnehavare. Vi är friare till identifiering såsom 'tradiotionell klädsel' osv. polis är sällan närvarande i någonting överhuvudtaget och en vakt som jag är betald av en privat aktör för ett specifikt ändamål. Den normale arbetande medborgaren står i princip utanför hela rättssamhället men vet inte om detta förrän behovet uppstår. Allt är mycket sorgligt i mina ögon, särskilt rättssamhällets förfall.
SvaraRadera