Då fortsätter vi på inbördeskrigstemat lite till.
Nämligen, kan man verkligen fungera en högteknologisk industrination.
Ni som inte orkar läsa längre, svaret är NEJ.
Så varför kan man inte utmana en nationalstat?
För det första, en fungerande nationalstat har ekonomiska resurser som vida överstiger de resurser som en motståndsrörelse kan uppbåda. En nationalstat har dessutom en organisation som framförallt har möjlighet att på väldigt kort tid bygga upp ytterligare resurser för krigföring. Här inbegripet begrepp som logistik och materielanskaffning.
Men det viktigaste av allt är att en högteknologisk industrination har förmåga att bedriva underrättelsetjänst på en nivå som de flesta invånare inte förstår vidden av.
I princip så kan man kontrollera allt som den enskilda individen gör på internet, telenät och all annan elektronisk kommunikation. Om man väljer okonventionella lösningar som radiokommunikation, så ska man vara medveten om att den som sänder blir inpejlad inom 1/1000-dels sekund. Kort och gott, nationalstaten kan i princip följa allt som en potentiell motståndare gör med sina ledningssystem. Och det finns inga vägar runt det, så länge som man befinner sig på nationalstatens territorium. Så i princip så kan nationalstaten i första steget genomföra underrättelseanalys av aktörerna, i nästa steg utöva målval baserat på underrättelser och därefter genomföra vapenverkan mot mål.
Kan man göra det mot hela sin befolkning? Rent teknisk ja, sen är det en fråga om juridik. Men rent tekniskt kan allt som du och jag gör med elektronisk kommunikation analyseras och värderas av nationalstaten.
Ett annat problem är att för att utöva våld, så behövs det för ändamålet anpassade verktyg. Det är vapen, sprängämnen och övrig materiel för att föra krig. Som ni säkerligen vet, så verkar ICA:s motsvarighet i Ukraina ha ett utbud som vida överstiger det som vi kan hitta i svenska butiker. Så det kommer alltid att vara svårt att ändamålsenlig materiel. Jag vet att några kommer att börja gnälla om att det är så lätt att smuggla in vapen till kriminella med mera, med var realistiska. Tror någon att det kommer att vara öppna gränser i ett sådant krisläge där nationalstaten inser att det pågår en organiserad väpnad kamp mot staten, eller sådana som staten har en skyldighet att skydda, nämligen dess invånare.
1900-talets revolutioner var möjliga för att man hade mycket enklare koncept för krigföring och individen hade relativt låg stridseffektivitet. Med dagens ledningssystem och sensorer vill jag påstå att EN modern soldat har en förmåga som motsvarar minst 20 soldater med låg teknologisk kapacitet. Och bara för att en soldat har en iPhone eller smartphone är inte samma sak som tillgång till funktionella ledningssystem.
Men om någon vill vara korkad nog att utmana nationalstaten, så sitter jag gärna på sidolinjen och tittar på underhållningen. Den torde likna judarnas kamp mot lejonen i det gamla Roms arenor.
Nämligen, kan man verkligen fungera en högteknologisk industrination.
Ni som inte orkar läsa längre, svaret är NEJ.
Så varför kan man inte utmana en nationalstat?
För det första, en fungerande nationalstat har ekonomiska resurser som vida överstiger de resurser som en motståndsrörelse kan uppbåda. En nationalstat har dessutom en organisation som framförallt har möjlighet att på väldigt kort tid bygga upp ytterligare resurser för krigföring. Här inbegripet begrepp som logistik och materielanskaffning.
Men det viktigaste av allt är att en högteknologisk industrination har förmåga att bedriva underrättelsetjänst på en nivå som de flesta invånare inte förstår vidden av.
I princip så kan man kontrollera allt som den enskilda individen gör på internet, telenät och all annan elektronisk kommunikation. Om man väljer okonventionella lösningar som radiokommunikation, så ska man vara medveten om att den som sänder blir inpejlad inom 1/1000-dels sekund. Kort och gott, nationalstaten kan i princip följa allt som en potentiell motståndare gör med sina ledningssystem. Och det finns inga vägar runt det, så länge som man befinner sig på nationalstatens territorium. Så i princip så kan nationalstaten i första steget genomföra underrättelseanalys av aktörerna, i nästa steg utöva målval baserat på underrättelser och därefter genomföra vapenverkan mot mål.
Kan man göra det mot hela sin befolkning? Rent teknisk ja, sen är det en fråga om juridik. Men rent tekniskt kan allt som du och jag gör med elektronisk kommunikation analyseras och värderas av nationalstaten.
Ett annat problem är att för att utöva våld, så behövs det för ändamålet anpassade verktyg. Det är vapen, sprängämnen och övrig materiel för att föra krig. Som ni säkerligen vet, så verkar ICA:s motsvarighet i Ukraina ha ett utbud som vida överstiger det som vi kan hitta i svenska butiker. Så det kommer alltid att vara svårt att ändamålsenlig materiel. Jag vet att några kommer att börja gnälla om att det är så lätt att smuggla in vapen till kriminella med mera, med var realistiska. Tror någon att det kommer att vara öppna gränser i ett sådant krisläge där nationalstaten inser att det pågår en organiserad väpnad kamp mot staten, eller sådana som staten har en skyldighet att skydda, nämligen dess invånare.
1900-talets revolutioner var möjliga för att man hade mycket enklare koncept för krigföring och individen hade relativt låg stridseffektivitet. Med dagens ledningssystem och sensorer vill jag påstå att EN modern soldat har en förmåga som motsvarar minst 20 soldater med låg teknologisk kapacitet. Och bara för att en soldat har en iPhone eller smartphone är inte samma sak som tillgång till funktionella ledningssystem.
Men om någon vill vara korkad nog att utmana nationalstaten, så sitter jag gärna på sidolinjen och tittar på underhållningen. Den torde likna judarnas kamp mot lejonen i det gamla Roms arenor.