Läser först intresserad, sen med förfäran tidigare ambassadrådet Krister Eduards inlägg i NATO-debatten.
Ambassadrådet har jobbat i Moskva, och skriver initierat, men samtidigt drar han slutsatser som förskräcker.
"Varför ska Sverige lita på USA:s militära omdöme?"
Helt rätt, det ska man inte, när det gäller landet USA. Men inom ramen för FÖRSVARSALLIANSEN NATO, så finns det ingen anledning att ifrågasätta USA:s åtagande, förutsatt att Trump inte blir president.
Det som är mest skrämmande är att ambassadrådet är fullt på det klara med att Ryssland och därefter Sovjetunionen och dagens Ryssland har expansionistisk politik, som syftar till att inlemma det nära utlandet direkt eller indirekt till ryska intressen. Trots att Krister förstår detta, så hävdar han på fullt allvar att NATO inte är ett alternativ.
USA:s, inte NATO:s krig tas upp i huvudsak och inte ett ord om ryska förbrytelser inom samma historiska period. Ja, USA har kanske inte tänkt klart när det gäller sin strategi, men vad gäller NATO så är USA väldigt förutsägbart.
Sen kritiserar Krister den svenska Afghanistaninsatsen och hävdar att den hade aldrig godkänts i en öppen demokratisk process. Märkligt, jag som trodde att RIKSDAGSBESLUT var just demokratiska i Sverige. Men det är kanske en lektion som Krister sov under i skolan och under senare utbildningar i utrikesförvaltningen.
Det som är mest skrämmande är att Krister tror att man med DIALOG kan tala Putin och kompani till rätta. Och genom samarbeten och fina ord. Tyvärr så har inte Krister läst Dr. Karbers lärdomar från det rysk-ukrainska kriget, där det mycket tydligt framgår att endast en sak hindrade en ÖPPEN rysk invasion av Ukraina. Nämligen att Ukraina genomförde en MOBILISERING, som medförde att ryssarna fann kostnaden för invasionen alldeles för hög. Vilken form av mobilisering klarar ett alliansfritt Sverige? Jo, det var ju det här enveckasförsvaret, som kanske kommer 2020-någonting...
Jag ser inte att Krister föreslår kraftigt höjda försvarsanslag på 2-3 gånger dagens nivå, utan just snälla ord ska tydligen göra Putin nöjd. Krister är sannolikt inte skolad i den realpolitiska diplomatskolan.
Krister har inte heller förstått att just nu så är Ryssland i praktiken ett land med krigsekonomi. Som alla vet, så har man inte råd att köra på en krigsekonomi hur länge som helst. Den investeringen/risktagningen måste räknas hem på något sätt.
Direkta offer i närtid för ryska expansionsplaner och för att störa världsfreden är Transnistrien, Sydossetien och Abchazien.
Inom lite längre tidshorisont måste det bli framförallt Lettland och Litauen som hamnar i skottgluggen. Beroende på om Ryssland väljer direkta eller indirekta metoder, så kan Sverige involveras i allra högsta grad. Framförallt, så måste Putin kunna visa på resultat för sina ryska expansionsplaner, annars kommer han att dala i popularitet över tiden. För trots att inhemska huliganer får banka bög lite hipp som happ, så är det ju inte riktigt det som är ryska värden, enligt Putin. Utan det är just att den nära omgivningen tar mycket stora hänsyn till ryska intressen i sina politiska beslut.
Men allt det här borde man väl kunna kräva att ett före detta ambassadråd förstår? Eller är det verkligen i svenskt och europeiskt intresse att Ryssland ska få expandera till man känner sig "nöjd"?
Min fråga är hur Krister kunde komma fram till så dåliga slutsatser efter en bra inledning om rysk expansionistisk politik?
Blir man mjuk i huvudet i Moskva, eller får man ett fett bankkonto i Schweiz eller Cypern, det är frågan?
Ambassadrådet har jobbat i Moskva, och skriver initierat, men samtidigt drar han slutsatser som förskräcker.
"Varför ska Sverige lita på USA:s militära omdöme?"
Helt rätt, det ska man inte, när det gäller landet USA. Men inom ramen för FÖRSVARSALLIANSEN NATO, så finns det ingen anledning att ifrågasätta USA:s åtagande, förutsatt att Trump inte blir president.
Det som är mest skrämmande är att ambassadrådet är fullt på det klara med att Ryssland och därefter Sovjetunionen och dagens Ryssland har expansionistisk politik, som syftar till att inlemma det nära utlandet direkt eller indirekt till ryska intressen. Trots att Krister förstår detta, så hävdar han på fullt allvar att NATO inte är ett alternativ.
USA:s, inte NATO:s krig tas upp i huvudsak och inte ett ord om ryska förbrytelser inom samma historiska period. Ja, USA har kanske inte tänkt klart när det gäller sin strategi, men vad gäller NATO så är USA väldigt förutsägbart.
Sen kritiserar Krister den svenska Afghanistaninsatsen och hävdar att den hade aldrig godkänts i en öppen demokratisk process. Märkligt, jag som trodde att RIKSDAGSBESLUT var just demokratiska i Sverige. Men det är kanske en lektion som Krister sov under i skolan och under senare utbildningar i utrikesförvaltningen.
Det som är mest skrämmande är att Krister tror att man med DIALOG kan tala Putin och kompani till rätta. Och genom samarbeten och fina ord. Tyvärr så har inte Krister läst Dr. Karbers lärdomar från det rysk-ukrainska kriget, där det mycket tydligt framgår att endast en sak hindrade en ÖPPEN rysk invasion av Ukraina. Nämligen att Ukraina genomförde en MOBILISERING, som medförde att ryssarna fann kostnaden för invasionen alldeles för hög. Vilken form av mobilisering klarar ett alliansfritt Sverige? Jo, det var ju det här enveckasförsvaret, som kanske kommer 2020-någonting...
Jag ser inte att Krister föreslår kraftigt höjda försvarsanslag på 2-3 gånger dagens nivå, utan just snälla ord ska tydligen göra Putin nöjd. Krister är sannolikt inte skolad i den realpolitiska diplomatskolan.
Krister har inte heller förstått att just nu så är Ryssland i praktiken ett land med krigsekonomi. Som alla vet, så har man inte råd att köra på en krigsekonomi hur länge som helst. Den investeringen/risktagningen måste räknas hem på något sätt.
Direkta offer i närtid för ryska expansionsplaner och för att störa världsfreden är Transnistrien, Sydossetien och Abchazien.
Inom lite längre tidshorisont måste det bli framförallt Lettland och Litauen som hamnar i skottgluggen. Beroende på om Ryssland väljer direkta eller indirekta metoder, så kan Sverige involveras i allra högsta grad. Framförallt, så måste Putin kunna visa på resultat för sina ryska expansionsplaner, annars kommer han att dala i popularitet över tiden. För trots att inhemska huliganer får banka bög lite hipp som happ, så är det ju inte riktigt det som är ryska värden, enligt Putin. Utan det är just att den nära omgivningen tar mycket stora hänsyn till ryska intressen i sina politiska beslut.
Men allt det här borde man väl kunna kräva att ett före detta ambassadråd förstår? Eller är det verkligen i svenskt och europeiskt intresse att Ryssland ska få expandera till man känner sig "nöjd"?
Min fråga är hur Krister kunde komma fram till så dåliga slutsatser efter en bra inledning om rysk expansionistisk politik?
Blir man mjuk i huvudet i Moskva, eller får man ett fett bankkonto i Schweiz eller Cypern, det är frågan?
