Fastighetsskatten, den orättfärdiga skatten.

En av Alliansens största förtjänster var att de avskaffade fastighetsskatten.

Nu har vi fått en debatt om återinförande av fastighetsskatten. Sannolikt fiskar debattörerna efter ett trevligt utredningsuppdrag för den röd-gröna regeringen, eftersom själva fastighetsskatten som princip är helt förkastlig. Jag ska förklara varför.

Debattörerna har helt rätt i att INGA skatter är i grunden populära, eftersom man kan alltid hävda att mindre skatter är bättre ur individens perspektiv. Men nu tänkte jag angripa debattörernas argument instället.

Först och främst så hävdar debattörerna att man har en avkastning i form av den hyra som man sparar genom att bo i egen bostad.

Om vi tar det argumentet, så vill jag hävda att det är befängt ur flera perspektiv. Först och främst, så är ALLA former av boende helt nödvändig för att man ska överleva i kalla Norden. Den som hyr, betalar en avgift för detta till hyresvärden/fastighetsbolaget. Men hur är det då med den som äger sin bostad då? Här kommer vi till det som är principiellt fel i debattörernas resonemang. Nämligen att man som ägare skulle ha en mindre kostnad än en hyresgäst för sitt boende. Om vi tittar på ägandet, så är det så enkelt att på pappret, så äger villaägaren sin bostad. Men i praktiken är det banken som äger boendet genom skuldsedlar och panter. Så i princip kan man säga att villaägaren hyr sitt boende från banken.

Sen kan vi alltid argumentera att om man ser till villaägarens räntor och amorteringar, så kan det vara så att kvadratmeterhyran blir billigare för villaägaren än hyresgästen. Men här haltar resonemanget också ganska mycket. Det är nämligen så att för den högre kvadratmeterhyran, så kan en hyresgäst helt bortse från fastighetens behov av underhåll och reparationer. Dessa åtgärder är inrymda i hyran. Eller borde vara, om hyresvärden sköter sitt åtagande korrekt. Villaägaren däremot måste själv betala för alla former av reparationer och underhåll, för att fastighetens och därmed pantens värde inte ska minska. Om vi skulle kalkylera med underhåll och reparationer, så är jag ganska övertygad om att kvadratmeterhyran mellan en hyresrätt och en villa skulle närma sig varandra.

Ett annat principiellt fel med fastighetsskatten är att fastigheten i sig genererar ingen inkomst för villaägaren. Dvs. det kommer inte in några intäkter till villaägarens konto. Eller så blir det miljöpartistisk logik att man måste låna mer pengar från banken för att kunna betala sina fastighetsskatter. Vilket i sig är helt galet, eftersom svenskarna är redan alldeles för skuldsatta på grund av en upphaussad bostadsmarknad, med alldeles för låga underliggande fastighetsvärden.

Däremot kan jag hålla med om debattörernas retorik kring ränteavdragen. Själv anser jag att dessa borde avskaffas på ett kontrollerat sätt, för att undvika en framtida fastighetsskatt.

Jag har inte heller några problem med att man ska betala skatt på de realisationsvinster man gör när man väl säljer en fastighetsskatt. För då kan man faktiskt hävda att man betalar skatt på en vinst som har kommit in på kontot. Därvidlag har vi en metod att betala skatt som har allmän acceptans bland en stor del av alla människor.

Men att vi skulle hamna i en situation där någon pensionär råkar ha bott länge i ett område och därmed har fått avsevärt höjda fastighetsvärden, ska absolut inte betala högre skatter för en teoretisk inkomst som inte har realiserats.

Skatt kan man bara betala med riktiga pengar. Alltså ska man bara kunna beskatta riktiga inkomster eller realiserade vinster. Transaktionsskatter som moms är också lätta att förstå och acceptera.

Debattörerna Johan Eklund och Charlie Karlsson från den "Internationella" handelshögskolan i Jönköping har bevisat att den akademiska utarmningen är ett faktum efter alltför frikostiga tilldelningar av akademiska privilegier till diverse oförtjänta institutioner.

Den svenska bomben

Nu har vi haft åtta år av Alliansregering. De kom, de såg, de segrade i två val. Frågan är om det blir tredje gången gillt, eller om vi får en vänsterregering. Om man lyssnar på opinionsinstituten, så är det till och med så att statsminister Reinfeldt får högre förtroendesiffror än statsministerkandidaten Löfven.

Vad har allt detta med bomben att göra? Ganska mycket, vill jag påstå. Det blir ett långt inlägg, men man bör kanske lägga ner lite tid inför ett avgörande val. DU har väl läst parti- eller principprogrammet för det parti som du kommer att rösta på? För du kan inte skylla på någon annan, om du får som du har röstat ;)

Först och främst så ska man bygga sin verklighetsuppfattning på någon form av vetenskaplig evidens, dvs. fakta. Så först erkänner vi ett antal objektiva fakta som är lätta att observera för folket, dvs. väljarna.

Vi kan faktamässigt konstatera att Sverige VAR en militär stormakt under det kalla kriget. Det är till och med belagt att svenska politiker hade ambitionen att utveckla svenska kärnvapen. Den tillrättalagda historien säger att svenska politiker, läs socialdemokratiska män, slutade med dessa ambitioner på grund av påtryckningar från det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Sen har det visat sig att sanningen var att Sverige spelade under täcket med USA och var de facto en del av USA:s kärnvapenparaply, med långtgående samarbeten.

Idag är Sverige en militär dvärg i sitt närområde. Det illustreras väl av ÖB:s yttrande om enveckasförsvaret och att försvarsministern har fått det hett om öronen vad gäller just försvarsoförmågan. Det har inte heller blivit bättre med diverse nymoderata försvarssatsningar som ett flertal försvarsbloggare har skrivit om. Det räcker med att läsa valfria artiklar av Cornucopia och Wiseman för att förstå hur illa ställt det är.

Så vad är Sverige i dagens Allianssverige? Alliansen slår sig för bröstet över det faktum att Sverige är numera en humanitär stormakt, vilket framgår av regeringens utrikespolitiska deklaration från 2013.

Så vad har vi fått från det att vi var utan egen bomb, men under USA:s beskydd och lagt ner vårt eget försvar i praktiken till förmån för titeln humanitär stormakt? Vi har fått ett Europa, där Ryssland bedriver krig i Ukraina och dessutom har annekterat delar av Ukraina, dvs. Krim. Den annekteringen kostar Ukraina både ekonomi och möjligheter. Vi har ett Ryssland som hotar med taktiska kärnvapen om NATO ingriper. Vi har ett EU, som inte har förstått hur Putin och Ryssland fungerar. För alla är inte liberala krämare som vill få ihop debet och kredit för att sedan göra en vinst. Trots att Ukraina fick förmånen att skriva på ett associationsavtal med EU, så har det avtalet skjutits upp under ryskt tryck. Rysk propaganda i form av RT var inte sena att uttrycka det som en stor vinst för Ryssland.

I det lilla ser vi också trender i det stora, när det gäller säkerhetspolitiska "signaler". Det är ganska klarlagt att den ryska staten kidnappade en estnisk säkerhetspolis på estniskt territorium och tog honom till Ryssland. Det är en tydlig signal till NATO-landet Estland att ryssarna gör som de vill och faktiskt struntar i internationella avtal och rätt. Om ryssarna vågar kidnappa en est, som är medborgare i ett NATO-land, vilka hinder föreligger då för ryssarna att agera i Sverige och Finland? Svensk polis? Finnarna har historiska erfarenheter av ryssar och  deras expansionistiska politik. Därför genomför Finland riktiga satsningar på sitt försvar för att möta eventuella ryska hot i framtiden. Det gör Finland här och nu.

Den humanitära stormakten, under alliansledning, kommer att göra satsningar på försvaret, där och då, kanske, om ett par mandatperioder, som i praktiken inte gör annat än sänker svensk försvarsförmåga. Problemet är att det rödgrönrosa alternativet med socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister och eventuellt feministiskt initiativ, inte heller kommer att förbättra situationen för Försvarsmakten. Tvärtom, det kan gå från dåligt till sämre. Men tyvärr är det så att i en väpnad konflikt, så finns det inga silvermedaljer. Oavsett Alliansen eller RödGrönRöra, så blir det bara sämre och osäkrare.

Som ni vet, så är samhällsekonomin ett nollsummespel, där grupp ställs mot grupp, eller för den delen offentlig verksamhet mot varandra. Lyssnar man på F! och MP, så verkar det inte vara på så vis, men de har å andra sidan inte anammat en vetenskaplig syn på verkligheten. Vi ska alltså öppna våra hjärtan för 48 miljarder, men tål inte en reell förbättring av försvarsförmågan i skuggan av Putin?!

Så vad finns det för alternativ då? Egentligen inga, vill jag påstå. Sverige är ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv ett konkursbo som är helt kört. Vi har INGEN kapacitet att vara solidariska med vare sig Finland, Estland, Lettland eller Litauen. Den svenska solidaritetsförklaringen är en i grunden ideologisk önskning om att alla geopolitiska aktörer följer ungefär de liberala demokratiska värden och spelregler som vi har inom EU.

Så min fråga till dig som väljare imorgon är, tror du att de liberala demokratiska värdena respekteras av geopolitiska aktörer som Ryssland, Kina, Saudiarabien, Iran, Irak, ISIS, Indien med flera? Om du tänker efter, så kommer du nog fram till att ingen av dessa stora aktörer är vare sig liberala eller särskilt demokratiska.

Gillar du Alliansen och realistisk säkerhetspolitik, så ska du rösta på FP eller KD. 
Gillar du socialism (light) och realistisk säkerhetspolitik, så ska du rösta på S.

Vill du protestera mot dagens ordning, så röstar du på SD.

Den parlamentariska situationen blir hur som helst stökig efter valet. Som väljare ska du strunta i det. Du ska rösta på DET PARTI som DU föredrar. Resten är upp till regeringsförhandlarna.

Jag vill påstå att som väljare imorgon, så har du ett lika stort ansvar, som väljarna hade när de valde Per Albin Hansson och socialdemokraterna. Hanssons regering agerade klokt under andra världskriget, med en realpolitisk inställning till saker och ting. Frågan är, vilka partier idag ser lika nyktert på omvärlden som dåtidens socialdemokrater?

Ditt val imorgon kommer att ge konsekvenser långt in i framtiden.

Val 2014

Det så kallade supervalårets sista tillfälle att välja Sveriges framtid är här. Vi vet hur det gick i EU-valet, frågan är hur det går här hemma.

Här vill jag komma fram till några filosofiska resonemang, som ni bör överväga innan ni kastar er röst.

För det första, DIN röst räknas. Det är därför som politikerna springer benen av sig för DIN röst. Alltså, ligger du på sofflocket, så räknas du inte. Kalle Anka räknas inte heller. Gör DIN röst hörd.

För det andra, det finns inget som heter förutbestämda resultat. Vad opinionsmätningarna säger är totalt ointressant på valdagen. Det är vad DU väljer på valdagen som räknas. INGET annat.

För det tredje, det finns många sorter av väljare. Dessa ska jag bena ut lite mer, innan jag kommer fram till min slutsats.

Riksdagsvalet 2014 handlar egentligen om vilken sorts människor vi är eller vilken sorts människor vi vill vara. Det har nära koppling till mitt resonemang. Nämligen att valmanskåren består av två sorters människor i grunden. Och då menar jag varken kapitalister eller socialister. Eller rasister och antirasister för den delen. Valet handlar heller inte om en ansvarstagande regering eller en oansvarig regering.

Det valet handlar om är om valmanskåren vill se världen som den är, eller som man vill att världen ska se ut. Alla partier har fin reklam, som låter bra för de flesta. Alltså ska du INTE rösta efter reklamen.

Det som räknas är egentligen om du är realist eller idealist. Det är fint att vara idealist i en perfekt värld där alla är idealister. Problemet är att verkligheten ser inte ut på det sättet. Verkligheten har en ful tendens att pocka på ens uppmärksamhet när man minst önskar så.

Så då tänkte jag göra en liten reality check på om DU som väljare är realist eller idealist.

Först och främst, vi har ett antal globala problem som kommer att ställa till med problem, förr eller senare. Dessa problem härrör sig till geostrategiska problem som vi måste hantera förr eller senare.

Vi börjar med det första problemet, nämligen att Ryssland för ett krig mot Ukraina. Dvs. två europeiska stater är i praktiken i krig med varandra. Anledningen till att det INTE kallas för krig är att det skulle medföra att ett antal europeiska politiker och några i USA skulle vara tvungna att fatta ett antal obehagliga beslut. Alltså följer man den mänskliga reaktionen att förneka det uppenbara.

Jag ska vara tydlig på denna punkten. Europa är i krig, men det har inte kommit till oss ännu.

Det andra problemet är att politisk islam har börjat få fotfäste i muslimska länder. Det är mest tydligt i Syrien och Irak, men begränsar sig inte till dessa länder. Libyen är också ett sekteristiskt kaos. Men, tänker den idealistiska väljaren, det drabbar ju bara muslimska länder. Då måste jag tyvärr göra dig besviken. Om till och med den saudiske kungen går ut med varningar om att politisk islam kommer att förflytta striden till Europa och USA, så borde man börja fundera lite kring dessa saker. Jag vill inte låta nedlåtande mot den idealistiska väljarens bevekelsegrunder, men nog är säkerligen den saudiske kungen en bättre kännare av politisk islam, än de flesta av oss med kristen eller sekulär bakgrund.

Än en gång, ett krig som kan komma till oss. Inte i formen av ett reguljärt krig, men sannolikt spektakulära terrordåd och kanske en och annan kidnappning efterföljd av en VIMEO-video på en halshuggning.

Det tredje problemet är att Kina börjar känna sig självsäkert i rollen som ekonomisk stormakt och har ambitioner att bli en supermakt. Kina har börjat spänna musklerna genom att försöka påverka ett antal grannländer i diverse dispyter rörande Syd-kinesiska sjön. Men som svensk väljare behöver man väl inte bekymra sig. Nåväl, om du som svensk väljare tycker att USA:s roll som supermakt ska ersättas av en korrupt kommunistisk enpartistat som slår världsrekord i både nätcensur och dödsstraff med medföljande avrättningar, så låt gå då. Men själv är jag inte så begeistrad i några kommunistiska system, hur bra de än är. Och kinesernas är inte direkt det arbetarnas paradis som Marx och Lenin förutspådde.

Här kommer vi till den första frågan som du som väljare i Sverige ska ställa dig. Nämligen, har vi fått fred i vår tid, precis som Chamberlain sa efter att ha signerat ett avtal med Hitler. För trots allt så började Hitler med frivilliga anslutningar som blev allt mer ofrivilliga och till slut oacceptabla. Om du verkligen, verkligen tror att Putin inte har ambitioner att ansluta mer territorium till Ryssland, så får du rösta som du vill. Gärna med genusförsvar från FI, eller dialogförsvar av MP-karaktär. Och då menar jag inte MilitärPoliser, utan miljöfascister.

Alltså, röstar du nu för dina barn eller barnbarn, eller är du bara en blåögd idealist?

När vi talar om dina barn eller barnbarn. Hur kommer det sig att skolan är i ett kaos? Vinster? Nej, knappast. Snarare att lärare idag inte har verktyg för att hantera disciplinproblem och inte heller har de möjlighet att hantera elever med särskilda behov, utan att förstöra för övriga elever. Om en lärare har 10kkr mer i månaden, blir han/hon/hen en bättre lärare då och blir eleverna mer benägna att hålla en god ordning och disciplin i klassrummet? Du som är idealist, får gärna rösta på dessa partier. Jag ser nog bara två alternativ som fungerar. Antingen bättre verktyg eller ett återförstatligande, som ger staten alla verktyg att hantera skolproblem.

Så röstar du på fortsatt flum, eller ordning och reda?

Sen tar vi invandringen. Det förbjudna ämnet, där man kan få stämpeln rasist slängd på sig så fort som man lämnar åsiktskorridorens mycket smala gång. Den har till och med blivit så smal att myndigheter i sin önskan att tillfredsställa sina uppdragsgivare, politikerna, gärna till och med struntar i både grundlagsskyddade rättigheter för att uppfylla värdegrunder och uppförandekoder. Här vill jag ge Sara Skyttedal, KDU:s ordförande en eloge för hennes inlägg i DN.

För nu kommer jag till kontentan av hela min argumentation om vilken typ av väljare är DU. Nämligen, antingen väljer du att se världen som den är, eller som du önskar att den vore. Det innebär att man inom samhällets ekonomi, precis som din privata måste välja mellan olika saker för att få ihop allt som behövs inom ramen för sin ekonomi. Du skulle säkert tycka att det vore korkat att köpa en ny iPryl och strunta i att äta resten av månaden. Konsekvensen blir nog ganska dålig för din del. Det är samma sak med samhället. OM du tror att samhället har råd med allt till alla, så rösta gärna efter en idealiserad världsbild på alla partier som företräder en idealiserad och förenklad världsbild om det enda onda. Sen om det onda heter kapitalism eller chemtrails är irrelevant. Det som är relevant för en idealistisk väljare är att man röstar på en idé eller vision om framtiden. Tyvärr har historien bevisat att ett antal av dessa idéer inte fungerar. Dit hör kommunismen, marxismen, leninismen, fascismen, nazismen, socialismen och islamismen. Du kan säkerligen komma på fler till listan.


För sanningen är sådan, kära väljare, att realisten måste acceptera att världen är varken ideal eller inriktad till att uppfylla EN vision. För människor är komplexa varelser med komplexa behov och önskningar. Realisten förstår också att för att hantera komplexa problem, så får vi inte vara låsta till ensidiga och enkla lösningar i alla lägen. Möjligen drivs realisten av ett behov att förenkla, men inte in absurdum.


Så vad ska en realist välja på valdagen då, om man inte vet?

Här kommer vi till ditt ansvar som väljare. Du MÅSTE läsa partiprogram för de partier som du anser vara seriösa i sin partipolitik. Jamen, det är ju åtta partier i Riksdagen, det orkar/hinner/vill du inte göra. Då har jag bara ett tips. Jag kan korta listan åt dig. I alfabetisk ordning listar jag de partier, vars partiprogram du bör läsa.

1. Folkpartiet
2. Kristdemokraterna
3. Socialdemokraterna
4. Sverigedemokraterna

Varför inte XYZ, frågar du......

De nya moderaterna har möjligen förtjänat en icke-ledande roll i en alliansregering. Deras "satsningar" på försvaret, polisen och kustbevakningen har mer än väl bevisat att nymoderata satsningar på dessa samhällsviktiga områden är mer fiskala övningar än att man tar säkerhetspolitiska hänsyn i sin politiska gärning. Sen spelar det ingen roll om problemet heter Putin eller Black Cobras.

Centerpartiets, eller snarare sagt Stureplanscenterns, förnyelse av partiprogrammet var en tydlig indikation på att man har börjat konkurrera om miljöpartiets väljare, inte att man värnar landsbygden. Dessa nyliberaler förtjänar att hamna i historiens sophög efter sina försök att omdana partiet.

Vänsterpartiet är fortfarande kommunister. Jag behöver väl inte säga mer.

Miljöpartiet är riktigt flummiga drömmare, som ser inbillade problem och blundar för reella problem. Redan det räcker för att inkompetensförklara dem. Trodde inte att jag skulle säga det, men Birger Schlaug och Peter Eriksson känns riktigt stabila i jämförelse med dagens språkrör.

Den som röstar på FI, får åka till Ukraina först och dialogisera lite med Putins anhang. OM de överlever, så får de gärna rösta på FI...

Till slut vill jag än en gång påminna om att Sveriges 9,5 miljoner invånare har bara EN plånbok. Och när räkningarna är betalade, så bör plånboken innehålla några kronor. Noll kronor går att hantera, men skuldsedlar ska alltid betalas, av dina och mina barn, om inte av oss.

Så fråga är, ska vi öppna våra hjärtan och strunta i Putin? Eller ska vi ta hand om de svåra problemen först och sen förbättra världen?

Jag är tyvärr uppfostrad att se världen som den är. Och det jag ser är inte så trevligt. Jag har också uppfostrats till att hantera stora problem först.

Men man kan ju som hipster alltid glida ner till Urban Deli och beställa några hekto Pata Negra till fredagsmyset och förneka allt som sker utanför Södermalm. För en röst på FI eller MP är ju en reality check av stora mått.

PS: Ingen kallar socialdemokrater för rasister och nazister, trots att SD:s politik är en kopia av (S) politik från 50- och 60-talet. SvP är rasister och nazister. SD är gammelsossar i ny populistisk förpackning.

Nya moderaternas valstrategi har en brist.

Så har valkampanjerna startat. Jag vill ta upp de nya moderaternas valkampanj och dess huvudsakliga brist.

Vi bör ha en tes om att två motsatta saker kan inte vara sant samtidigt.

Då tar vi det här med invandringen, och om Sverige tjänar på den, eller om Sverige betalar för sin generositet.

Det grundläggande påståendet från de flesta riksdagspartier är att Sverige tjänar på invandringen. Man har argumenterat så hårt om detta, att SD är i praktiken pariastämplade, när de påstår att invandringen faktiskt KOSTAR pengar för samhället. Inte att vi tjänar på det. Det har gått så långt att regeringen kände sig nödgade att bemöta så kallade sverigedemokratiska lögner med en hemsida.

Sverigedemokraterna å sin sida hävdar bland annat böcker som Låsningen och Invandring och mörkläggning.

Vi kan alltså med helt vanlig logik konstatera att moderaternas sanning att man tjänar på invandringen kan inte vara sann om sverigedemokraternas påstående att invandringen kostar pengar är sann.

Så låt oss anta att moderaterna har rätt, vi tjänar pengar på invandringen. Så varför kommer invandringen helt plötsligt att kosta mer pengar, enligt Reinfeldts sommartal?

Om vi lyssnar på Reinfeldts sommartal, så kan vi konstatera att han lovar INGA reformer, utan uppoffringar för att hjälpa människor på flykt.

Då tar vi och tittar lite på statistiken under Reinfeldts regering. Enligt migrationsverkets statistik, så  har vi under Reinfeldts regeringsperiod 2006-2013 tagit emot cirka 406.000 flyktingar som har fått uppehållstillstånd. Kostnaderna för dessa var tydligen så små att man har lyckats införa hela fem stycken jobbskatteavdrag och ha en riktig Pippi Långstrumpeekonomi. Imponerande, måste jag säga. Men det som är frapperande i statsministerns (snart f.d.), är att helt plötsligt kan kanske en tioprocentig ökning av denna summa, dvs. en ökning på kanske 40.000 flyktingar under kommande år medföra att den svenska ekonomin inte medger någon form av reformer.

De nya moderaternas valstrategi har helt klart en brist. Nämligen att den är inte sanningsenlig. Det är okej att säga att invandringen kostar, om den kostar pengar. Vilket den gör, men man vill inte erkänna det. Detta faktum är lika sant som de nya moderaternas kampanj om hur socialdemokraterna kommer att förstöra Försvarsmakten, när det är klart konstaterat att nymoderata satsningar har lett till en allvarlig utarmning av svensk försvarsförmåga.

Men det är kanske så enkelt att moderaterna har bevisat sin oförmåga att hantera det som kallas för realpolitik. För realpolitiken säger att det är svårt att skapa nya jobb på en privat arbetsmarknad, där nyanlända inte kan konkurrera med gymnasie- och högskoleutbildade svenskar. Realpolitiken säger också att Putin håller på och kriga här och nu och inte om 10 år.

Jag tror att det vi ser nu är de nya moderaternas systemkollaps, där man har nått vägs ände vad gäller hur länge man kan styra sitt land med "kommunikationsbudskap", problemformuleringsföreträden och stöd från ett näringsliv som önskar lägre löner och försämrade välfärdssystem.

Moderat betyder enligt Svenska Akademiens ordlista följande;

måttfull, hovsam, sansad, präglad av konservativ grundsyn

Nu ser jag inget måttfullt eller sansat med de nya moderaternas politik. Den konservativa grundsynen begravdes nog med Bohman. Det vi har kvart är ett ultraliberalt parti som arbetar hårt för att avskaffa alla komponenter av nattväktarstaten och som dessutom verkar göra sitt bästa för att importera ett nytt och billigare proletariat för kapitalet att nyttja.

Darwin är inte tillräckligt effektiv......

Så har jag nog läst årets mest korkade utlåtande som finns över huvud taget. Nämligen Carl Idermarks flummerier om varför militärt motstånd är meningslöst och bara slöseri med både pengar och resurser.

Carl är kort och gott antagligen lågintelligent, eller går på substanser som medför att hjärnan inte fungerar helt normalt. Enligt hans tes är all form av militärt motstånd helt meningslöst, eftersom man ändå förlorar ett krig mot en starkare motståndare. Men då har han inte ens förstått grunden i vare sig samhällets våldsmonopol eller hur den fungerar.

Mellan individer, så har vi i praktiken ett explicit förbud att använda våld, utom i självförsvar enligt nödvärnsrätten. Om Carl blir anfallen av en större kille, betyder det då att Carl väljer att INTE nyttja sin lagenliga nödvärnsrätt för att värja sig själv och eventuella barn, eller tar han bara emot stryk och accepterar sitt öde, eftersom han inte kan vinna mot en större och starkare motståndare? Med den logiken borde inte Carls genetiska kombination blivit född, utan Darwin hade säkerställt att den genetiska predispositionen borde ha försvunnit i tidigare släktled.

Samma sak gäller mellan stater. Alltså, man behöver inte vara lika stark eller starkare än den andra parten i en balans mellan våldspotential och våldsintention. Carl brer självfallet på med kärnvapenkrig och andra spöken. Men låt oss anta några enkla saker, som även Carl borde förstå. För det första, så finns det MÅNGA länder med tillräcklig potential att slå ut den civiliserade världen. Lått oss anta att dessa länder är USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Israel. Alltså talar vi om en förmåga att i praktiken skicka tillbaks mänskligheten till stenåldern. Men bara för att man har en våldspotential, så behöver det inte innebära att man har en vilja att just genomföra detta. För just att föra tillbaks mänskligheten till stenåldern ligger nog sannolikt inte i någon av de uppräknade ländernas politiska vilja.

Alltså, så blir kalkylen lite mer rationell för aktörerna än att utnyttja sin maximala våldspotential. Låt oss anta att man är villig att för att uppnå den strategiska vinsten X är villig att satsa Y antal resurser. Om vi analyserar Ryssland, så kan vi konstatera att vinsten att annektera Krim kostade dem ett fåtal operatörers liv. För den vinsten fick de i praktiken tillgång till en halvö med en flottbas, ryskspråkig befolkning, industrier, i praktiken HELA Ukrainas olje och gasreserver, blockad av Ukrainas tillgång till Svarta Havet. Kort och gott, så var priset väldigt lågt för att genomföra just den operationen.

Dessutom verkar Rysslands strategiska vinst bekräftas av de förhandlingar som Vladimir Stalin och Angela Ribbentrop för, dvs. att EU skulle acceptera annekteringen av Krim. Putin skulle med andra ord få en ordentlig strategisk vinst nästan gratis. Förutom lite militärövningar, som han ändå tänkte genomföra.

Den strategiska vinst som Putin ännu saknar för att konsolidera sin vinst är just tillgången till östra Ukraina, eftersom Krim är nämligen mycket beroende av just östra Ukraina för sin tillgång till dricksvatten och elektricitet. Det förstår väl vem som helst, att om Ryssland börjar ta överpriser för sin gas till Ukraina, så är det en inte helt obefintlig risk att Krim drabbas av både el- och vattenavbrott, eller överprissatta el- och vattenpriser. Det här förstår Putin, därför satsar han på att destabilisera östra Ukraina. Dessutom skulle ett el- och vattenstopp i praktiken omöjliggöra livet på Krim.

Men allt det här verkar Carl inte förstå, utan vill lägga sig på rygg och ge sig, så fort som möjligt. Mycket korka, om jag får tycka det.

Skulle Ryssland ta till kärnvapen mot Ukraina? Knappast, eftersom man inte är intresserad av ett kärnvapenkrig. Skulle Ryssland invadera med konventionell trupp? Ja, sannolikt, eftersom det tar minst 3-5 år att ordna självständig infrastruktur för el och vatten på Krim. Med tanke på rysk korruption, kanske snarare 10-20 år. Alltså, så kan man risker en hel del för den strategiska vinsten att ha vunnit Krim.

Skulle något kunna motverka en rysk invasion. Ja, faktiskt. För ryssarna är kriget i östra Ukraina relativt billigt. Ryska gränsen släpper igenom både militär och stridsfordon utan att de "märker" något konstigt vid sin gräns. Om priset skulle öka, låt oss säga genom att omärkta gröna, dock ej afroamerikanska, smurfer helt plötsligt skulle börja skjuta sönder dessa stridsfordon, som verkar passera gränsen från Ryssland problemfritt, hur skulle Putin reagera då? Om motståndet är tillräckligt kvalificerat, så kan han säkerligen göra en bra gissning, men den gissningen leder bara till resultatet att en fullskalig invasion av östra Ukraina skulle kunna vara vansklig. Han är villig att förlora delar av förband, men sannolikt inte hela förband. För det blir svårt att förklara för ryska mödrar hur icke-ryska förband i Ukraina hade sina söner i förbanden. Då skulle han i praktiken medge folkrättsbrott. Inte helt osannolikt att det skulle krascha FN, men också Ryssland möjligheter att göra affärer med väst.

För trots allt är det så att alla brottslingar, inklusive Putin, gör en kostnads-/riskanalys över sin brottslighet. Och då räcker det med att vara tillräckligt stor och bestämd, inte störst, för att hindra brottslingen.

Fast det har varken Carl förstått, eller för den delen nymoderaterna som "satsar" på försvaret.

Försvarspolitiska flummerier

Extra insatt nyhetsinslag!

"Putinligan har precis ockuperat din gårdsgrannes maskinhall, med både maskiner och drivmedel. Risken är stor att Putinligan kommer att drabba fler grannar, kanske även dig. Kriminalunderrättelsetjänsten kan inte säkert säga hur omfattande Putinligans verksamhet kan bli och om det kan drabba dig."

Kommentarer från den nymoderata justitieministern.

"Putinligan kan vara ett hot, som vi kommer att möta med kraft. Först börjar vi med att minska polismakten med 5%. Vi kommer också att avskaffa hälften av polisbilarna. Nya vapen blir inte aktuellt, även om vi vet att Putinligan är välbeväpnade, eftersom vi bedömer att dagens resurser räcker till. Betänk att Putinligan har börjat från en mycket låg nivå, som snattare och ficktjuvar. Numera ägnar sig Putinligan också åt smuggling av bland annat vapen och narkotika. Det ska vi ordna med kraftfulla satsningar på kustbevakningen och tullen. Vi minskar bara med 20%. Våra motståndare vill minska ännu mer, så ni ser att våra satsningar är mycket genomtänkta."

Kommentarer från socialdemokraterna.

"Vi vill absolut satsa mycket mer än de nya moderaterna. Men eftersom vi ska bilda regering med miljöpartiet och eventuellt V+FI, så reserverar vi oss för en del satsningar. Mest troligt är det att vi satsar på fler nya Volvobilar till polisen, eftersom det ger jobb i Göteborg och facket gillar sådant. Möjligen måste vi införa obeväpnade polisvolontärer som ska nattvandra i utanförskapsområden och tala med ungdomarna och resonera om livsval. Vi är helt övertygade om att ett vettigt samtal med ungdomar på glid kommer att minska Putinligans rekryteringsunderlag. Självklart tycker alla ungdomar att det är roligare med en vettig arbets- eller bidragslinje än ett liv som kriminell med snabba cash. Dialog är enda sättet att nå en lösning."

Ovanstående är en ironi och alla eventuella likheter med nymoderata satsningar här och nu om tio år och socialdemokratiska löften är totalt oavsiktlig. Att Ryssland har STULIT delar av en suverän nations land och dessutom avsevärda tillgångar är totalt irrelevant. Att Ryssland är revanschistiskt är mycket enkelt att konstatera.

Att både moderater och socialdemokrater väljer att inte VIDTA ÅTGÄRDER för att stärka försvaret här och nu är ett mycket tydligt tecken på regeringsOduglighet. Fast det är klart, om man har tur, så drabbar Putinligan bara dina grannar, inte dig. Precis om två tredjedelssamhället, så om bara en tredjedel drabbas av din politik, så har du ändå säkrat röstmajoriteten.

Grattis, Sverige! Du har de politiker som du förtjänar.

Regeringsduglighetens tveeggade svärd

Almedalsveckan pågår nu för fullt. Man kan nog påstå att denna vecka blir svensken övermättad av alla politiska budskap som man ska ta ställning till eller reflektera över.

Men jag tänkte ta upp en reflektion som man som statsman bör fundera på. Nämligen begreppet regeringsduglighet. I begreppet finns det saker som man inte kan bortse från. Regeringsduglighet bygger på principen realpolitik, dvs. att de politiska förslag som man vill genomföra ska vara realiserbara och fungera i verkligheten.

Bristen i de pågående debatterna om just regeringsdugligheten är att ingen av sidorna direkt talar för sina egna positiva förutsättningar till att just vara regeringsdugliga, utan snarare att man pekar på motståndarsidans regeringsOduglighet. Av detta kan vi dra en slutsats, och det är att man har väldigt få egna idéer. Därmed så vill man rikta blickarna åt ett annat håll än det egna.

Ska vi ta vänsterblocket först.

Socialdemokrater, åtminstone sådana som har facklig bakgrund, är i regel ganska realistiska. De förstår att för att ha arbeten i ett exportberoende land som Sverige, så måste företagandet ha rimliga förutsättningar i förhållande till omvärlden. Låt oss kalla dessa för högersossar. Tyvärr har de vänstersossar, som vill dra partiet i en något mer extrem socialistisk riktning. Svagheten med den socialdemokratiska regeringsdugligheten är att de måste i väldigt stor omfattning ta hänsyn till partier, som totalt brister i realpolitiken. Dvs. miljöpartister som vill förstöra för industrin och företagandet, vänsterpartister som vill ha ännu mer extrem socialism och i värsta fall ett feministiskt initiativ, som bara kan stämplas som totalt utopiskt i sin verklighetsuppfattning och politik.

Sen ser vi till högerblocket.

De nya moderaterna har tappat farten. Svensk ekonomi kan bara förbättras till en viss gräns med skattesänkningar. Den enda anledningen till att nya moderaternas politik har fungerat är att svensken är korkad nog att spendera sina extrapengar på konsumtion. Hade svensken sparat eller amorterat, så hade det svenska ekonomiska undret inte varit så fantastiskt. Men nu, åtta år senare, så har vi alla platt-TV, smartphones och nyare bilar. Så konsumtionen kommer nog inte att pågå så mycket längre. Därför tar kraften slut i den nymoderata politiken. Man flankeras av ett centerparti utan egna idéer och en kristdemokrati, som inte vågar ta plats. Folkpartiet är faktiskt ganska vettigt, men tar inte plats riktigt i alliansen.

Sen har vi parian SD, som kommer att bli tredje eller fjärde största parti. Beröringsskräcken från de andra kan faktiskt leda till en ohederlig allians mellan moderater och socialdemokrater. Då vår vi väl se hur det blir med regeringsdugligheten.

Slutsatsen som jag drar om regeringsduglighetsdebatten är att i princip, så saknar alla partier en vettig idé om hur ett framtida Sverige ska se ut och hur det ska vara. Man har helt enkelt idétorka och därmed har man ingen vettig berättelse om framtiden. Därmed är det bättre att kasta skit på motståndaren och säga att deras brist på idéer är ännu sämre än de egna bristerna.

Så käre medborgare, det enda som är säkert i höstens val är att vilket alternativ som än kommer fram, så blir det bara mer eller mindre regeringsOdugligt.

Grattis!